Nya religioner

[Filosofitrollet]

Bildas det nya religioner? då menar jag inte utsvängningar från någon av de större religionerna utan helt nya religioner.

[Jörgen]

religionens källa är människorna, därifrån utsvävar all religion.

således, eftersom källan är densamme, kan inte helt sprillans nya religioner uppstå, alla är besläktade med varandra, liksom människor.

man skulle kunna fråga; kan en människa tänka en tanke, som ingen någonsin förut har tänkt, en helt sprillans ny tanke?

mitt svar vore, att alla tanker är personliga bearbetningar, variationer på sånt som redan har tänkts - det gäller även tankar av uppfinnare & genier - deras tankar kommer inte heller ur intet, även om hjälteromantiken säger så.

att sedan olika anhängare av religioner inte allihopa tror på vad jag påstår här beror bland annat på att det oftast är inskrivet i manualerna till respektive religion, att upphöja just den religionen över andra.

för skojs skull så ska jag nu påstå, att jag just nu ha uppfunnit en helt sprillans ny religion, i och med denna post. Den heter inget särskilt, men den uppstod ur tomma intet - ett under liksom - ni får gärna gå med i den nu.

det är gratis, och så ingår frisk luft.

[Tomas Brolins målgest]

Exakt, jag håller med Jörgen, allt kommer från detsamma (människan).

[Makterna]

Bildas det nya religioner? då menar jag inte utsvängningar från någon av de större religionerna utan helt nya religioner.

Det händer säkert flera gånger om dagen att någon, t.ex. i ett filosofiforum, mer eller mindre seriöst presenterar en världsbild som strikt definitionsmässigt utgör en religion. Fast det uppmärksammas ju inte speciellt mycket, eftersom den inte får lika många följare som de etablerade religionerna. När man bestämmer vilken religion man ska följa, går man ju inte efter vilken som verkar mest sann, utan man låter sig styras av faktorer såsom att ens närstående är med i religionsrörelsen. Storlek är alltså A och O när det gäller religioners existens och fortlevnad.
De som däremot ifrågasätter vilken religion som verkar mest sann, blir antagligen ateister. En del blir buddhister för att dom gillar de fredliga konsekvenser som buddhism ger, eller för att dom vill vara hippa och inne och alternativa. En del blir muslimer, för att dom vill vara rebelliska mot västerlandet.

[PopJimmy]

De som däremot ifrågasätter vilken religion som verkar mest sann, blir antagligen ateister. En del blir buddhister för att dom gillar de fredliga konsekvenser som buddhism ger, eller för att dom vill vara hippa och inne och alternativa. En del blir muslimer, för att dom vill vara rebelliska mot västerlandet.

Haha tror du på det där själv eller? Den som ifrågasätter vilken religion som verkar mest sann förstår att alla religioner är mänskliga kontruktioner - ateism är inget undantag. Ateism är ett sätt att se på världen som växt fram. Ateism är inget som ramlat ner från himmlen - det är inget ute i världen som säger att världen är mekanisk - detta är bara en mänsklig tolkning. Själv har jag insett att det spelar ingen roll vad jag tror på, och därför väljer jag att undersöka medvetandet direkt, eftersom det är i medvetandet alla föreställningar om hur vi upplever att världen borde vara, uppkommer. Att vara ateist i dagens samhälle innebär ingetsomhelst ifrågasättande av någonting, att påstå något annat är bara befängt. Religös fundamentalism är en gammal låda, ateism är en färskare. Men båda är fortfarande lådor som fyrkantiga människor försöker försvara.

[Tomas Brolins målgest]

Ateism är inte ett sätt att se på världen - ateism är ett sätt att inte se på världen.

Om jag får lov att presentera en åsikt som inte stämmer överens med din Jimmy, så måste jag nog, för rättvisans skull, också nämna att det enligt många som har funderat på frågan faktiskt inte är så att våra föreställningar är framsprunga ur det så kallade medvetandet.
Snarare kan det kanske vara så att till exempel språk och grammatik - eller till exempel teknik - lurar oss att tro att det är vi som föregår det övriga (medan det egentligen är motsatsen).
Och nu pratar jag inte om att det finns en "underliggande", riktig värld bortom "egot".. så kom nu inte och säg att det du har sagt inte är det jag har påstått här.

