En kort psykoanalys av Bibelns gud.

[Sceptisk]

Föreställ dig en förälder som bygger ett stort tjusigt hotell åt sina barn, fullt av spännande rum och intressanta miljöer. Han inreder det med vackra möbler och tillreder god mat i köket. Men så i det största och det vackraste rummet så ställer han på det största bordet en vackert utsirad bägare och i den så häller han en delikat doftande dryck, men denna dryck är ett dödligt gift. Sedan så installerar han hotellet med en man som är en mästare på att manipulera och övertala och som har ett trevligt uppträdande. När han så gjort allt detta så bjuder han in sina barn till detta stora rum och säger till dem "Se här, allt detta får ni ta del av, här har ni utrymme att leka och det finns många spännande rum att utförska. Men ni får inte dricka av bägaren för då dör ni!". Sedan lämnar han sina barn på hotellet och åker hem.

Barnen ser sig omkring och upptäcker såklart bägaren och blir intresserade av vad den kan innehålla. Den vänlige mannen hälsar på barnen och inleder så en liten konversation med dem. Han frågar barnen, "Vet ni varför ni inte får dricka av bägaren?", "Nej, pappa sa bara att vi inte får dricka av den för då kan vi dö...".

"Jasså sa han det. Det var lustigt. Varför skulle han isåfall ha ställt bägaren där på bordet och bjuda in er? Nej, han brukar själv dricka ur den så den är inte alls farlig. Jag tror nog att er pappa skämtar med er."

Barnen börjar också tycka att det är lustigt, och tänker att det är märkligt att deras pappa ska skämta med dom på det sättet. Så dom testar dricka lite ur bägaren, och så dör dom. Därefter kommer pappan tillbaka och ser sina barn ligga där livlösa på golvet, men istället för att försöka återuppliva dem så förbannar han dem "Ja ni förtjänar verkligen att dö, jag sa ju att ni inte fick dricka av bägaren. Skyll er själva!". Därefter vänder han på klacken och stormar vredgad ut ur hotellet.

Men det fortsätter på detta sätt genom hela bibeln; Han testar Abraham (!) genom att övertala honom om att döda sin son. Sedan kommer på att han måste skriva ner lagar åt sitt utvalda folk där det bl a står att man INTE får mörda som han ger till Moses. Sedan säger han åt Moses att knacka på en sten för att få ut vatten. Detta säger han åt honom flera gånger, men den sista gånger så ändrar han på reglerna och Moses misslyckas. Sedan ska han testa Job och låter Satan utföra fulgörat. Sedan så säger han åt sitt utvalda herdefolk att utrota en mängd olika omgivande stammar. Därefter kommer han på att han måste förändra lagen igen; Så han inkarnerar sig, talar om hur alla är jämlikar, hur bra det är att vara fattig och miserabel och att de rika ska bli rikare och de fattiga fattigare. Sedan låter han sig bli ihjälslagen på en planka så han kan återvända hem igen.

Sådan är psykologin i bibeln. "Guden" skapar test-situationer som han vet i förväg att människorna kommer att misslyckas med. Till och med när han ger dem instruktioner som de lyckas med, så visar det sig senare att de egentligen gjorde fel för han hade ändå andra avsikter. Så oavsett hur människorna än gör så misslyckas dom, och då faller guden över dem med dunder och brak.

Kristna brukar såklart alltid säga att "Adam och Eva hade ett val"; Men det har även "guden". Och som jag ser det så är ju universums skapares val alltid av större vikt och värde än de köttsliga organismer som lever i världen.

"Guden" beter sig som en person som söker efter anledningar till att fördöma. Det liknar en katt som leker med en råtta. Katten låter råttan tro att den kan slippa undan och bli fri, men precis i det ögonblicket så fångar den råttan igen och på så vis så utmattar han råttan både fysiskt och psykiskt. Det är knappast ett beteende man skulle förvänta sig av universums Herre, utan mer som en missbrukare som skapar ett medberoendekomplex hos sina barn. Bibeln är egentligen en bok som handlar om en gud som misslyckas; Som faktiskt skapar sitt eget misslyckande och dessutom själv blir ett offer av sitt eget agerande.

Barn som växer upp i familjer med en förälder som har en missbrukarpersonlighet brukar ofta tvingas gå igenom den enormt smärtsamma upplevelsen av att behöva ta hand om sin förälder. Föräldern ser sig alltid som "felfri" medan barnet är den som bär skulden för alltihopa. Vad barnet än gör så gör det fel och misslyckas. Föräldern kritiserar allt som barnet gör och om barnet skulle "lyckas" med någon av förälderns test, så förändrar föräldern reglerna så att barnet misslyckats iallafall.

