Döden som i super mario?

[Iller]

Här kommer en ytterligare tråd om vad som händer efter döden...

Tänk dig ditt liv som du går igenom. Det är precis som i super mario bros. Den första alltså, till gamla nintendo 8-bit. Ditt liv präglas av att utbilda dig, ta hand om hälsan, skaffa jobb och sånt som kan liknas vid Äta rödprickiga svampar, jaga hoppande stjärnor samt hoppa på flaggstänger så du vet att du klarat av en milstolpe i livet.

Jag tillhör en av de få som aldrig klarat Super Mario 1. Istället, när sista extralivet är förbrukat, sitter jag och tittar på en svart skärm
GAME OVER
88 345p.

Tänk om det är så när man dör? Du fick ihop 88 345 livspoäng. I bästa fall blir det ett highscore. Sen blir det bara svart. Jag tycker ironin i det hela är så härlig att jag gärna skulle välkomna ett sådant slut.

Spontana kommentarer?

(Så här ska det tydligen se ut i bästa fall...)

[PopJimmy]

Det skulle vara coolt om man fick reda på hur många % av hemligheterna i spelet man upptäckt vid GAME OVER.

[Druiden]

Jag presenterade händelsevis typ samma tanke på en av filosofiforumträffarna nyligen.

Med i tankegången då hade jag också att man innan livet får satsa poäng på olika egenskaper. Typ man har en given summa poäng att dela ut men vilka egenskaper man lägger poängen på är upp till en själv. Man gör en chansning på vilka egenskaper som kommer vara mest gynsamma.

Klurade fram tanken någonstans vid sjuårsåldern.

Det verkligt spännande vore förstås att få veta vilka som skulle ligga på top 10 än så länge.

[Camilla]

Om livet är som Super Mario Bros, innebär det att man har extraliv? Kan man leva sitt liv en gång till och förhoppningsvis göra bättre ifrån sig?

Det finns så mycket jag gjort som jag ångrar och ännu mer som jag underlåtit att göra som jag önskar att jag gjort. Ibland önskar jag att fick leva mitt liv en gång till och ställa allt tillrätta.

Frågan är om jag verkligen skulle uppföra mig bätte om jag fick chansen. Jag gör fortfarande liknande misstag om och om igen, senast för en timme sedan, trots att jag på ett teoretiskt plan vet att jag gör fel. Jag är nog ännu inte redo för att ta tag i mitt liv på nytt.

Sedan har vi ju problemet att om jag skulle ändra en sak i mitt gångna liv skulle det ändra även hela den fortsatta berättelsen. Om jag inte gjort de fel jag tänker på så skulle jag inte vara den jag är, kanske skulle jag inte ens leva nu. Jag skulle i alla fall inte äga de få insikter som jag fått genom att fela.

[CAUSTIX]

I Mario kan man ju warpa till andra banor. Vad skulle det innebära filosofiskt sätt?
I SMB2 så går men ju också genom dörrar till den skuggade spegelvärlden.
Bara det att tänka sig två deimensioner är ju näst intill omöjligt.

[Camilla]

Spegelvärlden i SMB2 är ju fysiskt sett väldigt lik den primära världen. Kanske kan den tolkas som om man går in i ett annat mentalt tillstånd, exempelvis depression, eller att man drömmer. Detta ger en djupare förståelse av en själv, vilket symboliseras av de mynt man hittar där.

Jag har ingen idé om vad man kan tolka varpandet som. Hur som helst tycker jag inte att det är odelat positivt. Faktiskt har jag alltid varit lite negativ till varpande. Det innebär ju att man hoppar över en del av spelet, och därmed går miste om en del av det roliga, eller mister erfarenheter. Faktum är att varpandet snabbt för en närmare slutet/döden.

Kanske går varpandet att tolka som att man har en period när man lever inautentiskt. Att man går igenom den delen av livet som en zombie eller att den bara är en transportsträcka. Varpandet är inget egentligt hopp, man har spelat igenom alla banor, men man har inget minne av att man gjort det och man har inte lärt sig något av det.

[FIG]

Det skulle vara coolt om man fick reda på hur många % av hemligheterna i spelet man upptäckt vid GAME OVER.

Om det var samma i "livet" så skulle det nog kunna vara runt, 0,0000000000001% om man se livet som ett evit lärander,,

man kan också se det som att det är jag som är splet och att annat spela med mig, och då skuller det kuna vara över 100%

Bara det att tänka sig två deimensioner är ju näst intill omöjligt.

att tänka två är "näst intill omöjligt." men att tänka att det finns hur måga olika deimensioner vad är det då?

[Kiifen]

Ifall det var som i Super Mario så finns det ju ingen begränsning för hur många liv man kan tänkas ha, eftersom det bara är att starta om spelet och köra igen... Men vem/vad/vilka håller i spelkontrollen?

[FIG]

jo det kan man fårga sig,
men sin jag sa inna så skulle det kunna vara "du" men ändå inte "du"

eller vem säger att vi är fria det kanse är som i maro, att du gör allt som någon vill,
och det bara är det att vi inte vet om det,
eller så är vi lika fria som maro tro att han är

[Kiifen]

Oavsett grad av frihet så har vi iallafall förmåga till känslor och perception, förmåga att uppleva och involvera oss i skeenden. Vi kan ta beslut, vi har förmåga till planering och kan se slutmål. Vi kan vara aktiva även i en miljö som motsätter sig aktiva handlingar. Även en människa eller ett liv är helt begravet behöver det inte vara helt besegrat. Se bara på maskrosen! Det finns kvalitéer som höjer en så pass enkel livsform som maskrosen över den ännu enklare materien, likaså finns det kvalitéer hos djur som höjer dem över maskrosen, osv. framåt i en hierarki av kvalitéer (om man vill betrakta saker så). Den stora skillnaden mellan Super Mario och mig är att Super Mario har ingen egen vilja och saknar precis allting av de nämnda kvalitéerna. De enda kvalitéerna som Mario har är färg och form. Han har inte ens rörelse, då detta är en optisk illusion. Marios "liv" är inte sammanhängande, han är en representation av faktorer som ligger bortom honom. Som kontrast så är våra liv sammanhängande, "flytande" och har kvalitéer utöver färg och form och vi har närvaro. Det svarar dock inte på frågan hur det kommer sig att vi har dessa kvalitéer. Som materialist ser jag på det på dessa sätt; antingen kommer vilja, perception, känslor osv. (sentience) från sättet materien är sammanfogad eller så är de begränsade till hur materien är sammanfogad, alltså antingen är den underkastad materien eller så är den ett frö från materien. Vad är rimligast?

[suchanother]

Kiifen, du bollar med för många begrepp samtidigt.
Verkligheten är, finns oberoende av oss, skulle en materialist säga.
Efter detta djuptänkande så tar han en pilsner och funderar på morgodagens v75.

[Kiifen]

Meh, bara för att man försöker va lite originell...

[FIG]

Oavsett grad av frihet så har vi iallafall förmåga till känslor och perception

och hur vet du det?
men jag vill dock inte säga att det stämer,
men hur kan du veta att vi har en frihet till känslor?
skulle någon på ett spel har det?

även om du som spelade inte kan styra kraters känslor så kan den som skapa spel, så är det kanse även med livet

[Kiifen]

Men tänk efter litegrann. Vad då vet om jag har perception? Jag måste ju ha perception för att kunna veta något till att börja med. Sen läste du fel, jag skrev inte att man har "frihet till sina känslor", jag skrev oavsett grad av frihet vi har, alltså vad gäller vilja, tänkande och agerande, men främst vilja eftersom det verkar vara en knutpunkt för att kunna kontrollera något överhuvudtaget.

[FIG]

okej,, kanse missförstod dig lite, Kiifen
känslor kanse vi kan har, men dom kanse inte rikit är dinna