Det är inte så vanligt nuförtiden, åtminstone inte i Sverige, att prata om frälsning och vad det egentligen betyder. Olika religioner har olika syn på frälsning, men det är inte vad jag ville diskutera här, utan själva frälsningen och varför den är så viktig.
Det Kristna budskapet har i modern tid kommit att bli ett budskap om att man ska hitta tillbaka till glädjen i livet, att man blir lyckligare av religion och så vidare. Tanken är att man ska kunna sprida Kristendomen med glädjefyllda budskap. Detta inte bara i Sverige, utan även i själva Bibelbältet i USA. Många människor söker sig till religionen enbart för att må bra själva. Jag anser att detta är en destruktiv utveckling. Varför?
Anledningen är just frälsningen, som är det centrala i den monoteistiska religionen. Frälsningen innebär att våra själar renas från synd. Vilket måste tolkas i bilder. Synd är en bild för det problem som vi befinner oss i och är centralt för varför man lider, varför vi måste dö, varför livet är orättvist, varför det finns ondska, varför allting faller sönder, varför ingenting håller, varför människor är själviska, varför det finns destruktiva liv och relationer. Svaret på alla dessa existentiella frågor i monoteismen besvaras med ett ord: synd.
Synd innebär också att man är åtskild från Skaparen. Åtskild på ett kvalitativt sätt. Man kan tänka sig synd i bilder, om godhet är vitt ljus, så är synd en svart yta. Svart färg reflekterar inget ljus och den har inte heller någon egen förmåga att producera eget ljus. Svart färg absorberar ljuset utan att ge någonting tillbaka. Synd fungerar på samma sätt. Synden absorberar utan att ge något tillbaka. Synden är som en avgrund, eller som en vampyr. Vampyren kan aldrig bli tillfredställd, den befinner sig hela tiden i rörelse, hela tiden på jakt efter någon att parasitera sig på. Detta för att den inte har något eget liv. Vampyren är en bra bild för hur en person som blivit besmittad av synd är.
Så länge som man lever och har en fysisk kropp så går synden att dölja. I den här världen är även synden dold för oss, vilket ger oss möjligheten att välja synden eller rättfärdigheten. Ondskan eller synden slår igenom ibland, ibland hos människor som aldrig trodde sig kunna göra något ont. Ta Carolins mördare till exempel. Jag förstår precis varför han inte förstog hur han kunde döda henne. Ingen av oss vill gärna erkänna att vi är syndiga eller att vi är onda. Vi tycker alla att vi är hyggliga, att vi gör det vi ska, följer lagen och är trevliga mot varandra. Detta är för att synden fungerar som ett lager av mörker som vill dölja sanningen.
Detta lager gör också att vi hamnar utom räckhåll från Skaparen. Inte för att Skaparen inte är perfekt och allsmäktig. Utan just för att Skaparen är helt och hållet god, medan vi inte är det. Avståndet består av skillnaden i kvalitéer mellan oss och Skaparen. Vår synd gör att vi enbart absorberar Skaparens godhet, utan att kunna ha en meningsfull relation med Honom. Vi, på grund av vår synd, klarar inte av att vara i skaparens närhet, inte för att Skaparen är ond, utan för att han är god. Skaparens godhet innebär ju också ett problem för honom eftersom han inte heller kan ha någon relation med oss. Vi befinner oss utanför hans räckhåll.
Föreställ er då vad som kommer hända då kroppen dör. Vad kommer hända med den animerande delen av oss? Om vi lever enbart för att välja den fysiska vägen, att klä oss i vackra kläder, att ha en massa beundrare och mycket pengar. Om vi dedikerat våra liv åt att "klä på oss" en massa saker, vad kommer hända då vi en dag oavlåtligen blir strippade, inte bara in på skinnet, utan blir av med även skinnet?
