xxx
Hej.
Jag läser igenom ett antal rubriker i jakt på orden "själ" och "ande", men finner inte något entydigt användande av dessa begrepp.
Vilket jag här är ute efter.
Om inte annat för att kunna ha ordskifte i frågor rörande människans konstitution i "andlig" och "själslig" mening.
Tvärtom hittar jag i artiklarna svårigheter att kommunicera pga av sammanblandning av de båda, alternativt ouppmärksamt semantiskt användnade.
Debattörerna har helt enkelt inte samma - eller någonsom helst - uppfattning om en eventuell distinkt skillnad mellan "ande" och "själ".
Detsamma sker när jag konfronterar min omgivning - på arbetsplatsen, eller vid middagsbordet med vännerna - med frågan: -Vad är det för skillnad mellan själ och ande?"
-Är inte det samma sak?, blir svaret.
Nå, jag prövar att kasta fram följande förslag till definition. Om inte annat som ramverk till eventuella kommande ordskiften runt min egen "andliga" tradition och åskådning:
- Själ är detsamma som psyke; psyche (grek.) och 'nefesh' ( hebr.)
Känslomässigt tillstånd/liv genom sinnesintryck.
Värderade och lagrade erfarenheter.
Jag.
Själen är "jordisk" i så måtto att den är bunden till kroppens sinnen och "arbetar" inom de ramar som sätts av det "materiella".
Själen följer naturliga mönster och ger inga andra alternativ än att följa de nedärvda koder som ger mej samma möjligheter till perception, emotioner, liv och död som mina förfäder. Eller en hund.
Själen ger inga NYA svar. Den upprepar naturliga svarsmodeller.
Människan delar begreppet "kropp" med samtliga andra organismer på planeten.
Begreppet "själ" likaså. Utbyte dem emellan är "liv" ('nefesh')
- Ande (låter sej egentligen inte definieras alls) är detsamma som "det gudomliga i mej". Det "mystiska". Som luft osynliga.
Det.
De synliga tecknen på ande är det specifikt mänskliga. Den unika egenskapen att som enda organism ha förmåga att i helt NYA situationer kunna forma helt NYA VAL, grundande på - och dessutom ställda i motsats! - till tidigare erfarenheter.
Anden bär på kraften i kreativitet, skapande, kultivering, abstraktion.
Bibelns NT ger inga entydiga svar i frågan. Kanske är den taskigt översatt, bara. Vad vet jag. Paulus nämner dock något litet om skillnaden i Korinthierna, 2:14.
I GT finns diverse uttalanden om djurens själ.
Eddan erbjuder den något mer matnyttiga skillnaden mellan "önd" (ande,anda,andning) och "odr" (sinne,extas/ilska) i gåvorna till Ask och Embla.
Ja, ja...
Så ser mina försök till definition av skillnaden ut.
Jag försöker formulera mej under tiden. Ursäkta röran.
Några andra förslag eller tanke, någon?
mvh asp
xxx
(?) skillnad mellan "själ" och "ande"
Moderator: Moderatorgruppen
Jag tror kärt barn har många namn. Många använder ordet "själ" när de menar det som du menar med "ande". Det du kallar "själ" benämner många "personlighet" eller liknande.
Den centrala tanken är väl att det finns ett gudomligt frö som anpassas eller får en genklang i en fysisk varelse. Sen kan man kalla fröet och genklangen för olika saker. "We are spiritual beings on a human experience", som nån hippie uttryckte det.
Den centrala tanken är väl att det finns ett gudomligt frö som anpassas eller får en genklang i en fysisk varelse. Sen kan man kalla fröet och genklangen för olika saker. "We are spiritual beings on a human experience", som nån hippie uttryckte det.
Hej
Ordet själ som det används i bibeln, där det ursprungligen skrevs på hebreiska och grekiska (nefesh/psykhe) förekommer mer än 800ggr.
När man undersöker ordet själ och hur det används i bibeln så kommer man att se att det huvudsakligen avser 1). människor, 2). djur och 3). det liv som en person eller ett djur har. ex.
Människor: I Noas dagar... blev några få, det vill säga åtta själar, tryggt burna genom vattnet (1petrus 3:20) Själ står här för-människor. (Noa, hans hustru, hans tre söner och deras hustrur) I 2mos 16:16 ges anvisningar om hur israeliterna skulle samla upp manna "samla upp något av det...efter det antal själar som var och en har i sitt tält" Flera ex finnes, tex 1mos 46:18, Josua 11:11, Apostlagärningarna 27:37 och Romarna 13:1.
En intressant parentes är ju talesättet "här finns ju inte en själ", möjligen ngt uråldrigt idag men dock användbart. (Syftar ju på avsaknad av person*er)
Djur:
I skapelseberättelsen läser vi: "Gud sade vidare, må det i vattnet vimla fram ett vimmel av levande själar, och må flygande skapelser flyga över jorden i himlens öppna rymd" "Må jorden frambringa levande själar enligt deras arter, husdjur och andra djur som rör sig och jordens vilda djur enligt deras arter, och det blev så" (1mos 1:20,24)
Fiskar husdjur och vilda djur omtalas här som själar. Fåglar och andra djur kallas också själar i 1mos 9:10, 3 mos 11:46 och 4mos 31:28
Det liv som en person har:
På några ställen används "själ" i betydelsen "liv som en person har".
"Alla de män som jagade din själ är döda" (2mos 4:19) Mose fienden var ute efter hans liv. När Rakel födde Benjamin sägs det att "hennes själ höll på att gå ut-ty hon dog" (1mos 35:16-19) Rakel förlorade livet. Jesus sa "Jag är den rätte herden; den rätta herden ger ut sin själ till förmån för fåren" (joh 10:11) Jesus gav sin själ, dvs sitt liv till förmån för människorna. Fler exempel kan du hitta i 1kung 17:17-23 Matt 10:39 Joh 15:13 och apostlagärningarna 20:10.
Ordet själ förekommer inte på något ställe tillsammans med orden "odödlig" eller "evig".
Bibeln säger tvärtom att en själ är dödlig, dvs att den kan dö. Hes 18:4, 20 bibeln kallar även den som är död för en "död själ" 3mos 21:11
Om vi tar begreppet ande:
Ande och själ är i bibeln två olika begrepp, även om många tror att det endast är två ord för samma sak så är inte fallet så.
Ande som på hebreiska är: ruach och grekiska pneuma. Bibeln visar vad dessa ord betyder: psalm 104:29 säger "Du (Gud) tar bort deras ande- de dör och vänder åter till stoft" I Jakob 2:26 står det "kroppen utan ande är död" I dessa verser anses ande det som ger liv åt en kropp. Utan ande är kroppen död. Ordet "ruach" har därför även fått en annan översättning, nämligen "kraft" i uttrycket "livskraft" Ex. "jag låter den stora översvämmningen komma med sina vattemassor över jorden för att bringa fördärv över allt kött under himlen, allt som livskraften (-kraften:ruach) är verksam i. (1mos 6:17, 7:15,22) Det är alltså frågan om en osynlig kraft (livsgnistan) som ger liv åt alla levande skapelser.
Själen och anden är inte ett och detsamma.
Anden har inga känslor och kan inte tänka, det är en opersonlig kraft. men när anden, dvs livskraften tas bort, dör kroppen och "vänder åter till stoft" som det står i psalm 104.
I pred 12:7 näms vad som händer när en människa dör "stoftet (kroppen) återvänder till jorden, där den tidigare var, och anden, återvänder till den sanne guden som gav den" (job 34:14,15 psalm 36:9)
Betyder det att livskraften bokstavligen flyger genom luften?
Troligtvis inte. Det är en symbolisk beskrivning av hur den som dör har ett hopp om ett framtida liv vilket ligger i guds händer.
det är endast genom guds kraft anden kan ges tillbaka, så att människan kan bli levande igen.
Finns mer att orda om detta om det är så att ngn har intresse.
Mvh Tanja
Ordet själ som det används i bibeln, där det ursprungligen skrevs på hebreiska och grekiska (nefesh/psykhe) förekommer mer än 800ggr.
När man undersöker ordet själ och hur det används i bibeln så kommer man att se att det huvudsakligen avser 1). människor, 2). djur och 3). det liv som en person eller ett djur har. ex.
