Zen
Moderator: Moderatorgruppen
-
What Gives?
http://www.adlibris.se/shop/search_resu ... N3B5PVFVRB
Kan emellertid inte svara på om de är bra eller inte. Det kan du nog egentligen bara svara på själv ändå.
Kan emellertid inte svara på om de är bra eller inte. Det kan du nog egentligen bara svara på själv ändå.
Jag har nyligen läst ut Zens tre pelare på engelska. En väldigt bra bok, många säger att det är den bästa boken om Zen som kommmit ut på engelska. Finns på svenska också men bara i gamla utgåvor.
The Three Pillars of Zen
http://www.adlibris.se/shop/product.asp ... N79HMNFSE6
Här har du en lista på bästsäljare
http://www.ciolek.com/BOOKSTORE/ZenBookstore.html#best
De flesta av bästsäljarna finns nog på adlibris.
Har du mera frågor om Zen är det bara att hojta till.
/jimmy
The Three Pillars of Zen
http://www.adlibris.se/shop/product.asp ... N79HMNFSE6
Här har du en lista på bästsäljare
http://www.ciolek.com/BOOKSTORE/ZenBookstore.html#best
De flesta av bästsäljarna finns nog på adlibris.
Har du mera frågor om Zen är det bara att hojta till.
/jimmy
Ordet Satori betyder ordagrant "to understand" och är ungefär en "aha-upplevlse" av insikt, ungefär som att förstå ett skämt.
En sätt att beskriva detta är som en jämnförelse med att drömma:
När man drömmer verkar drömmen (hur konstig den en är) att vara verklig, men när man sedan vaknar - slås man av insikten att det man upplevt bara var "en dröm", någonting ens hjärna hittat på.
Satori är ett steg längre, att vakna från det 'vakna' tillståndet. man inser att det vakna tillståndet också består av fantasier. I vardagsmedvetandet så upplever vi inte världen som den faktiskt "är", utan vi upplever den utifrån tidigare erfarenheter - som vi "tror" att den borde vara.
Med Nirvana menar man ungefär att man integrerat denna insikt i ens liv och vardag, vilket gör att man är "sin egen boss" eftersom man förstår att allt man upplever - alla intryck man får - alltid skapas i ens egen hjärna. Det enda som egentligen existerar är ens egen upplevelse som man själv skapar och eftersom det inte finns något utanför ens upplevelse (som är en själv), så finns det inte något att vara rädd för.
Dessa grejer är inte så lätta att förklara.
Är jag begriplig?
/jimmy
En sätt att beskriva detta är som en jämnförelse med att drömma:
När man drömmer verkar drömmen (hur konstig den en är) att vara verklig, men när man sedan vaknar - slås man av insikten att det man upplevt bara var "en dröm", någonting ens hjärna hittat på.
Satori är ett steg längre, att vakna från det 'vakna' tillståndet. man inser att det vakna tillståndet också består av fantasier. I vardagsmedvetandet så upplever vi inte världen som den faktiskt "är", utan vi upplever den utifrån tidigare erfarenheter - som vi "tror" att den borde vara.
Med Nirvana menar man ungefär att man integrerat denna insikt i ens liv och vardag, vilket gör att man är "sin egen boss" eftersom man förstår att allt man upplever - alla intryck man får - alltid skapas i ens egen hjärna. Det enda som egentligen existerar är ens egen upplevelse som man själv skapar och eftersom det inte finns något utanför ens upplevelse (som är en själv), så finns det inte något att vara rädd för.
Dessa grejer är inte så lätta att förklara.
Är jag begriplig?
/jimmy
[quote=PopJimmy]Är jag begriplig? [/quote]
Mycket! Inte direkt med det du skriver, men väl indirekt.
Jag har länge letat efter just det ordet av "aha-upplevelse" som (jag tror) du beskriver, vilket jag förstår som en "känslomässig" förståelse ("känslomässig" är missvisande, då det har mycket lite med passion att göra), till skillnad från en intellektuell förståelse.
Ett exempel som jag vill ge, är den satori (säger man så?) över att ens föräldrar är egna individer och inte bara "ens föräldrar". Detta ter sig självklart för alla människor äldre än 5 år, på det intellektuella planet, men först nyligen har den känsla av "Jamen jävlar, de ÄR ju verkligen personer med ett eget känsloliv och en historia innan mig!" infunnit sig. Denna förståelse (om jag förstått begreppet "satori" rätt) tror jag är vad som krävs för att kunna se sakers relation till en större helhet, för att kunna kombinera teori och praktik, och det är denna brist på satori som är upphov till den kritik som riktas mot att filosofin inte är användbar.
Äsch, ju mer jag skriver, desto mer tror jag att det jag skriver (och begreppet satori) är enklast att förstå för någon som själv upplevt känslan (eller sökt ordet).
Jag har då lärt mig ett nytt ord idag, vilket känns bra.
Tjohej.
/R
PS. Välkommen tillbaka, jimmy. DS.
Mycket! Inte direkt med det du skriver, men väl indirekt.
Jag har länge letat efter just det ordet av "aha-upplevelse" som (jag tror) du beskriver, vilket jag förstår som en "känslomässig" förståelse ("känslomässig" är missvisande, då det har mycket lite med passion att göra), till skillnad från en intellektuell förståelse.
Ett exempel som jag vill ge, är den satori (säger man så?) över att ens föräldrar är egna individer och inte bara "ens föräldrar". Detta ter sig självklart för alla människor äldre än 5 år, på det intellektuella planet, men först nyligen har den känsla av "Jamen jävlar, de ÄR ju verkligen personer med ett eget känsloliv och en historia innan mig!" infunnit sig. Denna förståelse (om jag förstått begreppet "satori" rätt) tror jag är vad som krävs för att kunna se sakers relation till en större helhet, för att kunna kombinera teori och praktik, och det är denna brist på satori som är upphov till den kritik som riktas mot att filosofin inte är användbar.
Äsch, ju mer jag skriver, desto mer tror jag att det jag skriver (och begreppet satori) är enklast att förstå för någon som själv upplevt känslan (eller sökt ordet).
Jag har då lärt mig ett nytt ord idag, vilket känns bra.
Tjohej.
/R
PS. Välkommen tillbaka, jimmy. DS.
JA!
Ja, välkommen tillbaka Jimmy!
Och ert stort välkommen archaxe, till den inre gemenskapen (som jag anar genom det du skriver) eller hur jag ska säga det. Som både du och PopJimmy skriver är det ju svårt att skriva om sådana här saker direkt med ord.
Fast i just ditt fall vet precis vad jag ska säga: Gratulerar med dagen!
Och ert stort välkommen archaxe, till den inre gemenskapen (som jag anar genom det du skriver) eller hur jag ska säga det. Som både du och PopJimmy skriver är det ju svårt att skriva om sådana här saker direkt med ord.
Fast i just ditt fall vet precis vad jag ska säga: Gratulerar med dagen!
Hej archaxe och hovnarr!
Det var ett tag sen jag var här och skrev senast. Trevligt att ni är kvar. Jag tror att jag inte kommer vara lika extrem och flummig här i framtiden, eftersom jag har lugnat ner mig lite sen min intensiva period i nov/dec.
....
archaxe här kommer lite reflektioner över begreppet "satori":
Om man ska vara petig med ordets "rätta" innebörd, så är jag tveksam om upplevelsen av att disidentifiera sig med sina föräldrar går att kategorisera som en "satori" upplevelse. De båda upplevelserna är kanske av samma natur - men inte samma "intensitet". Jag tror att om man skall vara strikt så är ordet satori rätt begränsat, eftersom det är en så pass intensiv upplevelse.
Men det betyder inte att det finns upplevelser som rör samma område: Gemensamt med det du upplevt med att du disidentifierar dig från dina föräldrar och satori - är just vad att man sadlar om sin identifiering av det man ser som "sigsjälv".
En teknisk definition av hur identiteten utvecklas: När ett människa utvecklas och skiftar sin identitet, så skiftar vad man tidigare upplevde som subjekt till istället bli ett objekt hos det nu nya subjektet. Subjektet är alltså vad man identifierar sig som "sigsjälv".
Genom livet sker flera skifningar i vad man identifierar sig som "sigsjälv" iom att hjärnan och medvetandet utvecklas.
Att vara "Stormens öga" är ett begrepp inom zen - att inte identifiera sig med någon specifik del av ens upplevelse (stormen) som "self" och därav inte heller skapa något som är "other". Att vara "ögat" är alltså att vara "pure awereness". Man brukar kalla dessa traditioner för "non dual" alltså icke dualistiska i.o.m. att man inte skiljer på själv och annat.
När är männika i ett tillstånd med icke-dualistiskt medvetande, så finns det ingen rädsla - eftersom rädsla uppkommer bara när det finns ett "self" som måste försvaras från ett "other".
Anleningen att man uppfattar sin "egen kropp" mer som "sigsjälv" än ens "pappas kropp" är antagligen att ens egen kropp känns mera "permanent".
En spontan grej jag just kom på: om ens egen vänster arm skulle ramla av, skulle man då fortfarande identifiera den som "ens egen"?, jag menar den sitter ju inte fast på kroppen längre.
nu är det sovdags. natti.
/jimmy
Det var ett tag sen jag var här och skrev senast. Trevligt att ni är kvar. Jag tror att jag inte kommer vara lika extrem och flummig här i framtiden, eftersom jag har lugnat ner mig lite sen min intensiva period i nov/dec.
....
archaxe här kommer lite reflektioner över begreppet "satori":
Om man ska vara petig med ordets "rätta" innebörd, så är jag tveksam om upplevelsen av att disidentifiera sig med sina föräldrar går att kategorisera som en "satori" upplevelse. De båda upplevelserna är kanske av samma natur - men inte samma "intensitet". Jag tror att om man skall vara strikt så är ordet satori rätt begränsat, eftersom det är en så pass intensiv upplevelse.
Men det betyder inte att det finns upplevelser som rör samma område: Gemensamt med det du upplevt med att du disidentifierar dig från dina föräldrar och satori - är just vad att man sadlar om sin identifiering av det man ser som "sigsjälv".
En teknisk definition av hur identiteten utvecklas: När ett människa utvecklas och skiftar sin identitet, så skiftar vad man tidigare upplevde som subjekt till istället bli ett objekt hos det nu nya subjektet. Subjektet är alltså vad man identifierar sig som "sigsjälv".
Genom livet sker flera skifningar i vad man identifierar sig som "sigsjälv" iom att hjärnan och medvetandet utvecklas.
Att vara "Stormens öga" är ett begrepp inom zen - att inte identifiera sig med någon specifik del av ens upplevelse (stormen) som "self" och därav inte heller skapa något som är "other". Att vara "ögat" är alltså att vara "pure awereness". Man brukar kalla dessa traditioner för "non dual" alltså icke dualistiska i.o.m. att man inte skiljer på själv och annat.
När är männika i ett tillstånd med icke-dualistiskt medvetande, så finns det ingen rädsla - eftersom rädsla uppkommer bara när det finns ett "self" som måste försvaras från ett "other".
Anleningen att man uppfattar sin "egen kropp" mer som "sigsjälv" än ens "pappas kropp" är antagligen att ens egen kropp känns mera "permanent".
En spontan grej jag just kom på: om ens egen vänster arm skulle ramla av, skulle man då fortfarande identifiera den som "ens egen"?, jag menar den sitter ju inte fast på kroppen längre.
nu är det sovdags. natti.
/jimmy
-
Avatar Bhima Gir
- Inlägg: 113
- Blev medlem: 17 jun 2005 16:14
- Ort: gbg & Himalaya Indien
- Kontakt:
"Hitta ett stycke i en bok jag hittat för någon dag sedan om Zen buddism där ifrån ordet Satotri kommer ifrån""
Som på ett bra sätt beskriver den formlösa obeskrivliga känslan av nuets kraft.
Jag har den senaste tiden haft irrationella upplevelser. Och en av dessa upplevelser har jag nyligen fått veta att det är en så kallad Satori upplevelser.
-Satori-
"Satori kan aldrig förklaras logiskt. När den alls förklaras med ord ller gester förvansklas dess innehåll mer eller mindre. Satori är alltså en irrationell,oförklarig, och kan ej meddelas.
Här finns intet resonerande eller analyserande utan ändast en desperat vilja bryta igenom en oövertiglig mur,en vilja, tvingad av någon irrationell kraft bakom den.
därför trotsar resultatet också vår fattningsförmåga.
Satorri är en intuitiv kunskap av det mest adekvata slaget, den kan bara inte uttryckas i ord.
Uppvaknandet kallas >>att återvända till sitt hem>>. Zenmästarena förklarar : >>Du har funnit dig själv. Ingenting har någonsin hållits dolt för dig. Det var du själv som slöt ditt öga för fakta.
I zen finns ingenting att förklara som lägger något till din egna kunskap. Om din kunskap ej växer fram ur ditt eget inre är det inte ej av värde för dig, ´en lånad fjäder växer aldrig`>>
I satori finns alltid vad man kalla en känsla av Det Okända. Det individuella skal i vilket personligheten är så fast innesluten sprängs i en satoris ögonblick. Inte nödvändigt så att man förenas med et vässen större än jaget eller uppgår i det, men den personlighet som man upplevt som svårt sammanhålleb och slutgiltligt skild från andra individualitetens existenser bli på något sätt lösgjort från individualitetens trånga grep och smälter bort i något obeskrivligt. Då följer en känsla av fullständig befrielse eller fullständig villa - känslan av att man nått sitt mål.
Att kalla det Det Okända, det Absoluta eller Gud eller en Person är att gå längre en själva erfarenheten och kasta sig in i teologi eller meta fysik. Även uttryckert Okända Kända säger lite för mycket.
En vanlig känsla som karaktiserar all vårt medvetandes funktioner, fast vi inte alltid är medvetna om den, är en känsla av begränsning och beroende, därför att medvetandet själv är frukt av två krafter som betingar eller begränsar varandra.
Motsättningen mella dom är medvetandets princip, medans satori är att förverkliga De Omedvetna, som överskrider dessa motsättningar.
Den frigörelse detta innbär måste väcka en stark hänförelse.
En del människor tror att zenövningarna syftar till själv suggestion genom meditation. Detta är inte alldeles riktigt. Som vi kan se av olika vittnesbörd bestor satori int i att skapa på ett visst på förhand uttänkt tillstånd genom att tänka intensivt på det. Det innebär en växande medvetenhet pm en ny kraft i medvetandet som gör det i stånd att se och uppleva på ett alldeles nytt sätt".
>> Essays in zenbuddhism>>
av D.T susuki
någon som har sina tankar om varför det händer en? Själv har jag själv några teorier... men det får bli senare
god natt
Som på ett bra sätt beskriver den formlösa obeskrivliga känslan av nuets kraft.
Jag har den senaste tiden haft irrationella upplevelser. Och en av dessa upplevelser har jag nyligen fått veta att det är en så kallad Satori upplevelser.
-Satori-
"Satori kan aldrig förklaras logiskt. När den alls förklaras med ord ller gester förvansklas dess innehåll mer eller mindre. Satori är alltså en irrationell,oförklarig, och kan ej meddelas.
Här finns intet resonerande eller analyserande utan ändast en desperat vilja bryta igenom en oövertiglig mur,en vilja, tvingad av någon irrationell kraft bakom den.
därför trotsar resultatet också vår fattningsförmåga.
Satorri är en intuitiv kunskap av det mest adekvata slaget, den kan bara inte uttryckas i ord.
Uppvaknandet kallas >>att återvända till sitt hem>>. Zenmästarena förklarar : >>Du har funnit dig själv. Ingenting har någonsin hållits dolt för dig. Det var du själv som slöt ditt öga för fakta.
I zen finns ingenting att förklara som lägger något till din egna kunskap. Om din kunskap ej växer fram ur ditt eget inre är det inte ej av värde för dig, ´en lånad fjäder växer aldrig`>>
I satori finns alltid vad man kalla en känsla av Det Okända. Det individuella skal i vilket personligheten är så fast innesluten sprängs i en satoris ögonblick. Inte nödvändigt så att man förenas med et vässen större än jaget eller uppgår i det, men den personlighet som man upplevt som svårt sammanhålleb och slutgiltligt skild från andra individualitetens existenser bli på något sätt lösgjort från individualitetens trånga grep och smälter bort i något obeskrivligt. Då följer en känsla av fullständig befrielse eller fullständig villa - känslan av att man nått sitt mål.
Att kalla det Det Okända, det Absoluta eller Gud eller en Person är att gå längre en själva erfarenheten och kasta sig in i teologi eller meta fysik. Även uttryckert Okända Kända säger lite för mycket.
En vanlig känsla som karaktiserar all vårt medvetandes funktioner, fast vi inte alltid är medvetna om den, är en känsla av begränsning och beroende, därför att medvetandet själv är frukt av två krafter som betingar eller begränsar varandra.
Motsättningen mella dom är medvetandets princip, medans satori är att förverkliga De Omedvetna, som överskrider dessa motsättningar.
