Kadmoz om ande, resp själ:

[* KYREUS *]

Människan kan beskrivas som den yttre människan och den inre:

1. Den yttre människan gestaltas av kroppen och dess manifestationer här och nu. Ett förgängligt existentiellt fenomen.

2. Den inre människan kännetecknas av identitet + personlighet;
själ + ande.

a/ själen kallas också psyket och manifesteras i störst
utsträckning - immanent.

b/ Människan har också ett religiöst sensorium, levande eller
slumrande. Medvetet eller o-medvetet. Kallas ofta: ande.
Denna ande är del av en icke tidsbunden existens, universellt.

Det religösa sensoriet är en KOMMUNIKATIONSKANAL,
primärt med TRANSCENDENTA VERKLIGHETER...


*Nestor KADMOZ

[Viola]

Är inte det där med tredelningen kontroversiellt i kristna sammanhang? Är det en vanlig uppdelning inom Svenska kyrkan?

[meanman]

1. Den yttre människan gestaltas av kroppen och dess manifestationer här och nu. Ett förgängligt existentiellt fenomen.

2. Den inre människan kännetecknas av identitet + personlighet;
själ + ande.

Det låter sig sägas, men hur uppfattar du användningen av ordet "sinne"?

- satt sig i sinnet...
- ett sinne för sig...
- sinnessjukt kallar man det...
- ha sinne för...
- sinnesförmågor
- sinnesorgan

Jag har en känsla av att ordparet 'kropp/sinne' inte är helt utbytbart mot något av ordparen 'kropp/själ', 'kropp/ande', 'kropp/psyke' eller 'materiellt/mentalt'.

[PopJimmy]

Tja här är ju ett annat sätt prof. Huston Smith ser på det:

Huston Smith is Thomas J. Watson Professor of Religion and Distinguished Adjunct Professor of Philosophy, Emeritus, Syracuse University. For fifteen years he was Professor of Philosophy at M.I.T. and for a decade before that he taught at Washington University in St. Louis. Most recently he has served as Visiting Professor of Religious Studies, University of California, Berkeley.

Spirit/Infinite - God unmanifest: Godhead or the Infinite.
Soul/Celestial - God manifest: the celestial plane.
Mind/Intermediate - The world in all its invisible aspects: mind and the vital principle; the intermediate plane.
Body/Terrestrial - The world as visible: space, time and matter; the terrestrial plane.

Here we have a basic spiritual cosmology consisting of physical reality; intermediate or psychic reality; spiritual and Divine reality; and Absolute Reality or Godhead or Source. (see also the Three Tier Model, which is identical to the above except that it does not include Spirit/Infinite as a sperate hypostasis)

As Professor Smith points out, each of these levels of reality can be studied separately:

"The marvels of the terrestrial plane are being unveiled at an astonishing rate by the physical sciences. The intermediate realm adds life and consciousness: biology helps to understand the former, and for light on the latter we turn to the durable findings of phenomenology, depth psychology, and parapsychology, as well as aspects of shamanism and folk religion. The theologies of the great traditions describe God's knowable nature (the celestial plane) from a variety of cultural angles, and the literature of mysticism carries the mind as far as it can journey into God's absolute and infinite depths"
[ Beyond the Post-Modern Mind, p.45].
In this all-embracing gradational metaphysic, we have a way of looking at the world totally different to the conventional Materialistic or Dualistic stance. Borrowing a popular Theosophical term, I use the word "Esoteric" to indicate this alternative way of perceiving things

It would be possible to add many more correspondences here. The following is a more elaborate diagram of the four levels described by Professor Smith:

[* KYREUS *]

Kyrkorna som är många har alla sina olika kosmologier och antropologier. För den kristna kyrkan, främst den protestantiska, blir antropologierna främst baserade på Bibeln, med allt vad det innebär.

En vanlig lösning, främst för präster inom den kristna själavården, det är att tala om

MÄNNISKAN SOM EN HELHET. ; personen - den unika individen,
med en av GUD given fri vilja

Slutsatser:

1. Vid tex krissamtal inom själavården, blir alltså lösningen
inte att skuldbelägga eller dissikera medmänniskan.

Istället frågar vi tex "vilket ansvar anser du själv att du har
i den aktuella krisen?".

Stödsamtalen får som mål att hjälpa medmännsikan se sin
"nu-situation" för att sedan inspireras att gå och orka vidare.


/Forts följer!/

Kristne *KADMOZ

[* KYREUS *]

Vad är då sinne, som du efterfrågar och vad är dess funktion?