Människor: I Noas dagar... blev några få, det vill säga åtta själar, tryggt burna genom vattnet (1petrus 3:20) Själ står här för-människor. (Noa, hans hustru, hans tre söner och deras hustrur) I 2mos 16:16 ges anvisningar om hur israeliterna skulle samla upp manna "samla upp något av det...efter det antal själar som var och en har i sitt tält" Flera ex finnes, tex 1mos 46:18, Josua 11:11, Apostlagärningarna 27:37 och Romarna 13:1.
En intressant parentes är ju talesättet "här finns ju inte en själ", möjligen ngt uråldrigt idag men dock användbart. (Syftar ju på avsaknad av person*er)
Djur:
I skapelseberättelsen läser vi: "Gud sade vidare, må det i vattnet vimla fram ett vimmel av levande själar, och må flygande skapelser flyga över jorden i himlens öppna rymd" "Må jorden frambringa levande själar enligt deras arter, husdjur och andra djur som rör sig och jordens vilda djur enligt deras arter, och det blev så" (1mos 1:20,24)
Fiskar husdjur och vilda djur omtalas här som själar. Fåglar och andra djur kallas också själar i 1mos 9:10, 3 mos 11:46 och 4mos 31:28
Det liv som en person har:
På några ställen används "själ" i betydelsen "liv som en person har".
"Alla de män som jagade din själ är döda" (2mos 4:19) Mose fienden var ute efter hans liv. När Rakel födde Benjamin sägs det att "hennes själ höll på att gå ut-ty hon dog" (1mos 35:16-19) Rakel förlorade livet. Jesus sa "Jag är den rätte herden; den rätta herden ger ut sin själ till förmån för fåren" (joh 10:11) Jesus gav sin själ, dvs sitt liv till förmån för människorna. Fler exempel kan du hitta i 1kung 17:17-23 Matt 10:39 Joh 15:13 och apostlagärningarna 20:10.
Ordet själ förekommer inte på något ställe tillsammans med orden "odödlig" eller "evig".
Bibeln säger tvärtom att en själ är dödlig, dvs att den kan dö. Hes 18:4, 20 bibeln kallar även den som är död för en "död själ" 3mos 21:11
Om vi tar begreppet ande:
Ande och själ är i bibeln två olika begrepp, även om många tror att det endast är två ord för samma sak så är inte fallet så.
Ande som på hebreiska är: ruach och grekiska pneuma. Bibeln visar vad dessa ord betyder: psalm 104:29 säger "Du (Gud) tar bort deras ande- de dör och vänder åter till stoft" I Jakob 2:26 står det "kroppen utan ande är död" I dessa verser anses ande det som ger liv åt en kropp. Utan ande är kroppen död. Ordet "ruach" har därför även fått en annan översättning, nämligen "kraft" i uttrycket "livskraft" Ex. "jag låter den stora översvämmningen komma med sina vattemassor över jorden för att bringa fördärv över allt kött under himlen, allt som livskraften (-kraften:ruach) är verksam i. (1mos 6:17, 7:15,22) Det är alltså frågan om en osynlig kraft (livsgnistan) som ger liv åt alla levande skapelser.
Själen och anden är inte ett och detsamma.
Anden har inga känslor och kan inte tänka, det är en opersonlig kraft. men när anden, dvs livskraften tas bort, dör kroppen och "vänder åter till stoft" som det står i psalm 104.
I pred 12:7 näms vad som händer när en människa dör "stoftet (kroppen) återvänder till jorden, där den tidigare var, och anden, återvänder till den sanne guden som gav den" (job 34:14,15 psalm 36:9)
Betyder det att livskraften bokstavligen flyger genom luften?
Troligtvis inte. Det är en symbolisk beskrivning av hur den som dör har ett hopp om ett framtida liv vilket ligger i guds händer.
det är endast genom guds kraft anden kan ges tillbaka, så att människan kan bli levande igen.
Finns mer att orda om detta om det är så att ngn har intresse.
Mvh Tanja
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....
Hej Tatjana.
Tack för de många bibelhänvisningarna i ämnet.
Mycket matnyttigt. Tack.
För övrigt är vi nog inne på samma spår, vad gäller distinktionen mellan de båda begreppen.
Att anden inte har några känslor ser jag som självfallet. Sinnenena och dess rörelse ( av diverse slag ) hör till själens områden.
Du rör också vid tanken att anden inte kan tänka; är opersonlig.
