Att piskas till insikt

[Kiifen]

Jag tror att vi moderna människor lever under ett särskilt form av förtryck. Kanske det är ett typiskt Svenskt förtryck, det vet jag inte. Men hur som helst så har jag snuddat vid det via "min" teori om isolation.

Nu för att driva denna teori in i det spirituella, eller det kanske hellre hör hemma i det psykologiska, så har jag kollat in asketer och liknande typer som använder sig av smärta för att "rena själen" (dock inte de som försöker straffa sig själva) och jag tänker att det kanske ligger något i detta att använda fysisk smärta för att bryta sig fri från mentala band.

Det som slog mig var att många ledare verkar gilla dominanslekar där dom själva piskas och förödmjukas. Vad händer psykologiskt/andligt i dessa lekar?

En ledare är ju en person med mycket ansvar, mycket att bära runt på, denna aktivitet kanske då leder till att sinnet förslavas och för att befria sig själv så använder sig denne person av symboliska lekar för att visa för sig själv att han är kapabel till mer än att bara vara en ansvarsfull ledare och genom detta också befriar sig själv.

Sedan så har vi personer som inte kan ta sig för någonting alls, som ständigt är blockerade av olika etiska, filosofiska eller andliga dilemman. Personer som hindrar det naturliga flödet av deras natur och hamnar i ett tillstånd av kronisk lättja. Detta kan bibehållas genom att man också tar droger för att överhuvutaget inte behöva göra en fysisk ansats eller göra något som äventyrar ens självrespekt men ändå kunna känna eufori. (Dock så är ju baksidan av det myntet att man underminerar sin självrespekt för att må bra med sig själv.)

Lättjan består i att å ena sidan vara skräckslagen inför världens farlighet och å andra sidan vara bedövad och låta sig bedövas av det komfortabla livet som civilisationen kan erbjuda. Detta skapar en "double bind" där man hamnar i en mental limbo med resultatet att man enbart strävar efter mer och mer bekvämlighet, utan att den någonsin kommer att kunna fylla ens behov, dessutom är jakten på mer bekvämlighet också väldigt stressande. På samma sätt som för missbrukaren som använder droger för att må bra, underminerar det moderna samhället individens välmående i jakten på artificiellt välmående.

Filmen Fight Club illustrerar bl.a. detta med att befinna sig i ett tillstånd av lättja. Den moderna lättjan, där man å ena sidan har alla bekvämligheter men samtidigt inte äger någon förmåga till egna initiativ eller målsättningar. Fienden i Figh Club är överklassen, det är dessa människors meningslösa pladder som bibehåller allting i ett status quo. Så istället för att leverera ytterligare pladder så söker Fight Club att bryta sig loss från de mentala blockeringar som moderna män lider av genom att använda smärta, genom lut, slagsmål och bryta mot sociala koder.

Så den spirituella sidan av detta är tänker jag, att genom att använda smärta, kan man bryta sig loss från de blockeringar som den stressiga jakten på mer bekvämlighet leder till. Man är fastlåst i band som inte är fysiskt verkliga - en bil är ju egentligen enbart en hög plåt och plast - och genom den koncentration som man drivs till via smärta, överkommer eller trancenderar de dagliga mentala banden som säger åt oss att vi 'måste' vara si eller så eller att vi 'inte kan' göra det vi egentligen vill.

På liknande sätt som företagsledaren njuter av att bli piskad, så kanske den moderna människan behöver smärta som terapi?

[Vilse]

Politiker o spanking
Jag tror att det är ett sätt om man inte kan eller känner till den "andra" vägen, man kanske vill väcka sig själv, är för feg för att ransaka sig själv. Dessutom är det enklare att fokusera på fysisk smärta än psykisk smärta.

Kanske en genväg till ransakning eller uppvaknande, ett bättre och lättare minne.

Asketer o andliga ledare
Jag tror att smärta hjäpler till att kontollera sig själv, uppleva sig själv, få kontakt med sig själv. Man försöker genom smärta kopla bort sin kropp, (i och med att man kan fokusera på smärtan i kroppen), och kliva in i det som inte är ens kropp, kanske vi kan säga själ.

Lev väl!
/Andreas

[Kiifen]

Ideer, filosofier, ideologier och religioner är alla också olika sätt att upprätthålla illusionen av stabilitet och bekvämlighet. På många sätt är ens filosofi eller religion ens tillhörighet och på grund av detta så förslavar det en, begränsar en. Precis som i schack så blir varje nytt drag (idé) ett skydd men skapar samtidigt också begränsningar.

"you are not your car, you are not your clothes, you are not the contents of your wallet"

Hela vår samhälleliga verksamhet idag är uppbyggd på idéer och pladder och alldeles för lite verklig handlingskraftig förändring. Vi försöker mot alla odds att hålla fast i en struktur som vi intalar oss själva till att tro att är en livboj, medan den egentligen är ett fängelse som håller oss under kontroll och sakta kväver oss.