En glömd religon

[FIG]

Hej alla där ute
jag under är vad ni tycke om,,,

Jag har allit varit gillat hur indejanfolk, samer och annat sånt folk
och deras religion / andlighet,

Och det som jag har märkt är att nästan alla doma här folken,
har en sak gensamt,
Och det är deras sät att se på religion / andlighet,

Dom var enlit mig mycket länger komma än alla dagen religon, att förstå
menigen med livet, och upnå det som vi kalla för uplysing,

Att börja med så hade "dom tid" som vi inte har i dag, allt måste gå så fort,
dom hade Tid att tänka, på livet,, och på det viset kunna se det störer,

Och nu vill veta hur du se på det, om vi har glömt någon viktig pusselbit för att upnå uplysing
och om du håller med mig, eller inte

Men inna ni svar, så "stanna up och tänk efter"
Du kanse kommer på ett glömd pusselbit ,

[SOL]

Naturfolk hade något som vi i vårt moderna samhälle har tappat.

De hade respekt för sin omvärld och såg sig som en del av denna.

När vi konstruerade vårt moderna civilisationsbygge...lämnade vi naturen bakom. Och därmed försvann kunskapen om hela den magi som skapelsen genomsyras av. Känslan gick förlorad. Och plötsligt var det de mest simpla saker att förstå varför solen cirklade uppe på himmelen varje dag. Det blev vetenskap och logik.

Man glömde bort att se skönheten i det.... att älska det. Att delta... inte styra och fördärva.

Religion... betyder återknytning... och skapades som en logisk följdfaktor... när en inre tomhet börjat växa. Ritualer, ceremonier, biblar, koraner.... var riktlinjer för att försöka hitta tillbaka till den odefinierbara känsla man förlorat i sitt inre. En separation från Moder Gaia.

Sin koppling.... visdomsord, förvandlades till dogmer och maktpolitiska brickor.... det moderna samhället har verkligen dragit oss långt bort från vår inre gudomliga källa....

[FIG]

Naturfolk hade något som vi i vårt moderna samhälle har tappat.
De hade respekt för sin omvärld och såg sig som en del av denna.

stämer bra tycke jag, något har vi förlorat på vägen.
och nu om man se sig runt så försöker vi att hitta tilback igen.
till dit som Naturfolken en gång vara
men kommer vi att göra det, det är en bra fråga som man kan stäla sig
troligen komer vi att göra det men under vilken tid ?

[Kiifen]

Jag håller inte riktigt med om att vi har "tappat" den gamla inställningen till omvärlden. Det är helt klart fråga om en ny inställning till omvärlden som föddes med vår typ av kultur där man INTE ser människan som en del av världen. Det är en gammal tradition att vilja se människan som säregen och åsidoställd den naturliga världen och denna vision har hela tiden uppmuntrats av bl.a. Katolicismen och Kristendomen. Men jag tror även de gamla grekerna hade den. Detta tror jag eftersom de då kunde rättfärdiga sin expansion och sitt slaveri, för det handlar om ett elitistiskt synsätt. Vi har levt med idéerna om att människan är så högt stående att hon omöjligt kan vara del av "naturen" eller världen utan måste ha sitt hem någonannanstans. Vi är "hemlösa" och inom oss känner vi oss ogärna som en del av skogarna, haven, träsken, stäpperna, djuren osv. Men tidigare så hade folk inställningen att enbart ledarna i samhällshierarkin hade denna naturliga rättighet, de so marbetade, dvs. slavarna eller arbetarna sågs därför som närmare djuren. (För djur är man "tillåten" att utnyttja)

I korthet ser myten ut såhär; världen skapades av en oberoende varelse som Vi kallar för "gud", denna varelse fick då förmågan att vara överlägsen och perfekt i alla avseenden. Därför följer helt logiskt att Kungen var närmast Gud och att Kejsaren VAR Gud personifierad. Och världen blev "naturen" som uppfattades som ett dött och rätt ointressant mekaniskt ting som uppenbart inte var perfekt utan fyllt av meningslöshet, orättvisor, grymheter, våld och död. I den nya myten trodde man att vissa personer kunde besegra dessa realiteter eller att de var utvalda av Gudarna att få leva för evigt.

