Satan i historien

[Dunderklumpen]

Hej,

Någon här som vet när Satan skapades som begrepp? Spontant känns det som någon som figurerat i äldre religioner än de abrahamitiska.

Tacksam för svar!

[Jörgen]

det onda, det man fruktar, döden, rovdjuret, hotet är äldre än människan.

att ge den ett ansikte, förkroppsliga den, gör den till en docka som man kan slå, sticka nålar i, kasta i elden, besegra djävulen på låtsas, med ritualer och ramsor.

Ondska finns inte som en egen entitet isolerad i sitt eget universum,
utan är en uttryck en subjektiv uppfattning av det som är ogynnsam,
existerar bara i sinnet, jämsides med musik, kärlek, länder.

Fåglarna vet inte att de är i Sverige, men aktar sig för de större fåglarna,
duvhöken är duvans satan, din granne kan vara din satan.

[Algotezza]

Hej,

Någon här som vet när Satan skapades som begrepp? Spontant känns det som någon som figurerat i äldre religioner än de abrahamitiska.

Tacksam för svar!

Satan = kaos; Gud = ordning, kaos.

Kaos kan vara vatten (Gilgamesh) eller brist på vatten (öken. död, "jorden öde och tom"). Ordning växer fram ur kaos genom Guds - ordnarens ord. Ergo var Satan - kaosmakten -  den förste. Först kaos, sedan kosmos från evighet till evighet - och bortom denna oändliga tidscirkel - åter kaos.

Gud är Satans andra sida. Kaos får alltid betala priset för kosmos (termodynamikens andra sats). Lidandet är till för at hålla oss kvar i kosmos. När vi börjar balla ur kosmos ser Gud til latt vi skördar lidande. Så håller vi oss "på mattan".


Kosmos är inkrökt i sig själv och självordnande. En bubbla i kaos.

/Algotezza

[Plecto]

Vad de andra skribenterna underförstått försöker säga är att fenomenet Satan, bortsett från ordets abrahamitiska etymologi, är något som alltid har existerar i de flesta religiösa sammanhang. En motpolaritet kan man påstå till den rådande ordningen, det goda.

Om det besvarar din fråga är jag mindre säker på. Men om du nu försöker förstå ordet som sådant så är ju det enkelt att söka sig fram till dess ursprungliga betydelse. Begreppet Satan, och dess karakteristiska drag, kan vara lite svårare att hitta ursprunget till - då religion som oftast är en salig evolutionär betingad blandning av tidigare sägner och myter, ingen kan tillskriva sig rätten till ett så omfattande basalt begrepp som Satan. Likaså är frågan När kom hönan till? svår att besvara, då det inte finns parametrar på vad en höna bör och kan vara.

Besvara först frågan; Vad är Satan?

[dokido]

ja det skulle vara intressant att veta, ingen som vet?

kan det inte vara nån sorts tidigare religions gud som på detta vis trycktes ned? det är ju vanligt att namn man nu tycker är dåliga förr i tiden betydde något helt annat, positivt. jag såg nån bild på djävulen från jag vet inte sen renässens och jag tänkte att den ser ju ut som man kan tänka sig tidigare religiösa figurer... men jag kanske har fel

[Jörgen]

Djävulen är kvinnlig?



Fler bevis genom denna länk

[Algotezza]

Besvara först frågan; Vad är Satan?

Den som leker/vill vara Gud utan att vara det.

/Algotezza

[Björne]

Besvara först frågan; Vad är Satan?

Den som leker/vill vara Gud utan att vara det.

/Algotezza

Och isåfall, vad är skillnaden på "Gud" och den som leker "Gud" utan att vara det?

[Algotezza]

Besvara först frågan; Vad är Satan?

Den som leker/vill vara Gud utan att vara det.

/Algotezza

Och isåfall, vad är skillnaden på "Gud" och den som leker "Gud" utan att vara det?

Gud är Gud. Den som leker Gud är inte Gud.

Om Gud inte finns leker man att man inte finns när man leker Gud. Det kan aldrig vara nyttigt i längden att leka att man inte finns. Det ger dålig karma. Till slut blir man kallad Satan.

Palindrom som bonusavslutning:

- Aj satan, Natasja!

/Algotezza

[Skogsälvan]

Vi får ju utgå från vårt språk - gud säger dug. Jesus säger ge sus. Det är språket vi är ämnat att höra - för tillfället.

[Algotezza]

Vi får ju utgå från vårt språk - gud säger dug. Jesus säger ge sus. Det är språket vi är ämnat att höra - för tillfället.

Du Gud

Give evig

natt i f...

/Algotezza

[Anna Sara]

Jag börjar fundera på att ge liv i min Luciferbild. Läste delar av en bok nyligen:

http://www.creatorspeaks.com/

Hade innan det funderat på exorcism, men sen inser jag att ingen skulle tagit imot mig. Jag hade för 3 veckor sen övervägt självmord ca 15 gånger under samma dag bl a. Känner mig isolerad, behöver faktiskt bli mjukare. Drömmen om ett rent fönster i himlen som "lagar" det klyvda jaget och återställer djupets balans värdigt/mänskligt. Mitt medvetande är så praktiskt. Det "tar slut", jag kan inte vara intim.

[Andreas]

Hej,

Någon här som vet när Satan skapades som begrepp? Spontant känns det som någon som figurerat i äldre religioner än de abrahamitiska.

Tacksam för svar!

Nu var det ett tag sedan jag läste runt om yoga-historia. Men jag undrar om det inte var i Rig Veda och i samband med soma-ritualerna som jag såg några verser/hymner som handlade om att inte bli tagen av en ond-deitet som de inte ville nämna ens av fruktan för honom. Rig-Veda är vanligen daterad 1700-1200 fkr, men datumet debateras i och med att floden Saraswati som omnämns och hyllas i hymnerna redan hade torkat ut vid den tiden (blandat med många nutida prestige-motiv).

Personligen har jag som jag beskrivit i en del trådar en hel del erfarenhet av denna deitet i nutida soma-ceremonier. Vid en ayahuascaceremoni i Göteborg för ett antal år sedan var det till exempel osedvanligt många undersköna kvinnor. Som vanligt i den typ av icke-Santo-Daime ceremonier som mångt och mycket bara bärs upp av en ledare (healer/shaman/spirituell popstjärna) freakade några personer rätt rejält och tog mycket av fokuset i ceremonin. Jag som redan hade en god del erfarenhet i det psykedeliska rummet höll lugnet och en av de undersköna kvinnorna tydde sig ohämmat mot mig (på distans, killar och tjejer på olika sidor av cirkeln). Senare i ceremonin dök denna deitet upp i en vision igen. Så som jag var rätt van vid det laget. Den här gången var det ett vitfärgat område i det övrigt träfärgade taket som tog visionen av djävulen som tittade hånfult mot mg och dessutom denna gång med hänvisning till tjejen räckte piss-off. Denna vision stod sig igenom hela ceremonin, såg likadan ut i många timmar. Jag granskade den och kom fram till att färgen på bjälklaget faktiskt måste vara format åt det hållet. Sedan efter ceremonin berättade jag om detta för mina kompisar och pekade upp mot det vita området i taket för att de skulle se att det ju var format lite så. Men då fanns det över huvud taget inget som liknade på det jag sett under alla timmar tidigare. Först något år senare i och med mötet med de människor som växt upp med de ceremonier som alla bär upp (dvs santo daime) har jag befriats från denna typ av visioner. Förutom när jag ibland i svaga ögonblick åkallar dem, och detta sker i sådana fall lika gärna utom som inom en ceremoni. Ju mindre desto bättre, men från mitt perspektiv ser jag denna influens eller psykologiska fenomen i möten med människor dagligen, på ingenjörskontoret eller på gatan. Men jag är ju samtidigt van att vistas i den normala moderna miljön där detta tema banaliseras och skämtas bort och beter mig vanligen av pragmatiska skäl på liknande sätt själv.

Innan dessa visioner började uppenbara sig, och jag vill poängtera att de är interaktiva, det är inte bara en bild utan framstår som en aktiv kommunikation där jag är ena parten, hade jag önskan av att möta denna deitet. Jag hade känslan av att det kunde vara lärorikt med lite omvärldskoll så att säga. Det har heller inte varit bara onyttigt, men mycket krävande och när det var som värst, direkt nedbrytande.

Motvikten är att uppträda med respekt och rättfärdighet, en svår balans, men den enda vägen. Utan positiva symboler som Jungfru Moder, himmelske Fader, Jesus Kristus ljusbringaren vore jag rätt lost. St Mikael när det bränner som värst...