Hur skulle en opartisk religionsundervisning se ut?

[Justin Case]

Den amerikanske filosofen Dan Dennett förespråkar, bland annat här:

http://www.youtube.com/watch?v=DTepA-WV ... re=channel

...att barn ska undervisas i religion, men då inte bara i den religion de styrande, barnens föräldrar eller majoriteten av de vuxna i landet barnen bor i håller för sann, utan även lära sig om övriga religioner och världsåskådningar (bland annat ateism och agnosticism naturligtvis).

Så har vi det i Sverige, kanske ni tänker. Men i Sverige upptar de mest utbredda religionerna nästan all tid under religionstimmarna, medan rejält ovanliga religioner inte får något utrymme alls. Detta gör troligen att barnen får uppfattningen att de mest utbredda religionerna är de som är mest värda att tro på. Det går på tvärs mot Dan Dennetts tanke att vi inte borde manipulera barnen in i någon särskild världsbild snarare än någon annan.

Frågan jag ställer mig är då: hur skulle en religionsundervisning se ut som i opartiska, icke-manipulativa proportioner tar upp alla de religioner och världsåskådningar som innehas av människor i världen? Borde en sådan religionsundervisning upptas av de olika religionerna och världsåskådningarna i världen i samma proportioner som dessa har anhängare i världen - eller åtminstone ta upp alla de religioner och världsåskådningar som finns i världen? I så fall skulle det inte bli tillräckligt med tid för att ens med ett enda ord nämna fler än en bråkdel av världens religioner/världsåskådningar. Det skulle i praktiken innebära att man avrundade nedåt till noll i många fall, så att vissa religioner inte ens fick så stor del av religionsundervisningstiden i skolan som deras antal anhängare delat med det sammanlagda antalet människor i världen ger vid handen att de i rättvisans namn borde få. Om man å andra sidan, för att undvika att i något fall "avrunda nedåt", nämnde var och en av världens minst utbredda religioner/världsåskådningar med en endast så många ord lång mening vardera att man hann gå igenom alla världens religioner och världsåskådningar, skulle det inte bli mer tid över för de mest utbredda religionerna i världen än för de minst utbredda, utan då skulle ingen religion i världen få tillräckligt utrymme för att kunna presenteras på ett begripligt sätt för något barn innan barnet gått ut skolan.

Valet står alltså mellan att ge barnen en på ett sätt missvisande världsbild och att ge dem en på ett annat sätt missvisande världsbild. Vilket av dessa två alternativ vore bäst, och varför?

(Om man väljer alternativet som ger varje religion åtminstone lite utrymme i religionsundervisningen (på bekostnad av de stora religionerna), bör då två väldigt snarlika religioner eller två väldigt snarlika varianter av en religion betraktas som en och samma religion och få lika lite tid tillsammans som om de vore en enda religion i mängden, eller bör de betraktas som två olika religioner och sammanlagt alltså få dubbelt så mycket tid tillsammans som om de vore en enda religion?)

[Plecto]

Problemet, som Dan Dennet framhäver, är en fråga om ärvda påtvingade doktriner, inte en opartisk ställning till religion i undervisningen. Han  distansera sig således  från en sån inlärning utan att för den delen förkasta ämnet religion. Det han hänvisar till är ju egentligen en urladdad, nästintill steril undervisning av de olika idéströmningarna(religionerna) - inte en opartisk kvantitativ undervisning! Det är en skillnad.

Det är där han får medhåll av mig.


Du ställer då antagandet att kvantiteten av anhängare framvisar en sanningshalt i doktrinerna - Argumentum ad populum. Och på grund av det så kan vi på ett felaktigt sätt påtvinga doktrinen på eleverna. Det är fel. Eleverna förstår nog av religionämnet som sådant att det är en falang av historiken, som har en mer nutidspräglad nyans av sig. Jag ser till exempel ingen skillnad mellan att undervisa i ideologin Nazismen eller Kristendomen i skolan - inget av vardera idéströmningar skulle kalla åt sig mer anhängare för argumentets skull.

Det är möjligen den atmosfären i vilket de undervisas som kan ha en betydelse, inte själva sakinnehållet.

Med det argumentet förklarat så kan jag fortfarande förstå om man vill ha en kvantitativ opartisk undervisning där alla religioner lärs ut för att framhäva den nyanserade historiken, eller samtiden, som vi har. Problemet med en sådan inställning är att vi ej har tid eller resurser till att påkosta oss en sådan undervisning. De religioner som får mest undervisningstid är ju de religioner som har satt fotspår i vår egna historik - och på så vis är relevanta för diskussion. Skolundervisningen har ingen nytta av att lära ut Schamanismens ritualer, däremot kan det vara nyttigt att ha lite insyn i vad Ramadan betyder för muslimerna.


Det jag inte förstår är varför religionämnet måste ställa sig till svar för en rättvis undervisning. Varför kan vi inte kräva det av historieämnet, filosofiämnet eller estetikämnen. Mycket prioriteras inom dessa discipliner - lika mycket som i religion.

Så problemet med religion är att den ibland kan te sig vara laddad, icke steril, i vissa sammanhang. Problemet är INTE att vi har en prioriterande undervisningsmall - så som vi för den delen har i alla andra ämnen.

[Zokrates]

Bäst vore om skolorna inte undervisade i religionkunskap då jag anser att det är de olika religösa samfundens ansvar att själva sprida sina läror.
Skolan bör lära ut kunskaper i kärnämnena språk, matematik, samhällskunskap, historia etc. Där religion går in i historia eller samhällskunskap kan det ytligt beröras i sammanhanget.

På det viset spiller man ingen värdefull lektionstid på onödigheter som helt och hållet bör ligga inom familjens ansvarsområde.

[Justin Case]

Bäst vore om skolorna inte undervisade i religionkunskap då jag anser att det är de olika religösa samfundens ansvar att själva sprida sina läror.

Om barnen bara får höra de religiösas egna versioner av religionerna (och missionärer kan man ju inte skydda någon helt från), blir deras bild av religionerna färgad av hur de religiösa vill att religionerna ska uppfattas. Religionsundervisning i skolan skulle kunna motverka denna fara genom att berätta saker och ting om religionerna och deras utövare som utövarna själva inte vill berätta, saker som talar till religionernas nackdel.

Skolan bör lära ut kunskaper i kärnämnena språk, matematik, samhällskunskap, historia etc. Där religion går in i historia eller samhällskunskap kan det ytligt beröras i sammanhanget.

Varför ska religioner bara beröras ytligt i samhällskunskap, när religioner utgör en så stor del av samhället? Ska inte saker och ting beröras i skolämnena i de proportioner de ingår i samhället?

[Algotezza]

Låt religionen gå in under begreppet livsåskådningar/filosofi - så kan alla få en grundläggande orientering i olika sätt att bygga en livsåskådning, varefter eleverna på egen hand kan bygga sin världsbild med de grundbegrepp/ grundelement de fått information om.

För övrigt är det en sak kan att undervisas om religioner/livsåskådningar för att själv hyfsat fritt skapa en egen bild av dem och världen, en annan sak att undervisas i religioner/livsåskådningar för att lockas in i inågon av dem.

Det föra kan inordnas under den reguljära statsstyrda "objektivitetsträvande" allmänna obligatoriska skolan, det senare hör till fritiden/ det privata.

/Algotezza