Jag tror att Platons och Nyplatonikernas filosofi var mer en utveckling av dessa idéer som redan levde i kulturen från början. Att han och nyplatonikerna kallas hedningar har inget med saken att göra. Däremot kan de Kristna gärna kritisera hedningarna för att vara förtryckare och omänskliga, vilket de säkerligen också var, men man bör se på det idéhistoriskt.

I de nyplatonska idéerna har det kommit att innebära att människan kan bli lik Gud, vilket är målet för Katoliker såväl som Kristna. Att nå "teosis". Det är en tanke som också går tillbaka till Egyptierna. Och följdaktligen så kräver en personlig manifestation av Gud och perfektionen en rimlig uppskattning. Därav pyramiderna, både i Egypten och Sydamerika, Romarriket med sina kolossala byggnader och städer och så vidare fram till våra dagar, Tredje Riket och USA. "Gudar" behöver tydligen skryta.

Så denna storhetsfantasi (om jag får kalla det så) ligger som grund för hur vår kultur och samhälle är uppbyggt även i våra dagar. Det är därför vi har haft en sån benhård hierarki, kungadömen och prästvälden som kunnat gjort anspråk på att veta människors tankar och viljor. Inställningen om världen som oerhört mer primitiv och lägre stående än "oss" och ovillkorligen frånställd vårt ursprung. De är genom dessa idéer som vi har kunnat rättfärdiga skövling av skogar, rovfiske, fullkomlig kontroll över människors och djurs liv, expansionen av jordbruket osv. kort sagt allt sådant vi har tills idag identifierat som "utveckling och framåtskridande".

Men när vi började att titta lite närmare på hur världen fungerade (för att veta att bäst utnyttja den) så började vi få obehagliga överraskningar. Jorden låg inte i världens centrum, och att människan hade samma ursprung som allt annat levande. Detta är mycket obehagliga tankar särskilt för rätttrogna Kristna. Det var ingen av Prästerna som ens Ville titta i Galileos teleskop. Docki synes det obegripligt att många Gudstroende inte kan tro på evolutionen (eller att Jorden inte är världens centrum) eftersom evolutionen ju inte egentligen är förnekandet av någon Gud eller andlighet. Snarare verkar det som att de räds evolutionstanken just för att den underminerar den gamla religionen om människans särställning i tillvaron och fråntar dem den "moraliska rätten" att använda sig och utnyttja världen och djuren som man vill.

Betänk till exempel att Kristna kunnat rättfärdiga både slaveri och plågsamma djurförsök även idag, samtidigt som de uppfattar sig själva som oerhört moraliska. Detta har lett till att man börjar tro att etik och moral är i sig förtryckande (som det finns en annan tråd om här på forumet) när desas två egentligen bara behandlar kulturvärderingar som inte alls behöver handla om förtryck.

Den gamla religionen som levt vidare utanför härskarreligionerna hade inställningen att människan var en del av allting skapat, men utan att ha behövt formulera detta vilket ju är helt logiskt. Man hade helt enkelt inga skäl att skapa någon mer utbyggd filosofi förrän Européerna kom med helt motstridiga åsikter. Först då var man tvungen att börja fundera på sin egen inställning till existensen och försöka att formulera det. Bl.a. har vi ju då Chief Seattles berömda tal här: http://www.halcyon.com/arborhts/chiefsea.html

Vi kallar "dem" för animister men de hade ingen anledning att kalla sig själva för något för det fanns tills Européernas framfart ingen motsättning. De var t.ex. inte heller ateister som vissa idag tycker sig nödgade att kalla sig själva (för att markera sin avståndstagande). Européerna hade med sig en egen motsättning från början vilket de var tvugna att svara på. Därför så har vi romantiserat Indianerna på grund av deras "ädla" inställning till livet. Deras ovetskap om synd och inte minst deras ovetskap om "rätt och fel". Men på grund av vår kulturella programmering (och kanske vår skuld) har det varit oerhört svårt att helt acceptera deras tankar. Seattles tal är kontroversiellt även i vår upplysta tid vilket säger något om vad vi fortfarande försöker att uppnå.

