Vaknade idag på morgonen o kände mig rabiat, åtmindstånde tycket min sambo det. Kom in på en diskussion om gott o ont samt rätt o fel, det hela urartade lite med att jag hävdade att man inte vet om det hittler gjorde var rätt eller fel, bra eller dåligt, gott eller ont.
Vad jag menar är helt enket att saker ÄR, sen kan vi själva ha en uppfattning om det som sker, men det är bara VÅRAN EGNA uppfattning, vi vet ju inte hur det påverkar i rellation till ALLT annat som sker under en evighet.
Sen är det ju så att pga det hittler gjorde så kan ju jag personifiera mig själv gentimot alla andra, jag säger att jag absolut INTE sammtycker med det hittler gjorde och det skapar en uppfattning hos er om mig som är bra.
Annledningen till inlägget är egentligen inte att få medhåll, men jag känner att jag måste få diskutera med människor som inte är rädda, rädda att öppna sig o visa vad man står. Allt för ofta får jag höra "nu blev det djupt" i mina diskusioner, o sen vågar ingen fortsätta.
Således är min fråga och önskemål om era insikter:
-Finns gott och ont, bra eller dåligt, rätt eller fel?
Vill bara till sist tillägga att detta synsätt fungerar utmäkt for mig, man kan alltså inte dömma människor, man kan ha en uppfattning om vad som händer men inte dömma.
Det måste finnas "dåliga" saker om vi ska uppfatta och känna dom "bra", alltså är även dom "dåliga" "bra". Det är alltså dina tankar om vad som sker som bestämmer hur det är. Viklet gör att det blir mycket lättare att ta sig igenom svåra perioder i livet.
Lev väl!
/Andreas, som saknar lite tänkande människor i sin omgivning.
Gott o ont, bra eller dåligt, finns det?
Moderator: Moderatorgruppen
Från Kiifen
Jag håller med dig i ditt tänkande.
1. Jag tror inte att "rätt och fel" existerar i den oberoende verkligheten. Precis som gillande och ogillande inte existerar i den oberoende verkligheten, det är alltid en människa som gillar eller ogillar något.
2. "Rätt och fel" och "Gott och ont" är som jag tänker, traditionellt metafysiska idéer om världens "egentliga" ordning. De är essentiella och metafysiska och man finner inget stöd för dom i den reella världen.
Om du har lust kan du ju läsa mitt inlägg "Ondskan" under filosofi för att se vart jag står i denna fråga. Jag menar i den artikeln att roten till det onda är att människan ansåg sig äga sanningen och därför kuna dela ut domar om vad som är rätt respektive fel. Människor som tror att dom äger sanningen anser sig därför ha "rätt" och "rätten" att förändra, dvs. manipulera och bestämma över, andra människor och även djur, natur, världen, osv.
Hitler var ju enligt oss alla en fullfjädrad galning med storhetsvansinne, men ändå så måste vi inse att vår kultur vilar på liknande värderingar som Hitler hade. Nämligen att vi äger sanningen och har därför rätt att "missionera" och sprida vår kulturs evangelium på andra kulturer, oavsett om dom har bett om vår "hjälp" eller inte.
Det är svårt att debattera "rätt och fel" med någon som inte är helt insatt med detta, för det är så lätt att man hakar upp sig på enbart begreppen och det hela reduceras till semantik. Ifall man ser att "rätt och fel" ingår i en hel härskarideologi så blir det lättare att diskutera det.
Man kan då också mycket tydligare se att varje individ har ett eget tyckande, gillar och ogillar saker och ting- vilket ju är helt friskt och normalt, men ingen äger "sanningen", så att denne vet vad som är "gott och ont", "rätt och fel" och då får nån slags rättighet att bestämma över andra.
_________________
Definition av vansinne: att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat.
1. Jag tror inte att "rätt och fel" existerar i den oberoende verkligheten. Precis som gillande och ogillande inte existerar i den oberoende verkligheten, det är alltid en människa som gillar eller ogillar något.
2. "Rätt och fel" och "Gott och ont" är som jag tänker, traditionellt metafysiska idéer om världens "egentliga" ordning. De är essentiella och metafysiska och man finner inget stöd för dom i den reella världen.
Om du har lust kan du ju läsa mitt inlägg "Ondskan" under filosofi för att se vart jag står i denna fråga. Jag menar i den artikeln att roten till det onda är att människan ansåg sig äga sanningen och därför kuna dela ut domar om vad som är rätt respektive fel. Människor som tror att dom äger sanningen anser sig därför ha "rätt" och "rätten" att förändra, dvs. manipulera och bestämma över, andra människor och även djur, natur, världen, osv.
Hitler var ju enligt oss alla en fullfjädrad galning med storhetsvansinne, men ändå så måste vi inse att vår kultur vilar på liknande värderingar som Hitler hade. Nämligen att vi äger sanningen och har därför rätt att "missionera" och sprida vår kulturs evangelium på andra kulturer, oavsett om dom har bett om vår "hjälp" eller inte.
Det är svårt att debattera "rätt och fel" med någon som inte är helt insatt med detta, för det är så lätt att man hakar upp sig på enbart begreppen och det hela reduceras till semantik. Ifall man ser att "rätt och fel" ingår i en hel härskarideologi så blir det lättare att diskutera det.
Man kan då också mycket tydligare se att varje individ har ett eget tyckande, gillar och ogillar saker och ting- vilket ju är helt friskt och normalt, men ingen äger "sanningen", så att denne vet vad som är "gott och ont", "rätt och fel" och då får nån slags rättighet att bestämma över andra.
_________________
Definition av vansinne: att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat.
Ohhhh, jag blir såååå glad när diskussionsmackorna serveras på detta sätt, jag håller fullständigt med om att vi har en liknande sammhälssittuation som hittlers styre, inte bara gentemot andra människor, utan gentemot allt.
Jag tror det någonstans beror på att vi människor tror att vi är skapelsens krona och slutprodukt, och att jorden är skapad för oss, så vi kan göra vad fan vi vill med den.
I och med att vi fått höra detta sedan vi föddes, i lärobocker, på tv, i sagor, på radio, ja överall hela tiden så präntas vårt sammhälles sanning in i våra huvuden, så att vi inte vet, kan veta, eller någonsin kommer att veta något annat. Vad jag menar är helt enkelt att vi inte är mer fria än människor under Hittlers styre. Det finns en film som illustrerar detta på ett mycket tydligt sätt; MATRIX
Sen är det så att vi människor fokuserar alldeles för mycket på rätt eller fel, (tycker jag då) och inte på VAD SOM FAKTISKT FUNKAR, tänkte på det när jag läste ditt inlägg "ondskan" ,att alla har sin egen sanning som vi försöker projesera på andra.
Saker och ting handlar inte om rätt eller fel, bra eller dåligt, ont eller gott, utan om hur vi "ska" leva. Alltså inte om det är rätt eller fel med abort, sex före äktenskap, osv utan om hur vi kan leva vidare MED allt annat.
Om man tittar på vad som styr alla, och jag menar alla poppulationer på denna planet så finns det vissa lagar och regler för detta, lika verksamma för människor som för "djuren". Lika påtagliga som tyngdlagen. Problemet är att vi inte tillhör djuren och att vi tror att vi kan stå utanför. Men vi kan inte unkomma kosekvenserna. Kanske är det så att vi har svaren framför våra ögon, det handlar bara om att vi ska "sänka" oss till "djurens" nivå.
Vilka lagar och regler styr alla jordens poppulationer?
Hur ställer vi oss utanför?
Jag har givertvis mina svar och ideer, men det vore mycket givande om vi alla delade med oss.
/Andreas
Jag tror det någonstans beror på att vi människor tror att vi är skapelsens krona och slutprodukt, och att jorden är skapad för oss, så vi kan göra vad fan vi vill med den.
I och med att vi fått höra detta sedan vi föddes, i lärobocker, på tv, i sagor, på radio, ja överall hela tiden så präntas vårt sammhälles sanning in i våra huvuden, så att vi inte vet, kan veta, eller någonsin kommer att veta något annat. Vad jag menar är helt enkelt att vi inte är mer fria än människor under Hittlers styre. Det finns en film som illustrerar detta på ett mycket tydligt sätt; MATRIX
Sen är det så att vi människor fokuserar alldeles för mycket på rätt eller fel, (tycker jag då) och inte på VAD SOM FAKTISKT FUNKAR, tänkte på det när jag läste ditt inlägg "ondskan" ,att alla har sin egen sanning som vi försöker projesera på andra.
