Så vad har detta med andlighet att göra? Jag tror vi måste titta vidare på rationalitet. Nej inte logik men till viss del besläktat. För oss i allmänhet och kanske den enklaste förklaringen på hur man skulle kunna se rationalitet är om a så b fast taget ut ur naturvetenskapen exempelvis om jag slår på Lisa blir Lisa ledsen och gråter. Detta är ingen naturlag men får betraktas som en naturlig konsekvens av mitt handlande. Att i dessa sammanhang då naturlagarna saknar relevans kunna förutse vad som kan hända är vad jag ser som rationalitet. Rationalitet kan således endast grunda sig på erfarenhet.
Men vad har detta med andlighet att göra? Om du från mycket unga år blir tillsagd att det finns något utanför vår verklighet som styr våra liv. Du blir tillsagd detta om och om igen. Vad händer? Jo du kommer att börja leta efter bevis för att detta stämmer. Vi människor har blivit bättre och bättre på att beskriva vår värld och numer beskrivs andlighet som något som ligger bortom vår verklighet. Jag har intrycket av att andlighet förr många gånger innebar något betydligt mer fysiskt än vi idag tänker oss. Så vi kommer leta efter bevis och när vi stöter på sådant vi själva eller andra inte kan förklara, är vi benägna att se det som bevis för något andligt. Särskilt för oss i den moderna världen där våra känslor på grund av arv krockar med den miljö vi skapat, får oss att känna saker vi inte kan förklara, har detta konsekvensen att man läser in dom ”spirituella” förklaringar vi fått genom våra föräldrar eller andra intryck i vår barndom.
Det många inte inser är att vi till viss del kan styra våra känslor, medvetet och omedvetet. Och att vi därmed kan skapa känslan av en högre makt om vi tror att den måste finnas där. Att göra så skapar för många en trygghet och en visshet utan att det för den skull är bevisat att det finns en högre makt.
För att bättre förstå en av dom grundläggande funktionerna i en tro måste vi titta på vad lidande är. Fysiskt lidande är smärta, men visst lider vi alla då och då fast inte fysiskt. Så vad är det som skapar lidande ? Så vitt jag kan se är det när man spenderar känslomässig energi på sådant man inte kan kontrollera. Det vill säga att oroa sig för hur någonting man själv inte kan styra kommer att gå, eller att önska att något som har varit hade varit annorlunda. Så vad har detta med andlighet att göra? Jo antag att jag oroar mig för något jag inte kan kontrollera tex om det flygplan jag sitter i kommer ramla ner eller inte. Så vad kan jag göra om jag oroar mig för att flygplanet ska trilla ner? Jo jag kan acceptera att jag inget kan göra och slappna av. Visst låter det enkelt och det är det. Visst kan känslorna kännas övermäktiga och svåra att hantera och det kan kännas svårt, men när man väl inser att man inget kan göra utan måste lita på planet och besättningen så kan man faktiskt släppa det och slappna av, helt av sig själv. Så låt oss nu titta på ett alternativt sätt att hantera situationen. Man kan också om man är troende be gud ta hand om en och lägga sitt liv i hans händer. Men vänta nu. Om man lägger sina bekymmer på någon annan så inser man ju att man själv inte styr och kan på samma sätt som i det tidigare exemplet slappna av. Det intressanta här är att effekten uppstår oavsett om gud finns eller inte. Men om man har lärt sig att det finns en gud och använder sig av denna metod kommer det alltid att kännas som att ens tro är bekräftad. Detta är vad jag tror är grunden i den andliga illusionen.
Men dessutom finns det ytterligare mekanismer som håller människor fångna i illusionen. En sådan mekanism är repetition. Varje gång någon ber till vilken gud det än månde vara, så är själva handlingen en bekräftelse för en själv och ibland för andra på att denna gud faktiskt finns. Vi behöver bara titta på vår historia och dom krig som rasar idag och dom som vi lagt bakom oss, för att se att propaganda är ett mycket kraftfult verktyg för den som vill få människor att tro vad den som har makten vill. Nästan oavsett hur vansinnigt det för en utomstående är. Vad bygger propaganda på? Jo repetition. Varje gång en troende ber, går i kyrkan eller diskuterar något i sin religion med andra bekräftar denne att gud finns. En fantastisk konstruktion där offret själv skapar propagandan.
Om man som jag är övertygad om att vi är resultatet av några miljarder år av evolution, kan vi se ytterligare mekanismer i behovet av att tillhöra en flock. Troligtvis var det för inte så länge sedan absolut kritiskt att tillhöra en grupp eller flock för att ha en rimlig möjlighet att överleva och reproducera sig. Att tillhöra en flock bör ha varit betydligt viktigare än att se världen på sitt eget sätt. Att delta i ritualer och den kultur stammen hade, bör ha varit mycket viktigare för ens överlevnad än att faktiskt vara sann mot sig själv. Det naturliga urvalet bör således ha givit oss en stark tendens att ta till oss gruppens kultur utan att ifrågasätta. Självklart är detta en tendens som är starkast när vi är unga.
Jag skulle kunna skriva lite till men det är mycket nog som det är. Lite för er att fundera på.
/Zandevill