Inledningar och avslut

[Sceptisk]

De som intagit en ateistisk postition och som kritiserar Gudsbegreppet utan att vara insatta i det lever fortfarande kvar i den paradigm som författades av Abraham och Moses för 3700 år sedan. I dagsläget befinner sig den absolut största delen av mänskligheten i denna paradigm och vet inte hur dom ska kunna ta sig ur den. Ateisterna, de som förnekar något övernaturligt eller andligt är särskilt utsatta för det dom kritiserar är något som de fortfarande är en del av och som existerar inom deras egna själar. Ateister för mig är personer som kritiserar något som bara finns inom dom själva och det gör dom oförmögna till att både förstå och lösgöra sig från det som dom avskyr så mycket.

Monoteismen har varit ett fängelse för mänsklighetens tankeliv under hela dess existens, men även dess kritiker (ateisterna) verkar inte kunna inse vad de är fångade av. För att göra ett ordentligt ifrågasättande av monoteismen så måste man se på hela berättelsen, inte isolera enskilda delar av den. Det är omöjligt att försöka omvända en person som tror på en enda Gud att se en större värld genom att bara kritisera Gudsbegreppet.

Den idé som hela monoteismen bygger på har försvunnit i ett babbel av teologiska hypoteser som alla vänder sig för eller emot den ende Gudens existens eller icke-existens. Monoteismen bygger nämligen inte på idén om en enda Gud utan bygger på idén om att världen eller existensen eller tiden hade en begynnelse. Idén om en begynnelse är det mest omtalade men samtidigt mest förbisedda centrala dogmat i hela den monoteistiska traditionen. Det tycks som att ingen har brytt sig om att titta närmare på denna idé och vad den har betytt och fortsätter att betyda för monoteister.

Den är central för monoteister. Utan början så finns det ingen en enda gudom och därför inte heller ett enda rätt sätt. Om världen eller tiden alltid existerat eller gått igenom cykler av födelse och död och återfödelse då är monoteismen inte längre förenlig med hur världen fungerar. Det som författarna av den Bibliska guden åstadkommit är att skapa en paradigm, men inget mer än så. Eftersom människan har en själ så kommer hennes själ att bli helt programmerad till att se allting utifrån ett monoteistiskt perspektiv. De muslimer som böjer sig i hänförelse och underkastelse av sin Gud har lika stort behov av begynnelsebegreppet som Kristna och Judar har. Utan begynnelsebegreppet så är monoteismen bara ännu ett fantastiskt begrepp, en fantasi som man bygger sin känsla av utvaldhet eller fördömelse på.

Alla lagar och principer och förordningar som kväver oss och gör oss till slavar och hycklare bygger på monoteismen och monoteismen bygger på begynnelsebegreppet. Det är det första ordet i Bibeln. Beresheit bara Elohim - I begynnelsen skapade Gud.

Begynnelsebegreppet gör att man måste förklara en mängd saker i världen, som tycks som att de inte stämmer in med monoteismen. Till exempel varför det finns våld, lidande, död och sjukdomar. Problemet är att om skaparen är god hur kan då dessa saker existera? Svaret på det problemet blir att världen har fallit från sin himmelska boning, människorna har fallit in i synd och världen behöver en frälsare. Allt detta, all förvirringar, paradoxer och civilisationens mentala misär bygger på begreppet om begynnelse. Att det bara skulle finnas en enda gud i världen är trivialt i förhållande till vad begynnelsebegreppet ställt till med i människors tankeliv.

Våra förfäder som kallas hedningar använde inte begreppet begynnelse om världen, de såg istället världen som något som alltid funnits. Gudarna och människorna var lika mycket en del av världen som allting annat. Men att den värld vi känner idag har sitt ursprung från urkaos. Våra vikingar trodde att världen föddes ur kaos och att världen kommer en dag att återvända till kaos och efter det så kommer en ny värld att formas och födas på nytt. Grekerna ansåg också att världen föddes ur kaos, deras första gudom heter Kaos och ur kaos föddes de första titanerna, ödesgudinnan Ananke, Moiraerna och så vidare.

En värld född ur kaos ger en bättre förklaring över varför världen inte tycks följa de presumtiva regelbegrepp och styltiga etik om rätt och fel, gott och ont som den monoteistiska Bibeln bygger på. Innan Bibeln satte sina regler för hur världen borde vara existerade ingen fördömelse, och ingen oordning. Det var kaos men ett kaos av sin egen ordning, naturens kaos, vågor på universums oändliga hav. Det finns inget rätt eller fel, inget gott eller ont, ingen himmel eller helvete.

[Lufier]

De här tycker jag är intressant läsning:
http://stiglundberg.org/vikingar-hedningar/

[Sceptisk]

Här kan man läsa om Svenskarnas ursprung:

http://www.osterholm.info/swedes.html

Lufier

Du går in på ett sidospår som inte har något med den här tråden att göra. Nu när du ändå tvingar mig att gå in på detta ämne så kan jag peka på ett antal andra källor som Bibeln i sin tur tycks ha hämtat sin inspiration ifrån. Till exempel Dionysus från försokratisk Grekisk mytologi. Horus, Isis från Egyptisk mytologi och gudar och händelser typ syndafloden från Sumerisk mytologi och så vidare. Det går även att peka på likheter mellan nordisk och indisk mytologi såsom namn på olika varelser.

Allt sådan är såklart väldigt intressant. Men har inget med den här tråden att göra. Den här tråden handlar om det avgörande i att ha en begynnelse i sin världsbild och vad det betdyer för monoteismen och de Abrahamitiska religionerna och på det sätt som skillnaden uppstår gentemot polyteismen.

[Zokrates]

Tycker snarare att världen vi lever i är både kaos och ordning på samma gång, föreställer mig att även eftervärlden består av två delar men distinkt åtskilda i form av att en sfär enbart består av kaos och den andra enbart av ordning.
Som i denna liknelse som jag beskrev i en annan tråd i höstas.
"Livet på jorden sker inom den första cirkeln, den andra cirkeln tar vid efter döden i en andevärld, den tredje cirkeln är i en ännu högre energinivå än den andra, men inte ens där finns Gud annat än i manifestationer. I denna tredje cirkeln befinner sig de som är där på ett högre medvetandeplan än vad som är möjligt i någon av de lägre cirklarna."

Själva begynnelsebegreppet är inte så intressant, det är egalt hur världen har uppstått eftersom den finns där oavsett hur den blivit till, jag ser inte det som något centralt att hänga upp sig vid oavsett om man skulle tro på en eller flera gudar eller ingen alls. Det är lika ointressant som frågor angående den här världens slut, det man inte kan påverka bör man släppa.

[freddemalte]

Tycker snarare att världen vi lever i är både kaos och ordning på samma gång, föreställer mig att även eftervärlden består av två delar men distinkt åtskilda i form av att en sfär enbart består av kaos och den andra enbart av ordning.
Som i denna liknelse som jag beskrev i en annan tråd i höstas.
"Livet på jorden sker inom den första cirkeln, den andra cirkeln tar vid efter döden i en andevärld, den tredje cirkeln är i en ännu högre energinivå än den andra, men inte ens där finns Gud annat än i manifestationer. I denna tredje cirkeln befinner sig de som är där på ett högre medvetandeplan än vad som är möjligt i någon av de lägre cirklarna."

Själva begynnelsebegreppet är inte så intressant, det är egalt hur världen har uppstått eftersom den finns där oavsett hur den blivit till, jag ser inte det som något centralt att hänga upp sig vid oavsett om man skulle tro på en eller flera gudar eller ingen alls. Det är lika ointressant som frågor angående den här världens slut, det man inte kan påverka bör man släppa.

Hej Zokrates

Vad är andevärlden för något?

Vänligen

Fredrik

[Zokrates]

Tycker snarare att världen vi lever i är både kaos och ordning på samma gång, föreställer mig att även eftervärlden består av två delar men distinkt åtskilda i form av att en sfär enbart består av kaos och den andra enbart av ordning.
Som i denna liknelse som jag beskrev i en annan tråd i höstas.
"Livet på jorden sker inom den första cirkeln, den andra cirkeln tar vid efter döden i en andevärld, den tredje cirkeln är i en ännu högre energinivå än den andra, men inte ens där finns Gud annat än i manifestationer. I denna tredje cirkeln befinner sig de som är där på ett högre medvetandeplan än vad som är möjligt i någon av de lägre cirklarna."

Själva begynnelsebegreppet är inte så intressant, det är egalt hur världen har uppstått eftersom den finns där oavsett hur den blivit till, jag ser inte det som något centralt att hänga upp sig vid oavsett om man skulle tro på en eller flera gudar eller ingen alls. Det är lika ointressant som frågor angående den här världens slut, det man inte kan påverka bör man släppa.

Hej Zokrates

Vad är andevärlden för något?

Vänligen

Fredrik

Tycker väl att det framgår av det jag skrev, svaret finns alltså i texten som du quotade, men det är möjligt att det krävs en viss naiv barnslighet i sinnet för att förstå det hela och det är även möjligt att du är lite för rigid i din tankeförmåga, men andevärldar utgör ju grunden inom nästan alla religionsyttringar, typ ingen andevärld, ingen riktig tro. Även om definitionen av andevärlden kan skilja sig åt, så handlar det nästan uteslutande av ett varande någon annanstans än just här i denna av oss (förmodar jag) påtagligt upplevda verklighet.

[freddemalte]

Tycker snarare att världen vi lever i är både kaos och ordning på samma gång, föreställer mig att även eftervärlden består av två delar men distinkt åtskilda i form av att en sfär enbart består av kaos och den andra enbart av ordning.
Som i denna liknelse som jag beskrev i en annan tråd i höstas.
"Livet på jorden sker inom den första cirkeln, den andra cirkeln tar vid efter döden i en andevärld, den tredje cirkeln är i en ännu högre energinivå än den andra, men inte ens där finns Gud annat än i manifestationer. I denna tredje cirkeln befinner sig de som är där på ett högre medvetandeplan än vad som är möjligt i någon av de lägre cirklarna."

Själva begynnelsebegreppet är inte så intressant, det är egalt hur världen har uppstått eftersom den finns där oavsett hur den blivit till, jag ser inte det som något centralt att hänga upp sig vid oavsett om man skulle tro på en eller flera gudar eller ingen alls. Det är lika ointressant som frågor angående den här världens slut, det man inte kan påverka bör man släppa.

Hej Zokrates

Vad är andevärlden för något?

Vänligen

Fredrik

Tycker väl att det framgår av det jag skrev, svaret finns alltså i texten som du quotade, men det är möjligt att det krävs en viss naiv barnslighet i sinnet för att förstå det hela och det är även möjligt att du är lite för rigid i din tankeförmåga, men andevärldar utgör ju grunden inom nästan alla religionsyttringar, typ ingen andevärld, ingen riktig tro. Även om definitionen av andevärlden kan skilja sig åt, så handlar det nästan uteslutande av ett varande någon annanstans än just här i denna av oss (förmodar jag) påtagligt upplevda verklighet.

Hej Zokrates

Jo, jag förstår detta, jag har läst mycket om dessa inriktningar och tankar etc. Vad din analys om min rigiditet anbelangar har jag ingen aning, det är du säkert bättre på att avgöra en jag. Det jag var nyfiken på var din tolkning av andevärlden. Jag skulle t.ex. kunna fråga min mor vad USA är och få ett helt annat svar än av person A, B och C. Du kanske skulle ge ytterligare ett annat svar på vad USA är? Kanske skulle någon börja berätta om dess historia, någon annan om dess natur, en tredje om dess politik, fjärde om dess infrastruktur och företag. Kanske skulle någon annan berätta om alla skyskrapor, ytterligare någon om alla butiker och mode etc. Kanske skulle någon berätta om Jazzmusiken, en tredje om kulturen, om bilarna etc.

Så vad är andevärlden?

Godnatt: Nu ska jag till drömvärlden

Vänligen

Fredrik

[Zokrates]

Ja god natt då, drömvärlden kan nog även den vara knepig att förklara. Sov ett par timmar nyss och i drömmen började jag ifrågasätta en av alla drömsekvenser, huruvida det byggde på en i verkligheten av mig tidigare upplevd händelse, eller endast en tidigare dröm.


Angående din eventuella rigiditet så var det framställt mer som en fråga än ett påstående.

Angående sceptisk tråd,

Innan Bibeln satte sina regler för hur världen borde vara existerade ingen fördömelse, och ingen oordning. Det var kaos men ett kaos av sin egen ordning, naturens kaos, vågor på universums oändliga hav. Det finns inget rätt eller fel, inget gott eller ont, ingen himmel eller helvete.

jag utesluter inte att även själen kan ha genomgått en evolution, det kanske inte fanns någon andevärld innan den Abrahamitiska religionen tog form, det kanske inte ens fanns en Gud, bara vaga föreställningar om vad som var möjligt eller komma skulle men som i och med en naturlig själslig utvecklingsprocess blev en realitet, som dock ej låtit sig förklaras på ett korrekt sätt inom religionen annat än i lösa föreställningar och skapade efterhandskonstruktioner som berör sanningen men utifrån en helt felaktigt vinklingsmetod.

Faktum är att jag inte heller utesluter att om det rör sig om en sådan tämligen enkel förklaring som att en själslig evolution ägt rum, så bör den rimligen även fortsätta att äga rum, vilket i sin tur innebär att alla människor ännu inte är tillräckligt utvecklade för att ha en själ som kan leva vidare efter det att kroppen dött. Om jag utgår från en sådan sak som varseblivning av övernaturliga fenomen, så innebär det att om detta var ett bevis för att själen är utvecklad, så är det endast cirka hälften av jordens befolkning som har avancerat utvecklingsmässigt, detta i sin tur skulle kunna bekräfta idéen om ett utvalt folk, dock på helt andra och naturliga grunder. Samtidigt så förklarar det ateism på ett helt annat sätt, undermedvetet så vet de om att deras liv tar slut när de dör, därav tror de följaktligen inte heller på en fortsättning. Det finns alltså utrymme för båda modellerna, teism och ateism verkande sida vid sida, båda är då lika rätt.

Att däremot enbart tro på lösa grunder är ingen garanti för att ha en själ som är tillräckligt utvecklad för att överleva kroppens död, snarare finner jag det mer troligt att den som tror samtidigt måste känna att det verkligen är möjligt att det inte finns någon begränsning, motsatt ser jag det som att det är just så det fungerar för dem som är helt övertygade ateister, de vet med sig medvetet och undermedvetet att denna jorderesan tar slut när de dör, därav följer att vissa av dem förmodligen utvecklar karaktäristiska kännetecknande drag där brist på empati är ett av dem, psykopati ett annat, just av den enkla anledningen att de måste passa på att göra så mycket de kan och det oavsett konsekvenserna för andra medan de forfarande kan, de blir lättare fullblodsegoister med våld, mord och eller annan ekonomisk kriminalitet som följd till förtret för andra.

[Marko]

Kanske det finns en ateistisk ande och psykopatisk ande kraft och alla ateister hamnar i sin egen lilla skapade dimension ; )

[Zokrates]

Kanske det finns en ateistisk ande och psykopatisk ande kraft och alla ateister hamnar i sin egen lilla skapade dimension ; )

Då är det väl det som kallas helvetet?