I smyg lever vi kanske lever på Indiandernas idéer, men såklart alltid med klausuler och förtecken. Förenklingar och slipningar kan alltid få vilken idé som helst, oavsett hur motstridig den än är, att passa in i vår kulturvision. Men det är en illusion att Indianernas inställning och vår är förenlig med varandra, vår inställning (hittils) är ju helt klart i strid med deras uppfattning.

[FIG]

mm, jag tro nog inte att vi har trokat min fråga på samma sätt,

jag har inget att säga om hur dom styr sit riker med kugra och sånt,
skulle vilja påstå att denel av ders sät var att styra ett riker inte var bra,

men det som jag vill, är att vi har inte tid till att relktra livet,
dom att börja med hade tid, som vi inte har,

och dom levder med naturen och värden som "ett"

och det gör vi inte,
vi lever som om vi vorer ensamma,
men det är vi inte,

dom hade ett mål i livet, som vi inte har
vi kryper bara rut här på jorden, men dom viller komma länger än så,
och man gör det om man har tillräklig med tid,

[Kiifen]

FIG

Som jag försökte förklara så beror det inte på att vi tappat något, utan för att vi har något annat istället. Man måste därför skärskåda det vi har nu för att kunna ta sig vidare till en mer harmonisk inställning till livet.

Tidsbristen är ju ett resultat (symptom) på den typ av samhälle vi har, vårat samhälle är ett resultat av den vision vi har. Ifall vi vill ha ett samhälle så som det ser ut idag, då innebär det automatiskt dessa brister som du poängterar.

Men jag vill ändå understryka att indianerna levde inte i harmoni på grund av att de hade "all tid i världen", de var faktiskt också tvugna att arbeta för sin överlevnad och välstånd, dock inte lika hårt eller på samma sätt som vi arbetar för vår överlevnad och välstånd.

[FIG]

jo nu förstå jag vad du menna,
allt har ett pris, och vår utväkling hade sitt pris,

men jag vill ändå hålla men Sol om

När vi konstruerade vårt moderna civilisationsbygge...lämnade vi naturen bakom. Och därmed försvann kunskapen om hela den magi som skapelsen genomsyras av.

när jag hålle med hener/han så
se jag att det finns en typ av engsi, en kraft av något,
som om inte har skpat, men format vår värden,,
som vårt samheler förtäng,,
så att man inte kanpt märke av denna kraft som finns,

[Kiifen]

FIG

I den mån man vill kalla det för "utveckling". Om man talar om ekonomisk och materiell utveckling då är vi naturligtvis överlägsna indianerna och ofantligt rika. Men om vi talar om social ekonomi och "personlig utveckling" (ett modeord som är enbart en insmickrande framtidsvision) då är vi väldigt fattiga.

När du ändå tar upp Sols idé och dina egna om energier osv. så kan jag inte hålla med dig. Vi har inte lämnat naturen mer än att vi har lämnat marken vi går på, maten vi äter, skogen vi går i, djuren vi mjölkar och åkrarna vi skördar. Det jag också försöker poängtera är att idén om ett "harmonitillstånd med naturen" är en illusion som skapats som ett symptom på vår världsfientliga värderingsgrund. Ett resultat av den fundamentala ideologiska motsättningen mellan civilisationen och världen varav Indianernas inställning romantiseras och mystifieras.

"Naturen" är ett begrepp som är sprunget ur den gamla myten om människans särställning. Så rent logiskt är det så att ifall människan ingår och är en del av "naturen", då är människan också natur och begreppets betydelse saknar därför mening.

Jag förnekar inte existensen av eventuella energier och så vidare, men oavsett hur det "egentligen" är så kan man inte nå npgot harmonitillstånd genom att börja med ett felaktigt antagande om sin plats i världen, för då bygger man en bro i luften, en bro som inte ens behöver finnas.