Om detta är andens väsen, så följer jag med din ide' ytterligare.
Det påståendet leder dessutom till tanken att andens väg är den enda väg som finns, för att nå objektiv sanning.
( Nu blir man väl hängd av värderelativa filosofer, he he..)
...Men, om du skulle nämna några yttringar av anden, vilka skulle de i så fall vara?
Jag menar; vilka yttre tecken hos hos människanskulle du hänföra till anden?
Jag har nämnt någon själv i den inledande tråden ovan.
mvh asp
Tack för de många bibelhänvisningarna i ämnet.
Mycket matnyttigt. Tack.
För övrigt är vi nog inne på samma spår, vad gäller distinktionen mellan de båda begreppen.
Att anden inte har några känslor ser jag som självfallet. Sinnenena och dess rörelse ( av diverse slag ) hör till själens områden.
Du rör också vid tanken att anden inte kan tänka; är opersonlig.
Om detta är andens väsen, så följer jag med din ide' ytterligare.
Det påståendet leder dessutom till tanken att andens väg är den enda väg som finns, för att nå objektiv sanning.
( Nu blir man väl hängd av värderelativa filosofer, he he..)
...Men, om du skulle nämna några yttringar av anden, vilka skulle de i så fall vara?
Jag menar; vilka yttre tecken hos hos människanskulle du hänföra till anden?
Jag har nämnt någon själv i den inledande tråden ovan.
mvh asp
Hej Asper
Om man ser till det tillfälle då Jesus gick i Getsemare trädgård för att be ostört till gud.
Han talar till lärljungarana och säger: sätt er här medan jag går dit bort och ber. Han tog med sig två lärljungar och det står att han började känna sig bedrövad och orolig. Han säger till sina lärljungar " Min själ är djupt bedrövad ända till döds, stanna här och håll er vakna tillsammans med mig".
Efter att han avsides, bett till gud så gick han tillbaka till de andra lärljungarna och fann dem sovandes. Och han säger då "orkade ni inte så mycket som att vaka en enda timme med mig? Håll er vakna och be oavbrutet så att ni inte må komma i frestelse. Visst är anden ivrig, men köttet är svagt"
Vad tror du att han menar med detta?
Ett annat skriftställe som är bra i detta sammanhanget är Gal 5:22 och det ger nog ett ganska konkret svar på din fråga. "Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning, "
(I Ef 6:17 beskrivs andens svärd=guds ord. En annan yttring av anden är ju isåfall kunskap om guds ord. Med hjälp av helig ande så kan vi ju få insikt i heliga hemligheter sägs det.)
(Om vi talar om anden som den kraft i oss som gör oss verksamma så är helig ande=guds verksamma kraft--genom helig ande verkar han).
Mvh Tanja
asper skrev:...Men, om du skulle nämna några yttringar av anden, vilka skulle de i så fall vara?
Jag menar; vilka yttre tecken hos hos människan skulle du hänföra till anden?
Om man ser till det tillfälle då Jesus gick i Getsemare trädgård för att be ostört till gud.
Han talar till lärljungarana och säger: sätt er här medan jag går dit bort och ber. Han tog med sig två lärljungar och det står att han började känna sig bedrövad och orolig. Han säger till sina lärljungar " Min själ är djupt bedrövad ända till döds, stanna här och håll er vakna tillsammans med mig".
Efter att han avsides, bett till gud så gick han tillbaka till de andra lärljungarna och fann dem sovandes. Och han säger då "orkade ni inte så mycket som att vaka en enda timme med mig? Håll er vakna och be oavbrutet så att ni inte må komma i frestelse. Visst är anden ivrig, men köttet är svagt"
Vad tror du att han menar med detta?
Ett annat skriftställe som är bra i detta sammanhanget är Gal 5:22 och det ger nog ett ganska konkret svar på din fråga. "Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning, "
(I Ef 6:17 beskrivs andens svärd=guds ord. En annan yttring av anden är ju isåfall kunskap om guds ord. Med hjälp av helig ande så kan vi ju få insikt i heliga hemligheter sägs det.)
(Om vi talar om anden som den kraft i oss som gör oss verksamma så är helig ande=guds verksamma kraft--genom helig ande verkar han).
Mvh Tanja
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....
xxx
Tatjana!