Saker och ting handlar inte om rätt eller fel, bra eller dåligt, ont eller gott, utan om hur vi "ska" leva. Alltså inte om det är rätt eller fel med abort, sex före äktenskap, osv utan om hur vi kan leva vidare MED allt annat.
Om man tittar på vad som styr alla, och jag menar alla poppulationer på denna planet så finns det vissa lagar och regler för detta, lika verksamma för människor som för "djuren". Lika påtagliga som tyngdlagen. Problemet är att vi inte tillhör djuren och att vi tror att vi kan stå utanför. Men vi kan inte unkomma kosekvenserna. Kanske är det så att vi har svaren framför våra ögon, det handlar bara om att vi ska "sänka" oss till "djurens" nivå.
Vilka lagar och regler styr alla jordens poppulationer?
Hur ställer vi oss utanför?
Jag har givertvis mina svar och ideer, men det vore mycket givande om vi alla delade med oss.
/Andreas
Från Kiifen
Vilse
Jo, Jan Danielsson skriver faktiskt om detta i sin bok "Våren i markerna". Du skrev:
"Vilka lagar och regler styr alla jordens populationer?
Hur ställer vi oss utanför?"
Jan skriver t.ex. att ifall man planterar enbart granskog på ett markområde så är det i längden ohållbart, eftersom granen försurar marken. Därför så behöver granen björken, så tar man bort björken så skulle granen till slut begå kollektivt självmord. Inte för att den är självisk eller för att den hade en dålig dag, utan enbart för att granen är inte allenarådande.
Det är ju den lagen som styr över allt biologiskt liv. "Ingen art må vara allenarådande på sitt område". Alltså är världen inte skapad för enbart människan, eller enbart för mössen eller enbart för bakterierna. Denna lag gör mångfald och liv möjligt och den gör inte skillnad på någon.
Det är därifrån ganska enkelt att se vilka det är som ignorerar och bryter mot denna lag.
Filmen The Matrix vet jag inte riktigt hur pass relevant den är i sammanhanget, den säger ju bara att världen är en programmerad lögn och att man borde kvickt som attan ta sig härifrån. Ser inte det som förenligt med ekologiskt tänkande faktiskt. Enda likheten skulle väl då vara att vi skulle vara "fångar" i ett system(som vi inte kan "smaka, känna eller ta på" Som Morpheus sa, tror jag?). The Matrix är ju en oerhört anti-realistisk film och hör därför till "fiendens" budskap.
Vem är då fienden? Jo, det är riktigt att vi är "fångar" men det var inte nåra maskiner som fångade oss, vi byggde och bygger fängelset alldeles själva, tillsammans. Likheterna mellan detta slags samhälle och ett fängelse är slående. Alla institutioner, regelverk, skolor och företag är ordnade enligt den hierarkiska principen. Oavsett om man kallar systemet "demokratiskt" eller inte så spelar det inte så stor roll egentligen. Systemet är redan på plats och det genererar ständigt samma inlåsande princip. Skillnaden är bara att istället för att man har skinntorra och humorlösa byråkrater i trenchcoat och hatt över sig så har man flummiga proggare i filtsandaler och långt hår.
Likheten är kanske framförallt att diametralt motsatta åsikter kan samexistera i samma system. Detta är något som uppmuntras och utnyttjas. I fängelser så kan ju både Nazister och svarta eller spanjorer samexistera t.ex. men man utnyttjar deras rasistiska åsikter som ett sätt att skapa konflikter mellan dom. I fängelser vill man ju gärna att det ska finnas rasism just eftersom konflikterna mellan fångarna gör att väktarna och ledningen inte riskerar att bli måltavlor.
Samma sak sker ofta på företag också, det skapas "gäng" som håller ihop och snackar skit om andra eller om ledningen. osv. Detta förhindrar faktiskt den demokratiska processen, vilket naturligtvis spelar stor roll för makten.
The Matrix ifrågasätter ju aldrig civilisation eller hierakimodellen, tvärtom är den rätt så auktoritetsbenägen, förvirrad och mytologisk i sin framställning. Den gör ju aldrig någon egentlig civilisationskritik, den ger sken av att kritisera dehumanisering, men förklarar aldrig hur en människa blir dehumaniserad. I flimen blir man dehumaniserad just för att man används som bränsle, inte för att man skulle blir reducerad som människa. Folk som lever i The Matrix är ju lika mänskliga som dom som lever utanför.
Jag har svårt att inse att Matrix egentligen skulle kunna vara ett kritiskt politiskt budskap. Den skulle ju kunna kritisera maskiner, men maskinerna är ju också i människornas tjänst. Den skulle kunna kritisera fångenskap, men det går inte att ens märka någon skillnad på att leva i The Matrix eller utanför. Den skulle kunna kritisera den rådande samhällsordningen och auktoritära system, men istället säger filmen bara "Do you have a problem with authority, Mr. Andersson?". Den skulle kunna ta upp ekologiska frågor, men något om någon hotad miljö eller människans beroende av miljön nämns överhuvudtagen inte, istället är det Agent Smith som säger "Humanity is a disease, a plague of this earth" - något motargument till detta helt oerhörda påstående ges heller aldrig. Det enda som egentligen diskuteras i The Matrix är frågan ehuru verkligheten är verklig eller inte och att det är graden av verklighet som blir till det egentliga problemet. Alltså en oerhört korkad problemställning som masturberas alldeles för ofta.
Snarare håller jag med Cypher, om jag är tvungen att leva i en grotta med hundratusentals nakna främlingar och åka omkring med en profetisk Morpheus och en träbock till frälsare i ett trångt rymdskepp, då skulle jag också välja the matrix.
/Kiifen
_________________
Definition av vansinne: att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat.
Jo, Jan Danielsson skriver faktiskt om detta i sin bok "Våren i markerna". Du skrev:
"Vilka lagar och regler styr alla jordens populationer?
Hur ställer vi oss utanför?"
Jan skriver t.ex. att ifall man planterar enbart granskog på ett markområde så är det i längden ohållbart, eftersom granen försurar marken. Därför så behöver granen björken, så tar man bort björken så skulle granen till slut begå kollektivt självmord. Inte för att den är självisk eller för att den hade en dålig dag, utan enbart för att granen är inte allenarådande.
Det är ju den lagen som styr över allt biologiskt liv. "Ingen art må vara allenarådande på sitt område". Alltså är världen inte skapad för enbart människan, eller enbart för mössen eller enbart för bakterierna. Denna lag gör mångfald och liv möjligt och den gör inte skillnad på någon.
Det är därifrån ganska enkelt att se vilka det är som ignorerar och bryter mot denna lag.
Filmen The Matrix vet jag inte riktigt hur pass relevant den är i sammanhanget, den säger ju bara att världen är en programmerad lögn och att man borde kvickt som attan ta sig härifrån. Ser inte det som förenligt med ekologiskt tänkande faktiskt. Enda likheten skulle väl då vara att vi skulle vara "fångar" i ett system(som vi inte kan "smaka, känna eller ta på" Som Morpheus sa, tror jag?). The Matrix är ju en oerhört anti-realistisk film och hör därför till "fiendens" budskap.
Vem är då fienden? Jo, det är riktigt att vi är "fångar" men det var inte nåra maskiner som fångade oss, vi byggde och bygger fängelset alldeles själva, tillsammans. Likheterna mellan detta slags samhälle och ett fängelse är slående. Alla institutioner, regelverk, skolor och företag är ordnade enligt den hierarkiska principen. Oavsett om man kallar systemet "demokratiskt" eller inte så spelar det inte så stor roll egentligen. Systemet är redan på plats och det genererar ständigt samma inlåsande princip. Skillnaden är bara att istället för att man har skinntorra och humorlösa byråkrater i trenchcoat och hatt över sig så har man flummiga proggare i filtsandaler och långt hår.
Likheten är kanske framförallt att diametralt motsatta åsikter kan samexistera i samma system. Detta är något som uppmuntras och utnyttjas. I fängelser så kan ju både Nazister och svarta eller spanjorer samexistera t.ex. men man utnyttjar deras rasistiska åsikter som ett sätt att skapa konflikter mellan dom. I fängelser vill man ju gärna att det ska finnas rasism just eftersom konflikterna mellan fångarna gör att väktarna och ledningen inte riskerar att bli måltavlor.
Samma sak sker ofta på företag också, det skapas "gäng" som håller ihop och snackar skit om andra eller om ledningen. osv. Detta förhindrar faktiskt den demokratiska processen, vilket naturligtvis spelar stor roll för makten.