I början av Bibeln så räckte det med att lyda lagen, sedan säger guden att det inte räcker att bara följa lagen, man måste ha rätt avsikter också. Och om man inte har rätt avsikter så är det bättre att man amputerar sig själv än att återigen drabbas av gudens vrede.

Det är ett omätbart psykiskt lidande att som barn höra sin förälder hela tiden kritisera allting man gör, som förändrar reglerna, skyller på barnet för sina egna misslyckanden, och föräldern själv som ständigt är "felfri" och onåbar och själv misslyckas med sitt liv. En förälder är ju en gud i barnets ögon. Barn som växer upp med missbrukande föräldrar får ofta ett krossat självförtroende och tror samtidigt att det är ansvarigt för att rädda hela världen.

Den bibliska guden uppför sig generellt som en person med missbruksproblem. Helt onåbar, ständigt kritiserande, skapar situationer där människorna "kan" lyckas, men som de med all säkerhet ändå kommer att misslyckas i - som han också vet i förhand att de kommer göra. Sedan om människorna tror att de lyckats, då kommer han med ett nytt budskap om att han förändrat reglerna och de som tror de lyckats bäst är egentligen de som misslyckats allra värst. Sedan går hela situationen åt helvete och han blir själv ett offer i den. Bara för att han är en gud så kan han överleva och återvända hem igen och fortsätta styra och ställa. Han skapar en värld som egentligen bara fungerar som en sorteringsmaskin, bara för att några få ska få återvända dit dom började.. medan resterande miljarder och åter miljarder av hans barn måste bli torterade för alltid.

De som läser bibeln och tror att den guden är god, resonerar förmodligen på det sättet att människorna hela tiden har ett val och därför så är gudens beteende helt ursäktsbart. Det liknar barn som växer upp hos föräldrar med missbruksproblem men som ändå ser sig själv som helt ansvariga för vad föräldrarna ställer till med. Troende anser ju dessutom att man måste hedra sina föräldrar, så oavsett vad de gör så får de inte kritisera sina föräldrar eller ens tänka att dom gör fel.

I modern psykvård så kallas det beteenden för medberoende och liknas med en elefant som sitter i rummet som ingen får tala om. Elefanten är en metafor för förälderns missbruksproblem och allmänt sviniga beteende. I religionen så är elefanten den osynlige guden, som aldrig någonsin får avbildas... och det kan man ju undra varför han inte vill det? Skulle det likt missbrukaren vara för plågsamt för honom att bli avslöjad och studerad?

Alla människor vill ju se upp till sina föräldrar och som barn försöker man ju att bli som sina föräldrar. Av detta följer att människorna försöker att bli som "guden". Kristendomen menar ju att alla är en enda person i antingen Adam eller Kristus. Så de troende blir till Kristus när de konverterat, med andra ord så har du gud inom sig då de är troende, de blir själva som en utväxt av guden. Av detta följer att de troende tillber en gud som har en missbrukares personlighet och han har en djävul som hjälper honom när han dricker sina söners blod.

[nuddle]

min Gud är den goda kraften som jag dyrkar det är samma Gud som (iafall de kunniga) dyrkar
ibland vill denne Gud att jag skall gå baklänges med vagnen, eller i sidled, ibland vill den att jag närmar mig en
vägg, och ibland vill den att jag skriver ett formellt meddelande utan ett HEJ och utan ett MVH
allt detta ter sig underligt men jag LITAR TILL MIN GUD, så det är ingen mening att försöka sig på en psykoanalys
av den goda kraften, antingen litar man på den fullt ut eller så dyrkar man något annat,
elden eller ondskan, men jag skulle rekommendera att du dyrkar ljuset

[Zokrates]

Han testar Moses genom att övertala honom om att döda sin son.  

Det var väl till Abraham som Gud bad honom att offra sin son Isak men som i sista stund räddades
av en ängel?
Moses däremot beodrades av gud kort efter att han ristat lertavlorna, först att döda alla avgudadyrkare,
varpå 3000 dödades, därpå senare att ånyo döda alla avfällingar varpå 24000 mördades, Moses var en
mördare som flydde Egyptien eftersom han mördat en egyptier, ett brott han inte ville stå till svars för.
Moses=massmördare

[Sceptisk]

nuddle

Det spelar ingen roll för mig vad du dyrkar eller inte dyrkar. Du får väl dyrka din goda kraft om du vill det. Men ämnet handlar ändå om en analys av den bibliske guden.