Tack för dina rader.
Visserligen var jag ute efter dina egna iakttagelser av yttringar av anden i din omgivning, snarare än diverse bibelcitat.
Men jag tar dem som intäckt för dina egna iakttagelser, alldeles oavsett om det är korrekt eller ej.
( Dessa torde åtminstone bli desamma om du nu använder bibeltexten som mall för ditt liv...(?) )
Din fråga kring profetens ord i trädgården har jag ingen kommentar till (ännu åtminstone) då jag personligen mest använder skriftreligionernas utsagor som kompletteringar till mina undersökningar av andens och själens verk och verkningar i "mig".
Äh, det där sista blev mest snömos som tarvar ett långt personligt kväde för att göras begripligt. Onödigt.
Nog nu.
Åter till ämnet.
Tack än en gång.
xxxxxx
Hovnarr och kiifen:
Jo, just denna sammanblandning av orden ande och själ är synnerligen vanlig.
Dock är jag inte alls av den meningen att det skulle vara två olika benämningar på samma sak.
Tvärtom siktade jag på att stadfästa skillnaden och ge begreppen olika valör, så att framtida (andliga/religiösa) diskussioner slipper ägnas åt missförstånd, definition och förklaringar av begreppen.
Att sammanblanda anden och själen kan i sämsta fall utesluta anden helt, varvid en diskussion ( i sånt fall ) bör tillägnas rubriken "psykologi" istället.
Den klassiska psykologins discipliner kan med nödvändighet inte räkna in "anden" som en del av människans väsen. Den måste där reduceras till "själ", enbart för att behålla sin disciplins ramverk.
xxxxxxx
mvh asp
Tatjana!
Tack för dina rader.
Visserligen var jag ute efter dina egna iakttagelser av yttringar av anden i din omgivning, snarare än diverse bibelcitat.
Men jag tar dem som intäckt för dina egna iakttagelser, alldeles oavsett om det är korrekt eller ej.
( Dessa torde åtminstone bli desamma om du nu använder bibeltexten som mall för ditt liv...(?) )
Din fråga kring profetens ord i trädgården har jag ingen kommentar till (ännu åtminstone) då jag personligen mest använder skriftreligionernas utsagor som kompletteringar till mina undersökningar av andens och själens verk och verkningar i "mig".
Äh, det där sista blev mest snömos som tarvar ett långt personligt kväde för att göras begripligt. Onödigt.
Nog nu.
Åter till ämnet.
Tack än en gång.
xxxxxx
Hovnarr och kiifen:
Jo, just denna sammanblandning av orden ande och själ är synnerligen vanlig.
Dock är jag inte alls av den meningen att det skulle vara två olika benämningar på samma sak.
Tvärtom siktade jag på att stadfästa skillnaden och ge begreppen olika valör, så att framtida (andliga/religiösa) diskussioner slipper ägnas åt missförstånd, definition och förklaringar av begreppen.
Att sammanblanda anden och själen kan i sämsta fall utesluta anden helt, varvid en diskussion ( i sånt fall ) bör tillägnas rubriken "psykologi" istället.
Den klassiska psykologins discipliner kan med nödvändighet inte räkna in "anden" som en del av människans väsen. Den måste där reduceras till "själ", enbart för att behålla sin disciplins ramverk.
xxxxxxx
mvh asp
asper skrev:Visserligen var jag ute efter dina egna iakttagelser av yttringar av anden i din omgivning, snarare än diverse bibelcitat.
Hej.
Aha, jag har nog en viss tendens på att snöa in på bibelcitat men jag skall försöka mig på att låta bli.
Mina rent praktiska iaktagelser av andens verk är mest i form av guds ande, hans verksamma kraft. Man säger ju att man kan se gud i hans skapelse, vilket har för mig verkat tämligen flummigt och abstrakt. Men
under senare tid så har jag faktiskt kunnat urskilja om inte hans person iallafall hans skaparglädje och vid djup meditation över ämnet så kan jag nog se en del av han egenskaper.
Om man till exempel studerar naturen så kan man förundras över dess komplexa tillstånd, vackra färger och underbara dofter (i vissa fall
)
Däri kan jag se guds ande yttringar.
Människans yttringar förutom de egenskaper som jag nämde tidigare kanske må vara den gemensamma kraft man kan få av att vara enade kristna, den kraft man kan få-över det normala i vissa situationer.
Det är möjligt att tillbedjan faktiskt ligger hos "anden" i människan. Det är ju det som är själva anden i allting så, kanske.
Om man tappar livslusten och livsglädjen så han man nog tappat "anden".
Man kan ju tydligen tappa andan oxå .... men det lär la yttra sig något annorlunda.
Jag tror däremot inte att ytttre kraftgärningar är i egenskap av människans ande, svårt för anden att "vara" (x-istera) i ett utomkroppsligt tillstånd. Verkningar av anden är som en "pay it forward effect" mer än "poltergiest", vad jag menar är att jag inte tror att människor kan heala varandra genom andens kraft.
Att få ande av gud, som det sägs att man fick på den gamla goda tiden är, tror jag, delvis den förlängda armen av guds verksamhet och kraft, delvis ett sätt att bli styrkt. Helig ande kan man inte ta utan endast få.
i väntan på sol....Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....
asper skrev:Hovnarr och kiifen:
Jo, just denna sammanblandning av orden ande och själ är synnerligen vanlig.
Dock är jag inte alls av den meningen att det skulle vara två olika benämningar på samma sak.
Tvärtom siktade jag på att stadfästa skillnaden och ge begreppen olika valör, så att framtida (andliga/religiösa) diskussioner slipper ägnas åt missförstånd, definition och förklaringar av begreppen.
Den meningen är inte heller JAG av, men jag tror att många använder orden om vartannat utan närmare reflektion. Som jag också skrev i mitt förra inlägg tror jag många sätter "själen" som benämning på anden och "personligheten" som benämning på själen. Detta beror nog delvis på en språklig konvention, och delvis på bristande reflektion kring vad förekomsten av en själ skulle implicera. Det blir för jobbigt att ta i allt det där, och tanken stannar vid en vagt definierad "högre makt" som nog har nåt att göra med "själen" - utan att de lägger närmare betydelse i det.
asper skrev:Den klassiska psykologins discipliner kan med nödvändighet inte räkna in "anden" som en del av människans väsen. Den måste där reduceras till "själ", enbart för att behålla sin disciplins ramverk.
Om den ens når till själen är det bra, anden är solklart överkurs. Men jag tror få moderna psykologer tar ordet "själ" i sin mun. Det känns nog lite ovetenskapligt för dem. Bättre då att prata om beteende, kognition, tankemönster och sånt som vi "vet" att finns...
På återknattrande, min gode asper
Jag tänker att själen är det som reagerar på omgivningen. Själen är ett slags korrelat till objektet, samt de "processer" som uppstår därimellan, dvs tankar, känslor, föreställnar osv. Själen har med upplevandet att göra. Ande däremot är, som ni säger, mer som en, för allt liv, fundamental livskraft. Den har egentligen inget som helst innehåll, utan är bara(möjligtvis att den har riktning).
Eller så här, i ett religiöst perspektiv: Kroppen är det som drar "neråt", begär osv. Anden är det som drar "uppåt" mot idealen. och Själen är det som slits däremellan.
Kierkegaard menar ju att Ande är en slags syntes mellan kropp och själ, det som typ håller samman subjekt och objekt, oändlig och ändligt. Ande blir väl då i princip synonymt med begreppet "vilja"
Man kan ju också jämföra med Schopenhauer, där man kan tänka att kropp och själ är dom nödvändiga korrelaterna som "föreställningen" består av, medan Anden är själva substansen bakom allt, dvs "viljan"
Vad tror ni om det?
mvh
manne
Eller så här, i ett religiöst perspektiv: Kroppen är det som drar "neråt", begär osv. Anden är det som drar "uppåt" mot idealen. och Själen är det som slits däremellan.
Kierkegaard menar ju att Ande är en slags syntes mellan kropp och själ, det som typ håller samman subjekt och objekt, oändlig och ändligt. Ande blir väl då i princip synonymt med begreppet "vilja"
Man kan ju också jämföra med Schopenhauer, där man kan tänka att kropp och själ är dom nödvändiga korrelaterna som "föreställningen" består av, medan Anden är själva substansen bakom allt, dvs "viljan"
Vad tror ni om det?
mvh
manne
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster