Kort fråga om religion

[Sceptisk]

Varför är Kristendomen så tom på filosofi? Personligen uppfattar jag religion att alltid behöva ha en filosofisk sida för att klargöra vad man talar om för att var och en ska förstå. Men inom kristendomen så är det väldigt lite man ska förstå, däremot är det väldigt mycket man bara ska acceptera och inte "fråga så mycket om"... så även om Kristendomen inte vill erkänna en filosofisk sida så finns den ändå där, som en slags förnekelse av filosofin.

Vissa invänder med att säga att det finns teologi till Kristendomen, många helgon har skrivit väldigt mycket om g-d och frälsning men det saknas ändå en granskande sida. Varför är det så med Kristendomen, är det likadant med Islam? Jag antar det eftersom i Islam så är det högsta budet att lyda Gud (koranen). Från den ståndpunkten har jag svårt att se folk kritisera sina egna lärosatser. Måste det vara på det här sättet? Ska inte religion handla om relationen mellan människa och skapare? borde det då inte vara en fullkomligt självklar funktion i den relationen att den skapade har frågor till eller om skaparen? För relationen mellan skapare och skapat är ju att den som är skapad är begränsad, i tid och rum, i intellekt och förstånd, i kunskaper och så vidare, därmed borde en djupare relation till den som skapat allting ge en djupare förståelse och kunskap som kan leda till en förnuftigare inställning till sitt eget liv.

Denna frågelek kan ju därför aldrig avslutas, för om den gör det så hamnar man ju återigen bara i ännu en begränsad uppfattning. Man fortsätter fråga samtidigt som man ackumulerar gamla förståelser. Ungefär som i vetenskapen. Nya verk får bygga på gamla insikter och så byggs det hela vidare. För vid varje slutsats man kan dra så finns den ju hela tiden där... frågan.. "För att?"

Allting vi kallar för natur och naturligt saknar egentligen frågan "varför?" eftersom om något sker naturligt så finns det inget mer att fråga om, det är en grundläggande oförklarighet - "det är bara så det är". Det är därför som naturalisten stannar vid naturen eftersom denne accepterar att allting är i grunden naturligt dvs oförklarligt. Medan mystikern å andra sidan fortsätter att fråga och går in på djupare frågeställningar om varför naturen är som den är, vilket leder vidare till vad som är alltings upphov.

[Zokrates]

Det spelar ju ingen roll vad jag skriver här.
Jag pratar med en vägg och väggen ekar tomt tillbaka.

[Sceptisk]

Aha, vad beror denna brist i öppen dialog på?

[Jbig]

Vad har det kristna västerlandet givit världen?
Jo, detta....:

1. Två världskrig
2. Atombomber över civila i städer.
3. Kolonialism av globalformat
4. Utrotning i Amerika
5. Det mest omfattande slaveriet och slavhandeln under historien
6. Mesta massmorden och markstölderna i tredje världen
7. Utsugning och påtvingade ekonomiska system
8. Kemisk krigföring som framkallat miljoner missbildade människor
9. Krossandet av industrialiseringar och välstånd i Indien och Kina
10. Klimatproblem och utrotning av djur och skogar.
11. Den onda kristna treenigheten; nazism, liberalism och kapitalism.

Inga muslimer, buddhister, hinduer eller kommunister har ens kommit i närheten av denna kristna, västerländska terror!
Ändå påstår man i exempelvis i USA och England att man jagar terrorister! Kanske man borde vara försiktigare med sina handlingar och mer ödmjukt inse vad man själva har sysslat med?

Västerlandet försvarar ju civilisationen, det märks av detta yttrande där man försvarar genom att förstöra och mörda alla……..

“It was necessary to destroy the village in order to save it.”
An American officer in Vietnam in a 1968 report on the razing of Vietnamese village Ben Tre…..

MVH
jbig

[Rising]

Varför är Kristendomen så tom på filosofi?

Den finns förstås där, även om den skiljer sig åt från den form av filosofi som du är van vid. Du tycks ta för givet att filosofi måste vara ett förnuftsarbete präglat av tvivel, ifrågasättanden och resonemang, m.m. Tittar du på Kirkegaard ser du hur han ifrågasätter själva detta - och han fördömer den moderna världen där analyser och diskussioner väger tyngre än handlingar.

Ur Kirkegaards perspektiv blir filosofin snarare ett passionsarbete, en lektion i hängivelse, instinkter, drifter och övertygelser.

Det här finns i själva bibeln också; där det redogörs för vikten av att lita till ens gutfeeling och handla efter ens övertygelse även om ens förnuft lägger hinder i vägen.

borde det då inte vara en fullkomligt självklar funktion i den relationen att den skapade har frågor till eller om skaparen?

Menar du att det skulle vara mer självklart än att den skapade måste lita till att skaparen har den skapades bästa för ögonen? Jag har inga barn, men hade jag det så skulle jag inte se relationen till dem som en demokrati. Jag kommer förstås att lyssna på mina barns önskemål och i flera lägen kompromissa för att de skall få sin vilja fram, men om jag säger att de skall gå och lägga sig så kommer jag inte att lyssna på några filosofiska motargument där min auktoritet (eller min existens!) ifrågasätts och där barnen förklarar att de borde få vara uppe hur länge de vill eftersom jag inte kan bevisa för dem att jag inte bara är ett fantasistoft i deras huvuden, eller att jag ens skulle ha någon moralisk rätt att bestämma över dem även om jag hade funnits på riktigt.

Jag anser att inställningen "jag litar på att mina föräldrar vill mig väl, även när de säger åt mig att gå och lägga mig tidigt" är (eller åtminstone kan vara) en sorts filosofi, och därmed kan religionens ideal vara det också.

---

Vad har det kristna västerlandet givit världen?

Du kanske skall ta detta i en helt egen tråd, eftersom det inte har något med trådstartarens ämne att göra? Jag diskuterar gärna vad du skrivit, men inte i en tråd som handlar om något helt annat. Starta en ny tråd så lovar jag att svara där.

[Zokrates]

Det handlar ytterst om två skilda världar. Vår värld, den materiella skapelsen och Guds värld, den andliga. Eftersom dessa plan är varandras motsatser och utom räckhåll för varandra, med undantag för Guds sändebud i form av änglar, samt Guds utvalda i form av profeter, så råder det alltså väldigt stor brist på öppen dialog världarna emellan. ( Orsak till brist på öppen dialog)

Hela idéen bygger på att den troende blint och utan förbehåll oreserverat skall acceptera Guds budskap. Därmed blir ifrågasättandet onödigt.

Om vi jämför med ortodoxa judar så förhåller det sig likadant, men de anser att Toran skall omtolkas genom diskussioner troende emellan, vilket leder till att nya innebörder av gamla definitioner hela tiden skapas.

Relativistiska åskådningar har alltså väldigt liten plats inom religionen.
Det förhåller sig så med troende, att absoluta sanningar existerar, gott-ont,
rätt-fel, ett ja är ett ja, ett nej ett nej. Enkelt. Allt vad därutöver är, är av ondo. Visst stämmer det, relativismen för väl inget gott med sig?

Alla svar finns alltså i bönen,
den kristne frågar själv och svarar sig själv.
Ibland kommer bevis i form av tecken,
ibland i drömmar.
När tron är svag så söker man en frände,
man söker styrka att fortsätta tro.
Man läser bibeln,
går i kyrkan.
Men präster är bara människor de med,
ofta svaga i tron,
svaren är få men frågorna många.

Hur ofta har du sett en profet på torget,
eller en ängel i ditt hem?
Nej, svaren fås av andra kristna.
Allt som finns står i texten,
den kristne "läser mellan raderna",
skapar sin egen bild av budskapet.
Bibeln är ett facit, behöver därför ej
motsägas. Bara tolkas rätt.
Däri ligger filosofin.
Öppen dialog sker mellan troende,
men bara för att bekräfta det som
står, inte för att översätta,
inte för att ifrågasätta.
Bara bekräfta.
Varför dog han, eller hon så ung,
varför finns det krig,
varför finns det grymhet,
hur kan en god Gud tillåta detta?
Är Gud sadist?
Allt skylls på den fria viljan, människans fria vilja,
eller att Guds vägar äro outgrundliga.
Den Gud älskar dör ung med andra ord,
Man lämnar svar obesvarade i brist på goda svar.
Är det detta du menar med brist på öppen dialog?
Den öppna dialog som finns sker i kristna  verksamheter,
samtal med barn, konfirmander, med präster, med
varandra. Självklart ställer unga och icke troende
frågor utifrån sina föreställningar. Det är en slags öppen dialog.

[Sceptisk]

Rising

Okej, men isåfall får det fungera som en del i att pussla samman en bild över vad det är för slags tänkande som präglar just dessa former av religionsutövning. Du gav mig just en pusselbit, Zokrates gav mig en annan. Hittils har jag fått att det handlar om en uppdelning mellan två världar som inte har någon kontakt med varandra. Och att religionen ska utövas med passion och instinkt och inte med ett kritiskt förnuft och att man ska lyda utan att ifrågasätta.

Mer?