The Matrix ifrågasätter ju aldrig civilisation eller hierakimodellen, tvärtom är den rätt så auktoritetsbenägen, förvirrad och mytologisk i sin framställning. Den gör ju aldrig någon egentlig civilisationskritik, den ger sken av att kritisera dehumanisering, men förklarar aldrig hur en människa blir dehumaniserad. I flimen blir man dehumaniserad just för att man används som bränsle, inte för att man skulle blir reducerad som människa. Folk som lever i The Matrix är ju lika mänskliga som dom som lever utanför.
Jag har svårt att inse att Matrix egentligen skulle kunna vara ett kritiskt politiskt budskap. Den skulle ju kunna kritisera maskiner, men maskinerna är ju också i människornas tjänst. Den skulle kunna kritisera fångenskap, men det går inte att ens märka någon skillnad på att leva i The Matrix eller utanför. Den skulle kunna kritisera den rådande samhällsordningen och auktoritära system, men istället säger filmen bara "Do you have a problem with authority, Mr. Andersson?". Den skulle kunna ta upp ekologiska frågor, men något om någon hotad miljö eller människans beroende av miljön nämns överhuvudtagen inte, istället är det Agent Smith som säger "Humanity is a disease, a plague of this earth" - något motargument till detta helt oerhörda påstående ges heller aldrig. Det enda som egentligen diskuteras i The Matrix är frågan ehuru verkligheten är verklig eller inte och att det är graden av verklighet som blir till det egentliga problemet. Alltså en oerhört korkad problemställning som masturberas alldeles för ofta.
Snarare håller jag med Cypher, om jag är tvungen att leva i en grotta med hundratusentals nakna främlingar och åka omkring med en profetisk Morpheus och en träbock till frälsare i ett trångt rymdskepp, då skulle jag också välja the matrix.
/Kiifen
_________________
Definition av vansinne: att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat.
Ja, jodå men visst, det jag i först hand rellaterade till var att vi lever i en lika styrd verklighet i vårt samhälle som i matrix. Her en annan liten berättelse som skulle kunna förklara bättre vad jag menar:
Jag vill återigen påstå att vi inte är mer fria än tyskarna under Hitlers regi, och att det vi gör mot allt levande är samstämmigt med vad Hitler gjorde mot judar, zigenare, svarta. Tänk om Nazisterna inte alls förlorade kriget, de kunde ha vunnit och blomstrat. De kunde tagit över hela världen. De fortsatte att utrota ryssar och polacker och böhmare och mährer och bulgarer och serber och kroater –alla slaver. Sedan tog de itu med polyneser och koreaner och kineser och japaner –alla människor i Asien. Det skulle förstås ta lång, lång tid, men när det var klart var alla människor i världen hundraprocentigt ariska och allihop var de väldigt lyckliga. Läroböckerna i skolorna hade förstås aldrig talat om någon annan ras än de ariska eller något annat språk än tyska eller om någon annan religion än Hitlersism eller om något annat politiskt system än nationalsocialism. Det skulle ha varit meningslöst. Efter några generationer kunde ingen ha skrivit något annat i läroböckerna ens om de velat göra det, eftersom ingen kände till något annat. Det är ungefär så jag menar att våran kultur påverkar oss varje dag, att vi är lika vilse och att ingen politiker eller profet eller religion kan tala om för oss hur det enda riktiga sätte är att leva.
Även om många begriper att vi inte har en hållbar utveckling måste vi ändå stiga upp och gå till arbetet och betala räkningar och allt det där, och deltar vi inte får vi ingen mat, precis som på Hitlers tid, kunde inte en tysk ställa sig utanför och inte vara med, han hade dock ett val att lämna Tyskland men det valet finns inte i vår kultur. Vart man än åker i världen är människor påverkade av samma kultur. Kulturen säger att det ska vara så, bortsett från några tusen ”vildar” utspridda här och där. Det är den kulturen som människor är född att gestalta, och att avstå ifrån den vore att lämna människosläktet. Vi har vår plats, det är här vi ska delta., lämna ditt bidrag och i gengäld kommer du att få mat. Det finns inget ”något annat”. Att lämna kulturen är att falla utanför kanten på världen. Det finns ingen väg ut, annat genom än döden.
Sen borde kanske jag förklara lite vad som då är KULTUREN!
