Skulle svara i en tråd men startade en ny då mitt svar spårade ur i annan riktning.
Cirkel-resonemanget med orsak och verkan ger ju inga direkt "svar" på vad som fanns innan universum, hur stort universum är, eller minsta beståndsdelen av en atom eller ens hur många 3or som exakt beskriver en tredjedel av 1.. decimaler på pi osv osv
Så fort någonting i denna värld ej har fasta gränser så ses det som omöjligt att förstå. Universum tros ju ha, förstås, en början och ett slut. Punkt A och Punkt B. Men vad fanns före A och efter B? En atoms minsta del är A och B är det som den bygger upp. Men vad bygger A? Människan föddes på punkt A och dör vid punkt B. Vart var den före punkt A och vart kommer den efter punkt B?
1/3 som ses som ett enkelt tal med våra datorer idag är ju omöjligt att besvara exakt eftersom 3or fortsätter i all oändlighet. Precis som 1/6 eller 1/0 osv... oändligheten uppstår i någon form.
Så grundantagandet att man kan förstå världen med hjälp av ett tillvägagångssätt baserat på konceptuell förståelse måste bli ett hinder i just den förståelse som strävas efter.
Vad är era åsikter om detta?
Skulle inte ett ödmjukt förhållningssätt gentemot kognitiv förståelse vara i någon form sunt?
Skulle inte en ödmjukhet mot andra och speciellt mot tro också kunna vara berättigat?
Hoppas detta inlägg blir en start på en filosofisk-religiös diskussion utan personangrepp