Traditionell kristendom - Martinus kosmologi - New Age

[Algotezza]

En personlig och subjektiv jämförelse på vissa centrala punkter mellan traditionell kristendom (TK),  Martinus kosmologi (Tredje Testamentet) (MKTT) och New Age (NA - vissa varianter)

1. Gudsbild

TK: Gud är treenig. Gud uppenbarar sig som Gud Skaparen, Gud Sonen Jesus Kristus (Frälsaren) och som Gud Den Helige Ande (som genomstrålar kosmos utan att vara identiskt med kosmos och som genomsyrar och uppbär den kristna kyrkan och dess förkunnelse)

MKTT: Gud är skaparen i form av det immateriella gudomliga jaget bortom det materiella kosmos, vilket allt  levande har del i och är manifestationer av. Genom att varje levande väsen (inklusive människan) är identiskt med detta jag (bortom alla yttre uppenbarelseformer), är Gud på en gång enheten och den oändliga mångfalden.

Kosmos är Guds  yttre organism, liksom vi har våra kroppar (inte bara de fysiska). Men varken för Gud eller för oss gäller detta som vår djupaste identitet, vilken som nämnt är det immateriella jaget "bortom världen".

Jesus är inte mer Gud än vad var och en av oss är. Vi är alla Guds söner och döttrar. Han är ett moraliskt-andligt föredöme och inspiratör snarare än en frälsare.

Den Helige Anden är detsamma som heligt vetande, något som i vår tid maniefesteras just via Det Tredje Testamentet, som Martinus själv menar motsvarar  den av Gud själv utlovande Parakleten, Hjälparen den Helige Ande, vilken det talas om i Nya testamentet. För muslimer är dock Parakleten Muhammed och Koranen den slutgiltiga uppenbarade Gudssanningen.

NA: Gud är detsamma som det materiella kosmos; alltså är detta en form av panteism, panenteism. Människan och allt annat levande  är därför en del av Gud/ det gudomliga.

Jesus är en guru, liksom Buddha och Muhammed, inte Gud, men en andlig vägvisare, en av många. Vi är alla Guds söner och döttrar.

2. Tid/ reinkarnation

TK: tiden är linjär. Vi är skapade och födda, lever ett fysiskt liv en gång och får då chansen att få evigt liv genom att tro på Jesu offerdöd och tacka ja till den förlåtelse och nåd denna innebär.

Våra olika förutsättningar när vi föds är betingade av Guds vilja (han vill ha det så), ty "Guds vägar är outrannsakliga". Det fysiska livet är en förbereldelse för det eviga livet.

MKTT: tiden består av spiralkretslopp i spiralkretslopp (årstidskretslopp, människans åldrar). Reinkarnation krävs för att förklara varför människor föds med helt olika, till synes orättvisa, förutsättningar, när de föds och lever sina liv.

Guds vägar är begripliga och kan förklaras logiskt och rationellt-emotionellt, när man nått en viss mental nivå. Det fysiska livet är en skola i andlig utveckling.

Tillvaron innebär att evigheten (jaget) erfar tiden och dess innehåll (här och nu). Den är ett möte mellan evigheten och tiden (nuet).

NA: reinkarnation är ett faktum men det enda som egentligen finns är nuet, som vi med hjälp av olika tekniker kan bli ett med.

3. Människan

TK: Människan är skapad i moderlivet vid en viss tidpunkt. Hon har ingen preexistens av något slag. Under det fysiska livet får hon chans att tacka ja eller nej till erbjudandet om nåd/förlåtelse (som gäller hennes medfödda arvsynd, som hon personligen inte orsakat,   plus alla andra synder under livet).  Tackar hon ja får hon evigt liv, en evig Gudsgemenskap, tackar hon nej dömer hon sig själv till ett evigt helvete. Helvete = att evigt finnas till utan kontakt med Gud.

Bönen är central i den kristnes liv, liksom kyrka och församlingsliv.