Kulturen som påverkar oss i fel riktning är svår att bevisa, det beror på att man inte behöver höra talas om den. Det finns inget behov av att ge den namn eller diskutera den. Vid sex-sju års ålder kan vi den utantill allihop. Svarta och vita, män och kvinnor, rika och fattiga, kristna och judar, amerikaner och ryssar, svenskar och kineser, alla har vi hört den. Och vi får höra den hela tiden, eftersom all slags media, all undervisning, oupphörligen återger den. Eftersom vi hela tiden hör den, lyssnar vi inte på den. Det finns inget behov av att lyssna på den. Den surrar hela tiden i bakgrunden, och därför finns det ingen anledning att alls bry sig om den. Denna kultur kan även kallas för en berättelse, och en berättelse som alla i vår kultur känner till och accepterar. Men hur kommer det sig att vi inte blir upprörda? Vi pratar i affären om världens undergång och vi är inte mer upprörda än om vi jämförde grönsaker. Vi pratar om hur ozonlagret förstörs och hur allt liv förgås. Vi pratar om regnskogarnas utplåning, om dödande föroreningar som vi kommer att dras med i tusentals år, om att dussintals arter av olika livsformer försvinner varje dag, om att själva artbildningen upphör. Och vi är fullständigt obekymrade, därför vi tror på det vi får höra och accepterar det. Vi sköter vårt arbete under dagen och bedövar oss med droger eller TV på kvällen och försöker att inte tänka alltför intensivt på den värld vi låter våra barn få ta hand om i framtiden.
Jag ska göra ett försök till att dra denna kulturberättelse i korta drag som den känns igen, men först vill jag påpeka att den är näst intill en mytologisk berättelse, en levande mytologi. Inte nerskriven i någon bok –den är skriven i tankarna på oss i våran kultur, och den gestaltas över hela världen medan jag sitter här och skriver om den. Men självklar har vi svårt att förstå att vår kultur skulle vara en mytologi, men det beror på att en mytologi är en uppsättning fantasifulla sagor. Grekerna uppfattade inte sin mytologi på det viset heller, de skulle också ha svårt att tro på att deras berättelse skulle vara en mytologi. En nordbo i samma tid skulle känt likadant. Ingen kultur eller skapelseberättelse är en myt för det folk som berättar den.
VÅRAN SKAPELSEMYT
"Alltihop började för länge sedan, för tio eller femton miljarder år sedan. Jag vet inte vilken teori som diskuteras just nu, den om statiskt tillstånd eller den om Big Bang. Kanske för sex eller sju miljarder år sedan –föddes vårt solsystem, genom materia som slungades ut eller materia som drog ihop sig till våra planeter. Under de närmaste årmiljonerna svalnade de och blev hårda. Sedan uppstod liv i den kemiska soppan i urtidens hav för tre och ett halvt till fyra miljarder år sedan. Bakterier och mikroorganismer utvecklas till högre, mer sammansatta former som utvecklas till ännu mer komplicerade livsformer. Livet spred sig så småningom upp på land. Amfibierna drog in över land och utvecklades till reptiler. Reptiler utvecklas till däggdjur för cirka en kvarts miljard år sedan. Små varelser i små nischer –under buskar, i träden…..Av varelserna i träden kom primaterna. Det ena ledde till det andra, art följde på art och slutligen utvecklades människan."
Känner ni igen den?
/Andreas
Jag vill återigen påstå att vi inte är mer fria än tyskarna under Hitlers regi, och att det vi gör mot allt levande är samstämmigt med vad Hitler gjorde mot judar, zigenare, svarta. Tänk om Nazisterna inte alls förlorade kriget, de kunde ha vunnit och blomstrat. De kunde tagit över hela världen. De fortsatte att utrota ryssar och polacker och böhmare och mährer och bulgarer och serber och kroater –alla slaver. Sedan tog de itu med polyneser och koreaner och kineser och japaner –alla människor i Asien. Det skulle förstås ta lång, lång tid, men när det var klart var alla människor i världen hundraprocentigt ariska och allihop var de väldigt lyckliga. Läroböckerna i skolorna hade förstås aldrig talat om någon annan ras än de ariska eller något annat språk än tyska eller om någon annan religion än Hitlersism eller om något annat politiskt system än nationalsocialism. Det skulle ha varit meningslöst. Efter några generationer kunde ingen ha skrivit något annat i läroböckerna ens om de velat göra det, eftersom ingen kände till något annat. Det är ungefär så jag menar att våran kultur påverkar oss varje dag, att vi är lika vilse och att ingen politiker eller profet eller religion kan tala om för oss hur det enda riktiga sätte är att leva.
Även om många begriper att vi inte har en hållbar utveckling måste vi ändå stiga upp och gå till arbetet och betala räkningar och allt det där, och deltar vi inte får vi ingen mat, precis som på Hitlers tid, kunde inte en tysk ställa sig utanför och inte vara med, han hade dock ett val att lämna Tyskland men det valet finns inte i vår kultur. Vart man än åker i världen är människor påverkade av samma kultur. Kulturen säger att det ska vara så, bortsett från några tusen ”vildar” utspridda här och där. Det är den kulturen som människor är född att gestalta, och att avstå ifrån den vore att lämna människosläktet. Vi har vår plats, det är här vi ska delta., lämna ditt bidrag och i gengäld kommer du att få mat. Det finns inget ”något annat”. Att lämna kulturen är att falla utanför kanten på världen. Det finns ingen väg ut, annat genom än döden.
Sen borde kanske jag förklara lite vad som då är KULTUREN!
Kulturen som påverkar oss i fel riktning är svår att bevisa, det beror på att man inte behöver höra talas om den. Det finns inget behov av att ge den namn eller diskutera den. Vid sex-sju års ålder kan vi den utantill allihop. Svarta och vita, män och kvinnor, rika och fattiga, kristna och judar, amerikaner och ryssar, svenskar och kineser, alla har vi hört den. Och vi får höra den hela tiden, eftersom all slags media, all undervisning, oupphörligen återger den. Eftersom vi hela tiden hör den, lyssnar vi inte på den. Det finns inget behov av att lyssna på den. Den surrar hela tiden i bakgrunden, och därför finns det ingen anledning att alls bry sig om den. Denna kultur kan även kallas för en berättelse, och en berättelse som alla i vår kultur känner till och accepterar. Men hur kommer det sig att vi inte blir upprörda? Vi pratar i affären om världens undergång och vi är inte mer upprörda än om vi jämförde grönsaker. Vi pratar om hur ozonlagret förstörs och hur allt liv förgås. Vi pratar om regnskogarnas utplåning, om dödande föroreningar som vi kommer att dras med i tusentals år, om att dussintals arter av olika livsformer försvinner varje dag, om att själva artbildningen upphör. Och vi är fullständigt obekymrade, därför vi tror på det vi får höra och accepterar det. Vi sköter vårt arbete under dagen och bedövar oss med droger eller TV på kvällen och försöker att inte tänka alltför intensivt på den värld vi låter våra barn få ta hand om i framtiden.
Jag ska göra ett försök till att dra denna kulturberättelse i korta drag som den känns igen, men först vill jag påpeka att den är näst intill en mytologisk berättelse, en levande mytologi. Inte nerskriven i någon bok –den är skriven i tankarna på oss i våran kultur, och den gestaltas över hela världen medan jag sitter här och skriver om den. Men självklar har vi svårt att förstå att vår kultur skulle vara en mytologi, men det beror på att en mytologi är en uppsättning fantasifulla sagor. Grekerna uppfattade inte sin mytologi på det viset heller, de skulle också ha svårt att tro på att deras berättelse skulle vara en mytologi. En nordbo i samma tid skulle känt likadant. Ingen kultur eller skapelseberättelse är en myt för det folk som berättar den.
VÅRAN SKAPELSEMYT
"Alltihop började för länge sedan, för tio eller femton miljarder år sedan. Jag vet inte vilken teori som diskuteras just nu, den om statiskt tillstånd eller den om Big Bang. Kanske för sex eller sju miljarder år sedan –föddes vårt solsystem, genom materia som slungades ut eller materia som drog ihop sig till våra planeter. Under de närmaste årmiljonerna svalnade de och blev hårda. Sedan uppstod liv i den kemiska soppan i urtidens hav för tre och ett halvt till fyra miljarder år sedan. Bakterier och mikroorganismer utvecklas till högre, mer sammansatta former som utvecklas till ännu mer komplicerade livsformer. Livet spred sig så småningom upp på land. Amfibierna drog in över land och utvecklades till reptiler. Reptiler utvecklas till däggdjur för cirka en kvarts miljard år sedan. Små varelser i små nischer –under buskar, i träden…..Av varelserna i träden kom primaterna. Det ena ledde till det andra, art följde på art och slutligen utvecklades människan."
Känner ni igen den?
/Andreas
Aggresion det så kallade onda
Jag kan bara rekommendera Konrad Lorenz: Aggresion det så kallade onda.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster