Var Jesus ett "Offerlam"?

[Paul]

Var Jesus ett ”Offerlam”?

Varför korsfästes Jesus av romarna när det var Rådet i Jerusalem som dömde honom till döden? Judarna hade ju fria händer i frågor som rörde deras religion.

Fastän många av de skriftlärde hade börjat hysa agg mot Jesus efter hans tal i Nasaret- synagogan, följde andra av dem – på avstånd – hans förkunnelse av Gud. Dessa såg att Jesu ord hade stor makt över folket, och de förstod att hans myndiga framträdande möjligen kunde användas i deras intresse. En medlem av Rådet i Jerusalem – Josef från Arimatea – frågade Jesus om han var den väntade Messias, samt uppmanade honom att under prästerskapets ledning träda fram som den väntade ”jordiske konungen”.
Och Jesus sade till Josef: ”Sannerligen, jag säger dig: jag är inte född till Jorden för att härska över människorna; ty mitt Rike hör inte till denna världen. Sannerligen, jag säger dig: jag har inte kommit för att med makt samla skarorna omkring mig, jag har inte kommit för att dräpa, ej heller har jag kommit för att kasta ut främlingarna, för att röva och för att plundra. Utan jag har sänts till Jorden för att lära människorna att ”älska varandra”, för att vittna om vår Faders Rättfärdighet och leda alla till Hans Rike.”

Liknande hänvändelse inträffade längre fram från andra av prästerskapets och av Rådets medlemmar. Men Jesus avvisade mycket bestämt dessa försök, att få honom till att börja en folkresning mot det främmande styret. Han kände med visshet att det, som prästerna och Rådet önskade hans hjälp till, inte var hans uppgift.

Men när ryktena om att Jesus var en tronpretendent nådde Pilatus, beslutade han att fängsla honom innan ett uppror började, ty han var på det klara med att prästerna och Rådet måste stå bakom detta. Rådet i Jerusalem fick emellertid underrättelse om det som var i görningen, och dess medlemmar tänkte sig då den möjligheten, att Jesus under ett förhör hos Pontius Pilatus skulle komma fram med det faktum: att han av dem hade uppmanats till att träda fram som konung. Men med ett sådant yttrande skulle Pilatus få ett skarpt vapen i händerna mot prästerskapets ledning, vars medlemmar ständigt försökte trakassera honom. Detta måste förhindras, men det kunde bara ske genom att Rådet förekom Pilatus. Därför fängslades Jesus i stor hast av Kajafas och anklagades för att ha ”hädat Gud” genom att kalla sig den ”Högstes” son.

Vid förhör av Jesus kom också den anklagelse fram: att Jesus hade för avsikt att samla folket till ett uppror. Detta hade emellertid förutsätts av Kajafas och han kunde sända honom till Pilatus med motiveringen: att han genom vittnesmål erfarit att Jesus hade försökt resa folket för att bryta romarnas herravälde. Men med denna handling frånsade sig Rådet – Sanhedrinet – inför Pilatus all delaktighet i det tilltänkta upproret mot det romerska överherraväldet.

Alltså: Rådets medlemmar offrade Jesus för att själva slippa undan en eventuell anklagelse, eftersom de utgick från att om Jesus nu – under förhöret hos Pilatus – skulle framkomma med den utsagan: att prästerskapets ledning hade försökt förleda honom, att starta ett uppror mot romarna, kunde hans ord endast betraktas som en dömd mans hämnd på sina domare.

Pilatus förstod mycket väl meningen med detta handlingssätt, men då hans egen ställning vid denna tidpunkt var vacklande vågade han inte – fastän han visste att Jesus var oskyldig till det som anklagelsen gick ut på – att avvisa Kajafas’ hänvändelse och frige Jesus, eller låta Rådet självt utföra den fällande dödsdomen enligt de judiska lagarna. Det hopp som Pilatus hade närt – att komma åt Rådets medlemmar genom att han fängslade Jesus – hade nu genom Kajafas’ snabba ingripande förhindrats. Och Pilatus insåg klart att om han avvisade Kajafas’ hänvändelse, skulle Rådet få övertag över honom. Detta önskade Pilatus inte, och därför offrade han Jesus – liksom judarna hade gjort – för att själv gå fri.
Men med Jesu överlämnande till Pilatus – till romarna – blev hans dödsdom oundvikligen: döden på korset.

Alltså: Människorna förstod inte Jesus! I deras blinda hat till honom som talade mot de gamla traditionerna, och i deras dåraktiga oförstånd att inte vilja lära känna det nya, hånade, bespottade och fördömde de honom som ville föra dem närmare till deras Gud och Fader, honom som ville lära dem att bli renare, kärleksfullare och mindre stridbara. Och som en förbrytare dömdes han till döden på korset! Rådet dömde honom, prästerna dömde honom  folket dömde honom!
Det var inte Gud som sände honom i döden som ett offerlam! (Jesus har aldrig nämnt något sådant nedvärderande under sitt Jordeliv, och Gud har säkert inte gått bakom ryggen på sin älskade son!!)

Den fällande dom och Jesu död var emellertid inte på något vis avhängig av Judas’ förräderi. Rådet var redan församlad vid denna tidpunkt och flera av Rådets medlemmar redan beslutat att fälla Nasaréen. Som alla vet: förtvivlan över sin falskhet mot Jesus begick Judas självmord. (Läs mera om ovanstående och mycket annat i Vandra mot Ljuset trilogi böckerna.)
Hälsningar Paul
E-post: pali_3000@hotmail.com

[Sceptisk]

deleted

[Avantgardet]

Att definiera Jesus som "offerlamm" är direkt felaktigt, han var självpåtagen martyr. Ett närbesläktat felslut är att se på Judas som "förrädare" - utan Judas ingen Kristus.

[Sceptisk]

deleted

[Avantgardet]

Här har du nog fel skulle jag säga. Jesus var betalningsmedel i en handel mellan Gud och Djävulen (som Gud själv skapat). I den bemärkelsen kan man se honom som ett "offerlamm", men eftersom han själv valt det så kan vi - och bör - se honom som "martyr". Så ser vi honom som människa så blir resultatet "syndabock" eller "offerlamm", om vi däremot tar den gudomliga aspekten i beaktande blir han istället "martyr".

Anledningen till att Gud inte kan frälsa människorna annat än genom mänsklig gestalt är för egentligen en självklarhet, men kanske ändå svårgreppad. Om Jesus inte var både Gud och människa på en och samma gång skulle nämligen människorna inte kunna frälsas "genom" honom och den väg han lade ut.

[Sceptisk]

deleted

[Avantgardet]

Hörru din självgoda tönt. Lyssna så kanske du lär dig nåt! Först och främst, bara för att jag inte täcker in alla slutsatser och tolkningar om detta ämne så har jag inte "fel".

Vad sött! Du pratade väl om den katolska tolkningen om jag förstod dig rätt, och som jag förstått den genom att studera teologi så är det inte alls som du hävdar.

Jesus "valde" ingenting, han var Gud i människogestalt och hade därför redan från början bestämt hur det skulle bli. Det rådde ingen tvekan om den saken.

Om vi får nyttja Bibeln som källa så finns det ju uppenbarligen belägg för att Gud har möjlighet att "ändra sig". Det är klart att Gud valde att genomföra det här projektet. Hur menar du att det annars hade kunnat genomföras? Är Gud fast i någon typ av determinism?

Jesus var ju också, precis som du förutsätter, människa och tog ju därför på sig också sin "egen synd" i en bemärkelse, det är den problematiken som gör "helt-Gud och helt-Människa på en och samma gång" lite svårgreppbart.

[Sceptisk]

deleted

[Avantgardet]

Anledningen till att jag skrev att Jesus inte gjorde något val var för att det då enligt kyrkan var Gud som gjorde valet innan han blev till människa.

Men om du utgår ifrån Bibeln så torde du ju veta att Jesus själv också har möjligheten att välja?

[Sceptisk]

deleted

[Sceptisk]

deleted

[lkl]

Om vi bortser från dom där dumheterna om gud fadern och det där återstår följande: jesus var helt enkelt en halvtoke som råkade illa ut, Pilatus tyckte visserligen synd om honom. Jag skulle förmodligen ha gillat snubben men retats med honom om han faktiskt var så löljlig att han påstod att han hade botat någon med händerna, kanske ville han få folk att tro det...han var lite för god den mannen. Hur som helst, att man bygger upp en kult kring en sådan figur är obegriplig.

P.S Vissa grejar gillar jag med honom; att han hatade krämare och tyckte synd om horor, men det är som sagt meningslöst att försöka omvända folk.
Killen som han hade på andra sidan om sig på korset var förmodligen mer realistisk, och han lär ju vara där i "himmelriket" han med, vilket förefaller något lustigt.

[Sceptisk]

deleted

[Avantgardet]

Jag tror inte du skall blanda ihop "syndafallet" och "syndafloden" som är helt skilda saker. Visst finns "syndafloden" i mycken gammal mesopotamsk litteratur.

Även om Jesus gjorde vissa val under sitt liv så var han inte i grunden människa utan Gud och det existerar därför ingen skiljelinje mellan hans existens och Guds vilja -  i den bemärkelsen.

Du har inte riktigt förstått den här finessen med Helt människa och Helt Gud på en och samma gång. Därför upplever du dessa paradoxer. Filioquekontroversen tror jag visst den kallades på sin tid.

Enligt Milton så satt ju Jesus där uppe vid sin faders högra sida och valde redan i det läget att han i framtiden skulle gå ned i mänsklig gestalt för att han "tyckte synd om" människorna. Jag kommer dock inte ihåg om syftet för Satan, i Det förlorade paradiset, var att förstöra Jorden. Jag vill minnas det som att han åtog sig, från de störtade änglarnas hemvist (som Gud skapade åt dem direkt efter "striden" och strax före han gjorde Jorden), å alla deras vägnar att se vad Gud hade i kikarn eftersom rykten nått dem om att denne höll på med en "ny skapelse" för sitt "nya lilla älsklingsbarn: människan" och att de kanske skulle kunna ta över detta.

Jag tolkar denna "kunskap" som en insikt i saker och tings sanna väsen, alltså essentialism eller insikt om den enda stora riktiga sanningen.

Här tolkar jag annorlunda (p.g.a. det "adamitiska språket" - Adam visste ju "det rätta" namnet på alltig i skapelsen -, detta gick förlorat - nu måste jag dock retirera något på denna punkt eftersom jag inte är helt säker på om detta gick förlorat i syndafallet eller senare i språkförbistringen, men det "adamitiska språket" ligger bra mycket närmre din "essentialism" än vad vi erhöll efter imundigandet av det där "äpplet").

När människorna så trodde sig veta denna "sanning" så började de att bli domare om vad som är "gott och ont". Rent logiskt så måste man förutsätta kunskap om sanningen för att kunna avgöra vad som är "rätt" respektive "fel" och för att verkligen ha grund för sina påståenden om att äga sanningen utgick människorna därför från Bibelns lagbud och Jesus ytterligare skärpningar av densamma.

Kort: Jag skulle inte kalla Jesus ändringar för "skärpningar", snarare bör de förstås att Gud förlikat sig med människan och erbjuder henne en "väg" som är bättre lämpad efter hennes förutsättningar. Samma budskap, ny förpackning! Mer tidsenligt.

Man ser därför en paradox i denna religion; å ena sidan fick eller kan människorna inte äga sanningen eftersom den är förbehållen Gud och att denna sanning var vad som var dem förbjudet att äga eftersom den leder till att människorna sabbar skapelsen; å andra sidan tror människorna på den Kristna Bibelns budskap och måste därför vara domare om vad som är rätt och fel.

Jag skulle alls inte påstå att Adam och Eva saknade sanningen, jag skulle alls inte hävda att det skall förstås på så sätt. Snarare är det så att vi började tänka på ett annat sätt, fjärmade från både Gud och oss själva. Istället för att intuitivt veta vad "Gott" är så fick vi nu ett slags intellektuell förståelse av vad "Gott" är.

Sumererna har dock inget med "syndafallet" att göra.

[Avantgardet]

En liten anekdot: Jag har mött Gud (visserligen under en utav mina droginducerade psykoser). Genom Gud fick jag veta att jag var ett skämt och behövde ta mig samman, Gud förklarade för mig hur jag kunde göra det och sen gick det hela på räls - men Gud var en fräck smädande djävul, kanske för att Gud mötte mig på mina egna vilkor, vad vet jag. Jag skulle dock aldrig "Tro" på någon Gud, då jag anser det allt för godtroget, men jag slipper således hela den där problematiken. Den kristna Gud som vi här talar om kan jag dock inte påstå mig ha mött, söker bara klargöra lite och skingra några frågetecken.