Andlig Utveckling

[Marksa]

Skrev detta på http://debatt.passagen.se/show.fcgi?cat ... 0005194129 (new aga fora på passagen, är därinne och förundras ibland)

Fick en del intresanta svar som i stort syftade på att det är jag själv som "bestämmer" vilka kritirier som gäller för andlig utveckling. Kanske kan vi komma fram med någon mer djuplodande tanke på FF?

Kriterier

På den Goda sanningsenliga Andliga utvecklingen?

Vad eller vem är det om uppenbarar om någon är ute efter att tjäna lögnen.

På vilket sätt kan du se om något är gott och befrämjar ditt liv eller livet i allmänhet.

Understundom när jag läser inlägg på detta forum får jag en underlig känsla att allt går an, att allt är accepterat.

För mig är det viktigt att kunna tänka kritiskt, att pröva "sanningarna". Detta bör vara en ledstjärna även när man är intreserad/ägnar sig åt Andlig upplysning...
Eller menar någon att det finns något annat exlusivt förhållninsgssätt inom detta område?

[Ling]

Kriterier
På den Goda sanningsenliga Andliga utvecklingen?

Vad är det som avgör om den är god eller ens sanningsenlig? För mig har det under det senaste året varit en del omvälvande funderingar, och till slut ett beslut om vad som är sanningsenligt för mig när det gäller tro och andlighet. Det som gäller då, är ju bara för mig, alltså är den då både god och sanningsenlig.

Vad eller vem är det om uppenbarar om någon är ute efter att tjäna lögnen.

Vems lögn talar du om? Vem kan jag ljuga för mest om inte mig själv? Å andra sidan så kan ju min sanning vara en lögn för dig, eller vice versa. För mig är det högst personligt. Men det är mitt sätt att se på det, då jag inte känner någon gemenskap med någon idag befintlig tro i sin helhet.

Understundom när jag läser inlägg på detta forum får jag en underlig känsla att allt går an, att allt är accepterat.

Lika många människor som finns här, lika många sanningar finns det. Skulle jag inte acceptera din sanning, utan alltid hävda att min är den enda sanna, då skulle jag uppleva en stagnation tror jag. Jag är en föränderlig människa, inte så att jag ändrar mig hela tiden om någon kommer med ett superförslag, men jag kan ändå ta till mig andras tankar. Fundera på det ett tag, och kanske ta till mig de delar jag känner för. Att acceptera andras sanningar är ett sätt att utveckla sig själv, men göra det kritiskt.

För mig är det viktigt att kunna tänka kritiskt, att pröva "sanningarna". Detta bör vara en ledstjärna även när man är intreserad/ägnar sig åt Andlig upplysning...
Eller menar någon att det finns något annat exlusivt förhållninsgssätt inom detta område?

Jag håller med dig i det att det är viktigt att kunna pröva sanningen för sig själv. Kan jag förhålla mig till detta, känner jag att det här är " den rätta vägen" för mig, osv? Att inte "köpa" allt med hull och hår för att någon säger det. Jag tror dock inte att det finns en universallösning på hur man gör det.

[Minded]

Jag blev inspirerad att skriva häri, men allt jag skriver blir självemotsägande. Jag upplever mig ungefärligt kunna säga vad som är fel, men inte vad som är rätt. Det kan vara så att när logiskt, så inte längre faktiskt andligt, bara tekniskt, teknik. Dvs ett seendes på istället för varandes.
Dvs allt som går att förklara och förstå, är just därför felaktigt. Inkl det just sagda. Fel dimension från början liksom.

[Ling]

Det går ju inte att säga vad som är rätt för andra, bara för mig själv.
Varför skulle det som går att förklara eller förstå vara felaktigt? Är det inte det vi människor strävar efter, att förstå och förklara för sig själv?

Det känns lite knepigt när du säger så där, antagligen för att JAG inte förstår vad DU menar. Jag har spenderat mycket tid på att förstå vart jag är på väg, när jag då till slut tror att jag kommit till någon sorts insikt och kan förklara och acceptera, skulle det då vara felaktigt, då blir ju allt strävande förgäves.

[Minded]

Jag förstår det, och ärligt talat så är jag inte själv speciellt pigg på det sagda. Men det verkar stämma tekniskt, varför jag hellre följer det som är för min egen utveckling, än håller fast vid ett system som jag ändå tror mindre och mindre på.

Jag kan förklara vilka premisser som gäller för de antaganden jag gör, men det vore ett rätt stort arbete i stunden. Jag har pratat mycket om det i andra trådar, in fact, det är i princip det enda jag pratar om här. Allt jag skriver hänger samman, bygger upp systemet jag har framför mig. Så är du nyfiken på varför, sök på gamla inlägg. Än är jag inte redo att sammanfatta allting.

Förenklat kan man säga att det ligger mycket i det som de säger i zenbuddism - keep a don't know mind. Dessutom relaterar det starkt till en tråd som ligger i soptunnan av en bannd fd medlem, 'truth is a pathless land'.

Fö, dina egna insikter är inte strikt förgäves. Det hela handlar om en begreppsapparatur och antagande om definitioner som upplevs permanenta. När du tror dig kunna, veta, (ex efter en insikt,) så blir du korrumperad av makten, vilket manifesterar sig i att du blir okänslig inför omvärlden, varför du, om än för ett ögonblick, upphör att faktiskt lära dig reellt, dvs bara ta hänsyn till den faktiska situation du befinner dig i just nu. När du är övertygad om något, så är detta uppenbarligen definitivt, vilket kommer på bekostnad av faktisk känslighet. Ont eller gott, tja, vet inte vad som är vad ännu, men ovan är en bild av vägen jag vandrar.

[Minded]

En stor del av essensen ligger i att kunna hantera den knepighet och frustration  du upplever när jag säger att det inte går att förstå. Se den istället som ett faktiskt tillfälle att lära. Uppskatta den möjlighet du får. Annars önskar du något annat än här och nu, vilket både du själv och din omgivning uppenbarligen direkt lider av. Var relevant, ta inte avstånd ifrån upplevelsen bara för att den är obehaglig, smaka på den. Det är att tillåta dig själv. Eller att tillåta den faktiska verkligheten.

[Ling]

Jag har läst en hel del av det du skrivit under en lång tid, känner ofta att du är en öppensinnad person med stor acceptans inför andras tankar. Det du beskriver nu är den ”luddighet” jag har svårt för. Jag har som jag sagt tidigare i andra trådar sökt efter någon sorts livs-snöre att känna mig trygg och tillfreds i. Antar att mitt sökande efter trygghet kommer av ett kaos i tidiga år, en obalans i yttre gentemot inre. Andra ”ser” mig med ögonen att jag är en balanserad och stark person, men det stämmer så illa med vad som egentligen finns. Den obalansen har skapat mitt behov av att få ihop dessa delar till en helhet.

Jag kan se nackdelen i att jag nu lever med mina insikter, men jag vill ändå inte tro att jag är oförmögen att fortsätta. ”Keep a don’t know mind” är en tanke jag absolut kan känna för och nog ska fundera mer på. Hela tiden för jag konversationer med andra och med mig själv, men jag kan se att jag ibland talar för starkt om var just JAG är på väg.

[Johan Ågren]

Det här en den största och mest grundläggande sanningen (som jag till slut nu avslöjar  :) ): Det finns ingen sanning, bara sanningar i förhållande till det uttryckta. Att skilja mellan det redan uttryckta och det som uttrycks är den enda problematiken som föder alla annan problematik. Du måste således leva upp till dina egna högsta ambitioner; bli ett uttryck av vad du företagit dig. Denna strävan är den sanna strävan. "Andlighet" uppstår i sprickan mellan vår egen potential och vad vi sedan förmår gör av den. Hur vi ska agera kan vi således inte veta föränn vi fördjupar oss i oss själva och finner den skaparkraft vi förbiser. Den enda behållning vi kan få av böcker och möten är speglingen som slutligen leder till frigörandet av den inre potential vi omfattar. Möjligheten finns hela tiden närvarande, men hålls på avstånd genom vårt kulturella skruvstäd.

Så "allt går ann" så länge individen kan skilja på signalerna. Är signalen tillräckligt stark så existerar ingen tvekan.

1. Experimentera så här: Formulera en "bön" inom dig så starkt du kan; att du kapitulerar inför din egen inre dynamik, att du godtar vad som helt i vilken form som helst. Att situationen ska lösa sig och den situation du befinner dig i ska "öppna upp sig". Se det som dörrar som öppnar sig. Se dörrar som öppnar sig som energi och livskraft strömmar igenom. Se hur dessa dörrar öppnar sig mot det rum du befinner dig i.

2. Det troliga är att du missar signalerna och möjligheterna när de dyker upp, eftersom du antagit ditt "default mode". "Jobberbjudandet känns för riskabelt", "den knasiga tjejen alltför livlig", eller att du "inte hinner åka med på resan" vännen föreslog. Kanske du har mindervärdeskomplex för att spela i just det bandet som frågade dig. Eller så anser du något vara för "kapitalistiskt", för "onödigt", "för lågt", "för utmanande" ETC.

3. Om du däremot väljer att kapitulera även i detta nästa led så har du satt dig i rörelse. Det finns ingen "andlig väg" som kan dupliceras, enbart andliga förhållningssätt som leder till din individuella väg.

När allt kommer omkring så är allt enbart form i rörelse. Frågan är om du försöker duplicera någon annan form som är i rörelse, eller bli din egen form i rörelse. "Sanningar" går enbart att finna om man jämför en form med en annan. För att vissa delar liknar andra delar så innebär det inte att allt som omfattas är identiskt. Vi väljer dock att duplicera, och får problem med sanningen.

Kapitulera inför att vi vet mer än vad vi först anar. Läs en bok om du måste bända detta ur dig.

Och till dem som invänder mot att detta låter egoistiskt vill jag kontra med att det som vi normalt definierar som "egoistiskt" uppstår ur rädslan och ur kompensationer att vi inte kan leva efter vår egen inre potential. Det är alltså inte troligt att din "inre röst" säger åt dig att gå och köpa en ny platt-tv (fast inte uteslutet).

/Johan

[Anders]

Kan någon klok definiera "Andlig utveckling" först? Vad är det?

[JimmyAberg]

Kan någon klok definiera "Andlig utveckling" först? Vad är det?

A postade en bra länk i en annan tråd.

Detta förklarar kanske inte vad "utveckling" i "andlig utveckling" är, men skrapar lite på ytan av vad "adlighet" är: http://link.brightcove.com/services/link/bcpid1321306269/bctid1913973849

[Algotezza]

Kan någon klok definiera "Andlig utveckling" först? Vad är det?

Hyperventilering. Andas till ande.

Skämt åsido...

Det handlar väl bara om att skaffa sig kunskap på livets alla områden  via erfarenhet, genom att upplevelse läggs till upplevelse och man funderar över vad man kan lära sig både rationellt, emotionellt och etiskt av det. Inget konstigt.

Med vänlig hälsning Algotezza

[JimmyAberg]

Här har vi en annan film:
Facilitation of Body-Mind Dropped & Big Heart:
http://www.youtube.com/watch?v=ZeDUEaRCUXY

[Johan Ågren]

Det handlar väl bara om att skaffa sig kunskap på livets alla områden  via erfarenhet, genom att upplevelse läggs till upplevelse och man funderar över vad man kan lära sig både rationellt, emotionellt och etiskt av det. Inget konstigt.

Är det inte vad alla gör? Det "andliga" är ytterligare ett styrmedel som man kan missa, och såleds lite "konstigt". Om än ett subjektivt och relativistiskt förhållningssätt så är det som sådant ett idealt förhållningssätt som utmanar individen.

Men ditt inägg var kanske diplomatiskt menat?

/Johan

[Algotezza]

Det handlar väl bara om att skaffa sig kunskap på livets alla områden  via erfarenhet, genom att upplevelse läggs till upplevelse och man funderar över vad man kan lära sig både rationellt, emotionellt och etiskt av det. Inget konstigt.

Är det inte vad alla gör? Det "andliga" är ytterligare ett styrmedel som man kan missa, och såleds lite "konstigt". Om än ett subjektivt och relativistiskt förhållningssätt så är det som sådant ett idealt förhållningssätt som utmanar individen.

Men ditt inägg var kanske diplomatiskt menat?

/Johan

Vad andlighet är annat än ens personliga kunskap om livet av emotionell, rationell, kognitiv och etisk natur vet jag inte. Kanske att man praktiserar det också? Eller att andlighet utgör den synergetiska summan av dessa...

tänker Algotezza

[Fication]

http://www.youtube.com/watch?v=hwyuQbIb0Xs