Det som händer då är att man befinner sig i en situation där man inte längre kan välja. Om man inte kan välja så kommer man helt enkelt att transporteras dit man hör hemma. Där man hör hemma är helt och hållet beroende på vilka kvalitéer man har. Du kanske sett hur vissa människor passar särskilt bra ihop, medan andra avskyr varandra. Hur alkoholister dras till varandra som via telepati eller gravitation. För i den andliga världen så hör vi hemma i sådant har samma kvalité som oss själva. Och har man inget val, då hamnar man oavkortat i den slags miljö som är anpassad efter ens kvalitéer och utan någon förmåga att kunna ta sig därifrån.
Därför är frälsningen av sådan vikt i monoteism och Kristendom. Frälsningen gör att vi förändras, våra inre kvalitéer förändras från att vara enbart absorberande och konsumerande, till att bli mer reflekterande, givande och goda. Vi blir mer och mer lika vår Skapare och genom vår förändring till att bli goda, desto mer godhet kan vi då också uppleva från vår Skapare.
Det finns dock två diken på var sin sida om den Kristna religionen (vägen) som man kan köra ner i. Om man säger till en människa att religion kommer göra henne lyckligare, så kommer hon snart att bli besviken och kanske så har man då istället åstadkommit det motsatta, att skapa en bitter avfälling eller apostat. Livet är ju som bekant fullt av motgångar och kriser, ifall man menar att religionen ska rädda människan från motgångar och kriser, olycka och besvär, då innebär det att man kommer göra väldigt många människor väldigt besvikna. Religionen Kristendom säger inget om att livet ska vara perfekt, att man kommer få fantastiska relationer, rikedomar och framgångar ifall man blir Kristen. Detta är inte anledningen till att man blir Kristen. Man blir inte Kristen för att välja bort det fysiska, men man sätter inte det fysiska som slutmål för ens existens. Det fysiska måste ses som en arena för att kunna göra "fria" val.
Det andra diket är tanken/budskapet att man själv måste vara perfekt. Budskapet här är att det är du och dina tankar och handlingar som måste vara perfekta, och detta utifrån din egen kraft. Utgången är att människan knyter ihop sig som en säck eller blir som en mussla som är rädd för allting. För varje tanke, varje rörelse kan ju bygga på ett syndfullt motiv, en syndig tanke, en syndig rörelse. Det som händer med människor på denna sida är att de ser sig själva som självtillräckliga eller som fullständigt otillräckliga. Känner man sig helt otillräcklig så orkar man snart inte längre syssla med religionen, om inte det vore för att den skrämmer livet ur en. För om man vet att det är helvetet, eller avgrunden som väntar en efter att kroppen dör, så kan ju varje snedsteg innebära evig förtappelse.
Men den Kristna religionen menar att vi inte kan genom egen kraft frälsa oss själva. Istället ska man se varje själ som en lampa. Den ende som kan tända den lampan är Skaparen. Men Skaparen kan ju inte, på grund av skillnaden mellan hans godhet och vår syndfullhet, nå oss. Så vad ska han göra? Svaret är att han sänder en del av sig själv, sin son, till Jorden för att vittna om sanningen, dö för oss, gå ner i helvetet och återvända. För att ge oss en väg att följa, då vi inte längre kan välja, då vi oavlåtligen kommer styras dit vi hör hemma. Skaparens godhet genom sin son bildar en kanal, eller en väg på vilken våra själsliga egenskaper också kan förändras till att bli mer lika Skaparen och därmed gör detta också det möjligt för oss att få en relation till det goda, till livet.
Alltså, för att man inte ska hamna i diket att man genom egna handlingar kan förbättra sin "karma" eller rättfärdighet, så menar Kristendomen att vägen till Skaparen är att inse vårt beroendeskap av Honom. Vi är inte perfekta, bara Skaparen är perfekt. Skaparen sviker aldrig, lämnar oss aldrig. Det är vi som har lämnat Skaparens vård och omsorg. Det är vi som måste räddas, men vi kan inte rädda oss själva. Vi måste bli räddade av någon som är bättre än oss.
Tänk dig följande, att världen är uppbyggd av lagar. Materiella såväl som andliga. Naturlagar, materiella såväl som andliga, är omöjliga att bryta mot. Ifall man hoppar från ett stup så faller man mot marken och om man inte har på sig en fallskärm så kommer man krossas mot dess botten. Andliga lagar är lika omöjliga att bryta emot. Om man är i total motsats till hur Skaparen är, så kommer man att falla bort från Skaparen och hamna i den ultimata fängelseorten. En plats där alla varelser är lika svarta, som alla saknar goda kvalitéer, som lever i plågsam hunger, i parasitism och fullständig deprivation och slutligen helt enkelt förstelnar. Att vara av en sådan själslig kvalité att man faller in i detta mörker och har INGEN möjlighet att kunna ta sig därifrån. För i det mörkret så finns ingen godhet, inget liv, ingen räddning. Det är detta som gör att frälsningen är så viktig, för när man väl befinner sig i en värld där lagarna styr oavkortat och utan pardon, så är det försent.
Vad är frälsning?
Moderator: Moderatorgruppen
Tänk dig följande, att världen är uppbyggd av lagar. Materiella såväl som andliga. Naturlagar, materiella såväl som andliga, är omöjliga att bryta mot. Ifall man hoppar från ett stup så faller man mot marken och om man inte har på sig en fallskärm så kommer man krossas mot dess botten. Andliga lagar är lika omöjliga att bryta emot.
Fast det här är ju bara ett tankeexperiment. Vad tyder på materiella kontra andliga lagars existens? Att vi kan tänka oss dem?
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Att använda fantasin är ett sätt att förstå och komma till större insikt. Lagen kan avbildas genom att se det som en fysisk naturlag. Fysiska lagar är ju observerbara genom att vi kan "känna" dem med våra ögon, vi kallar detta sätt att känna på världen för att "se". Andliga lagar känner, eller ser vi inte med våra ögon, utan vi ser eller känner dom med våra inre ögon.
Därför tror jag att en tydligare bild skulle vara detsamma som att Du, just nu i denna stund skulle tvingas upp på en scen och kläs av fullständigt naken, till och med din kropp, och med alla dina tankar, känslor, idéer, planer helt blottade. Skulle detta vara ett lockande scenario? Om du tror att det skulle vara en utmaning, tänk dig in i situationen så förstår du att du har absolut ingenting att sätta emot den eventuella kritiken. Du befinner dig helt och håller under extrem analys. Varje detalj av ditt liv, varje tanke du tänkt, varje handling du utfört är helt blottad och du kan inte göra något för att dölja den. Om det visar sig att du och ditt liv saknar godhet, hur ska du kunna försvara dig? Med vilka argument ska du försvara dig och dina handlingar? I hur mycket kan du säga att du är lik Skaparen? På vilka sätt kan du nå upp till den standarden av godhet?
Sättet man skulle reagera på skulle vara att springa därifrån skrikandes. man skulle inte tåla det ljus som faller på en. Smärtan av ens tillkortakommanden, i ljuset av den absoluta godheten, är helt enkelt för mycket. Skammen av att vara en imperfekt varelse, motsvarar den att ha gjort en kriminell handling och måsta dölja den för de man älskar. Det är inte Skaparen som flyr från dig, det är tvärtom.
Lagen i detta fall handlar om skillnaden mellan våran syndfullhet och skaparens godhet. Lagen gör att vi inte klarar av att befinna oss i skaparens närhet utan att förgås. Vi skulle brinna upp! Som vampyrer under solen. Vampyrer är faktiskt en illustration för syndare. För människan. Vi lever i denna värld där Skaparen är helt dold för oss, för att vi ska få chans att göra dessa avgörande val. Om vi träder ut ur denna värld och har gjort fel val, dvs prioriterat fel saker. Vad händer? Ja, vad brukar hända med vampyrer då de hamnar i solljuset?
