Självförverkligad - klang?

[Loke]

Hur klingar begreppet självförverkligad hos er? Assosiationer, vad har ni för vilja till det, eller motvilja. Nyanser, motstridigheter och även uppfattning om vad ni tror samhällsnormen lägger i begreppet, eller vad en viss samhällsnorm lägger i det.

mvh Loke

[What Gives?]

Jag gillar ursprungsidén som jag spårar tillbaka till vissa existentialister som Sartre eller Frankl. Nietzsche hade en annan version av självförverkligande som har vissa poänger. När han skriver "Bli den du är" bär det med sig både för och nackdelar, men gör mig lite kluven ur vissa aspekter. För en elitist är det ju tämligen bekvämt att uppmana till rättning i leden när man är privligierad, men det kan emellertid även vara en sund uppmaning mot att förhäva sig, och det är ju i så fall någonting allmänmänskligt.

Psykodynamikern Erikson är också intressant, inte minst hans utveckling av jagbegreppet och betoning på samhället.

Finns kanske fler som har en del att säga om saken, men de har jag glömt för tillfället.

Jag har känslan att det är ett begrepp som blivit lite exploaterat på sistone. Det saknar samma skärpa som autenticitetsbegreppet till exempel, inte minst när det kopplas till konsumtion som verkar vara vår tids kanal för begreppet. Även om jag inte vill förringa ägodelarnas betydelse för indentiteten, gör det begreppet onödigt snävt kan jag tycka.

[Loke]

Ja, jag har också en olustig känsla av exploatering kopplat till begreppet.

Anledningen till att jag frågar är att jag vill ha en bra översättning till en sång som vi i cirkeln brukar sjunga på portugisiska och norska. Så här går den på norska:

Den nye tiden kommer
Den har med sig guddommelig nåde
Vi blir rene og tilstede
Kanaler for en evig fylde

Store mor, la mig bli
En virkeliggjort sønn
Og her står jeg nå framfor din kraft
Jeg overgir meg selv til friheten

Som elven går mot havet
Dens strømmer tar frykten fra meg
Gir meg tillit till å tre over
Denne terskelen til Selvet

Ingen unnskyldning står tilbake
For dette er tiden nå
Tid for å finne enhet
Og omfavne det som står igjen

Nå dør jeg til det som er over
og higer ikke mot det kommende heller
Min krone har gylden klarhet
Jeg smaker nektar av moden kjærlighet

Det är i andra versen som jag satt in självförverkligad istället för 'virkeliggjort'. Verkliggjord skulle kanske passa bra, men är det ens ett ord?

[Algotezza]

Hur klingar begreppet självförverkligad hos er? Assosiationer, vad har ni för vilja till det, eller motvilja. Nyanser, motstridigheter och även uppfattning om vad ni tror samhällsnormen lägger i begreppet, eller vad en viss samhällsnorm lägger i det.

mvh Loke

Positiv sida (gäller båda könen):
förverkliga sina vildaste drömmar, bli den man alltid velat bli, utveckla sina förmågor och intressen så mycket det går!

Negativ sida (gäller båda könen):
långt driven egoism, förverkliga sig själv på bekostnad av andra. Överge sin partner och ev gemensmamm barn i jakten på att förverkliga sig sjölv.  Bli ihop med någon 25 år yngre för att förverkliga sin dröm om evig ungdom. Lyfta sig, botox, silikon... ("silly icon")

MVH

Algotezza

[J R Auk]

Hur klingar begreppet självförverkligad hos er? Assosiationer, vad har ni för vilja till det, eller motvilja. Nyanser, motstridigheter och även uppfattning om vad ni tror samhällsnormen lägger i begreppet, eller vad en viss samhällsnorm lägger i det.

mvh Loke

Tja, jag har känt mig självförverkligad ett antal år nu. Och det är inte knutet till något jag gjort, det är alltid knutet till den jag är. Det spelar inte längre någon roll med saker som drömmar, fruktan, problem och hopp. Det är som det är, här är jag. Mer behövs inte.

Sen förändras jag hela tiden. Men det gör inte att jag inte känner mig förverkligad för det, eller att jag känner att jag inte var förverkligad förut.

Jag tror alltså att självförverkligande är en attityd. Den attityden som balanserar acceptans och kritik. Medkänsla med den egna situationen.

Med andra ord bli människa, eller om vi skall tala om Nietchze bli övermänniska. Sätt dina egna värden och gör så efter egna värden.

Man skapar en egen spiral, lik den som talas om i symposium, och kan gå från sköna kroppar till sköna sysslor och så vidare. Fånga det sublima utan att söka hålla det fast. Att stiga till högre höjder utan ansträngning.


I samhällets mening då.
Köp, res, hävda dig.

[Algotezza]

Jag tror alltså att självförverkligande är en attityd. Den attityden som balanserar acceptans och kritik. Medkänsla med den egna situationen.

Med andra ord bli människa, eller om vi skall tala om Nietchze bli övermänniska. Sätt dina egna värden och gör så efter egna värden.

Jag ser mig som förverkligad först när jag till fullo  lever upp till epitetet medmänniska. Det är ingen attityd - det är en ömsesidig relation mellan mig och människorna i  omvärlden.

MVH

Algotezza

[J R Auk]

Så vore du själv kunde du inte förverkliga dig själv?

Kanske oaktsamt att använda mig av Nietzsches begrepp, tänkte han var nämnd tidigare. Men jag har en mer trivial syn på hans övermänniskobegrepp än vad de flesta gör, så jag menar inte så som de negativa konnotationerna klingar.

Det jag egentligen ville lyfta fram var att jag ser detta självförverkligande, självförverkligad, som något man är och inte något man gör. Detta till trots att ordet verkar implicera aktivitet, som i sin tur leder till göromål.

Och det är väl så ordet utnyttjas också. Förverkliga dig själv, gör det vi säljer, eller köp det så att du kan göra dig själv.

Reifikationen i ett nötskal. Förtingsligandet av våran essens, du är vad du äter, du är vad du gör. Du är inte något annat. Sloganserna är många.

Det roliga är att saker som dessa har kommit att bli betraktade som föremål som vi kan hänga vid vår sida. Precis som moralen i sin förtröstansfulla, för den egna agenten, version hänger vid bältet utan någon reell kontakt till den som anser sig konstituerad av denna.

[Algotezza]

Så vore du själv kunde du inte förverkliga dig själv?

Om du med "själv" menar ensam i världen skulle jag inte kunna förverkliga mig själv om jag vore det - det kan bara ske i dialog med andra. Som jag ser det... Därför gäller det hitta den balans som gör att man inte "förverkligar sig själv" på bekostnad av andras möjligheter att göra detsamma... Att förverkliga sig själv som medmänniska kan bli ett gemensamt projekt ,då i form av "den kreativa människan/ livskonstnären" som gör hela sitt liv till ett konstverk, det som Vilks  gör i liten skala...

MVH

Algotezza

[Anders]

Lite blandat, positivt/negativ som den del ovan.

Till att börja med tror jag inte på uttrycket som tillstånd. Låter som man man kommit till nån slags personligt nirvana. Självförverkligande känns för mej mer som någon slags kontinuerlig process, om man nu eftersträvar självförverkligande.

Det faller sig lätt att associera med självisk. Men jag tycker nog inte nödvändigtvis att det behöver vara så. Snarare kan det vara lite ortogonalt med det sociala. Om man är en person med sociala ambitioner, så är väl självförverkligandet något som man uppnår med andra? Och i att bryr sig i andra?

Det kan väl gå mer snett om självförverkligandet behöver ske på ett sådant sätt att det gör en associal, och om det kräver att man för mycket flyttar fokus från andra?

Men, som en parentes, olika människor har olika behov av umgänge. Det är väl inget fel i det?

[Loke]

Gudsförverkligad

Smaka på den då! Taget från den nya bok Metafysikalia jag just börjat läsa. Skrivet av en före detta granne och även kortare kollega till mig Torbjörn Skytt. En bok som passade utmärkt som läsning för mig och därför rekommenderas.

[hovnarr]

Tack för det boktipset, Loke. Har satt upp den på listan. Här är förresten sajten om annan är intresserad:
http://www.skytt.eu/Forlag.htm

Och för att besvara din fråga - det smakar utmärkt! Gudsförverkligad. Lite som jordgubbe tror jag.

"Självförverkligad" kan man däremot uppfatta som antingen samma sak som gudsförverkligad eller som raka motsatsen (en artificiell jordgubbe). Problemet är att båda smakar jordgubbe, men det är bara i den ena betydelsen som det också är en jordgubbe...

[magicadehex]

Vad fan är självförverkligande? Vad är ens verkligt? Om man inte ens med säkerhet kan veta om vi lever nu, hur kan man då kalla något för verklighet?

[hovnarr]

Verkligt är allt som inte är overkligt. Om man inte kan skilja de två åt kan man lika gärna stryka termen - då tillför den inget. De termer som blir kvar skulle då kunna uttryckas: försjälvning resp. förgudsning.

[magicadehex]

men vad är verkligt då? hur vet vi att det vi kallar verkligt verkligen är verkligt och inte tvärtom? och i jämförelse med något vi potentiellt inte ännu känner till kan det kanske vara så att det vi nu kallar verkligt är rent utav overkligt i jämförelse

[Avantgardet]

Hmmm... jag fattar poängen, magica, vad skulle det där inre, vilket förverkligas, vara? Självet? Men varför förverkligas det då inte helt oavsett vad man företar sig? Så försjälvning, som hovnarr omskriver det, hjälper inte. Det är i denna mening helt och hållet tavtologiskt.