(1) Sinne, enligt KADMOZ, är ingen a-priori-kvalitet på så sätt att den skulle vidimera högt-kvalitativt mänskligt leverne. Det finns allt slags levande liv, med mera eller mindre av sk sinnes-utrustning.

(2) Sinne är en möjlighet, en existentiell resurs, given människan som KOMPASS i vardagen.
a/människans grund-konstitution, vilket jag skisserat i trådens
start - den är utgångspunkten

b/människans sinnen är sedan konsekvenser av grund-konstitutionen,
invididuellt olika (men sjävklart med många universella likheter)
ämnade att hjälpa oss vidare,
oss alla med våra olika sk LIVSÖDEN.

Testfråga: vad kommer först? hönan? eller ägget?


Nestor *KADMOZ

[* KYREUS *]

Vad anser du själv? Kan du inte skriva några egna rader, istället för att ´klippa in ´ långa bokcitat??

Nyfikne *KADMOZ

[PopJimmy]

Jag anser att större delen av mänskligt tyckande och tro är imitation av andras tyckande och tro. Själv försöker jag inte att begränsa möjligheterna genom tro. Jag har alltså en mer öppen form av tro, man kanske skulle kalla det tilltro, faith. Jag tycker inte att personlighet och identiet är en del av människans själ/ande - dessa tror jag är del av hennes mentala liv. Jag tror att själen är något djupare. Jag tror inte att vi ska haka oss fast i bioligska överlevnadsinstinker/skyfddsmekanismer eller mentala fixeringar. Jag tror att det finns något mer fundementalt och mer intimt att hitta i djupet hos människan, en slags kontakt med världen som alla kan få. Dessa reflektioner är dock mentala.

[Viola]

Slutsatser:

1. Vid tex krissamtal inom själavården, blir alltså lösningen
inte att skuldbelägga eller dissikera medmänniskan.

Istället frågar vi tex "vilket ansvar anser du själv att du har
i den aktuella krisen?".

Stödsamtalen får som mål att hjälpa medmännsikan se sin
"nu-situation" för att sedan inspireras att gå och orka vidare.


/Forts följer!/
Kristne *KADMOZ

Du beskriver en sorts praktisk lösning i förhållningssättet till människor men det var knappast ett svar på min fråga, som befinner sig rätt långt ifrån ovanstående. Jag frågade dig om den teoretiska utgångspunkt du beskrev att människan består av kropp, själ och ande.
Har det inte varit teologiska strider om det? Jag trodde att det var mer en frikyrklig uppfattning - typ pingstvänner och livets-ordare?

[* KYREUS *]

Bästa skrivarkollega!

(1) Mitt svar är utformat i försök till lyhördhet och ödmjukhet mot Dig och Din (som jag uppfattat det)kyrkliga erfarenhet.

(2) Vidare har du i tidigare svar till mig anfört att du uppfattat det som om jag (i debatt-trångmål) tycks försöka lägga ut "verbala dimridåer".

(3) Din kyrkliga erfarenhet (som jag uppfattat den) vilken jag refererar till i punkt (1) ovan skulle vara bla att KYRKLIGA DOGMATIKER och FUNDAMENTALISTER handlar illa och nedlåtande mot medmänniskor.
Visst har jag själv sett sådant missbruk - och visst är det en fara för alla präster. Jag är medveten om den faran; tex inom själavården.

>>>>>>>>>> Från dessa tre punkters perspektiv, ville jag ge dig
ETT KONKRET EXEMPEL PÅ HUR MAN ´GÖR ´ MEDMÄNSKLIG KRISTENDOM I PRAKTIKEN - OCH PÅ HUR DETTA MAN GÖR AVSLÖJAR VILKEN SYN PÅ MÄNNISKAN MAN HAR<<<<<<<<<<<<<<<

>>>>>>>>> Sedan din fråga om inte människosyn är en teologisk tvistefråga? Jo, verkligen.

(a) Det allra vanligaste inom Svenska Kyrkan är att tala om människan
som EN HELHET.
(b) Men det förekommer ofta att man också talar om människan trefalt som kropp+själ+ande.


Med vänlig hälsning,

CHRISTER KYREUS, präst


alias * KADMOZ

[Viola]

>>>>>>>>> Sedan din fråga om inte människosyn är en teologisk tvistefråga? Jo, verkligen.

(a) Det allra vanligaste inom Svenska Kyrkan är att tala om människan
som EN HELHET.
(b) Men det förekommer ofta att man också talar om människan trefalt som kropp+själ+ande.


Med vänlig hälsning,

CHRISTER KYREUS, präst


alias * KADMOZ

Detta sållade jag ut från dimridåerna eftersom detta ändå berörde frågeställningen.
Själ är identitet - ande är personlighet har du skrivit tidigare.
Går det att skilja identitet från personlighet?
Hur definierar du då dessa begrepp?

[* KYREUS *]

Kropp= det yttre skalet, den somatiska människan

Själ/psyke = den inre människan med alla psykologiska mekanismer
och möjligheter

Ande= kommunikationskanalen med Det Transcendenta i alla dess former

Identitet= det genuina: summan av gener och miljö - i uppväxten

Personlighet = summan av det ovanstående utvecklat i ett slags genuin
karaktär - det speciella för just detta
"exemplar" av HOMO SAPIENS


Klarare?? *KADMOZ

[* KYREUS *]

SKILJELINJER?

Du frågar också ifall jag anser att man kan skilja på dessa tidigare
nämnda mänskliga´uttrycks-former ´??

1/ - Måste man det?
2/Behöver man det?

3/Frågar man människor själva om dem själva,
kan man emellanåt se skillnader...

4/Skillnad mellan själ och ande?

Frågar jag en ateist om denne har en själ,
blir svaret förstås - ja!!

Frågar jag samme ateist om denne bejakar
andliga/religösa ting, om denne har en
aktiv andlig verksamhet kan svaret bli -
både ja! och nej!!

*Nestor KADMOZ

[Viola]

Ja Kadmos du säger att anden är personligheten som du definierar som summan av själ - psyke - ande - samtidigt som du defineriar anden som kommunikationskanalen med en gud.

Jag tror att dessa begrepp används så olika så om du frågar en ateist om han/hon har en själ så kan det mycket väl bli ett nej för att det är något som ofta tolkas som ett religiöst begrepp.
Men om man använder sig av ordet själ så menar man summan
av tankar och känslor - det som finns i medvetandet.

Om en ateist menar sig utöva andlig verksamhet är det väl
synonymt med kulturell verksamhet.

Att dela upp människan i kropp, själ och ande är kanske en konstruktion som man använder för att försöka skilja känslor och tankar som har med religion att göra från andra tankar och känslor och på så sätt rättfärdiga en tanke på att dessa tankar och känslor är något som når utanför det egna jaget och det egna känslolivet, som är något förmer än det vanliga mänskliga.

Du frågade om man måste skilja på dessa uttrycksformer - nej man kan det inte enligt mig - det är en och samma sak.

[* KYREUS *]

I den här tråden, liksom i flera andra av liknande slag, har jag försökt peka på Det Gåtfulla - och samtidigt det ständigt gränsöverskridande - i våra försöka att kartlägga sk kosmologier.
Jag läste en artikel i Svenska Dagbladet (9/6, anno 2 006) som pekar på ytterligare perspektiv - - - perspektiv som både vidgar och fördjupar just dessa diskussioner.

Rubriken är som följer:

"FÖRNUFTET BLEV TEOLOGIENS GÖKUNGE",

författare Hans Ingvar Roth docent i etik vid
Lärarhögskolan i Stockholm

/Ingressen är intressant:" kyrkan beskrivs ofta som en bakåtsträvande faktor i samhällsutvecklingen. En ny bok visar dock på kyrkans avgörande bidrag inom allt från juridiktill vinframställning. Och det kritiska tänkandet som till sist blev religionens fiende, odlades länge som en hyllning till GUD./

Så till Hans Ingvar Roths slutkläm som bekräftar mycket av det jag själv hävdat, bla här på sajten. Nämligen det följande: den fria människan KAN finna En Stor Mening...också via institutioner som bla KYRKOR.

Roth skriver så här:

"I stor utsträckning framstår efter genomläsning av Woods bok (titel:How the Catholic Church built Western Civilization -förlag Regnery Publishing)
den romersk-katolska kyrkan som ett ytterst mångskiftande och dynamiskt "subjekt" i världshistorien.
Den ger en bild av en aktör som nu har lämnat bestående värden till Europa och övriga världen - inte bara inom teologi, konst och litteratur utan inom de flesta centrala verksamhetsområden som vetenskap, teknologi och ekonomi. Och ännu i dagens globaliserade tillvaro framstår den katolska kyrkan, på grund av sina gränsöverskridande nätverk som en av de mest inflytelserika aktörerna."


teolog *KADMOZ