Gud: Substantiv, adjektiv eller verb?

[PopJimmy]

Jag tyckte det var dags för ännu en [fånig] enkät.

Tråkigt nog så går det bara att kryssa i ett alternativ i denna enkät, men om vi lite naivt utgår från Aristotelelisk logik som bygger på exklusivt uteslutande, så blir detta inget problem.

Kom gärna med ett argument som motiverar ditt ställningstagande.
Vill du rösta på flera så får du även motivera detta i ett inlägg.

Så vad tycker ni?

[archaxe]

Aristotelisk logik var väl syllogismer rakt igenom (och vad är förresten naivt ang. Aristoteles logik)? Alla A är B; x är A, ergo x är B. Förresten har det inget med enkätsystemet att göra att man bara kan kryssa i ett alternativ på ett meningsfullt sätt, utan det beror på grammatiken - ett adjektiv kan omöjligt användas som verb. Vill man både kryssa i att Gud är ett verb och ett adjektiv förstår man inte vad man gör (att kunna skilja på adjektiv och verb antar jag är godtagbara tecken på grundläggande språklig kompetens).

Angående "Gud" (du har dessutom glömt göra distinktionen mellan ordet och referenten för ordet - något du ofta påpekar att andra glömmer att göra. För att kunna besvara frågan vad Gud är måste jag först ha klart för mig vilken grammatisk kategori Gud tillhör - vilket är vad du efterfrågar - och således kan jag bara anta att du vill ha reda på användningen av ordet "Gud") behandlar jag det som ett logiskt begrepp, i likhet med "form", "färg" och "antal" och kanske också "universum".

[PopJimmy]

Aristotelisk logik var väl syllogismer rakt igenom (och vad är förresten naivt ang. Aristoteles logik)?

Om du tittar med mina läsglasögon, så sa jag faktsikt "om vi lite naivt utgår från Aristotelelisk logik". Det som är naivt är våran utgångspunkt inte den Aristoteleliska logiken i sig själv (vad nu det skulle vara).

Alla A är B; x är A, ergo x är B. Förresten har det inget med enkätsystemet att göra att man bara kan kryssa i ett alternativ på ett meningsfullt sätt, utan det beror på grammatiken - ett adjektiv kan omöjligt användas som verb. Vill man både kryssa i att Gud är ett verb och ett adjektiv förstår man inte vad man gör (att kunna skilja på adjektiv och verb antar jag är godtagbara tecken på grundläggande språklig kompetens).

Jag gav inte exempel på några kombinationer, det finns säkert några kombinationer av de val jag räknat upp som inte omsesidigt utesluter varandra. Att Verb och Adjektiv utesluter varandra tycker jag personligen är rätt självklart. Men säg till människor som påstår att Gud är en gubbe i himlen och samtidigt är det högsta så lyckas dessa personer på något väldigt intressant sätt bunta ihop ett subjektiv med ett adjektiv. Fråga mig inte hur dom lyckas, för jag förstår ärligt talat ingenting.

Angående "Gud" (du har dessutom glömt göra distinktionen mellan ordet och referenten för ordet - något du ofta påpekar att andra glömmer att göra.

Tja, men jag pratar inte om endast min uppfattning här. Klart jag kan klargöra hur jag ser på begreppet Gud, men det är inte det som är poängen, för gör jag det så är det många som, i slutändan, inte kommer hålla med mig, eftersom de i slutändan, kommer att känna att jag argumenterat bort deras personliga förhållningsätt till Gud någonstans på vägen.

För att kunna besvara frågan vad Gud är måste jag först ha klart för mig vilken grammatisk kategori Gud tillhör - vilket är vad du efterfrågar - och således kan jag bara anta att du vill ha reda på användningen av ordet "Gud") behandlar jag det som ett logiskt begrepp, i likhet med "form", "färg" och "antal" och kanske också "universum".

Okej detta förstod jag inte riktigt.

Archaxe detta var som sagt en enkät. Jag tänkter inte försöka övertala andra om hur de bör förhålla sig till Gud, eftersom detta har jag redan försökt och det gav inget vidare resultat. Men dock vill jag diskutera.

[Rising]

Jag svarade "ett substantiv", men jag menar inte nödvändigtvis ett konkret sådant. Observera att ord som Fåfänga, Sanning och Ändamål allihop är substantiv (vilket även ordet "gud" är - rent språkligt).

Egentligen tror jag att de flesta använder gud som en sorts synonym till en mycket speciell och outtalad form av ordet "anspråk". Oavsett om de är kristna med en fire-and-brimstone-attityd, om de är Sökare-efter-en-Vägledande-Makt, eller om de har en tro på en mer gränsöverskridande sanning (såsom en "absolut grund"?) eller om de bara försöker svartmåla religiösa genom att använda ordet "Gud" på ett hånfullt sätt: Så verkar de alla tala om en eller annan form av Anspråk. Så; substantiv.

Vad Gud betyder för mig personligen? Häftiga sagofigurer som lever ut episka öden, vilka säger något allmängiltigt och symboliskt om hur det är att vara människa. Den sortens "gudar" har stor betydelse för mig, och är mycket handbegripliga. När gudarna däremot övergår till några (eller än värre; något) som saknar mänskliga drag och som är fullständigt odugligt som symbol betraktad - då blir de meningslösa för mig, omöjliga att särskilja från vilka andra konstlade rättfärdiganden som helst.

[Stefan]

I den moderna, av Frege skapade logiken, upplöses frågor som "är Gud ett adjektiv, ett substantiv eller ett verb" som var viktiga för tidigare filosofer. Enligt Frege ska vi förstå satser som:

"Det finns en måne" (måne=substantiv grammatiskt)

"Detta föremål är rött" (rött=adjektiv grammatiskt)

och

"Hans Castorp sover" (sover=verb grammatiskt)

på samma sätt, nämligen som

Det finns ett x, sådant att x är en måne ("x månar" ett uttryckssätt skapat av Quine),

Det finns ett x, sådant att x är rött (och x är framför mig, möjligen, för att klargöra "detta").

och

Det finns ett x, sådant att x är Hans Castorp, och x är sovande

Poängen är att när man skriver ut allt det här i symbolisk logik (orkar inte göra det i detalj nu) så kommer satserna att ha samma struktur:

"x är en måne kan förkortas" Mx, x är rött kan förkortas "Rx", etc.

Den moderna logiken upplöser så den aristoteliska distinktionen mellan subjekt och predikat. I satsen: "Sokrates springer", så var "Sokrates" subjekt" och "springer" predikat.

I den moderna logiken finns det bara predikat; inga uttryck har nån priviligerad status. "Sokrates springer" översätts med "det finns ett x sådant att x är Sokrates och x springer". Det skulle emellertid även en iofs språkligt omöjlig sats som "Den springande Sokratiserar" göra (där "den springande" är subjekt och "Sokratiserar" predikat).

Man kan inte heller (anser åtminstone jag, men här finns det dom som tycker annorlunda) tala om ett objekts nödvändiga eller essentiella egenskaper inom det Fregeanska paradigmet. "En gul måne" har inte egenskapen att vara en måne mer essentiellt än den har egenskapen att vara gul. Alla egenskaper objektet har är så "lika värda".

[Deuce Deceptor]

Kommer att tänka på en lite smått absurd diskution efter en tenta om man skall stava gud, med stort eller litet G. Dvs, är det ett namn eller ett ämbete...

Använder jag ordet gud och pratar om en egen upplevelse så får det bli "den absoluta grunden"....vilket iochförsig skulle vara lika meningsfullt som att kryssa i alla, inget eller några av de andra alternativen.

Hepp!