NEW AGE - själarnas KIVIKS MARKNAD

[* KYREUS *]

Det heter att alla vägar bär till Rom, och nog är den eviga staden värd en resa. Men klassiskt kristna blickar gärna mot Jerusalem och för den som inga andra mål har i livet kanske resan slutar på - just - Kiviks Marknad.

Ja, inga onda ord om den vackra orten Kivik på skånska Österlen, Men Kiviks Marknad - liksom mycket av den nya typen av sk New Age-religion är i mina ögon .... tingel-tangel.

Det måste sägas att New Age- rörelserna faktiskt ÄR en spegling av nutiden. Tecken på tidsandan om man så vill.
New Age tycks vara "världs-själens trotsålder", medborgare lilleman vill bli myndig ...och pappa Hierarkin skall förkastas.

Så här säger forskare (tex Anders Backström: Livsåskådning och Kyrkobyggnad, Tro och Tanke 1997:4) -

"...lägger den unga generationen ökad betoning på frihetsvärden (ej auktoritetsvärden), på miljö-och fredsfrågor (ej sociala välfärdsfrågor),
och på livsfrågor i allmänhet (ej kyrkotro i traditonell mening)."

Med respekt måste alltså sägas att New Age har speciella värden, kanske inte minst för sökare...Men samtidigt visar det sig att glittret krings New-Age-rörelser alltför ofta är kattguld.
Det handlar alltför ofta om degenering av religionernas äkta uppgift, där slutresultatet blir Tro som Handelsvara, GUD i byrålådan - eller i de mer aggresiva formerna: Religionen som slagträ - i rena religionspolitiska krig.

Som motvikt ger jag nu mina "kontrollpunkter" för granskning av rörelsers äkthet:

1. Styr pengar rörelsen - eller inte??

2. Är det karismatiska ledare som lägger agendan, eller har den enskilde medlemmen i rörelsen - verklig talan?

3. Krävs underkastelse under DOGMER; dogmer bortom ifrågasättande?

4. Hur förklarar rörelsen ifråga centrala frågeställningar som
   * LIVETS SKAPELSE OCH UPPKOMST?
    * LIVETS FORTSÄTTNING EFTER DÖDEN? mm

5. Vilken är rörelsens GRUNDARE/LEDARES ontologiska/existentiella
anspråk? Är han/hon - "GUD"; rent av större än GUD?

6. Vilken historisk prövning visar vad som händer människor som följer idesystemet i fråga?

7. Samt: verkar rörelsen för andliga ting enbart - eller rättare sagt: fokuserat? Eller: utläser man politisk extremism i bakgrunden?


  För nyfikna och rådvilla sökare kan New-Age-religion bli ett alternativ. Men redan nu kan varje klarsynt och kritisk granskare se att New-Age- rörelserna är och förblir en historisk parentes. Vad som dock tycks evigt där ute i dessa rörelsers träskmarker, är religös sk fundamentalism. Som på ett sätt är en annan gren av utvecklingen även om influenser på New Age går att identifiera.
 
 I mänsklighetens historia ser vi hur faktiskat allt - kungariken, bländande kulturer, förgudade mänskliga ledare mm - går under och dör enligt förgänglighetens livsprincip. Men - förlåt uttrycket - SANNA RELIGIONER - överlever. Och det därför att kraften  i dem alltid är en utomjordisk ("himmelsk", säger de kristna kyrkorna) GUDOMLIG ENERGI OCH GUDAGNISTA. Den kraften kan inte skapas av människohand; inte heller köpas för pengar.

För så är det, åtminstone enligt eder KYREUS, att -

DEN YTTERSTA SANNINGEN GENOMLYSER ALLTID
TILL SLUT,
 
DEN FÖR TILLFÄLLET MEST PRÅLIGA LÖGNEN.

          (c) KYREUS

[Angelina]

Sanningen lyser även igenom din pråliga post, men kanske inte på det sätt du tror.

[miles davis]

1. I mångt och mycket, ja.

2. New age-rörelsen är väldigt hierarkisk ja; den när sig på de svaga (vilket visserligen inte new age-rörelsen är ensam om att göra i religiösa frågor)

3. I mångt och mycket, ja.

4. Det är väl lite olika plock här och där. Men du vet, spiritualitet, själar, dimensioner, astralkroppar, magnetism, reinkarnation och egentligen vad du vill (det är bara din fantasi som sätter gränserna).

5. Se ovan. Gud kan oftast sättas ihop lite hur som helst med det du vill (ännu en gång är det endast din fantasi som sätter gränserna)

6. Bra fråga.

7. Jag skulle väl se det som en ekonomisk rörelse, ett unyttjande av det "andliga" vakuum som hos många kommit att bli ganska stort. Även om det på individnivå givetvis är en genuin tro som styr.

[hovnarr]

Utmärkt Kyreus! Du backar väl inte för att din egen sekt utsätts för samma prövning? Låt oss alltså ta en titt på hur Svenska kyrkan mäter sig på din sjufaldiga skala. Detta sagt inte bara med samma respekt som du själv åberopar, utan också som betalande medlem i samfundet, tillika nyligen konfirmerad. Men lite självdistans har ju ingen dött av.

1. Styr pengar rörelsen - eller inte??

Absolut. Förmodligen styr pengar alla rörelser som har personalbehov osv. Dessutom är Svenska kyrkan säkerligen vår största säljare av religiösa tjänster (begravningar, bröllop, dop osv).  

2. Är det karismatiska ledare som lägger agendan, eller har den enskilde medlemmen i rörelsen - verklig talan?

Det vet du bättre än jag. Jag har träffat karismatiska präster som haft rätt lite att säga till om - tyvärr får jag säga, då kyrkorådets medlemmar visat sig desto torrare och mer förstockade. Men det är säkert olika i olika församlingar. Den enskilde kyrkobesökaren deltar i agendan ungefär lika mycket som en TV-tittare deltar i TV-programmet.

3. Krävs underkastelse under DOGMER; dogmer bortom ifrågasättande?

Givetvis. Om jag vill bli kristen måste jag ju förlika mig med det kristna budskapet. Samma sak om jag vill vara präst inom kyrkan. Man kan ifrågasätta dogmerna, men får ta konsekvenserna av det. Som du ju själv känner till.

4. Hur förklarar rörelsen ifråga centrala frågeställningar som
  * LIVETS SKAPELSE OCH UPPKOMST?
   * LIVETS FORTSÄTTNING EFTER DÖDEN? mm

Och svaret på dessa frågor skvallrar om rörelsen "äkthet" hur då?

5. Vilken är rörelsens GRUNDARE/LEDARES ontologiska/existentiella
anspråk? Är han/hon - "GUD"; rent av större än GUD?

Många skulle nog se Jesus som kristendomens grundare, även om jag själv betraktar Paulus som själva religionens grundare. På vilket sätt Jesus existerat är en öppen fråga. Att han är Gud har ju också framförts under historiens gång.  

6. Vilken historisk prövning visar vad som händer människor som följer idesystemet i fråga?

Olika saker, tydligen! Vissa bedriver heligt krig och andra ber stillsamt på sin kammare. Att vara kristen är ingen garant för någon speciell typ av leverne.

7. Samt: verkar rörelsen för andliga ting enbart - eller rättare sagt: fokuserat? Eller: utläser man politisk extremism i bakgrunden?

Fyller Svenska kyrkan en politisk roll? Hur är det med Kristdemokraterna? Finns det något "New Age-parti" att jämföra med?

Vad säger svaren på dessa frågor dig? Skulle du betrakta en nyandlig religiös strömning som tillräckligt "äkta" (betyder vad?) om den fick liknande resultat i ditt test?

[miles davis]

Finns det något "New Age-parti" att jämföra med?

Miljöpartiet  :)

Sagt i både skämtsamma och allvarliga ordalag (tittar man på vissa av deras motioner, och hur de stödjer finansiering av viss alternativmedicin och liknande, så kan man åtminstone sluta sig till att de är det new-age-vänligaste partiet).

[Avantgardet]

Vad fan menar vi egentligen med "andlighet"? Skall skiten alltid vara inslagen i presentpapper? Eller är det djupdykningar i "själens" spegelblanka icke-svar? Nåt sätt att strukturera dyngan och lé på köpet - jag är så lycklig i min allomfattande helkroppshälsa!

Sen det här med kyrkan. Kyrkan är ju redan, som tradition, en dynamisk grej - lika bra att inse att samtiden inte är intresserad av att sitta andäktigt på läktarn? "The Buddy Christ" (Kevin Smith är riktigt lysande ibland). Varför inte låta postkolonialismen ha ett finger med i spelet? Fast man vill väl hålla på "det egna", självidentiteten. Måste ju veta vem man är, för det är väl aldrig så att man som person endast existerar i refelxionen (det vore ju lite fördjävligt, eller hur). Vi måste ju ha nån grund att hävda att deras olja är vår egen.

Så vadå, skall vi enas om vad "andlighet" är och sen slåss om saken? Är det tanken? Spirituell kanske. Fyndiga förnuftet säg. Hängande hundtungor är ni allihopa i kampen om titeln. Hitler, det väderkornet luktade död hund och begraven. Själv tycker jag att vi bara släpper alla djävla anspråk istället och lutar oss tillbaka. Kyreus får vara bitchen som pendlar mellan kylen och soffan och hämtar in kalla pilsners, Angelina får vara cirkusapa, Hovnarr får spela smart, Miles Davis får gå igenom skivsamlingen och själv kommer jag bara stå med piskan och bete mig som ett svin. Tills ni på allvar lär er att det inte är nåt att ordas om, finns viktigare saker - och det är i prioriteringarna era falska sanningar skiner igenom (precis som mina egna). Så inte bara vad jag skriver utan också vad jag inte skriver avslöjar mig, därför medvetandegör man sig om det undermedvetna och hinner steget före. Det har aldrig funnit någon fara som är värd att vara rädd för. Börja där.

Vad bråkar ni om egentligen? Ni vet ju vart skåpet ska stå. Varför skulle Gud försöka spela Hitler? Kanske finns en poäng däri.

[suchanother]

Jag får väl isf repsentera det intellektualiserade invandraproletariatet.
Tar gärna till piskan men vet inte vad jag ska göra med den.
Är så snäll, älskar Skogsälvan.
Är ingen mjukis så men försöker alltid förstå.
Kyreus är en torrboll.
Angelina...vet ej, tror hon är en flummare med tarokkort.
Hovnarren är en förnuftig kille, är riktigt imponerad av han. I sin ungdomliga iver är han lite besserwisser och han borde lugna ner lite.

Finns folk här som har gått den långa hårda vägen.

[Avantgardet]

Jag tycker bra om allihop, men jag skulle givetvis aldrig erkänna det öppet. Däremot finns det idiotiska planer här i världen - andliga foster -, varmed varje godtroende kristen skulle kunna vändas till censurerande abortförespråkare om de kände till det i dess fulla, skenheliga, glans. En tänkt tanke är aldrig färdigtänkt, fundera på saken! Och jag är världens bästa kolsupare, men just genom denna sanningsfascism så rättfärdigas mitt beteende - det är det hela (auktoritetsreduktionen - Människan). Piskan, vad gör vi med den? Such har helt rätt, man knycker den och hindrar ungarna från att slå på varandra.

Vem är det vi tittar på i spegelbilden av våra egna ord?

Det är inte jag utan ni som tolkar ödmjukhet som en svaghet, men jag kan leva med det, kan ni? Hur får vi ned det på den nivån då?

[hovnarr]

Ja kom grabbar så halar vi fram våra andliga kukar och mäter enligt den sjugradiga skalan ovan. Sju tum, det är ju 18 cm. Inte illa. Om man avrundar uppåt då. Men ändå.

Vad står det i manus? Vad ska min rollfigur säga nu? Ere ingen som har svaren? Har jag sagt kuken nu igen? Vad ska folk tycka? Är det ingen som tycker om mig?

Men jag tycker i alla fall att blahblahblah
Och därför har jag, glasögonsmurfen, bestämt att blahblahblah
Yeahyeahyeah, blahblahblah

ÄR DET INGEN SOM BRYR SIG OM VAD JAG TYCKER? VEM SER MIG? ÄR DET NÅN SOM SER MIG? HALLÅ?! HÖR NI MIG? ÄR DET INGEN SOM BRYR SIG OM MIG? ALLTSÅ, JAG TYCKER ATT.... HALLÅ?! VARFÖR BEKRÄFTAR INGEN MIG? MIG MIG MIG! MÄÄÄÄÄÄJ!

[suchanother]

Jodå hovnarr,

Hovnarren är en förnuftig kille, är riktigt imponerad av han. I sin ungdomliga iver är han lite besserwisser och han borde lugna ner lite.

[Avantgardet]

Det är ju bara Kyreus som kommer med sina falska analogier. Det är inte Kiviks marknad, det är ett smörgåsbord. Nog får du väl all uppmärksamhet du behöver Hovis, det är ju du som är den späckade grisen med äpplet i käften.

Vad går ni med på att kalla nyandlighet? Vilka tolkningsmönster är giltiga inom genren? Och vilka kreativa möjligheter finns inom de ramarna (det blir ju alltid en lek med reglerna).

Det är ju det där med det där världsliga, kapitalet. Ingen trevlig sängkamrat för andligheten har jag hört det sägas - vad vet jag, jag är för alldeles ödmjuk för såna anspråk (så jag undviker båda två). Sluta lusläsa mig, jag känner dina fuktiga klåfingrar på min andliga androgyna kuk. Kan man försona de där då? Är det nån som tycker askesen är "rätt" då? Så andlighet i sina extremformer är lite fånig? Den går till överdrift alltså. Skall vi stranda i mitten hos Aristoteles då? Då vinner jag - på egen förskyllan (vilket är det "enda" sättet att betrakta det under rådande tankeklimat).