Därför tror jag att en tydligare bild skulle vara detsamma som att Du, just nu i denna stund skulle tvingas upp på en scen och kläs av fullständigt naken, till och med din kropp, och med alla dina tankar, känslor, idéer, planer helt blottade. Skulle detta vara ett lockande scenario? Om du tror att det skulle vara en utmaning, tänk dig in i situationen så förstår du att du har absolut ingenting att sätta emot den eventuella kritiken. Du befinner dig helt och håller under extrem analys. Varje detalj av ditt liv, varje tanke du tänkt, varje handling du utfört är helt blottad och du kan inte göra något för att dölja den. Om det visar sig att du och ditt liv saknar godhet, hur ska du kunna försvara dig? Med vilka argument ska du försvara dig och dina handlingar? I hur mycket kan du säga att du är lik Skaparen? På vilka sätt kan du nå upp till den standarden av godhet?
Sättet man skulle reagera på skulle vara att springa därifrån skrikandes. man skulle inte tåla det ljus som faller på en. Smärtan av ens tillkortakommanden, i ljuset av den absoluta godheten, är helt enkelt för mycket. Skammen av att vara en imperfekt varelse, motsvarar den att ha gjort en kriminell handling och måsta dölja den för de man älskar. Det är inte Skaparen som flyr från dig, det är tvärtom.
Lagen i detta fall handlar om skillnaden mellan våran syndfullhet och skaparens godhet. Lagen gör att vi inte klarar av att befinna oss i skaparens närhet utan att förgås. Vi skulle brinna upp! Som vampyrer under solen. Vampyrer är faktiskt en illustration för syndare. För människan. Vi lever i denna värld där Skaparen är helt dold för oss, för att vi ska få chans att göra dessa avgörande val. Om vi träder ut ur denna värld och har gjort fel val, dvs prioriterat fel saker. Vad händer? Ja, vad brukar hända med vampyrer då de hamnar i solljuset?
Re: Vad är frälsning?
Sceptisk skrev:Men den Kristna religionen menar att vi inte kan genom egen kraft frälsa oss själva. Istället ska man se varje själ som en lampa. Den ende som kan tända den lampan är Skaparen. Men Skaparen kan ju inte, på grund av skillnaden mellan hans godhet och vår syndfullhet, nå oss. Så vad ska han göra? Svaret är att han sänder en del av sig själv, sin son, till Jorden för att vittna om sanningen, dö för oss, gå ner i helvetet och återvända. För att ge oss en väg att följa, då vi inte längre kan välja, då vi oavlåtligen kommer styras dit vi hör hemma. Skaparens godhet genom sin son bildar en kanal, eller en väg på vilken våra själsliga egenskaper också kan förändras till att bli mer lika Skaparen och därmed gör detta också det möjligt för oss att få en relation till det goda, till livet.
Alltså, för att man inte ska hamna i diket att man genom egna handlingar kan förbättra sin "karma" eller rättfärdighet, så menar Kristendomen att vägen till Skaparen är att inse vårt beroendeskap av Honom. Vi är inte perfekta, bara Skaparen är perfekt. Skaparen sviker aldrig, lämnar oss aldrig. Det är vi som har lämnat Skaparens vård och omsorg. Det är vi som måste räddas, men vi kan inte rädda oss själva. Vi måste bli räddade av någon som är bättre än oss.
Jag begriper inte helt vad du säger här ovan. Finns en eller två vägar? Någonting som har med sonen att göra, samt insikten om beroendeskap av gud?
Med andra ord finns det som vanligt alltså inga argument för en gudomlig skapare med gudomliga lagar utöver att vi kan tänka oss en. Jag kan tänka mig att det kommer att regna öl imorgon också, men det betyder inte att det kommer att göra det (tyvärr).
Vi får se om diskussionen kommer mycket längre. Annars: Tack och adjö.
Vi får se om diskussionen kommer mycket längre. Annars: Tack och adjö.
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Minded
"Väg" och vägar och andra begrepp är ju bildspråk. Sonen är en del av skaparen som blev människa för att kunna nå oss i den här världen. För länge sedan så var människan själv så pass rättfärdig att hon hade kontakt med Skaparen, men på grund av den tilltagande synden, eller egoismen, så blev hon alltmed självupptagen och förändrades kvalitativt från att ha varit som en spegel, till att bli som en svart tapet. Återigen, detta är bildspråk och kan bara begripas med hjälp av den inre blicken. Vissa människor är dock så pass rena från synd att de fortfarande kan uppfatta Skaparen, dessa är helgonen och profeterna. Med detta följer att varje människa är potentiellt en profet, men en människa i synd kan inte bli profet eller rättfärdig på egen hand. Sonen är den förmedlande länken, men vi måste samtidigt inse vårt absoluta beroendeskap.
Beroendeskapet är en grundläggande existentiell sanning. Att se att man är beroende av dels luft och ljus, mat och kropp, beroende av lärare och kunskaper, av infrastrukturen i samhället, och detta beroendeskapet är också internt i formen av att vi är beroende av den som ger oss livskraft, källan till vår glädje och som kan ge våra liv mening. Vi är med andra ord mottagare av Skaparens kraft och godhet. Men på grund av vår synd eller egoism så kan vi inte ta emot Skaparens godhet. Därför så måste något göras och bara Skaparen kan göra det. Sända sin son till världen för att etablera kontakt igen. Försäkra oss om syndernas förlåtelse, bevisa för oss att vi är förlåtna från synden och att vi är välkomna.
Magister Rolf
Argumenten för att det är rimligt med Gudstro finns där, väldig många argument dessutom och massor av litteratur. Men vad förväntar du dig för slags argument? Om du vill ha ett argument som pekar på den materiella världen som du kan se med dina ögon så väntar du förgäves. Det du måste inse är att andlighet är en helt annan typ av "naturvetenskap". Man studerar inte de materiella tingen, man studerar de andliga tingen. Därför är det Du som är vetenskapsmannen. Om du är ointresserad av detta så betyder det bara att du inte är mogen just nu, men kanske någon gång i framtiden så kommer du tänka annorlunda.
"Väg" och vägar och andra begrepp är ju bildspråk. Sonen är en del av skaparen som blev människa för att kunna nå oss i den här världen. För länge sedan så var människan själv så pass rättfärdig att hon hade kontakt med Skaparen, men på grund av den tilltagande synden, eller egoismen, så blev hon alltmed självupptagen och förändrades kvalitativt från att ha varit som en spegel, till att bli som en svart tapet. Återigen, detta är bildspråk och kan bara begripas med hjälp av den inre blicken. Vissa människor är dock så pass rena från synd att de fortfarande kan uppfatta Skaparen, dessa är helgonen och profeterna. Med detta följer att varje människa är potentiellt en profet, men en människa i synd kan inte bli profet eller rättfärdig på egen hand. Sonen är den förmedlande länken, men vi måste samtidigt inse vårt absoluta beroendeskap.
Beroendeskapet är en grundläggande existentiell sanning. Att se att man är beroende av dels luft och ljus, mat och kropp, beroende av lärare och kunskaper, av infrastrukturen i samhället, och detta beroendeskapet är också internt i formen av att vi är beroende av den som ger oss livskraft, källan till vår glädje och som kan ge våra liv mening. Vi är med andra ord mottagare av Skaparens kraft och godhet. Men på grund av vår synd eller egoism så kan vi inte ta emot Skaparens godhet. Därför så måste något göras och bara Skaparen kan göra det. Sända sin son till världen för att etablera kontakt igen. Försäkra oss om syndernas förlåtelse, bevisa för oss att vi är förlåtna från synden och att vi är välkomna.
Magister Rolf
Argumenten för att det är rimligt med Gudstro finns där, väldig många argument dessutom och massor av litteratur. Men vad förväntar du dig för slags argument? Om du vill ha ett argument som pekar på den materiella världen som du kan se med dina ögon så väntar du förgäves. Det du måste inse är att andlighet är en helt annan typ av "naturvetenskap". Man studerar inte de materiella tingen, man studerar de andliga tingen. Därför är det Du som är vetenskapsmannen. Om du är ointresserad av detta så betyder det bara att du inte är mogen just nu, men kanske någon gång i framtiden så kommer du tänka annorlunda.