[PopJimmy]

Ateism är inte ett sätt att se på världen - ateism är ett sätt att inte se på världen.

Jag förstår vad du menar, men egentligen handlar det om att vi ersatt tro med tänkande. Men i grunden är det för att vi tror att tänkandet är det bästa av många förhållningsätt. Det är alltså ett element av tro som ligger till grunden för accepterandet av tänkandet.

Vi förhåller oss till världen genom att tänka på den som om den vore mekanisk. Ateism är fortfarande ett sätt att förhålla sig till världen som vi skapat genom vårat tänkande. Ateism är inte bättre än andra former av förhållningsätt, det får bara andra konsekvenser.

Personligen är jag inte ateist, eftersom jag tycker mig börja inse det tänkande förhållningsättets begränsningar. Jag säger inte att det är fel att vara ateist - bara begränsat, till tänkandet.

Men nu faller vi tillbaka till våran gamla diskussion, där vi har olika utgångspunkter.

Om jag får lov att presentera en åsikt som inte stämmer överens med din Jimmy, så måste jag nog, för rättvisans skull, också nämna att det enligt många som har funderat på frågan faktiskt inte är så att våra föreställningar är framsprunga ur det så kallade medvetandet.
Snarare kan det kanske vara så att till exempel språk och grammatik - eller till exempel teknik - lurar oss att tro att det är vi som föregår det övriga (medan det egentligen är motsatsen).

Så du menar att medvetandet upprätthålls av språket? Jag håller verkligen inte med om det, om det är det du menar. Jag ser Tänkandet/Språket som en av flera parallella processer. Men i grund och botten sker allt inom ramen för medvetandet.

Och nu pratar jag inte om att det finns en "underliggande", riktig värld bortom "egot".. så kom nu inte och säg att det du har sagt inte är det jag har påstått här.

Jag säger inte att det finns en underliggande värld, det jag säger är att vi kan förhålla oss till världen på andra sätt ängenom att bara tänka på den. När vi erkänner för oss själva att våra tankar om världen alltid kommer att vara begränsade blir vi ödmjuka och blir öppna för lärande. Vi kan alltså varje dag lära oss något nytt om världen, istället för att hålla kvar i gamla fundament, oavsett om dessa begränsade fundament gäller förrationell tro eller rationella idéer.

[suchanother]

Vore trevligt om ni alla som är emot ateism visade någon gång nåt konkret som era djupa insikter har åstadkommit. Nåt konkret som alla kan ta del av.
Svårt att klämma fram nåt?
Hmm...jag kan ju också dega i en hängmatta i Tibet och meditera. Tills jag får ångest; vem har betalat min resa, vem betalar för mitt uppehälle?

Äsch, bara skittankar från en som har vuxit upp i ett arbetarhem och blivit hjärntvättad med "du ska göra rätt för dej". Först nu fattar jag att det gäller att knulla alla i arslet.

[PopJimmy]

Vore trevligt om ni alla som är emot ateism visade någon gång nåt konkret som era djupa insikter har åstadkommit. Nåt konkret som alla kan ta del av.
Svårt att klämma fram nåt?

Måste börja med att säga att det är den finns flera olika skäl att vara emot ateism. Jag är personligen inte ateist eftersom jag ser det som meningslöst. Det är ett meningslöst förhållningsätt, och då menar jag inte i den negativa bemärkelsen utan i den neutrala.

Varför helt enkelt inte bara erkänna för oss själva att vi inte vet mycket om världen, istället för att anta att vi hittat rätt i ateism. Det blir lätt så att vi tror att vi förstått allt genom det vi upplever nu.

Men vi måste våga undersöka alternativ. vågar vi inte undersöka alternativ kommer vi aldrig att förstå de olika alternativens begränsingar. Vågar vi aldrig gå utanför ateismens ramar, förstår vi aldrig ateismen. Det är samma sak som att bo kvar hela livet i den by vi föddes in i. Lär vi oss ett språk förstår vi vårat första bättre. Lär vi oss hur andra kulturer närmar sig världen, förstår vi våran egna bättre.