Om de här New-Age månglarna nu gör nån nytta (?) - förutsatt att nu kyrkan skulle göra nån nytta (?) - så är väl frågan för dagen: går det att rättfärdiga andlighetens försörjning, och hur ombesörjer vi på bästa sätt dess fortlevnad (rent organisatorisk fråga alltså). Nu ser jag ingen anledning varför Kyreus skulle vara missunsam för att andra tjänar sitt levebröd på hans expertisområde, eller - "who would Jesus bomb?"

Likväl så kvarstår frågan (fortfarande obesvarad): vad är andlighet? Hovis invände förtjänstfullt mot den rigorösa kosmologiska dogm som Kyreus ville ha till ett kriterium - alldeles för etnocentriskt. Jag går heller inte med på något sådant. Snarare skulle vi väl kunna hävda att det är en typ av kommunikativ aktivitet (när det rör organisationen) och en kontemplativ, själslig, aktivitet (när det gäller individen). Sedan är det en viss typ av "budskap" som förmedlas, som har ett slags auktoritära anspråk inom organisationens värdesystem. Dessa kodifierade "sanningar" sätter igång kemiska belöningsprocesser i organismen (som konsekvens av tänkandets konsekvenser kan vi tänka oss - alltså det har något slags praktiskt tillämpningsvärde för individen i dennes liv), och fungerar därmed som ett slags "återkopplingsloop". "Organisationen" har en ideologi - antingen direkt eller som en strukturell konsekvens av sig själv. För att organisationen skall fungera krävs också tillförsel av PENGAR. Myntets baksida med andra ord. Ett existensvillkor vad det synns. Okej, mina 2 cents. Och vad kan vi säga om andlighet och vilka intressenter som skall tillåtas bedriva den?

Vad kan vi säga om andlighet/makt?

[Angelina]

Angelina...vet ej, tror hon är en flummare med tarokkort.

Och jag tror att du är ett pucko. Försöker hålla samma nivå, så att du fattar.

[Algotezza]

Religion, andlighet: metafysiska språk- och sociala maktspel för att skingra vår rädsla/ djupa skräck för döden och ge oss makt över andras vilja. Skitsamma om vi kallar det "världsreligioner" eller New Age. Snuttefilt för att skingra dödsskräcken. Och så kan man tjäna penga på't, fixa psykisk makt åt sig själv över andra, psykisk makt - grunden för all slags makt, så att man kan få bukt med den egna dödskräcken genom makt över andra; man kan få en känsla av att själv kanske komma undan döden.

Drivkraften bakom religionerna är inte  främst vår längtan efter Gud och gudsnärhet utan våra dödsskräck. Hade vi vetat att vi haft evigt liv, att döden är en illusion, hade vi gladeligen kastat Gudstron och Gudsrelationen över bord. Vem behöver Gud om man redan är evig, redan själv på egen hand kan övervinna döden?

Kärnan i Kristendomen är att tron på att Jesu offerdöd "för våra synders skull"  ger oss evigt liv; Jesus har lagt ett spår genom att korsfästas, dö och återuppstå. Tror vi på Jesus kan vi växla in på det spåret. Kristendomen lockar alltså inte primärt med Gudsnärhet utan med "evigt liv" - få den ultimata boten på dödsskräcken.

Om Gud är närhet, närvaro, är han närvarande även här och nu, framför datorn. I naturen, i vardagen. Evigt liv blir då inte en oändlig fortsättning av den linjära tiden, utan ett slags livskvalité, att möta, mentalt gå in i "Guds vila" redan här, vila i sig själv. Vem behöver leva all-tid då, om jag redan mött ett enda "evigt ögonblick" i detta liv? Vad mer kan man då begära?


Inga vägar bär till Gud, till Rom. Vägen är Gud.

Vad behöver jag en massa löften till om ditt och datt som "andligheter av olika slag" kan ge om framtiden? Kan jag inte finna "Guds närhet och vila" här och nu finner jag dem aldrig.

Jag fann under lång tid i mitt andliga sökande i min ungdom att vissheten om att "vara förtappad och dömd till helvetet" (efter läsning och personlig tolkning av Apokalypsen) skänkte ett inre lugn och styrka.

A

[suchanother]

Algotezza:
Är dödsångesten den primära drivkraften i att folk söker tröst i religionen? Du nämner dödsfruktan flera gånger, kanske omedvetet?
Själv tror jag att döden är slutet. Jag vill bli kremerad och askan ska spridas för vinden. Endast på detta sätt deltar man i kretsloppet och reinkeras (rätt böjning av ordet?).

[miles davis]

Apropå...

någon här som har läst Ernest Beckers bok The Denial of Death (url)?

Jag beställde den så sent som igår, faktiskt.
Förhoppningsvis bra läsning.