Vem kan man tacka för livet?

[wei jing]

Hej,

efter jag har mediterat eller de dagarna jag känner mig väldigt till freds med  mig själv, känner jag en stor tacksamhet till livet som jag inte vet var jag ska göra av, eller vem jag ska tacka. på frågan om jag tror på gud brukar jag slingra mig ut med att kalla mig "Agnostiker".
så vem kan man tacka förutom ?
1. Gud (andlig ledare)
2. bigbang (slumpen,vetenskap)
3. Mig själv (jag skapar en bild av omvärlden genom min kunskap och erfarenheter)

mvh
wei jing

[Anders]

Jag säger som Arja Saijonmaa ungefär:

Tacka livet självt. Kanske livet är gud, kanske inte. Men tacka livet för att du lever.

[Ewelina]

Man är lite av alla man träffat, så dessa kan du ju tacka.

Jag tror att den essensen man har inom sig, essensen av sig själv är en del av alla och alla är en del av den. När jag mediterar kan jag känna det just så. Men jag tycker att det där med religiositet är lite obehagligt och hjärntvättat så jag har inte vågat sätta namn på känslan än.
Poängen med det här tillägget var i alla fall att man kan tacka essensen, och också essensen bägare, utan att veta vad det är för något, hur det ser ut eller storleken på det.

Det blev visst lite flummigt det här.

[Algotezza]

Hej,

efter jag har mediterat eller de dagarna jag känner mig väldigt till freds med  mig själv, känner jag en stor tacksamhet till livet som jag inte vet var jag ska göra av, eller vem jag ska tacka. på frågan om jag tror på gud brukar jag slingra mig ut med att kalla mig "Agnostiker".
så vem kan man tacka förutom ?
1. Gud (andlig ledare)
2. bigbang (slumpen,vetenskap)
3. Mig själv (jag skapar en bild av omvärlden genom min kunskap och erfarenheter)

mvh
wei jing

Tack dem du känner tacksamhet mot. Känner du inte tacksam mot någon finns det ingen att tacka.

/Algotezza

[J R Auk]

Vad skulle tacksamhet vara annat än din känsla? Det är ju bara en tom gest, tagen som en åtbörd mot något, bättre då att reproducera det vackra eller sköna som du känner dig tacksam inför. Om du inte vet hur så ta reda på det först.

Som om någon bjuder dig på en härlig middag, vad fan är då tacket annat än tomt om det inte kommer i form av att bjuda tillbaks?

Om du tar det som föreslaget som en känsla, vad är då att "inte veta vad jag skall göra av"? Är du blyg inför din känsla? Sup in den som om den vore droppar av guld vilka berusar.

Och när folk känner blygsel inför mig och det jag givit, när de fibblar med den där tacksamheten, så motverkar de vad jag vill ha. Det jag vill ha är ju just det supande som jag omtalar ovan, en praktik, ett njutande av det givna och inte ett vändande bort från detta. Och varför skulle gud, eller vilken förment skapare du än antar vara annorlunda?

[Justin Case]

Som om någon bjuder dig på en härlig middag, vad fan är då tacket annat än tomt om det inte kommer i form av att bjuda tillbaks?

Vissa "tack" är tomma, andra är mycket innehållsrika. En del människor kan konsten att, och väljer att, säga "tack för middagen" på ett sätt som får värden att uppleva sig få något ännu mer värdefullt av dem än en middag tillbaka.

[Justin Case]

Hej,

efter jag har mediterat eller de dagarna jag känner mig väldigt till freds med  mig själv, känner jag en stor tacksamhet till livet som jag inte vet var jag ska göra av, eller vem jag ska tacka. på frågan om jag tror på gud brukar jag slingra mig ut med att kalla mig "Agnostiker".
så vem kan man tacka förutom ?
1. Gud (andlig ledare)
2. bigbang (slumpen,vetenskap)
3. Mig själv (jag skapar en bild av omvärlden genom min kunskap och erfarenheter)

mvh
wei jing

Betänk att en väldig massa människor känner precis tvärtom - de känner absolut inte någon tacksamhet inför livet, tvärtom, de lider så förbaskat, så de förbannar livet, de känner bara vrede över att tvingas vara vid liv. Massor av människor försöker ta livet av sig varje dag världen över, och många lyckas varje dag. Andra avstår från att försöka ta livet av sig men mår ändå dåligt och känner definitivt inte någon tacksamhet gentemot livet eller något eller någon. Det du frågar, "vem ska jag tacka för livet", är som när Marie Antoinette frågade varför de svältande bara ber om bröd "när det finns underbara bakelser". Istället för att tacka någon eller något för ditt liv föreslår jag alltså att du ger dig ut och försöker förbättra världen så mycket du kan. Det vore ett utmärkt sätt för dig att "tacka", betala tillbaka. Om du känner att du måste tacka på något sätt.

Om det snarare är så att du undrar varifrån livet kommer, varför du lever, ja, då är mitt svar att du antingen är skapad av en varelse långt mäktigare än vi, en varelse som dock inte bryr sig ett skvatt om dig - eller att du uppstått genom ren, blind evolution, utan någon mening. I båda fallen gäller dock föregående stycke.