Fråga istället dig själv de obekväma frågorna som har att göra med ifall du egentligen känner avsky och äckel inför världen, de världsfientliga värderingarna, din egen "natur" osv. om du känner ett motstånd mot att göra det så sluta inte fråga, utan tvärtom, fortsätt tänka!

[FIG]

I den mån man vill kalla det för "utveckling". Om man talar om ekonomisk och materiell utveckling då är vi naturligtvis överlägsna indianerna och ofantligt rika. Men om vi talar om social ekonomi och "personlig utveckling" (ett modeord som är enbart en insmickrande framtidsvision) då är vi väldigt fattiga.

sammt andlig utveckling,

jo vetensakpen har kommit mycket långt för dagens mäniskor
det kan jag inte förneka,

men som du säger så har vi inte komit lika långt när det gäller den andliga utveckling,

och förstå "värden" som den väkligen är och det som finns utanför "värden"
så måster vi komma länger när det gäller den andliga utveckling,
men vet du varför jag tro att inte maya folkent, mm,
inte komm enda fram, till detta "fulboander"
det är att dom hade inte denna vetenskapliga kunspa som vi har nu,

och därför tro jag att vi kommer att lyckas nu, om vi väkligen vill lyckas
att förstå "värden" som den väkligen är och det som finns utanför "värden"

men det vet ingen nu om vi kommer att göra,
det kan bara tiden säga
men för eller senade kommer vi trogen att göra det.

[suchanother]

Amerikas indianer var ett stenåldersfolk och allt snack om deras överlägsna förhållande till naturen är bull.
Som alla stenåldersfolk hade de sina riter och tron på det övernaturliga, jmf. gärna med våra samer de tillhör samma kulturbälte.
Förstår öht. inte allt detta snack om ursprungsbefolkning och deras underbara sätt att leva i harmoni med naturen. Då och då ser man filmer om indianer i Amazonbältet och en västerländsk reporter förkunnar med allvarlig min; "vi måste låta de leva ifred med sina förutsättningar". Varför då? Är inte dessa människor också värda ett bättre liv utan ständiga plågor i form av sjukdomar? Jodå, vet de är fina turistobjekt. Sen åker filmteamet hem till civilisationen och tar en rejäl McDonalds, "huh, äntligen!" medans indianerna försöker tugga på nån svårsmält palm och stirrar mot horisonten med en tom blick.

[Kiifen]

suchanother

Man bör inte idealisera varken vårat eller deras samhälle. Det finns problem i båda. Men faktum är att många sk "stenåldersfolk" faktiskt kämpar för att få behålla sin livsstil, så varför tror du att de lever tomma och innehållslösa liv? Tror du inte att dom borde förstå "fördelarna" med vår livsstil?

Jag tar inte parti för "harmonitillståndet" här, för jag anser också att det är skitsnack. Stenåldersfolk kan mycket väl behandla djuren och skogen och varandra på barbariska sätt. Skillnaden är att vi satt det som överlevnadsprincip att leva så, vilket också ger oss ganska så meningslösa liv i formen av asociala och otrygga levnadsvillkor, särskilt i arbetslivet och miljontals meningslösa och outvecklande arbeten samt ett gigantiskt ekologiskt problem. Vilket vi då försöker att motverka via lagstiftning och att lita på politikers samveten.

Det som stenåldersfolk får av sin livsstil är inte bilar och macdonalds och allt sådant utan hur otroligt du än tycker det är så får de andra saker de värderar högre i sin egen livsstil. Dessutom är det väldigt få som äter palmer, de äter frukter, fisk och alla möjliga slags djur. (precis som vi)

[FIG]

Som alla stenåldersfolk hade de sina riter och tron på det övernaturliga

ja och värden är inte naturliga
eller della du du inte samma menign om
att "allt" inte kan förklas som natulit?

men varför skulle dom vilja leva utan mening med livet?