Den frigörelse detta innbär måste väcka en stark hänförelse.
En del människor tror att zenövningarna syftar till själv suggestion genom meditation. Detta är inte alldeles riktigt. Som vi kan se av olika vittnesbörd bestor satori int i att skapa på ett visst på förhand uttänkt tillstånd genom att tänka intensivt på det. Det innebär en växande medvetenhet pm en ny kraft i medvetandet som gör det i stånd att se och uppleva på ett alldeles nytt sätt".
>> Essays in zenbuddhism>>
av D.T susuki
någon som har sina tankar om varför det händer en? Själv har jag själv några teorier... men det får bli senare
god natt
stardancer skrev:någon som har sina tankar om varför det händer en? Själv har jag själv några teorier... men det får bli senare
Det låter konstigt att föra över sådana här saker på rationalitetens område, precis som du säger. Att förklara ett sådant fenomen blir ju just att "beskriva en obeskrivlig känsla" och försöka klä den i ord. Räcker det inte med att låta den vara där, måste den förklaras?
Hur ser förresten denna teori ut?
-
AlLvEtArEn
- Inlägg: 83
- Blev medlem: 27 feb 2005 22:50
Måste tyvärr tillägga att D.T susuki inte var en zen-mästare, han var professor. Han "körde" lite rinzai-zen i sin ungdom, det är allt.
Allan Watts var väl just ingeting...
Sen var det författaren av zens tre pelare (Philip Kapleau)...
Denna hade två japansk "zen-mästare", Harada och Yasutani som for runt bland rinzai och soto-skolor och mixade friskt.
Så så långt har vi inte hittat en enda riktigt bra soto eller rinzai bok. Men vänta lite:
Om ni ska läsa zoto-zen så läs t.ex.
"Samtal med en zenmästare"
av Taisen Deshimaru
eller
"Zen Mind, Beginner's Mind"
av Shunryu Suzuki
Detta var soto-zen, ni får själva hitta nån rinzai-nisse.
Allan Watts var väl just ingeting...
Sen var det författaren av zens tre pelare (Philip Kapleau)...
Denna hade två japansk "zen-mästare", Harada och Yasutani som for runt bland rinzai och soto-skolor och mixade friskt.
Så så långt har vi inte hittat en enda riktigt bra soto eller rinzai bok. Men vänta lite:
Om ni ska läsa zoto-zen så läs t.ex.
"Samtal med en zenmästare"
av Taisen Deshimaru
eller
"Zen Mind, Beginner's Mind"
av Shunryu Suzuki
Detta var soto-zen, ni får själva hitta nån rinzai-nisse.
AlLvEtArEn:
Varför är du så bitter?
Jag blir ärligt talat lite förvånad över din inställning.
Jag förstår innebörden av disciplin. Men förstår samtidigt innebörden av kärlek. Att sträva och att acceptera.
Varför är du så bitter?
Jag blir ärligt talat lite förvånad över din inställning.
Jag förstår innebörden av disciplin. Men förstår samtidigt innebörden av kärlek. Att sträva och att acceptera.
Tao te ching skrev:We're soft and supple when we're born
Hard and rigid when we die
Living plants are pliable
Deadwood is brittle and dry
This way life befriends the weak
But death draws near the strong
The hard and stiff are bound to break
The supple bends and goes along
Lao Tzu contrasts the softness and receptivity of our true nature as awareness with the hardness and severity of our false identity as a name, a person in a world of persons. As a person, we are hard and impenetrable. As awareness, we are open and clear, receptive and flexible. We accept whatever comes to us. We don't resist. Those who resist are broken. Those who accept are whole.
-
AlLvEtArEn
- Inlägg: 83
- Blev medlem: 27 feb 2005 22:50
Bitter? Det var väl inte en så bitter post?
professorer och zen, var är länken? I fantasin.
Jag gav två länkar till redia zen-master böcker. var det bittert?
Uppriktig kritik är ej med nödvändighet bitter. Den kan upplevas bitter, men även barnet skriker av bitterhet när det får en vaccinationsspruta i gumpen.
professorer och zen, var är länken? I fantasin.
Jag gav två länkar till redia zen-master böcker. var det bittert?
Uppriktig kritik är ej med nödvändighet bitter. Den kan upplevas bitter, men även barnet skriker av bitterhet när det får en vaccinationsspruta i gumpen.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster