Delade/gemensamma drömmar

[Andreas]

Hej igen

Har någon här erfarenhet av att i drömmen möta en annan person som du har en relation till? Jag har några sådana erfarenheter. Ämnet har på olika sätt berört kärlekshistorier och jag vill inte lämna ut så mycket. Jag har även efteråt mött personen som jag kommunicerat med i drömmen och fått bekräftat på sådant vis att det övertygat mig om att denne också var med i drömmen.

Ni som inte har sådana erfarenheter; är detta något ni kan tro på?

[Jörgen]

Det handlar nog om förväntningar eller farhågor.
Slumpen gör det sannolikt att folk ibland har liknande drömmar.

[Andreas]

Ja absolut ligger det mycket i det, förväntningar och farhågor är ju vad alla livsformer ständigt kommunicerar. Nu har jag precis kommit hem från djungeln igen och fått mig en ny dos erfarenheter. Djungelorkestern är otvivelaktigt även telepatisk, det vill säga det är inte bara via ljud man kommunicerar utan även direkta signaler av rädsla och förväntningar utan ljud eller synintryck, till exempel reagerar hundarna på sådana signaler igenom trots att det är en plankvägg och lång sträcka mellan oss. Det finns ingen varelse, människa eller djur som bott och överlevt en längre tid i djungeln som inte är medveten om detta.

[Andreas]

Blir lätt en hel del missuppfattningar ifall man kommunicerar detta med människor som bara levt sina liv i det människoskapade samhället. Uppmärksamhet och medvetet förhållande till denna typ av kommunikation är inget som uppmuntras i våra företagskulturer, i föreläsningssalarna på universitetet eller i den offentliga debatten.

Härmed inte sagt att jag inte på grund av egen oro eller förhoppningar på detta viset kommunicerat bara med mig själv och sedan viljetolkat det. Den processen pågår dessvärre mer eller mindre kontinuerligt.

[J R Auk]

Blir lätt en hel del missuppfattningar ifall man kommunicerar detta med människor som bara levt sina liv i det människoskapade samhället. Uppmärksamhet och medvetet förhållande till denna typ av kommunikation är inget som uppmuntras i våra företagskulturer, i föreläsningssalarna på universitetet eller i den offentliga debatten.

Härmed inte sagt att jag inte på grund av egen oro eller förhoppningar på detta viset kommunicerat bara med mig själv och sedan viljetolkat det. Den processen pågår dessvärre mer eller mindre kontinuerligt.

Tvärt om, just sådan uppmärksamhet premieras om än under andra termer och begrepp.

Dock viljetolkar du nog vad detta kan tas att tala för. Våra sinnesorgan är otroligt känsliga, medan vår medvetenhet om dem av förklarliga skäl inte är det (särskilt inte i storstadsdjungeln).

[J R Auk]

Jag läste om ett experiment för att förklara paranormala fenomen. Där stimulerade man pannloberna med magnetiska fält och menade sig från resultatet (en hel drös av testpersonerna kände en närvaro i rummet när de utsattes för denna påverkan) kunna utläsa att det paranormala inte existerade då orsaken menades ha visats.

I fallet var det en klockradio som man visade hade samma påverkan som det i experimentet simulerade.

Men det som man förstås missar i sammanhanget är att om det nu är så att vi reagerar på en förnimmelse som till synes inte borde skapa en perception hos oss med en känsla av att något närvarar så betyder det att vi är långt mer perceptuella för vår omgivning än vad som tas för fallet.

Varför smyger man sig på villebrådet i motvind?

[Zokrates]

Det handlar nog om förväntningar eller farhågor.
Slumpen gör det sannolikt att folk ibland har liknande drömmar.

Ja, slumpen och förväntningar, som i morse när jag cyklade och såg för min inre syn hur kedjan på cykeln hoppade av, på samma ställe på väg hem lossnade kedjan!

Senast en cykelkedja lossnade för mig var minst 30 år sedan i en kraftig nedförsbacke, vilket resulterade i ett tvärstopp i en grind. Var är försynen när den verkligen behövs?

[Andreas]

Jag läste om ett experiment för att förklara paranormala fenomen. Där stimulerade man pannloberna med magnetiska fält och menade sig från resultatet (en hel drös av testpersonerna kände en närvaro i rummet när de utsattes för denna påverkan) kunna utläsa att det paranormala inte existerade då orsaken menades ha visats.

I fallet var det en klockradio som man visade hade samma påverkan som det i experimentet simulerade.

Men det som man förstås missar i sammanhanget är att om det nu är så att vi reagerar på en förnimmelse som till synes inte borde skapa en perception hos oss med en känsla av att något närvarar så betyder det att vi är långt mer perceptuella för vår omgivning än vad som tas för fallet.

Jo någon andefalang av det experimentet nådde mig också. De tolkar det hela fel, i själva verket är det nämligen samma ande(/anda) som iscensatte experimentet och någon kusin till den anden som ger impulsen att iscensätta alla liknande typer av experiment. Det är även den vilseledda anden som ger känslan av närvaro hos andarna som testet skenbart utförs på. Det verkliga experimentet är det Gud som utför på dig som läser detta för att ge en impuls på din tillit som sedan styr dina senare vägval i din kontakt med andra vilseledda andar. osv...

Det är nyttigt att alla typer av fenomen tillåts beskrivas. Man ska dock ha i bakhuvudet i denna massiva informationsandetid att bakom alla försök att förkasta eller hylla en förklaringsmodell som styr vilka fenomen som skall lyftas fram eller förskjutas finns den privata egoistiska begärsanden. Och när den egoistiska begärsanden växt i listighet att förneka sin existens och uppnått makt i alliansen med andra begärsandar så tittar den vidare och djupare i sitt allianssträvande med andra mäktiga begärsandar. Och för eller senare så är det någon ännu mäktigare begärsande, kanske till och med Lucifer själv som tittar tillbaka.  :twisted:

[JimmyAberg]

Och när den egoistiska begärsanden växt i listighet att förneka sin existens och uppnått makt i alliansen med andra begärsandar så tittar den vidare och djupare i sitt allianssträvande med andra mäktiga begärsandar. Och för eller senare så är det någon ännu mäktigare begärsande, kanske till och med Lucifer själv som tittar tillbaka.  :twisted:

http://www.youtube.com/watch?v=vX5HSuSDwFg
Oh baby
It might seem like a crush
But it doesn't mean that I'm serious
'Cause to lose all my senses
That is just so typically me
Oh baby, baby

Oops!...I did it again
I played with your heart, got lost in the game
Oh baby, baby
Oops!...You think I'm in love
That I'm sent from above
I'm not that innocent

[Andreas]

Åh, min jungfru Mor
Åh, jungfru av konception
Jag ber till Jesus Kristus:
Ge din kraft till denna session!

Att smeka och låta sig smekas och omfamnas av jungfru moder skall i evighet helgas.

[J R Auk]

Andreas förstod du vad jag skrev? Jag förstår nämligen inte vad du skriver, är det sarkasm? Är det ironi? Är det en utsaga som vi skall ta som din faktiska tro?

Menar du att allt vi är är en påverkan, ett slags segel, där andar tävlar om att blåsa oss i den riktning som passar dem? Eller är vi ett konglomerat av andar, som besitter oss, varför vi inte egentligen bör tala om något "jag"? Är gud den högste anden som blåser liv i de andra andarna?

Jag reducerade fenomenet utan att ge avkall på det komplexa i fenomenet. I min mening alltså.

Jag har alltså inte förnekat din position om det är det du tror. Jag kommer bara med andra normativa anspråk på hur vi skall beskriva det och tala om det. Givet att jag förstått dig någorlunda osv.

[Andreas]

Borttaget eftersom det innehöll onödig privat info

[JimmyAberg]

http://www.youtube.com/watch?v=rvOQHZAL3ug

[JimmyAberg]

http://www.youtube.com/watch?v=2PkmsluXHAc

[Avantgardet]

Having rejected both the plea that Palestine should be offered as a place of refuge for the Jews and the idea that the Western democracies should launch a war to overthrow Hitler, Gandhi offered only one avenue for the Jews to resist their persecution while preserving their “self-respect.” Were he a German Jew, Gandhi pronounced, he would challenge the Germans to shoot or imprison him rather than “submit to discriminating treatment.” Such “voluntary” suffering, practiced by all the Jews of Germany, would bring them, he promised, immeasurable “inner strength and joy.” Indeed, “if the Jewish mind could be prepared” for such suffering, even a massacre of all German Jews “could be turned into a day of thanksgiving and joy,” since “to the God-fearing, death has no terror.”

(http://article.nationalreview.com/?q=OT ... MzMDRhOTU=)

Eller, mer utförligt:

... The term
"Jew," also, has a reasonably hard profile, and I feel all Jews sitting
emotionally at the movie 'Gandhi' should be apprised of the advice that the
Mahatma offered their coreligionists when faced with the Nazi peril: they should
commit collective suicide. If only the Jews of Germany had the good sense to
offer their throats willingly to the Nazi butchers' knives and throw themselves
into the sea from cliffs they would arouse world public opinion, Gandhi was
convinced, and their moral triumph would be remembered for "ages to come." If
they would only pray for Hitler (as their throats were cut, presumably), they
would leave a "rich heritage to mankind."  Although Gandhi had known Jews from
his earliest days in South Africa--where his three staunchest white supporters
were Jews, every one--he disapproved of how rarely they loved their enemies. And
he never repented of his recommendation of collective suicide. Even after the
war, when the full extent of the Holocaust was revealed, Gandhi told Louis
Fischer, one of his biographers, that the Jews died anyway, didn't they? They
might as well have died significantly.

Gandhi's views on the European crisis were not entirely consistent. He
vigorously opposed Munich, distrusting Chamberlain. "Europe has sold her soul
for the sake of a seven days' earthly existence," he declared. "The peace that
Europe gained at Munich is a triumph of violence." But when the Germans moved
into the Bohemian heartland, he was back to urging nonviolent resistance,
exhorting the Czechs to go forth, unarmed, against the Wehrmacht, *perishing
gloriously*--collective suicide again. He had Madeleine Slade draw up two
letters to President Eduard Benes of Czechoslovakia, instructing him on the
proper conduct of Czechoslovak satyagrahi when facing the Nazis.

When Hitler attacked Poland, however, Gandhi suddenly endorsed the Polish army's
military resistance, calling it "almost nonviolent." (If this sounds like
double-talk, I can only urge readers to read Gandhi.) He seemed at this point to
have a rather low opinion of Hitler, but when Germany's panzer divisions turned
west, Allied armies collapsed under the ferocious onslaught, and British ships
were streaming across the Straits of Dover from Dunkirk, he wrote furiously to
the Viceroy of India: "This manslaughter must be stopped. You are losing; if you
persist, it will only result in greater bloodshed. Hitler is not a bad man...."

Gandhi also wrote an open letter to the British people, passionately urging them
to surrender and accept whatever fate Hitler' had prepared for them. "Let them
take possession of your beautiful island with your many beautiful buildings. You
will give all these, but neither your souls, nor your minds." Since none of this
had the intended effect, Gandhi, the following year, addressed an open letter to
the prince of darkness himself, Adolf Hitler.

THE scene must be pictured. In late December 1941, Hitler stood at the pinnacle
of his might. His armies, undefeated anywhere ruled Europe from the English
Channel to the Volga. Rommel had entered Egypt. The Japanese had reached
Singapore. The U.S. Pacific Fleet lay at the bottom of Pearl Harbor. At this
superbly chosen moment, Mahatma Gandhi attempted to convert Adolf Hitler to the
ways of nonviolence. "Dear Friend," the letter begins, and proceeds to a
heartfelt appeal to the Fuhrer to embrace all mankind "irrespective of race,
color, or creed." Every admirer of the film 'Gandhi' should be compelled to read
this letter. Surprisingly, it is not known to have had any deep impact on
Hitler. Gandhi was no doubt disappointed. He moped about, really quite
depressed, but still knew he was right. When the Japanese, having cut their way
through Burma, threatened India, Gandhi's strategy was to let them occupy as
much of India as they liked and then to "make them feel unwanted." His way of
helping his British "friends" was, at one of the worst points of the war, to
launch massive civil-disobedience campaigns against them, paralyzing some of
their efforts to defend India from the Japanese.

Here, then, is your leader, 0 followers of Gandhi: a man who thought Hitler's
heart would be melted by an appeal to forget race, color, and creed, and who was
sure the feelings of the Japanese would be hurt if they sensed themselves
unwanted. As world-class statesmen go, it is not a very good record.

(http://history.eserver.org/ghandi-nobody-knows.txt)