Frälsning - räddning från något
Synd - att missa någon form av mål
Kristen tolkning: frälsning är att räddas till gemenskap med Gud genom att tron på att Jesu Kristi offerdöd på korset, då han tog på sig världens synder, kan rena en från synden och konsekvenserna därav, där den allvarligaste är att ej ha någon Gudsgemenskap, att hamna i det eviga helvete det innebär att för alltid förlora kontakt med/ vara avskild från Gud.
Men, men, men... Varför skall den traditionella kristendomen ha ensamrätt på dessa uttryck?
Låt oss därför generalisera dessa begrepp!
Frälsning - att räddas från något - oavsett vad
Synd - att missa någon form av mål, oavsett vilket
Om jag ärver pengar av en rik arvtant och slipper gå i konkurs räddas jag från fattigdom. Pengarna frälser mig. Jag blir frälst.
Om jag skrivit en bok och vill bli berömd, lägger ut den på Pirate Bay så folk kan läsa den, blir jag kanske berömd - och räddas/ frälses från anonymitetens ok!
Om landslaget missar att göra mål - är detta en sportslig synd.
Om mitt mål är att ha en bra relation med mina närmaste - är det en relationell synd om jag missar detta mål.
Om mitt mål är att kommunicera mina tankar på detta forum och andra inte fattar vad jag menar, då missar jag detta mål. Då är detta en kommunikativ synd.
På så vis kan vi få en uppsjö av nya frälsare och frälsningsmetoder och en omfattande katalog av nya synder! Jag är för mångfald när det gäller frälsning och synd och kritisk till all enfald!
Ha det bra i denna den yttersta av tider
Algotezza
Synd - att missa någon form av mål
Kristen tolkning: frälsning är att räddas till gemenskap med Gud genom att tron på att Jesu Kristi offerdöd på korset, då han tog på sig världens synder, kan rena en från synden och konsekvenserna därav, där den allvarligaste är att ej ha någon Gudsgemenskap, att hamna i det eviga helvete det innebär att för alltid förlora kontakt med/ vara avskild från Gud.
Men, men, men... Varför skall den traditionella kristendomen ha ensamrätt på dessa uttryck?
Låt oss därför generalisera dessa begrepp!
Frälsning - att räddas från något - oavsett vad
Synd - att missa någon form av mål, oavsett vilket
Om jag ärver pengar av en rik arvtant och slipper gå i konkurs räddas jag från fattigdom. Pengarna frälser mig. Jag blir frälst.
Om jag skrivit en bok och vill bli berömd, lägger ut den på Pirate Bay så folk kan läsa den, blir jag kanske berömd - och räddas/ frälses från anonymitetens ok!
Om landslaget missar att göra mål - är detta en sportslig synd.
Om mitt mål är att ha en bra relation med mina närmaste - är det en relationell synd om jag missar detta mål.
Om mitt mål är att kommunicera mina tankar på detta forum och andra inte fattar vad jag menar, då missar jag detta mål. Då är detta en kommunikativ synd.
På så vis kan vi få en uppsjö av nya frälsare och frälsningsmetoder och en omfattande katalog av nya synder! Jag är för mångfald när det gäller frälsning och synd och kritisk till all enfald!
Ha det bra i denna den yttersta av tider
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Algotezza
Frälsning är inte ursprungligen ett Kristet uttryck. I USA säger man inte "frälsning" när man diskuterar religion, man säger "saved" eller "delivered". Dessa uttryck har sitt ursprung i det talade språket och har kommit att användas inom religionen. Men sedan finns det ord som uppfunnits just för att de har en specifik religiös betydelse som inte går att översätta till fysiska sammanhang.
F.ö. tycker jag dina motiv är väldigt dåliga. Du tycks vilja förvilla snarare än förtydliga.