Undersöker vi inte alternativ slutar det med att vi klamra oss fast i det vi tror för hårt - och vi blir då fundamentalister, vi blir papegojor som imiterar och repteterar det första vi sett och hört.

Jag vill undersöka vad allt detta jag lever i handlar om, inte hoppa av vid första hållplats och tro att resan tar slut där.

Jag ser allt väldigt många hoppar på tåget ateism utan att egentligen fråga sig varför. Varför måste vi vara ateister? Jag erkänner hellre hur lite jag vet och undersöker alternativen.

Jag tror alla skulle testa att vara ärligt kristna eller buddhister, bara för ett år. Att testa vad det innebär. Sen kan man bestämma sig.

Sen finns det ju iofs många sätt att vara kristen och buddhist på.

Jag tycker det bara är så tråkigt när jag ser hur människor som kallar sig ateister ofta är fast i vissa typer av menigslösa fängelser, som de lätt skulle kunna ta sig ur, genom att bara ändra lite på derat förhållningsätt till världen.

Jag utesluter dock inte ateism. Jag ser det som ett komplement till allt annat.

[suchanother]

Har alrig sagt att jag är ateist. Tog detta som motpol till allt religiös nonsens som snackas här.
Så...min fråga kvarstår; på vilket sätt har eran "djupa" religiösa insikter tjänat mänskligheten?
Har världen blivit bättre? Snällare?
Jag tycker ni snackar skit. Ger fan i eran hängmattefilosofering. Meningslösa plattityder har jag fått nog av.

[PopJimmy]

Har alrig sagt att jag är ateist. Tog detta som motpol till allt religiös nonsens som snackas här.
Så...min fråga kvarstår; på vilket sätt har eran "djupa" religiösa insikter tjänat mänskligheten?
Har världen blivit bättre? Snällare?
Jag tycker ni snackar skit. Ger fan i eran hängmattefilosofering. Meningslösa plattityder har jag fått nog av.

Förlåt om jag var otydlig. Mitt inlägg var inte riktat mot dig such, utan det var ett allmänt vädjande.

Sen antar jag att du syftar på mig, bland andra, när du börjar prata om religöst nonsens.

Jag kan bara svara för mitt religösa nonsens, annat religöst nonsens får andra stå för.

Mina religösa insikter är inte många, de få som jag fått rör endast min personliga sfär. Värden blir inte bättre eller snällare av religoner. Det handlar i grund och botten om människor, inte religioner. Religion är bara en form av mänskligt beteende. Det går inte att klandra religoner för någonting, religioner existerar inte i sig själv. Religion är bara ett samlingsnamn för dåliga ursäkter.

Det jag insett av i mina studier av österländsk filosofi är rationalitetens begränsningar - tidigare var jag förvirrad och försökte förstå min förvirring genom att tänka mig ur den. Efter jag läst österländsk filosofi började jag inse att de var ju tänkandet som var orsaken till min förvirring. Eller rättare sagt: Förvirring är tänkande som försöker bli koherent.

Genom buddhismen har jag fått större tilltro i mig själv. Det innebär inte att jag är buddhist, jag förstår bara bättre hur jag inte behöver vara, jag förstår även våran västerländska historia bättre när jag kontrasterar den med österländsk. jag är fri att röra mig mellan en större mängd uppfattningar.

Sen när du pratar om meningslösa plattityder förstår jag inte om du syftar på mig eller andra.

[Tomas Brolins målgest]

PopJimmy, som jag påpekade förut i den här tråden, så är allting framsprunget ur detsamma (människan) - vilket givetvis betyder att det ena inte kan vara mycket mer än det andra. Visst, jag har tagit upp det här flera gånger förut, och jag har även där påpekat att det kan leda till en extrem typ av nominalism; men man får vara uppmärksam på att jag endast säger detta i pragmatisk mening.

Begreppet Gud har en oerhört stor etyomologisk och semantisk betydelse, vilket är min främsta anledning till att jag kallar mig ateist - jag är utan en tro på gud därför att jag helt enkelt inte kan skriva under på allt det som ordet (begreppet) innebär.
Skulle jag till exempel - mot all förmodan - börja tro på new age och säga som Jung att vi alla är en del av samma själ (det undermedvetna), en själ som utvecklas genom historien och som samlar all den information vi missar - då skulle jag givetvis inte kalla denna själ för gud, i och med att det rent praktiskt skulle dra åt sig så mycket feltolkningar att en seriös undersökning av det jag säger mig veta knappt skulle vara möjlig. Gud är en tung börda att bära och även en onödig sådan; varför inte bara slänga av sig den? Underlätta en seriös diskussion genom att inte blanda in flera tusen år av historia, det går att ha en seriös diskussion ändå, jag lovar. Säg X eller tjockis istället, det är så mycket bättre; mindre värdeladdat (observera ännu en gång att detta bara var ett exempel, jag skulle aldrig i hela mitt liv hålla med Jung).
Kan du inte tänka dig framsteget ett samhälle har gjort när det har slutat använda sig av ordet Gud? Ett helt nytt spektrum har öppnats; det är då du och dina nya perspektiv verkligen kan komma fram i det synliga.

Agnosticism (agnosticism i gudsfrågan vill säga, man kan ju faktiskt vara agnosticist i vilken fråga som helst) förstår jag mig över huvud taget inte alls på, det är en paradox hela den föreställningen - man kan inte påstå att det är en omöjlighet att veta något, om något specifikt (gud). Fatta motsägelsen.
Seriöst, är det någon som på något sätt kan resonera utifrån detta? Den som har denna väldigt säregna färdighet - visa den gärna för mig.

Nu har jag inte nämnt alla de logiska resonemang med vilka jag utesluter gud, utan har endast talat om det som jag tror tilltalar dig PopJimmy, plus att jag nog precis som du ändå inte tror att det är logiken som har den avgörande rollen (det är väl till exempel gudstroendet ett bevis på att så inte är fallet)

Så du menar att medvetandet upprätthålls av språket? Jag håller verkligen inte med om det, om det är det du menar. Jag ser Tänkandet/Språket som en av flera parallella processer. Men i grund och botten sker allt inom ramen för medvetandet.

Det jag skrev var främst ett påpekande av att det som i din text framstod som en sanning (du sa att du har slutat tro, du går till den säkra källan direkt; medvetandet); jag ville visa att det finns andra som inte håller med dig och att det inte är så lätt som du fick det att framstå.
Men ja, jag tror personligen att medvetandet i metafysisk betydelse är ett språkligt, grammatisk och kulturellt fenomen - precis som jag tror att allt är språkliga, grammatiska och kulturella fenomen (du vet, min kontinentala skola)

Jag säger inte att det finns en underliggande värld, det jag säger är att vi kan förhålla oss till världen på andra sätt ängenom att bara tänka på den. När vi erkänner för oss själva att våra tankar om världen alltid kommer att vara begränsade blir vi ödmjuka och blir öppna för lärande. Vi kan alltså varje dag lära oss något nytt om världen, istället för att hålla kvar i gamla fundament, oavsett om dessa begränsade fundament gäller förrationell tro eller rationella idéer.

Det är vi som skapar tänkandet, vilket innebär att det är vi som skapar icke-tänkandet - vill vi så kan vi lätt blanda dessa två, och vill vi inte det så gör vi det heller inte. Inget är (rent principiellt) mer rätt än något annat. Världen är människans påhitt.

[Makterna]

Religion är inte ett sätt att se på världen. Religion är ett sätt att INTE se på världen.

[Jörgen]

Hård dom över religion där.

Jag tror inte det är så stor skillnad mellan religion och vetenskap.

Olika slags människor, med sinnerna fokuserade att uppleva världen på olika sätt - inte motsatser, utan övergången är flytande, gråskuggor.

Och nånstans i mitten ligger politiken.

[Luipa]

Johan skrev ett mycket givande inlägg om vetenskap kontra religion här: http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... ght=#24661