j´accuse: RELIGION är ALDRIG - VETENSKAP!

[* KYREUS *]

det finns en filosofisk gungfly,
där man flyr från verkligheten och för in den
i kliniska laboratorier:
- MAN HÄVDAR - detta (religionen) håller inte kliniskt!

Men hallå, ursäkta mig: är livet en ekvation som går jämt ut?

           (c) KYREUS

[Algotezza]

det finns en filosofisk gungfly,
där man flyr från verkligheten och för in den
i kliniska laboratorier:
- MAN HÄVDAR - detta (religionen) håller inte kliniskt!

Men hallå, ursäkta mig: är livet en ekvation som går jämt ut?

           (c) KYREUS

1. Är inte kliniska laboratorier en del av den s.k. verkligheten?

2. Vad händer om ekvationen går jämnt ut? Absolut död?

Med vänlig hälsning

Algotezza

[* KYREUS *]

1. Laboratorier är förvisso en del av den konkreta, faktaorienterade verkligheten. Men inte platsen för de eviga gåtfulla människosjälarna!
2. Ekvationen går inte jämt ut. Redan från urtiden skapades ett dynamiskt kaos, kreerande kosmos, i ständig förvandling, en dylika ekvation går aldrig jämt ut. De vore en o-rimlighet..

    Med vänlig hälsning, CHRISTER KYREUS

[Algotezza]

1. Laboratorier är förvisso en del av den konkreta, faktaorienterade verkligheten. Men inte platsen för de eviga gåtfulla människosjälarna!

Verkligheten - ett ord med många innebörder. Vilka även då innefattar - dess motsats.

2. Ekvationen går inte jämt ut. Redan från urtiden skapades ett dynamiskt kaos, kreerande kosmos, i ständig förvandling, en dylika ekvation går aldrig jämt ut. De vore en o-rimlighet..

    Med vänlig hälsning, CHRISTER KYREUS

Livets och de levandes  paradoxalt harmoniska obalans.

Med vänlig hälsning

Algotezza

[* KYREUS *]

Men bäste bror!

Varför skriver du avslutningsvis - OBALANS.

O-balans...jämfört med vad???

Var finns en evig, "fast" jämför-balans-punkt??

(panta rei) KYREUS

[Algotezza]

Men bäste bror!

Varför skriver du avslutningsvis - OBALANS.

O-balans...jämfört med vad???

Var finns en evig, "fast" jämför-balans-punkt??

(panta rei) KYREUS

Tänkt balans - "när ekvationerna går jämnt ut"...

Obalans - all rörelses och utvecklings innersta

Obalans som något positivt, utvecklande

Balans som något ytterst tillfälligt och övergående... blott "tänkt"...

Med vänlig hälsning

Algotezza

[* KYREUS *]

..så den kvarstående frågan blir: rymmer den sk vetenskapen
spelfält för: 1/mysterier 2/ gåtfullheter 3/paradoxer 4/det obevisbara

  ..listan kan nog göras längre KYREUS

[Sceptisk]

Algotezza

Så om balans är något blott tänkt, hur ska det då kunna vara av någon nytta?

F.ö. detta snack om att hitta en balans eller en gyllene medelväg mellan två extremer, gör människor synnerligen extrema. Det var en tanke som Aristotle tog upp och det är en tanke som fortfarande lever kvar i den icke teistiska kulturen. För en teist så är påståendet att man måste hitta en balans mellan extremer ett påstående av fullständig meningslöshet. Att låta sig guidas genom livet genom att följa medelvägen mellan extremer har ingen som helst förankring i någonting och denna tanke finner inte ens någon nytta hos de som själva säger sig praktisera den. Om en person vill ha sitt badvatten "lagom" tempererat, med vilket han menar att det ska vara av medeltemperatur, vad avses? Ska det vara ett medelsnitt mellan den högsta och den kallaste temperatur som har uppnåts eller som kan uppnås?

Att använda sig av "den gyllene medelvägen" är ett sätt att försöka kringgå att livet kräver erfarenhet och visdom. Det är ett sätt att försöka undslippa auktoriteter. Det är föräldrars jobb att vara dessa auktoriteter i början av en människas liv och förmedla all den erfarenhet och visdom som har utvecklats under tusentals, kanske miljontals år. Det är därför ett så otroligt korkat påstående att om man böara följer "den gyllene medelvägen" så kommer man att ledas rätt.

[Algotezza]

Algotezza

Så om balans är något blott tänkt, hur ska det då kunna vara av någon nytta?

F.ö. detta snack om att hitta en balans eller en gyllene medelväg mellan två extremer, gör människor synnerligen extrema. Det var en tanke som Aristotle tog upp och det är en tanke som fortfarande lever kvar i den icke teistiska kulturen. För en teist så är påståendet att man måste hitta en balans mellan extremer ett påstående av fullständig meningslöshet. Att låta sig guidas genom livet genom att följa medelvägen mellan extremer har ingen som helst förankring i någonting och denna tanke finner inte ens någon nytta hos de som själva säger sig praktisera den. Om en person vill ha sitt badvatten "lagom" tempererat, med vilket han menar att det ska vara av medeltemperatur, vad avses? Ska det vara ett medelsnitt mellan den högsta och den kallaste temperatur som har uppnåts eller som kan uppnås?

Att använda sig av "den gyllene medelvägen" är ett sätt att försöka kringgå att livet kräver erfarenhet och visdom. Det är ett sätt att försöka undslippa auktoriteter. Det är föräldrars jobb att vara dessa auktoriteter i början av en människas liv och förmedla all den erfarenhet och visdom som har utvecklats under tusentals, kanske miljontals år. Det är därför ett så otroligt korkat påstående att om man böara följer "den gyllene medelvägen" så kommer man att ledas rätt.

På din beskrivning av balans i form av den gyllene medelvägen verkar du ju inte själv tycka det är någon vits med balans.

Jag vill hellre tala om harmoni, harmonisk utveckling,  än balans, för balans för mig signalerar två motsatta krafter som tar ut varandra så att ett dödläge uppstår, tillfälligtvis bara, inte någon längre tid.

Men för att återgå till en gyllen medelväg (som inte bara blir grå) är det ju meningsfullt att finna något slags "balans" mellan t.ex. (klassikerna) dumdristighet och feghet i form av mod, mellan snålhet och slösaktighet i form av generositet. Men det är ju föga meningsfullt etiskt sett att finna ett slags "balans" mellan ont och gott, i något slags "ganska halvont" limbo...

Det står ju också i Bibeln att man skall svara antingen ja eller nej och att Gud skall utspy de ljumma. Ljumhet kan ju ses som ett slags grå medelväg mellan att brinna för Gud och älska honom över allt annat eller vara iskall och förneka honom. Gud gillar tydligen teister och ateister men knappast ljumma agnostiker.

Matt 5:37
    N
Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.



Upp 3:14
P   N
Till församlingen i Laodikeia

Och skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia:
Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse.

Upp 3:15
P  
Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm!

Upp 3:16
   
Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun.

(från www.bibeln.se)

Med vänlig hälsning

Algotezza

[Sceptisk]

Algotezza

Ursäkta mig, men jag måste komma med pekpinnen. Bibeln har ingenting med "balanstänkande" att göra, det är ett arv från det hedniska/Grekiska tänkandet. Det återfinns i alla kulturer som har en panteistisk grundsyn på tillvaron.

Bibeln baserar sig på monoteism och är av ett HELT annat slags tänkande. Om man tänker som en panteist då försöker man att etablera någon slags modell för ordning som skall appliceras på verkligheten/världen. Man kan göra det genom att studera hur världen verkar och ställa upp en princip som man sedan försöker att efterlikna. Det var ju detta som bland annat Pythagoreerna försökte göra. Men det var också de efterkommande generationernas idé om att man skulle styra över naturen genom att studera den. Eller så kan man drömma fram ett utopiskt ideal och försöka att applicera detta på tillvaron. Oavsett vilket så blir allting man gör tyranniskt. Fred och balans från den modellen kommer inte att vara sann fred eller balans, utan en konstruerad sådan och existerar bara så länge tyrannin spikar fast sig i tillvaron. Det blir enbart en glättig yta med snygga uniformer och hederstitlar osv.

I monoteismen så har allting en realitet som är given av Gud och det finns ingen balans som skall appliceras, däremot ska man söka efter syndernas förlåtesle och därigenom själv ANPASSA sig till den ordning man anser redan finnas. I panteismen så tror folk att det är dom själva som skapar sin egen ordning, medan i monoteismen så anser man att dte är Gud som står för ordning och "balans".

Om vi tar ett konkret exempel, inom den hednisk-Grekiska filosofin så blir det oftast så som du säger, att man ska uppnå ett equilibrium av två motsatta poler och att när dessa två poler mots med samma kraft så att de tar ut varandra, då har man uppnått balans, men om man drar det lite längre, innebär denna balans även frid eller fred?

Monoteisten säger att detta kan aldrig stämma, för isåfall så skulle det innebära att inte förrän alla har slagit ihjäl varandra så kan man uppnå fred eller balans, eller att man uppnår ett tillstånd av ömsesidig extrem hotbild (även kallat diplomati), ungefär som i kapprustningen mellan USA och Ryssland. Knappast något särskilt fridfullt. Inom monoteismen tror man istället att det finns ingen fred eller balans möjlig annat än genom syndernas förlåtelse. För att människor är inga principer, de är levande moraliska varelser och konflikter baserar sig oftast på stolthet, lögner, arrogans och andra moraliska fel. Därför kan sann fred och "balans" aldrig uppstå om man inte ger upp sin egen arroganta hållning genom att inse sitt fel och be om förlåtelse.

[Algotezza]

Algotezza

Ursäkta mig, men jag måste komma med pekpinnen. Bibeln har ingenting med "balanstänkande" att göra, det är ett arv från det hedniska/Grekiska tänkandet. Det återfinns i alla kulturer som har en panteistisk grundsyn på tillvaron.

Kom gärna med pekpinnar om du mår bra av det. Det framgår väl med all önskvärd tydlighet av de autentiska, men till svenska översatta, NT-citaten att NT inte förespråkar någon gyllene medelväg eller balans, något jag inte heller menar att vare sig GT, NT eller kristendomen  i dess traditionella form gör.

Med vänlig hälsning

Algotezza

[Sceptisk]

Algotezza

Varför drar du in Bibeln i diskussionen då om du inte menar det du säger?

[Algotezza]

Algotezza

Varför drar du in Bibeln i diskussionen då om du inte menar det du säger?

Jag menar vad jag säger men du missförstår.

Jag drog in ett synsätt, det kristet bibelbaserade, vilket inte bygger på balans- eller gyllene medelvägstänkande för att kontrastera mot balanstänkandet och för att visa att det finns andra sätt att tänka än balanstänkandet. Att tänka i termer av balans eller gyllene medelväg är inte nödvändigt på det religiösa området var vad jag ville visa. Jag hade dock kunnat avstå från att göra det. Men nu gjorde jag det. Förlåt om jag var otydlig. Men jag trodde att det stod ganska klart med hjälp av Bibelns egna ord vad det handlade om.



Med vänlig hälsning

Algotezza

[Krenek]

det finns en filosofisk gungfly,
där man flyr från verkligheten och för in den
i kliniska laboratorier:
- MAN HÄVDAR - detta (religionen) håller inte kliniskt!

Men hallå, ursäkta mig: är livet en ekvation som går jämt ut?

           (c) KYREUS

Tja, religionen och deras skrifter klarar sig väldigt dåligt enligt de kriterier som man värderar högt inom vetenskapen. Det innebär inte att vetenskapen gör anspråk på att vara överlägsen i alla områden, det finns många områden som vetenskapen inte gör anspråk i. Om du mår bra av att TRO har vetenskapen inga problem med det.

[* KYREUS *]

Kan du vänligen precisera vad du menar med

>>> sista meningen i ditt inlägg;

f ´låt har lite svårt att tolka budskapet i just den meningen..

       Mvh CHRISTER KYREUS