Frälsning är inte ursprungligen ett Kristet uttryck. I USA säger man inte "frälsning" när man diskuterar religion, man säger "saved" eller "delivered". Dessa uttryck har sitt ursprung i det talade språket och har kommit att användas inom religionen. Men sedan finns det ord som uppfunnits just för att de har en specifik religiös betydelse som inte går att översätta till fysiska sammanhang.
F.ö. tycker jag dina motiv är väldigt dåliga. Du tycks vilja förvilla snarare än förtydliga.
Han försöker ju i alla fall problematisera. Du verkar ju bara vara intresserad av att folk ska acceptera dina premisser.
Du menar mogen i den bemärkelsen att jag är villig att diskutera något utanför min vanliga referensram, eller mogen i den bemärkelsen att jag bara köper ett budskap för att det tilltalar mig på ett estetiskt plan?
Förklara gärna för mig: Om det inte finns några belägg för din förklaringsmodell förutom att det är möjligt att tänka sig en viss typ av ordning, varför skulle jag, som inte intuitivt tycker mig uppleva denna ordning acceptera den? Och på vilka grunder kan man anta att den har någon form av objektivt sann existens?
Om du är ointresserad av detta så betyder det bara att du inte är mogen just nu, men kanske någon gång i framtiden så kommer du tänka annorlunda.
Du menar mogen i den bemärkelsen att jag är villig att diskutera något utanför min vanliga referensram, eller mogen i den bemärkelsen att jag bara köper ett budskap för att det tilltalar mig på ett estetiskt plan?
Förklara gärna för mig: Om det inte finns några belägg för din förklaringsmodell förutom att det är möjligt att tänka sig en viss typ av ordning, varför skulle jag, som inte intuitivt tycker mig uppleva denna ordning acceptera den? Och på vilka grunder kan man anta att den har någon form av objektivt sann existens?
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Här förklarar Algotezza helt klart o tydligt vad frälst,frja´ls på isländska,dvs fornnordiska betyder. Likaledes synd. Du "kontrar med att det inte är ett allenast kristet uttryck. Det var ju det han sa. När han nu har tydliggjort detta säger du att han endast förvillar. Fortsätt du , du lägger ett löjets skimmer över kristendomen. Inte mig emot. Du har dessutom ,i argumentation med avant, visat att du endast kan förolämpa, ej föra fram vettiga argument
Sceptisk skrev: Algotezza
Frälsning är inte ursprungligen ett Kristet uttryck. I USA säger man inte "frälsning" när man diskuterar religion, man säger "saved" eller "delivered".
På vilket sätt motsäger du det jag skrivit?
Självfallet talar man inte svenska i USA och säger "frälsning". "Saved" betyder vad jag vet "räddad", vilket jag ju skrev att frälsning betydde. Att räddas från något. "Delivered" betyder född, här alltså återfödd via tron på Jesus/ Gud.
Var förekommer ordet frälsning på andra håll än i religiösa sammanhang? Men kristna har ofta tagit patent på uttrycket - jag visar hur det kan breddas.
Så här står det i wikipedia:
Frälsning betyder räddning och befrielse. Ofta har det en religiös innebörd och avser räddning från synd och de lidanden och svårigheter den för med sig. Det kan dock även syfta på räddning i största allmänhet, till exempel med hjälp av en livboj - frälsarkrans.
I överförd bemärkelse kan frälst också betyda entusiastisk och hänförd.
Begreppet frälsning förekommer i många religioner med lika många teorier om hur den går till.
---
Fullt möjligt är det alltså att bredda uttrycket till andra religioner och andra områden än religionens.
Sceptisk skrev:Dessa uttryck har sitt ursprung i det talade språket och har kommit att användas inom religionen.
Och? Finns väl i skrift också. Medge att frälsning är att favvo-ord för många kristna, liksom ordet synd. Talar man öht om synd annat än i samband med religion, då specifikt kristendomen?
Sceptisk skrev:Men sedan finns det ord som uppfunnits just för att de har en specifik religiös betydelse som inte går att översätta till fysiska sammanhang.
Kan du ge exempel!
Sceptisk skrev:F.ö. tycker jag dina motiv är väldigt dåliga. Du tycks vilja förvilla snarare än förtydliga.
Vilka är mina motiv, menar du? Hur kan du öht uttala dig om dem? Vad har du för insikter i dem?
På vilka punkter har jag förvillat någon? Jag talar i klartext om innebörden i orden frälsning och synd, samt visar hur kristna ofta använder dem. Har jag missförstått något? Tala i så fall om vad, tack! Sedan menar jag halvt på allvar, halvt på skämt att man skulle kunna använda dessa begrepp mer allmänt. Något som enligt wikipedia redan görs, när det gäller ordet frälsning.
Så... Vad är problemet, Sceptisk? Att du tror att jag inte är kristen eller vad då? Att jag är Satans hantlangare?
På 70-talet insåg jag att jag var förtappad och det vilar en härlig trygghet i den förvissningen. Vem vill hamna i himlen om den är fullpackad med fundamentalister av alla de slag?
För övrigt är det här och nu vi kan uppleva både himmel och helvete, både den himmel vi kan skapa för varandra i ljus, gemenskap och glädje och det helvete vi kan skapa för varandra med hjälp av skitsnack, elakheter och vidrigheter av alla de slag. Om jag sedan lever ett fullgott högkvalitativt liv i tjugo, trettio, femtio, åttio år eller oändligt kan kvitta. Ett evigt liv i lovsånger till Guds ära och harpoklang - hade snart blivit ett tristessens helvete.
Ha det bra, Sceptisk, med din tro,
önskar Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Sceptisk skrev:Minded
"Väg" och vägar och andra begrepp är ju bildspråk. Sonen är en del av skaparen som blev människa för att kunna nå oss i den här världen. För länge sedan så var människan själv så pass rättfärdig att hon hade kontakt med Skaparen, men på grund av den tilltagande synden, eller egoismen, så blev hon alltmed självupptagen och förändrades kvalitativt från att ha varit som en spegel, till att bli som en svart tapet. Återigen, detta är bildspråk och kan bara begripas med hjälp av den inre blicken. Vissa människor är dock så pass rena från synd att de fortfarande kan uppfatta Skaparen, dessa är helgonen och profeterna. Med detta följer att varje människa är potentiellt en profet, men en människa i synd kan inte bli profet eller rättfärdig på egen hand. Sonen är den förmedlande länken, men vi måste samtidigt inse vårt absoluta beroendeskap.
Beroendeskapet är en grundläggande existentiell sanning. Att se att man är beroende av dels luft och ljus, mat och kropp, beroende av lärare och kunskaper, av infrastrukturen i samhället, och detta beroendeskapet är också internt i formen av att vi är beroende av den som ger oss livskraft, källan till vår glädje och som kan ge våra liv mening. Vi är med andra ord mottagare av Skaparens kraft och godhet. Men på grund av vår synd eller egoism så kan vi inte ta emot Skaparens godhet. Därför så måste något göras och bara Skaparen kan göra det. Sända sin son till världen för att etablera kontakt igen. Försäkra oss om syndernas förlåtelse, bevisa för oss att vi är förlåtna från synden och att vi är välkomna.
Har du läst tråden /tankar och känslor/mina olösta problem/ (typ)? Jag tycker ärligt talat att vi pratar om samma sak, bara med olika ord - dvs med utgångspunkt i olika perspektiv, men riktning exakt åt samma mål. Avant, läser du det här också? Tydligen är ni motsatta varandra i sakfrågan, men jag ser inte var någonstans ni avviker från varandras essens.
Jag har hört att ordet kommer från frilåsning och då syftade på när man tog bort halsjärnet på slavar. Känns som ordet får mer av en betydelse på det sättet, tycker jag. Inte en betydelse som alls förutsätter någon gud eller skapare dock.
det man zaknar hoz traziga tangententer är inte verzaler, dubbelve och ezz. men zemikolon, ååh dezza uteblivna zemikolon min odödliga zjäl måzte ztå till zvarz för...
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster