Spirituellt Äventyr

[Vasudeva]

www.nimai.info

 :D  :)  :o  :P  :roll:

Denna hemsida är fylld av hemligheter precis som livet självt... men är dock inte riktigt klar ännu så om man vill veta nya uppdateringar, som t.ex. i web-serietidningen så får man skicka ett mejl till:
nimai.arts@gmail.com

[Rising]

Det var fina bilder, men jag tycker storyn faktiskt är rätt läskig. Sade mannen i fängelset att huvudpersonen förtjänade att hamna i cellen utan rättegång bara för att han hade ätit kött? Och menade serien att man behövde underkasta sig en guru, istället för att tänka själv? Det var många som var ute efter att föreläsa för huvudpersonen; vilket jag tycker är lite oroväckande; eftersom jag själv förespråkar dialog och lyhördhet. Den enda som verkade schysst var Sinnet; som bjöd på godis utan att kräva någon lydnad i gengäld. Och huvudpersonen anföll honom helt oprovocerad med ett svärd, fastän Sinnet var obeväpnat!

Men jag är övertygad om att du inte tolkar serien på samma sätt. Det märkliga för mig med alla dessa historier; (nu klumpar jag ihop den här berättelsen med Chick Tracts och liknande) är att de alla har så oerhört banala storys. Man förstår redan från början hur det ska sluta, och som läsare blir man hela tiden skriven på näsan. Tycker ni som gillar sånt att berättelserna är spännande? Är handlingen oviss i era ögon, eller upplever ni den som lika stereotyp och förutsägbar som jag gör? (Vilket alltså inte behöver vara något dåligt: James Bond-filmer är ju också förutsägbara, men de är underhållande ändå) Personligen känner jag mig dock mest förolämpad. Berättarna tycks liksom inte lita på att jag själv kan räkna ut vad berättelsen försöker säga, eller ens tänka öht. Jag hittar inget utrymme där berättelsen är öppen för mina egna tolkningar, och det ställs inga frågor åt mig att begrunda på egen hand. Så det känns som om berättelsen är riktad mot någon som har större behov av att ledsagas än mig. Men själv kände jag mig alltså mest frustrerad och förolämpad.

Det är väl typ mitt intryck. Hantverksmässigt så tycker jag att berättandet stundtals (tyvärr mer och mer mot slutet) är kryckigt; att handlingen bredde ut sig på för många rutor. Det blev helt enkelt tråkigt att klicka efter ett tag, eftersom en så stor andel av rutorna upphörde att tillföra något nytt till handlingen. Men det är ett vanligt fel hos serie-amatörer, och det var väl inte direkt i det perspektivet du ville diskutera serien.

Men återigen; bilderna var fina. Jag blev omedelbart förtjust i manéret.

[FIG]

En ny varijant av sida,
mycket job med det se jag, vet hålle själv på med HTML,

förstog tyvär inte så mycket av den, är inte bra på eniska,:)

men gilla den,


Får man fråga vad vill du säga med din sida ?,

[Vasudeva]

"...bara för att han hade ätit kött?"

http://www.skedrevolutionen.org/filmer/free.me.mpg
...om du vågar.

"Och menade serien att man behövde underkasta sig en guru, istället för att tänka själv?"

Det tvivlet är helt i sin ordning innan man bekantat sig mer med det hela... Det handlar snarare om hur man lär sig att tänka själv. Man följer någon annans instruktioner för att man har förstått varför. Det du kallar "att tänka själv", den ideén har du t.ex. inte fått själv. Guruprincipen är hela tiden där. När du var liten så sa kanske mamma att inte stoppa fingret i elden för att det gör ont. Men du kanske gjorde som jag, stoppade fingret i elden iaf. Och visst, hon hade rätt! Det gjorde ont! Guruprincipen kan man inte fly från. Du har dina Gurus. Det gäller att välja. Sartre, Huxley, Mamma, Einstein, Persson, Reinfeldt, eller en person som dedikerat sitt liv vid sanningens och godhetens altare. Alla säger väl sig vara dedikerade åt det goda, men sätter man förstoringsglaset på så spricker det hela... så tillvida personen verkligen inte är rakt igenom god i sina intentioner. Och om man finner denna person, kan det inte då vara idé att lyssna till denna person?


