Ideologi och religion

[Sceptisk]

Ursprunget till vad vi kallar religioner var egentligen enbart poesi och metaforer, efterhand och beroende på vart de hamnade så gjordes ansamlingar av dessa metaforer. när de således hamnade i maktens händer förändrades de. Inte till sitt sakliga innehåll men till sin form, från att ha varit lösa beskrivningar omgjordes de till skarpa och distinkta logiska system och under vår civilisations historia så har religion följt religion, olika innehåll, olika gudar, olika syften och så vidare men det är något som är universellt med alla religioner som hamnar i maktens händer, de omformas till principfasta och rigida tankesystem. Desto hårdare tyrannen var, desto rigidare följdes religionens bud. Då man tagit fasta på metaforiska och poetiska alster och även rena skrönor så har den mentalitet som fostrats av den rigiditet som förespråkats kunnat vara kapabel till precis vad som helst. Förföljelser av folk, av hedningar, kristna, sk häxor och många andra.

Detta har lett till ett generellt hat mot religionen, att den är eller per definition måste vara precis så rigid och stel och kompromisslös som historien verkar ha visat upp den. Många vägrar ens att ta ordet religion i sin mun och talar hellre om andlighet eller liknande.

Men religion betyder, åtminstone tycker jag det är rimligt att det ska betyda, att återknyta. Från re-ligare. Att hela något som brustit. Och vad är det som har brustit egentligen? Ja, människans kontakt med det gudomliga. Religionen ska därför fungera i ett själasörjande syfte för att läka det brott som begåtts mot den kontakten människan är född att ha med det gudomliga. Själva brottet kallas ju för synd och det har jag redan gått igenom i en annan tråd. Synden består i ett slags högmod och arrogans. Men mer än så kom jag inte fram till i den utläggningen.

Därför så fortsätter jag här genom att göra en distinktion mellan ideologi och religion. Ideologi är de ovan nämnda rigida tankesystem som präglar fundamentalisterna och extremisterna. De som tror sig ha hittat något i en bok eller text eller guru och därefter rustar sig för strid och ger sig på alla oliktänkande.

Religion är dock precis som jag sagt själva processen av återknytande av kontakten med det gudomliga. För att förstå hur det går till kan man tänka sig att vi är som ett janusansikte, vi har en blick utåt och vi har en blick inåt. Genom att blicka inåt så kan vi upptäcka och se den gudomliga världen, den livgivande världen och när vi blickar utåt så ser vi hur det hela manifesterar sig i materian. Genom att vi redan lever i en materiell värld och att den pockar på vår uppmärksamhet så blir vi alltmer blinda för den inre världen av vad vi kallar för drömmerier och fantasi. Genom att vi blir blinda för drömmar och fantasier så blir vi också alltmer blinda i vårt intellekt vilket medför en tankens stelhet och stagnation. I ett sådant tillstånd när tanken är väldigt hård blir den också väldigt skör, ifall vi då utsätts för ett trauma så är det lätt att tanken brister och vi tappar kontakten med drömvärlden. Religionen är därför till att återknyta till drömvärlden.

Medan ideologin, som inte sällan är just den stelnade tankens hjälpreda i ett redan förvirrat sinne, är en av människan uppfunnen maskin, ungefär som en livsuppehållande maskin för psyket. Som sagt var, ideologi innefattar gurus, biblar, heliga texter, politiska visioner osv. Så länge som man använder dessa som ett surrogat för det egna genuina drömmandet så hamnar man alltid fel och man kvarstår i ett tillstånd av sk synd. Många som kallar sig religiösa är stenhårt övertygade om att de talar för Gud. Det finns såklart lika många på andra sidan gärsgården som själva tror dom är Gud. Kännetecknande för dem båda är att de har samma slags högmodiga arrogans och tankestelhet och oförmåga till fantasi.

Berättelsen "Den oändliga historien" visar på ett konkret sätt hur viktig fantasin faktiskt är. Medan vi i vår tragglande tillvaro tror att fantasi är per definition något som är oviktigt och överflödigt och automatiskt overkligt så har våra konstnärliga nutida och våra förfäder en helt annan uppfattning. Fantasin är en kanal till den gudomliga världen. Våra förfäder visste att genom sk teurgi, extatisk dans, kunde bringas till ett tillstånd av djup inre kontakt med det gudomliga. Liknande teurgin finns indianernas peyotekulter och solofferriter och alla konstnärer och författare genom alla tider.

Genom att materien är så pass trögflytande så brister lätt kommunikationen, särskilt i tillstånd av kriser som familjekonflikter, påtvingade sociala institutioner och krig. I dessa tider blir ideologin också det enda man har att förlita sig på, då all kommunikation försvunnit med "alvernas värld" så är tydliga direktiv det enda man har att förlita sig på. Men i fredens tid så har vi återigen tid för konstnären och poeten. Det av naturen givna hälsotillståndet för människan är att vara en drömmare och att ha ett djupt inre liv. Det är det enda religion egentligen betyder.

[cogito]

I brist på egen kommentar, här något som Göran Rosenberg skriver i en recension i DN:

"Samma sak med hans (och många ateisters) påstående att alla religioner är av ondo och att världen hade varit bättre utan dem. Om detta vet vi naturligtvis ingenting eftersom människan aldrig har levt utan religion. Det finns helt enkelt ingenting att jämföra med.

Vad vi möjligen kan jämföra med är de samhällen som det senaste århundradet har styrts utifrån uttalat ateistiska eller anti-religiösa världsåskådningar, exempelvis kommunismen och nazismen."

Artikeln i sin helhet:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=685652

/cogito

[JemyM]

Göran Rosenberg lever under den svartvita uppfattningen att om du inte är med mig så är du emot mig. Detta betyder att han måste definiera alltings motsvarighet och han kan inte se en icketillhörighet som någon som helt bara inte tillhör något. Det är därför han gör logiska klaver som att anta att en ickekristen är kommunist. Han accepterar inte heller att han lever i det mest ateistiska landet i världen och att vårat land kan uppvisa upp en mängd positiva effekter trots vår avsaknad av religion. Han accepterar inte heller att majoriteten av alla politiska filosofier är gudslösa, inklusive libertarianismen.

Kommunismen är en auktoritär ideologi som sätter alla människor lika under en högre makt. Kristendomen är en auktoritär ideologi som sätter alla människor lika under en högre makt, så även Islam. Vårat västerländska fria samhälle faller väldigt långt från dessa ideologier.

Jag tror Göran Rosenberg är ett tvättäkta exemplar vad som händer med en vuxen människa som väljer religionen istället för skolan och hur ett svartvitt absolutisttänkande leder till irrationella slutsatser.

[Sceptisk]

(JemyM)

Tycker att Göran gör en bra sammanfattning. Religiositet verkar vara något som finns hos alla samhällen och kulturer. Alla verkar ha en förklaring på hur världen uppstod och vad som är målet med skapelsen/världen. Tycker inte att han tar parti för varken ateism eller religiositet utan behåller en skeptiskt inställning och kallar saker vid sina rätta namn. Ateism är ingen vetenskap och inte religionen heller.

Dock så gör ju jag min skiljelinje mellan vad som är religiositet och vad som är något annat. Detta något annat verkar till synes vara ideologi där man upphöjer sitt eget tänkande till Gudastatus eller allsmäktighet och det beteendet är lika destruktivt inom både religionen och vetenskapen.

Jag har väldigt svårt att förstå ateisternas roll. Dom slåss mot hjärnspöken och odlar sitt hat och känsla av överlägsenhet. Samma sak som händer på en del håll i den religiösa hörnan, särskilt bland nya religioner som sprids enligt doktrinen "skapa dig din egen verklighet" och "få allt du önskar" och liknande.

Så jag förstår faktiskt inte din kritik JemyM. I tråden intill var du oerhört uppretad på Bibeln för att den var "Kristendomens kärndogma" som säger att den ger någon rätt att döda någon annan. Vem som helst som känner till Kristendomen ser ju direkt att sådana uttalanden är spektakulära och rent av löjeväckande. Det finns betydligt mer inom Kristendomen än vad du ryckt loss. Visserligen så har Kyrkan haft som policy att inte lära ut teologi och förklara sina ståndpunkter lite tydligare, i den mentalitet som frodats som ser ner på folk och tycker att om dom beter sig som djur så får man behandla dom som djur så har man bara sagt att det räcker med att bara "tro".

Jamen du vet, man ska sitta där och tycka att oj vilken fin religion och ja Jesus han var klok han. Men i själva verket har man inte fattat nånting. Fö rman vet inte varför Jesus kom, det får man mest anta. Man vet inte var religionen kommer ifrån och hur dess tänkande sett ut genom tidevarven. Ja även Kristendomen har haft tänkare, från ökenfäderna ända fram till vår tid. Den är influerad av en mängd olika filosofiska grenar också och har sina rötter i en ganska så väsensskild religion; gnosticism.

För som jag ser det så är det irrelevant om religionen är "fin" och Jesus verkar inte alls vara någon direkt vishetslärare om man bara läser Bibeln. I Kristendomen kom han mest för att man skulle tro på honom och ifall man kunde göra det, då blev man automatiskt av en lite finare sort.

I mitt synsätt är detta helt förnuftsvidrigt. Om man inte kan grunda en religiös tanke i ett rationellt tänkande ja då kanske det inte är så religiöst ändå. Sedan något som många verkar glömma är att, visserligen så är "Gud" eller vad man nu kallar det alltings upphov, men min person, min identitet, mitt tänkande och hur jag ser på saker och ting, är, så länge jag lever, mitt eget.