MKTT: Människan är i grunden en evig varelse (genom att hennes yttersta grund är det immateriella, gudomliga jaget), en varelse som levt oändligt många liv före det innevarande och kommer att forstätta att leva i all oändlighet, oavsett vad hon tror eller inte tror på.

Genom blotta faktum att vi lever liv efter liv och samlar på oss alltmer livserfarenhet  kommer vi alla att nå den form av medvetande som Martinus kallar kosmiskt och som innebär att vi genomskådar livets illusioner, vi blir medvetandemässigt ett med Gud genom vår intuition och  kan då betrakta livet ur hans perspektiv, rent konkret förstå att vi har/är evigt liv.

Vi blir aldrig identiska Gud (i alla avseenden) - men vi kan se världen som han ser den. Individualiteten är evig. Den kommer aldrig att upphöra. Det finns ingen särskild teknik för att uppnå detta, utan det gör vi genom blotta faktum att vi lever i världen, försöker leva mer för andra än oss själva.  

Genom bön kan vi få vägledning från Gud.

Medmänniskan (de levande medväsendena) gestaltar  Gud för oss.

NA: Människan är Gud. Genom olika tekniker kan vi komma till denna insikt redan i detta liv, ty här och nu är det enda som finns. Meditation och yoga är några tekniker för att uppnå detta.

MVH

Algotezza

[Fication]

Wow, det här var spännande! Tack! Mycket tydligt och belysande.

New age-panteismen, vad skiljer det begreppet från immanens?

När det gäller MKTT och Gudsbilden, Kosmos är alltså manifestationen av Gud, som ligger bortom manifestation och form?! Det är intressant att vi inte förlorar vår individualitet, trots att kan nå ett "Gudsmedvetande".

Jämför man det med Buddhismen så går ju allt ut på att göra sig av med individualiteten en gång för alla. Detta om man bortser från en del nya påfund som är följden av att korsa zen med Jungiansk psykologi. Vid en egofri upplevelse, och därigenom identifikation med "det bortom form", så försvinner inte egot, utan det görs till en skugga som man senare måste försöka integrera.

[Algotezza]

Wow, det här var spännande! Tack! Mycket tydligt och belysande.

Tack! Jag kan inte garantera någon objektivitet - det är min syn på saken/sakerna. Martinus hade fyllt 118 igår om haninte dött/diskarenerat. Han kallar sin verksamhet för Saken.

New age-panteismen, vad skiljer det begreppet från immanens?

Det är väl ungefär detsamma. Gud = kosmos.

När det gäller MKTT och Gudsbilden, Kosmos är alltså manifestationen av Gud, som ligger bortom manifestation och form?! Det är intressant att vi inte förlorar vår individualitet, trots att kan nå ett "Gudsmedvetande".

Kanske skriver Martinus så för att inte stöta bort dagens moderna individualister... Men det handlar också om en djupare individualitet, bortom egot, som grundar sig på allt vad vi erfarit under vår oändliga tid som levande, och inte bara den tillfälliga personligheten, egot, under ett enstaka jordeliv.

Jämför man det med Buddhismen så går ju allt ut på att göra sig av med individualiteten en gång för alla.

Egot skall upplösas. Om allt slags individulitet då också går förlorad vet jag inte... Det trista med nirvana är att det bara kan defineras genom att man talar om vad det inte är, inte vad det är. Det går nog inte att tala om vad det är, förutom ego-loss.

Detta om man bortser från en del nya påfund som är följden av att korsa zen med Jungiansk psykologi. Vid en egofri upplevelse, och därigenom identifikation med "det bortom form", så försvinner inte egot, utan det görs till en skugga som man senare måste försöka integrera.

Egot finns i relationen mellan mig och omvärlden, som en brygga där känslor, tankar, bias och idiosynkrasiert trippar fram och tillbaka och "lever sitt liv", och det upprätthålles inte bara av mig utan också via mina ego-bevarande relationer med omvärlden. Vill jag upplösa egot måste jag inte bara "arbeta med mig själv" utan framförallt. menar jag, med mina relationer till "den andre"/ omvärlden. Vi skapar och upprätthåller våra personliga ego-kontruktioner tillsammans, ömsesidigt, inte minst genom att leva i en ego-upprätthållande och ego-beroende kultur.

MVH

Algotezza

[Åkes granne]

Det finns ingen Gud. Det här och det där är till för alla. Men man kan fråga sig typ såhär: Vad tror ni Gud OM, egentligen?





(Jag var vad andra estetiskt skulle se som olämplig/störande, i tråden. Men det är just för att ni ska bli medvetetna om era värderingar, också. Och jag tycker banala ifrågasättande/trådar där "Gud" "diskuteras" som patetiska, eftersom massan samtidigt inte erkänner att människan VET, och i den syntesen förloras allting, igen och igen.)

[Algotezza]

Det finns ingen Gud. Det här och det där är till för alla. Men man kan fråga sig typ såhär: Vad tror ni Gud OM, egentligen?





(Jag var vad andra estetiskt skulle se som olämplig/störande, i tråden. Men det är just för att ni ska bli medvetetna om era värderingar, också. Och jag tycker banala ifrågasättande/trådar där "Gud" "diskuteras" som patetiska, eftersom massan samtidigt inte erkänner att människan VET, och i den syntesen förloras allting, igen och igen.)

Guds verklighet är oberoende av våra begrepp existens och icke-existens. Han finns därför att han inte gör det, kan man kort uttrycka det.

Gud är den osynliga närvaron.

Den "gud" som märks - är avguden. Tomma skramlande tunnor, klingande cymbal och ljudande malm, en som larmar och bär sig åt. Kort sagt, en avgud som lockar med andlig mammon. Tingeltangel för uttråkade själar.

MVH

Algotezza

[Minded]

Jag skulle säga att alla de där beskriver samma sak, bara ur olika perspektiv, dvs sett och filtrerat genom olika personligheter, genom olika vokabulärer. Sen har det typ med prestige att göra - egot faktiskt, och egon, att de uppenbarligen är separerade från varandra. Kom igen, alla talar om den enda och högsta guden, bara med olika ord som beskriver denne. Hur många enda gudar kan det egentligen finnas? Oavsett om 'den' guden faktiskt finns eller bara är ett ord man sätter på ett fenomen. Finns det många olika för allting grundläggande fenomen? många olika samma början på allt?

Ang meditation och tekniker för att nå 'dit' - Hängivelsen i sig är det viktiga. Vilket är att leva för omvärlden istället för sig själv - är att leva för allting, istället för egot - det som uppfattas som en själv.
Det som är svårt(?) är att hitta, uppleva tillräcklig anledning att leva för något annat än faktiskt sig själv. Om stora konstnärer säger vi att h*n inte målar med penseln, snarare målar penseln med denne. Författare vet inte var texten de skriver kommer ifrån, de bara skriver av den som den ska vara, den finns redan. I sig att acceptera det som är jag själv - att lita på att omvärlden håller för att ta emot mig. Detta är också flow, som är populärt i elitidrott. Det är att kanalisera, snarare än att styra. In a way, att följa. Gud?

[Fication]

Visst är det så att Gudsupplevelser tolkas och beskrivs olika av olika människor, och var de befinner sig, vilken begreppsapparat de har tillgång till.

Men apropå olika perspektiv så är det inte helt lätt att sätta en transcendent Gud på samma karta som en immanent.

[Minded]

Jag skulle säga, precis som jag sa, att svårigheten med det ligger i de egon som är övertygade om rättfärdigheten i sin egen position, de som strävar efter att komma högre i ordningen alt de som tävlar om omvärldens uppmärksamhet, vill högre än annat sin egen överlevnad, också på andras bekostnad, en död blir bröd typ.

Om det i sig är något negativt eller inte.. tja, det vete fan. Den som verkligen har kommit i nivå med gud - som borde vara det upplysta tillståndet - har ingen egentlig anledning att värva folk till sin tro, har ingen anledning att sprida något ljus - för det är för denne ingen skillnad i värde på ljus eller mörker, bara två olika varanden. Om allt är värt lika mycket, så spelar inte heller själva upplysningen någon roll, med tanke på om andra strikt behöver nå den eller inte. Allting är, förutom det som inte är, och allting och ingenting är perfekt just därför att det är vad det är. Så det spelar förvisso ingen roll om det finns hundra olika berättelser om hur skapelsen en gång blev - inte från det rent gudomliga perspektivet i alla fall. Det är vi människor (våra egon? Det som liknas vid djävulen - relativt motsatsen, gud?) som bryr oss - inte en godtycklig gud.

[Jonas Nystrom]

Transcendens - Fadergud. Immanens - Modergud.

Eller är det new aids?

[Algotezza]

Jag skulle säga att alla de där beskriver samma sak, bara ur olika perspektiv, dvs sett och filtrerat genom olika personligheter, genom olika vokabulärer. Sen har det typ med prestige att göra - egot faktiskt, och egon, att de uppenbarligen är separerade från varandra. Kom igen, alla talar om den enda och högsta guden, bara med olika ord som beskriver denne. Hur många enda gudar kan det egentligen finnas? Oavsett om 'den' guden faktiskt finns eller bara är ett ord man sätter på ett fenomen. Finns det många olika för allting grundläggande fenomen? många olika samma början på allt?

Ang meditation och tekniker för att nå 'dit' - Hängivelsen i sig är det viktiga. Vilket är att leva för omvärlden istället för sig själv - är att leva för allting, istället för egot - det som uppfattas som en själv.
Det som är svårt(?) är att hitta, uppleva tillräcklig anledning att leva för något annat än faktiskt sig själv. Om stora konstnärer säger vi att h*n inte målar med penseln, snarare målar penseln med denne. Författare vet inte var texten de skriver kommer ifrån, de bara skriver av den som den ska vara, den finns redan. I sig att acceptera det som är jag själv - att lita på att omvärlden håller för att ta emot mig. Detta är också flow, som är populärt i elitidrott. Det är att kanalisera, snarare än att styra. In a way, att följa. Gud?

Vad i tillvaron kan inte förklaras på basis av olika perspektiv? På vilket sätt är det "samma sak" olka människor erfar men ur olika perspektiv? Och vad är då "denna samma sak", bortom alla perspektiv, den som var och en har sitt perspektiv på?

undrar Algotezza

[Minded]

På vilket sätt är det "samma sak" olka människor erfar men ur olika perspektiov?

Alla upplever sitt eget liv och relevansen av att den egna överlevnaden. Överlevnad är på relativ bekostnad av resten av omvärlden - livet är ingen dans på rosor, snarare är det svårt, tufft, jobbigt, att faktiskt överleva.

[Algotezza]

På vilket sätt är det "samma sak" olka människor erfar men ur olika perspektiov?

Alla upplever sitt eget liv och relevansen av att den egna överlevnaden. Överlevnad är på relativ bekostnad av resten av omvärlden - livet är ingen dans på rosor, snarare är det svårt, tufft, jobbigt, att faktiskt överleva.

Om alla upplever sitt eget liv - och varje liv är olikt alla andras liv - är det ju inte "samma sak" som de har olika perspektiv på. Eller lever alla samma liv med var sitt perspektiv på det?

Inom mänskligheten skiftar det väl ganska rejält när det gäller hur svårt det är att överleva och hur mycket man dansar på rosor eller ej (och får taggar i fötterna), och det skiftar också i vilken mån andra måste betala priset för ens överlevnad. Det är väl skillnad på en amerikansk miljonärs överlevnadsproblem och en uteliggares i  Indien. Vem betaler ett pris för uteliggarens överlevnad? Någon affärsidkare som han ibland knycker något bröd från?

MVH

Algotezza

[Minded]

Om alla upplever sitt eget liv - och varje liv är olikt alla andras liv - är det ju inte "samma sak" som de har olika perspektiv på. Eller lever alla samma liv med var sitt perspektiv på det?

Samma princip gör sig gällande - vi lever alla liv. Dvs vi genomgår alla födsel, åldrande och sedan död. Det följer samma struktur för alla, även om det inom själva strukturen skiljer sig åt, från uteliggaren till miljonären. Till om kvinna eller man, till om favoritglassen är choklad eller vanilj. Kalla det fri kreativitet inom definitiva gränser, där gränserna huvudsakligen är samma.

Inom mänskligheten skiftar det väl ganska rejält när det gäller hur svårt det är att överleva och hur mycket man dansar på rosor eller ej (och får taggar i fötterna), och det skiftar också i vilken mån andra måste betala priset för ens överlevnad. Det är väl skillnad på en amerikansk miljonärs överlevnadsproblem och en uteliggares i  Indien. Vem betaler ett pris för uteliggarens överlevnad? Någon affärsidkare som han ibland knycker något bröd från?

Det är åter igen bara exempel på faktisk form. Och jo, det skiftar mycket - inom de givna ramarna. Poängen jag menar på, likheten, är att alla behöver investera sin egen energi på något sätt för att överleva. Investeringen i sig är ett fysiskt arbete under tid. För att gå till toaletten, så behöver man fortfarande gå till toaletten, oavsett om miljonär eller uteliggare. För att skaffa mat, behöver man fortfarande utföra en handling som leder till att mat uppstår.

Egoism gränsar till den egna överlevnaden, typ målet helgar medlen. Det är inte många av oss som vågar släppa taget om det vi för egen hand har vunnit, kämpat oss till - vilket enligt logiken ovan kunde vara en gudomlig väg. Att alltid vara måttfull, att alltid följa alla budord och moraliska regler som någon gång ställts upp.

[Algotezza]

Om alla upplever sitt eget liv - och varje liv är olikt alla andras liv - är det ju inte "samma sak" som de har olika perspektiv på. Eller lever alla samma liv med var sitt perspektiv på det?

Samma princip gör sig gällande - vi lever alla liv. Dvs vi genomgår alla födsel, åldrande och sedan död. Det följer samma struktur för alla, även om det inom själva strukturen skiljer sig åt, från uteliggaren till miljonären. Till om kvinna eller man, till om favoritglassen är choklad eller vanilj. Kalla det fri kreativitet inom definitiva gränser, där gränserna huvudsakligen är samma.

Inom mänskligheten skiftar det väl ganska rejält när det gäller hur svårt det är att överleva och hur mycket man dansar på rosor eller ej (och får taggar i fötterna), och det skiftar också i vilken mån andra måste betala priset för ens överlevnad. Det är väl skillnad på en amerikansk miljonärs överlevnadsproblem och en uteliggares i  Indien. Vem betaler ett pris för uteliggarens överlevnad? Någon affärsidkare som han ibland knycker något bröd från?

Det är åter igen bara exempel på faktisk form. Och jo, det skiftar mycket - inom de givna ramarna. Poängen jag menar på, likheten, är att alla behöver investera sin egen energi på något sätt för att överleva. Investeringen i sig är ett fysiskt arbete under tid. För att gå till toaletten, så behöver man fortfarande gå till toaletten, oavsett om miljonär eller uteliggare. För att skaffa mat, behöver man fortfarande utföra en handling som leder till att mat uppstår.

Egoism gränsar till den egna överlevnaden, typ målet helgar medlen. Det är inte många av oss som vågar släppa taget om det vi för egen hand har vunnit, kämpat oss till - vilket enligt logiken ovan kunde vara en gudomlig väg. Att alltid vara måttfull, att alltid följa alla budord och moraliska regler som någon gång ställts upp.

Hur skulle du vilja närmare beskriva "de givna ramarna" för det mänskliga livet?

MVH

Algotezza

[Minded]

Antagligen på samma sätt som definierar vad som är mänskligt, vad som definierar en människa.