"Den enda som verkade schysst var Sinnet; som bjöd på godis utan att kräva någon lydnad i gengäld. Och huvudpersonen anföll honom helt oprovocerad med ett svärd, fastän Sinnet var obeväpnat! "

Tja, eftersom du postar en så skämtsam kommentar kan jag ju inte hålla mig från att svara...
Vad kan det vara som hindrar många från att begå övergrepp på sina barn fast sinnet kanske önskar?
Jo, det måste ju vara kunskapen (svärdet) om att barnet inte vill och att hela livet (plus barnets liv) kommer gå åt helvete åtföljt av ångest etc etc som gör att personen avhåller sig från denna aktivitet. Så sinnet och hans "Godisar" vill sätta Dig i centrum medans din intelligens (med kunskapens svärd) talar om för dig att vissa handlingar inte är okej.


"Men själv kände jag mig alltså mest frustrerad och förolämpad. "

Hur tror du jag känner mig när jag ser hur miljoner människor frossar i sig mina älskade syskon djuren utan den minsta tillstymmelse till ånger dag ut och dag in? Intentionen med denna serien var inte att skapa underhållande konst. No Pain No Gain.


"Är handlingen oviss i era ögon, eller upplever ni den som lika stereotyp och förutsägbar som jag gör?"

Stereotypen är där för att vi är stereotyper. Coca-Colabarn uppvuxna framför datorn. Materialister är vi allihopa, så hur banal storyn än är, spelar det nån roll, om man jämför med vad storyn försöker att säga?
Är det förolämpande att någon vågar knysta om att man kan vara nöjd utan att döda och äta djur, utan tv, cigg, cola och öl?


Banalt: Att argumentera huruvida det är rätt eller fel att påpeka att man kan leva på ett annat sätt än det som reklamen och konsumtionssamhället vill ha oss till...
Så jag gissar väl att jag är lite banal... =)

//den banala serieamatören

[Rising]

http://www.skedrevolutionen.org/filmer/free.me.mpg
...om du vågar.

Jepp, det finns många fall av grymhet inom verksamheter som hanterar djur, precis som i alla andra verksamheter. Jag hade blivit lika upprörd om du hade visat bilder på barn som pryglats i skolan eller kvinnor som sextrakasserats på sjukhus.

De som är grymma och hänsynslösa, de fördömer jag, oavset vilka de är grymma mot. Men att fördöma verksamheter i sig bara för att man kan peka på grymma exempel från dem? Nja, då måste vi alltså fjärma oss från både skolor och sjukhus, och det är inte jag villig att göra.

Men det här tycker nog inte du är bra argument; för du menar säkert att köttindustrin i sig är grym, oavsett hur den bedrivs. Du skriver nämligen:

Hur tror du jag känner mig när jag ser hur miljoner människor frossar i sig mina älskade syskon djuren utan den minsta tillstymmelse till ånger dag ut och dag in?

Det här är dock inte något bra resonemang. För bland dina "syskon" hittar du flera familjemedlemmar som gör just detta; frossar i andra av dina syskon utan minsta tillstymmelse till ånger. Rovdjur finns det gott om. I serien lät det annorlunda: Där lät argumentet som så att vi människor inte fångade våra bytesdjur själva för hand, och därför var det fel. Det är också konstigt. Du kan (som jag ser det) mena två saker:

1. Det är fel för att vi inte blodar ner våra egna händer. Vi försöker köpa ett rent samvete genom att betala någon annan att utföra det blodiga och smutsiga värv som våra mänskliga spärrar vill hindra oss från. Därför avhumaniserar köttindustrin oss.

Jag svarar: Dels köper jag inte att det skulle vara något fel på att nyttja andras arbete. Själv har jag exempelvis inte sytt mina egna kläder. Det är helt enkelt väldigt effektivt att man specialiserar sig på olika områden i ett samhälle. Slaktaren förser mig med kött, och jag kan göra en hemsida åt honom i gengäld, eller något.
Dels ställer jag mig kritisk till om köttindustrin verkligen av nödvändighet är en degraderande verksamhet. Om du hade pratat om prostitution så hade jag hållt med dig, men att föda upp och slakta djur är inte på samma sätt förknippat med utsatta människor. Tvärtom är det många som finner nöje och ro i detta utövande; vilket bland annat syns på sportfisket.

2. Det är fel för att vi föder upp djur i syftet att slakta dem. Rovdjur fångar in fria djur, och ger dem en sportslig chans, men vi avlar fram monstrositeter i strid med naturen: Grisar skulle exempelvis aldrig ha en chans att leva under naturliga omständigheter på samma sätt som deras naturliga anfader; vildsvinet. Och vi jagar inte vår mat med naturliga vapen, såsom klor eller huggtänder; utan med maskiner - helt i strid med naturen.

Jag svarar: Well, sluta visa filmer där fiskar är med, då. Och protestera mot chihuahuor, likväl. De är ju helt meningslösa djur, de med.
Men också: Vem säger egentligen att livet i frihet är så himla mycket värt? Har du sett hur afrikanska vildhundar fäller sina byten? Det är en långsam och grym process. Det kan hänga vildhundar med käftarna i fast grepp om bytets svans, ben, öron, testiklar och kring strupen; i långa, långa smärtsamma jaktscener. Ingen vacker död, minsann. Och friheten? Psch! Som fritt djur ska man vara lycklig om man får äta sig mätt och kunna mata sina barn.
Det finns många fall av usel skötsel inom köttindustrin; bra att du reagerar mot detta. Jag är på din sida om att detta måste få sig ett slut. Men köttindustrin i sig behöver inte av nödvändighet vara grym. Tvärtom så kan den i teorin mycket enkelt vara trivsammare och humanare än vad fallet är i naturen.

---

Nu om auktoriteter:

Det handlar snarare om hur man lär sig att tänka själv. Man följer någon annans instruktioner för att man har förstått varför. Det du kallar "att tänka själv", den ideén har du t.ex. inte fått själv. Guruprincipen är hela tiden där. När du var liten så sa kanske mamma att inte stoppa fingret i elden för att det gör ont. Men du kanske gjorde som jag, stoppade fingret i elden iaf. Och visst, hon hade rätt! Det gjorde ont!

När du stoppar fingret i elden så lyssnar du inte på mamma, alltså experimenterar du själv utan att lyda någon auktoritet. Det är precis vad jag talar om. Guruidén är då inte där; tvärtemot vad du säger, alltså.

I mitt perspektiv är människor olika, och måste själva experimentera för att söka sig fram till sin sanning. Det betyder att jag har stor respekt för dig och ditt personliga sökande. När du exempelvis skriver; "Är det förolämpande att någon vågar knysta om att man kan vara nöjd utan att döda och äta djur, utan tv, cigg, cola och öl?" så svarar jag "nej". Tvärtom, att du funnit vad som gör just dig nöjd, det är underbart! Jag gläds med dig.

I ditt perspektiv, däremot, så tillåts inte vägen till lycka vara individuell. Eftersom du tror på fundamentala sanningar, så faller det sig också naturligt att personer som själva accepterat dessa sanningar har en stark auktoritet i din åskådning. Därför medför din livsåskådning också en hierarki med gurus som är värda högaktning, och oliktänkare som du kan fördöma och förakta.

Jag säger inte att du har fel. Du kan mycket väl ha rätt, och dina fundament kan vara livets hemlighet. Men personligen tycker jag att auktoritetstro och fördömandet av oliktänkare är oerhört osympatiskt. Jag är glad över att du personligen är lycklig, men förstår inte riktigt varför du predikar och applicerar din individuella åskådning på andra.

---

När det gäller banaliteten så var jag bara uppriktigt nyfiken. Jack Chick (som tecknar Chick tracts; en sorts småserier som predikar om ärkekristna ideal) har ungefär samma berättarteknik som du; och är i mina ögon väldigt banal och förutsägbar. Det spelar alltså ingen roll om budskapet är något som jag tycker är fint eller om det är såsom i vissa chicktracts, avskyvärt (det finns bland annat ett som är rätt läskigt homofobiskt), jag undrade bara om ni själva tyckte att era verk var spännande och stimulerande.

Personligen är jag lite som Churchill; jag gillar att lära mig, men avskyr att bli undervisad. Vad jag menar är att jag gillar historier som ställer frågor och litar på att jag själv kan fundera kring ämnet och bilda mina egna slutsatser. Historier som predikar tycker jag däremot visar att författaren själv inte kommit särskilt långt i sin andliga (eller vad vi nu skall kalla det) utveckling. När man är intellektuellt mogen så ser man inte världen i svart och vitt. I vart fall inte i min erfarenhet.

[Vasudeva]

min enkla punkt:
hur kan man tala om kärlek samtidigt som äter på någons barn?

fördömande av oliktänkande

hmm. jag ger nog upp här... vad hela din text går ut på är ju att jag inte har rätt att säga åt andra vad de ska göra. Men du säger ju åt mig på ett sublimt kvasiintellektuellt sätt att mitt perspektiv är fel, hur går det ihop?

Hur ska jag kunna respektera någons tro om den skadar andra? Det gör jag inte. Om någon sparkar på en hund så ingriper jag. Om någon tuggar på en ko så ingriper jag.

Angående djur och människor. Du har rätt. så länge man äter djur så är man ett djur. Men den indiska visdomen och alla de flesta religiösa skrifter som finns i världen så inspireras det till att använda sin mänskliga intelligens till att utveckla ett litet högre medvetande och bli just; människa. En varelse som tar ansvar för världen och tar hand om naturen och djuren och visar sin tacksamhet för att hon får finnas till.

Diskriminering; jag respekterar de kristna, men inte deras dödande av djur. Den som handlar och handlingen är åtskilda. Men den som handlar måste hållas ansvarig för det som sker.

du antar att jag tänker på ett visst sätt. som t.ex. att jag inte ger respekt åt andras individuella utveckling. Självklart måste en andlig utveckling vara individuell. Det är ju 1+1. En Gurus funktion är att kunna anpassa ditt andliga liv så att det passar din person. Så att du finner din dharma.

tack ändå för kritiken. du är rapp i munnen =)

// "FUNDAMENTALISTEN"

[Rising]

min enkla punkt:
hur kan man tala om kärlek samtidigt som äter på någons barn?

Man kan det, om man inte är så fåfäng att man ser sig som förmer än övriga djur.

Vad som gör oss människor unika är nämligen inte att vår kärlek skulle vara finare än exempelvis gäddans eller björnens. I min (och även din, verkar det som) mening är vi människor inte finare än djuren, däremot har vi ett större ansvar för våra handlingar.

Vad innebär då detta ansvar?

Du har rätt i att barn blir uppätna. Alla är vi ju barn till våra föräldrar, och alla blir vi ju uppätna förr eller senare. Antingen av rovdjur, eller av mikroorganismer som gör oss sjuka, får oss att åldras och som förtär våra kroppar långt efter att vi har dött. Så alla "barn" blir "uppätna". Vad vi människor kan göra; är att se till att alla barn blir uppätna på humana sätt. Detta innebär;

1. Att man ska få leva ett förhållandevist långt, gott och tryggt liv.
2. Att ens död skall vara snabb och förhållandevis smärtfri.

Att äta ett djur är inte fel i sig. Kroppen bryr sig nämligen inte om vem som äter den efter att den dött (och någon kommer ju alltid att äta den). Däremot är det fel att plåga djur. Ett sätt att plåga djur är att ha dem i ens omsorg, men ändå bryta mot de två punkterna jag nämnde ovan.

Ett annat sätt att plåga djur är att neka dem ett tryggt liv i ens omsorg och istället kasta ut dem i den grymma naturen: Där är livet otryggt och ofta kantat av hunger och olyckor. Dessutom är döden nästan alltid långsam, grym och smärtsam. Bara för att vi människor kan frånsäga oss omsorgen över djuren (=genom att släppa ut dem fritt i naturen, till exempel) så betyder det inte att vårt ansvar försvinner. Att släppa en buffel fri så att den kan plågas till döds av vildhundar är lika illa som att plåga den själv.

När vi människor kan lova djuren ett godare liv än vad naturen förmår (vilket inte är svårt, eftersom naturens grymhet till och med överstiger människans); då kan vi också bruka dem bäst vi behagar med gott samvete. Både som sällskapsdjur, som bruksdjur, eller som måltider.

vad hela din text går ut på är ju att jag inte har rätt att säga åt andra vad de ska göra. Men du säger ju åt mig på ett sublimt kvasiintellektuellt sätt att mitt perspektiv är fel, hur går det ihop?

Att vi har olika åsikter; det vet vi. Det är därför vi argumenterar. Att dina åsikter är sanna; det vet vi däremot inte, för det har du ännu inte lyckats slå fast. Så går det ihop.

Om någon sparkar på en hund så ingriper jag. Om någon tuggar på en ko så ingriper jag.

Det vimlar av myggor som suger i sig blod från kossor. Låter jobbigt att du går omkring och utkräver vendetta mot dem alla. Hur gör du detta, förresten? Slår du ihjäl myggorna? Du vet väl att även myggor har föräldrar? Du tar väl inte och dödar någon annans barn?! Eller pratar du bara myggorna tillrätta? Visar dem lite serier, kanske?

En Gurus funktion är att kunna anpassa ditt andliga liv så att det passar din person. Så att du finner din dharma.

Jag gillar den här flexibiliteten. Jag tyckte bara det var skumt att gurun var ett fundament; att man bara tillåts ha en individuell utveckling så länge som man respekterar en guru. De som eventuellt har en andlig väg som leder bort från auktoriteterna; vägar som man enbart kan vandra på ensam - utan följeslagare; varför exkluderar du dessa? Hur kan du veta att sådana inte finns?

tack ändå för kritiken. du är rapp i munnen =)

Well, även jag tackar för diskussionen, och ber om ursäkt om du tycker jag är hård, otrevlig, hånfull eller föraktfull. Själv tycker jag nämligen att diskussionen är intressant, och även om jag stundtals kan formulera mig som om jag hade svaren på alla frågor, så är det bara ett sätt för mig att söka mig fram till mina egna åsikter. Så, inget illa menat, alltså. Jag gillar dig.

[Johan Ågren]

Vasudeva,

Hur ska jag kunna respektera någons tro om den skadar andra? Det gör jag inte. Om någon sparkar på en hund så ingriper jag. Om någon tuggar på en ko så ingriper jag.

Och om en eskimå dödar en säl?

Tänk om jag skulle vara ännu mer "kärleksfull" och ingripa om jag ser någon kliva på en myra, eller om någon tuggar på ett grässtrå? I livet avbryter livscykler andra livscykler för att leva, så är det. Frågan är vad som är en rimlig och rationell nivå. Att äta kött från stora djur kan vara dumt om vi är människa idag (tidigare i historien har det inte varit dumt, och för eskimåer är det t.ex inte dumt), men inte för att det inte är "kärleksfullt". Jag har också tänkt liknande förut, men det är inte en klar tanke. Om situationen krävde det så skulle jag döda en annan människa och äta upp den - men enbart om det är en rationell handling. Jag skulle i vissa situationer frivilligt låta mig ätas av andra - när jag anser att det gynnar min egen jagidentitet som jag hoppas är så fri från irrationella ideer som möjligt. Det jag direkt skulle tänka på är att offra mig för min son på detta sätt.

Det är fint att äta och att ätas om man slutar demonisera det hela och se helheten som ett flöde. Frågan är alltid varför och om det är rationellt. Människan har en abstrakt ångest och projicerar detta på det naturliga och vackra lidande som uppstår när ett rovdjur dödar sitt byte. Livet är inte ont - människan är ond.

/Johan

[Vasudeva]

myggor, eskimåer och sälar  :roll:

vill man inte se själen så behöver man inte
vill man inte använda sitt förnuft så behöver man inte

"survival of the fittest" verkar vara den vind som blåser här.
Det var den vind som inspirerade hitler till sina äventyr i den här världen om ni känner historien...

precis som när de religiösa dogmatikerna kör krusader över hela världen så kör idag "allt är kemi"-läran över allt annat oliktänkande och hjärntvättar barnen (oss inkl) i skolor och överallt med teorier som imorgon kommer vara överbevisade av den senaste teknologin...


setting...
"Jag gillar den här flexibiliteten. Jag tyckte bara det var skumt att gurun var ett fundament; att man bara tillåts ha en individuell utveckling så länge som man respekterar en guru. De som eventuellt har en andlig väg som leder bort från auktoriteterna; vägar som man enbart kan vandra på ensam - utan följeslagare; varför exkluderar du dessa? Hur kan du veta att sådana inte finns?"

den vägen vandrar ALLA när de dör. men innan dess är det bra att veta hur man ska styra sitt plan. vips! säger det, så dör man...

studera sanatan dharma, det betyder evig religion som är oberoende av om du är kristen, muslim eller whatever. Så länge man utför sin plikt, fyller sin funktion i helheten, så är man på rätt väg.

be part of the solution, not the problem...

så istället för att bryta oss in i andras liv och skapa problem genom att äta dem så kan vi lära oss att leva i balans... Balansen kräver en större utmaning, inte för mycket åt ena hållet (myggutrotare) inte för lite åt andra (kött ibland när morsan lagar).

[Vasudeva]

myggutrotare eller myggdagis

[Johan Ågren]

Vasudeva,

Frågan kvarstår: Har du någon invändning mot en eskimå som dödar en säl för föda? Menar du konsekvent att köttätare skulle ha en lägre förmåga till "kärlek".

Det var den vind som inspirerade hitler till sina äventyr i den här världen om ni känner historien...

Att vara inspirerad av något och ha förståelse för hur saker fungerar är förhoppningsvis två olika saker. Att vara sin innersta/sanna natur torde vara de flesta andliga lärors centrala budskap.

studera sanatan dharma, det betyder evig religion som är oberoende av om du är kristen, muslim eller whatever. Så länge man utför sin plikt, fyller sin funktion i helheten, så är man på rätt väg.

Studera hinduism menar du?

Jag har tidigare varit vegan i 4-5 år, och såg flera fördelar med detta. Då var det också en del av min andliga övertygelse. Idag äter jag även fisk och ibland annat kött. Huruvida jag har förfallit i min andliga utveckling eller fördjupat mig får vi se. Jag överväger just nu att tro att jag hade en form av andlig hybris tidigare. Vettiga argument mot att jag äter fisk mottages gärna. Kan själv komma på några. Jag hade en vän som gav sig på att vara "lufterian", men tydligen var han inte tillräckligt förandligad... Att inte ens äta växterna såg han som ett mått av högre kärlek/"energi". Logiskt?

/Johan

[Kiifen]

hehe "Dr Frog"....

[Vasudeva]

"studera sanatan dharma, det betyder evig religion som är oberoende av om du är kristen, muslim, HINDU eller whatever..."

det finns absoluta fundamentala sanningar. det är absolut sant.
och om man studerar dessa kan man komma ur sitt sekt-tänkande; den religionen är sån den religionen är så osv osv och istället se det som religionen pekar på...

den indiska visdomen är inte indisk eller hinduisk, den går långt bortom det tänkandet och klär av vetenskapen och tron och ställer den tänkande människan inför en massa paradoxer såväl som klara filosofiska resonemang och system för att finna ut huruvida något är sant. Den empiriska vetenskapen är en av de mer primitiva tillvägagångssätten...

men jag avslöjar inte dessa absoluta sanningar om det inte finns ett intresse
 :?: