Matrix (igen) och autenticitet

[Kiifen]

Matrix skulle kunna handla om den andliga förvirring som sker när människor inte längre lever i ödets händer utan försöker att etablera ett fullkomligt säkert sätt att leva på där ingen ska behöva riskera någonting. Ingen ska behöva lida för någonting, ingen ska behöva må dålig överhuvudtagetm, inga konflikter ska inträffa utan allting ska fungera enligt uppdragna riktlinjer och viktigast av allt är att ingenting ska förändras i realiteten, minsta abbrevation från dessa riktlinjer blir till en fiende som måste förtryckas.

Att leva blir till en funktion i samhällsapparaten, (som the matrix kan symbolisera) snarare än ett äventyr som innebär risker. Att leva inuti the matrix eller i samhällsapparaten leder till att man inte längre kan leva autentiskt, man blir mer och mer mekanisk och ens tänkande blir också mer och mer singulariserat.

Då man som tittare följer Neos utveckling är det lätt att tror att the matrix är den värld vi lever i och då tror man att den riktiga världen (utanför the matrix) är den andliga världen, ala. Platons grotta och slutledningen blir att denna värld är ond och att det inte spelar någon roll vad man gör för allting är en lögn och så ramlar man in på den sk. andliga banan. Tyvärr är det lätt att dra den slutsatsen, jag gjorde det första gången jag såg Matrix.

Men redan utanför Matrix är det som denna tolkning inte längre stämmer. För här så ser Neo att det befinner sig människor inkopplade i ett gigantiskt maskinkomplex ala H.R. Gieger; komplett passiviserade, intravenöst matade med människo-milkshake. Man får också veta att det är samma värld, det är inte en någon andlig värld hinsides. Dock innehåller The Matrix ganska många förvirrande aspekter som leder ens tanke på villospår tillbaka till det andliga perspektivet, t.ex. oraklet och andra "andligheter".

Men saken är ju den att så länge som man befinner sig inuti den virtuella världen av The Matrix så är man frånkopplad sin fysiska kropp. Man lever därför helt och hållet inuti sin hjärna. Dock så var Neo aldrig tillfreds med att leva på det sättet trots att han var omedveten om hur det egentligen förhöll sig - det var något som inte stämde för honom.

Så att leva i maskinens våld innebär att man inte lever som en människa längre och det är detta Neo känner av på ett undermedvetet sätt. Hans dröm om att hitta den som kan berätta för honom vad som är fel med saker och ting är hans brådmogna dröm om att få bli verklig, att få vara fysisk. Detta kan tolkas på flera sätt. Ta filmen Fight Club som utgår från teorin om att det civiliserade samhället passiviserar (femininiserar) män, hindrar dem från att leva ut sin egentliga natur.

Därför skulle man kunna säga att filmens andliga perspektiv är att vara fysisk. Dvs. att vara fysisk är att vara andlig eller att vara autentisk. Detta är den andliga förvirring som uppkommer då man lever i maskinernas våld, ens egentliga natur är reducerad till enbart ett drivmedel. Dessutom medan man lever i maskinen så blir alla ens handlingar poänglösa drömmerier. Alltså ens liv blir värderat enbart utifrån sin funktion för maskinerna och man tvingas till falska handlingar och ens liv blir därför fullständigt värdelöst.

Ifall man ser det som kritik mot välfärdstaten så kan man säga att ens liv blir poänglöst så länge som man underkastar sig dess utopism. En mans liv (och även kvinnans) behöver äventyr och risktaganden för att kunna vara vitalt och starkt. Realiserandet av säkerhetstänkandet har gått så långt att man inte längre känner sig hemma i denna världen, men samtidigt vet man inte heller vad man ska klaga på eftersom allting ju redan fungerar så "perfekt". Like a splinter in your mind, driving you mad.

(edit:)
The Matrix skulle däför kunna ses som att vara en symbol för det intellektuella fängelse som samhället blivit. Från det att vi är barn ska vi passiviseras via informationsinhämtning i skolan för att sedan bli arbetare för att enbart driva samma system vidare.