Zokrates

Helt riktigt. Ska ändra i texten.

[nuddle]

nuddle

Det spelar ingen roll för mig vad du dyrkar eller inte dyrkar. Du får väl dyrka din goda kraft om du vill det. Men ämnet handlar ändå om en analys av den bibliske guden.

       ja, men du analyserar ju subjektivt
     man kan liksom skriva vad som helst,
      tolka saker hur man vill,
     värdera hur man vill,
      en del gillar den bibliska guden,
       andra gör det inte,

[Sceptisk]

nuddle

Hur menar du att jag analyserar subjektivt? Hur gör man då? Jag analyserar ju och tolkar de berättelser som står i bibeln.

I övrigt; Ja, du kan skriva vad du vill. Ja, du kan tolka hur du vill. Ja, du kan ha vilka värderingar du vill. Ja, du kan gilla eller ogilla den bibliske guden som du vill. Men att göra "som man vill" är att inte göra någonting alls. Du måste ju konkretisera vad det är du gör. Att du kan ha vilken värdering som helst är ju inte en värdering i sig. Att du kan skriva vilken text du vill är ju ingen text i sig. En text handlar ju om något. En värdering handlar om något. Du kan inte ersätta en värdering eller en åsikt eller en tolkning med fritt spelrum för "vad som helst" för då har du ingen åsikt, ingen tolkning och inga värderingar.

[nuddle]

nuddle

Hur menar du att jag analyserar subjektivt? Hur gör man då? Jag analyserar ju och tolkar de berättelser som står i bibeln.

I övrigt; Ja, du kan skriva vad du vill. Ja, du kan tolka hur du vill. Ja, du kan ha vilka värderingar du vill. Ja, du kan gilla eller ogilla den bibliske guden som du vill. Men att göra "som man vill" är att inte göra någonting alls. Du måste ju konkretisera vad det är du gör. Att du kan ha vilken värdering som helst är ju inte en värdering i sig. Att du kan skriva vilken text du vill är ju ingen text i sig. En text handlar ju om något. En värdering handlar om något. Du kan inte ersätta en värdering eller en åsikt eller en tolkning med fritt spelrum för "vad som helst" för då har du ingen åsikt, ingen tolkning och inga värderingar.

Ja, du analyserar inget fel med det, men det är inte så att du motbevisar något eller bevisar något.

Alltså det är bara propaganda som allt annat helt enkelt. Zokrates kallar Moses för massmördare,
Judar kanske för godhetens-arketyp, ren propaganda hur du än vrider på det. (Jag gillar vanilj-stång i yoghurten)

[Zokrates]

nuddle

Hur menar du att jag analyserar subjektivt? Hur gör man då? Jag analyserar ju och tolkar de berättelser som står i bibeln.

I övrigt; Ja, du kan skriva vad du vill. Ja, du kan tolka hur du vill. Ja, du kan ha vilka värderingar du vill. Ja, du kan gilla eller ogilla den bibliske guden som du vill. Men att göra "som man vill" är att inte göra någonting alls. Du måste ju konkretisera vad det är du gör. Att du kan ha vilken värdering som helst är ju inte en värdering i sig. Att du kan skriva vilken text du vill är ju ingen text i sig. En text handlar ju om något. En värdering handlar om något. Du kan inte ersätta en värdering eller en åsikt eller en tolkning med fritt spelrum för "vad som helst" för då har du ingen åsikt, ingen tolkning och inga värderingar.

Ja, du analyserar inget fel med det, men det är inte så att du motbevisar något eller bevisar något.

Alltså det är bara propaganda som allt annat helt enkelt. Zokrates kallar Moses för massmördare,
Judar kanske för godhetens-arketyp, ren propaganda hur du än vrider på det. (Jag gillar vanilj-stång i yoghurten)

Jaha så du kallar det ren propaganda, normalt klassas propaganda som vilseledning även om det kanske
inte var just det du menade, men Nuddle, ge mig din definition av vad som krävs för att kallas massmördare
och verkligen vara det?

[Marko]

Om naturen skulle visa sig ha ett medvetande, vilket många tror.

blir då inte moder jord en massmördare eftersom hon tagit hundra tusentals miljarders människor och djurs liv ?
är inte människan en massmördare som tar mängder av djurs liv för att vi ska äta och klä upp oss ?

moses var ingen massmördare. för han döda väl ingen med sin egen kraft ?
däremot propagerade väl han för vissa saker.

[nuddle]

nuddle

Hur menar du att jag analyserar subjektivt? Hur gör man då? Jag analyserar ju och tolkar de berättelser som står i bibeln.

I övrigt; Ja, du kan skriva vad du vill. Ja, du kan tolka hur du vill. Ja, du kan ha vilka värderingar du vill. Ja, du kan gilla eller ogilla den bibliske guden som du vill. Men att göra "som man vill" är att inte göra någonting alls. Du måste ju konkretisera vad det är du gör. Att du kan ha vilken värdering som helst är ju inte en värdering i sig. Att du kan skriva vilken text du vill är ju ingen text i sig. En text handlar ju om något. En värdering handlar om något. Du kan inte ersätta en värdering eller en åsikt eller en tolkning med fritt spelrum för "vad som helst" för då har du ingen åsikt, ingen tolkning och inga värderingar.

Ja, du analyserar inget fel med det, men det är inte så att du motbevisar något eller bevisar något.

Alltså det är bara propaganda som allt annat helt enkelt. Zokrates kallar Moses för massmördare,
Judar kanske för godhetens-arketyp, ren propaganda hur du än vrider på det. (Jag gillar vanilj-stång i yoghurten)

Jaha så du kallar det ren propaganda, normalt klassas propaganda som vilseledning även om det kanske
inte var just det du menade, men Nuddle, ge mig din definition av vad som krävs för att kallas massmördare
och verkligen vara det?

det beror helt hur du vill definera mass-mördare, om jag säger att sniglar är massmördare så är de det enligt MIG,
men inte enligt dig kanske

vem bryr sig liksom?

men det enda som inte går att DEFINERA HUR MAN VILL är avsikt

en person kan döda dagen ut och in men ändå ha en GOD-AVSIKT
eller så kan den gå runt och hjälpa alla fattiga barn dag in och ut och ha en OND-AVSIKT

[Zokrates]

Om naturen skulle visa sig ha ett medvetande, vilket många tror.

blir då inte moder jord en massmördare eftersom hon tagit hundra tusentals miljarders människor och djurs liv ?
är inte människan en massmördare som tar mängder av djurs liv för att vi ska äta och klä upp oss ?

moses var ingen massmördare. för han döda väl ingen med sin egen kraft ?
däremot propagerade väl han för vissa saker.

Och där kom den, Hitler var då inte heller en massmördare, för inte mördade han med sin egen kraft.

Det ingår i livet helt naturligt med födelse och död, men att ta livet av någon är ju en helt annan sak.
Vissa sjukdomar skulle ju kunna klassas som massmördare, men då kan vi ju be Norge släppa Breivik,
eftersom han bara gör något som naturen naturligt redan gör, fast naturen gör det i större skala.

[Skogsälvan]

En grundtanke inom psykoanalysen är att närstudera barndomen. Freud menade att personligheten var fixad och klar vid fem års ålder. Vad vet du om Guds barndom, eller vad har du för spekulationer, när du drar upp psykoanalys?

[transversal]

Good point ...

[Zokrates]

En grundtanke inom psykoanalysen är att närstudera barndomen. Freud menade att personligheten var fixad och klar vid fem års ålder.

Pratade just om detta med brorsan häromdagen, vi kom fram till att våra personligheter i princip var
färdigutvecklade i spannet 5-7 årsåldern och att det ej förändrats sedan dess hur vuxna vi än är.
Allt som tillkommer är ju sådant man lär sig, men personligheten är fixerad, kunde man inte tänka sig att
t.ex slå eller skada en annan person i den åldern, så kommer man förmodligen aldrig att göra det senare i
livet heller, med mindre än att man medvetet begår ett samvetsbrott mot sitt bättre vetande vilket är oerhört
svårt.

[transversal]

En grundtanke inom psykoanalysen är att närstudera barndomen. Freud menade att personligheten var fixad och klar vid fem års ålder.

Pratade just om detta med brorsan häromdagen, vi kom fram till att våra personligheter i princip var
färdigutvecklade i spannet 5-7 årsåldern och att det ej förändrats sedan dess hur vuxna vi än är.
Allt som tillkommer är ju sådant man lär sig, men personligheten är fixerad, kunde man inte tänka sig att
t.ex slå eller skada en annan person i den åldern, så kommer man förmodligen aldrig att göra det senare i
livet heller, med mindre än att man medvetet begår ett samvetsbrott mot sitt bättre vetande vilket är oerhört
svårt.

Har läst att den roll man har i familjen fortsätter att påverka en tills dess att man är omkring 50, då har spåren av ens familjeroll slutligen suddats ut i det allmänna gyttret av erfarenheter ...