Tro på att tro på en gud/tro på en gud

[Cosmic philosopher]

Titta på följande video:

http://www.youtube.com/watch?v=tN8BHD9sXJ8

1)Tror du att de flesta som menar/säger sig tro på (en viss) gud inte har analyserat,undersökt eller reflekterat så mycket över just gudsbegreppet och därför egentligen inte är troende - utan i själva verket bara är" troende på att tro på en gud"?

2)Förväxlar/lurar sig många "troende" människor av detta av att tro att de verkligen är "troende" på en viss gud - när de i själva verket inte är det (om de verkligen reflekterat/förstått/upptäckt vad de egentligen trodde på)?

3)Finns det flera människor på jorden som i själva verket tror på att tro på (en viss) gud än som verkligen tror på (samma) gud? Hur tror  du förhållandet ser ut här? I hela världen?

4)Kan en fullständig oreflekterad tro på en gud vara något annat än just en tro på att tro på en gud?Berätta gärna!

5)Är det förekommande att man inte bara(som ovan) tror  på att man tror på en gud utan att man även "tror på att tro på att tro på en gud" etc?Alltså  i ännu "flera led" osv?

[Algotezza]

Många som inte tror säger idag: "Nej, jag tror inte på någon religion." Man blandar ihop tro på Gud och tro på religion.

Det som gör att folk inte tror på Gud är dels att kyrkan släppt greppet åtminstone i Sverige och att man sällan föds in i en religion eller tro, dels att man inte har några mystika upplevelser eller känsla av att ha mött Gud i någon form eller blivit  bönhörd. Och som du säger: Gud är inget man funderar över. Mesta tiden går åt till Facebook, nätet, mobilen, surfplattan och tänka på sex.

Statistik som kan ge svar på dina frågor har jag ej tillgång till. Men Sydsvenskan har en artikelserie just nu om unga och religion. Kolla den - den är läsvärd!

Jag vet att Gud finns, ty jag sätter likhetstecken mellan Gud och kosmos. Jag vet att kosmos finns, alltså finns Gud och  jag tror alltså inte att hen finns, eftersom jag vet det. Dessutom har jag haft upplevelser man kan kalla mystika och jag blir ofta bönhörd eftersom jag inte ber om materiella fördelar för egen del.

/Algotezza

[Harald Davidsson]

vi kan tro på en annan människa
t.ex. mamma då hon en dag plötsligt säger
att det där kommer från Gud,

detta har med inlärning att göra,

vi tror alltså på mamma,

det andra är då vi upplever Gud från insidan oberoende
av omvärlden,
och detta har ej med tro att göra,
utan är en ny upplevelse
av en själv som kanske blir kontinuerlig
och en värdefull hjälp att värdera, veta och erkänna
sig själv och andra

[freddemalte]

Oj! En mycket svår fråga då det egentligen är omöjligt att veta vad "den andre" upplever, men en gissning är att det är väldigt olika, dels för olika kulturer, samhällen och religioner, dels för olika individer. Den vanligaste grunden för "påstådd" gudstro är troligtvis indoktrinering, påverkan och geupptryck då barnet under sin uppväxt aldrig får en chans att reflektera över det som påstås efter eget intellekt. Andra har det nog för att de inte kan, pallar eller förstår något annat alternativ. Det är nog ofta även ett socialt fenomen, man trivs helt enkelt i den gemenskap som vissa religiösa aktiviteter är förknippade med. En annan variant kan vara vanföreställningar eller oförmåga att tolka sin omgvning etc.

Här är det dock superviktigt att definiera vad som avses med ordet Gud i begreppet Gudstro! Se t.ex. Wikipedias definitioner av Gud. Se även mitt inlägg i träden Finns Gud?

Jo, visst finns det säkert de som tror på att tro! De som mår bra av själva troendet eller som ser andra fördelar med det. Men visst är säkert mycket av den tro på Gud som man hör talas om de dicto och inte de re!

Få är nog de som tror på Gud de re och frågan är ju då vad de menar med det? Tror de på ett övernaturligt väsen? Tror de på en gubbe i himlen som bestämmer? Tror de på livet och kärleken? Svårt att veta!

Nä, inte så många steg. De är nog inte så abstrakta generellt sett.

[Sceptisk]

Tror du att de flesta som menar/säger sig tro på (en viss) gud inte har analyserat,undersökt eller reflekterat så mycket över just gudsbegreppet och därför egentligen inte är troende - utan i själva verket bara är" troende på att tro på en gud"?

Nja, det kanske finns vissa som gör det men den typ av psykologiserande som Dennett gör i klippet tycker jag är ganska typiskt för hur vissa ateister måste göra ner de som tror. T ex han säger att de flesta växer ifrån att tro på tomten. Med det sagt så beskyller han indirekt troende för att vara barnsliga, eventuellt omogna och allt som hör till en lägre mognad och ålder; Mindre kunskap, mindre erfarenhet, mindre perspektiv på tillvaron, osv.

Påståendet att troende "tror på att tro" på Gud stämmer inte på mig. För mig så handlade det om andra saker. Jag ser ingen substans eller känsla i att "tro på att tro", däremot så står det i Bibeln att vi måste tro med all vår kraft. Men det var inte därför som jag trodde. Det finns alltid något annat som man tror på när man tror på Gud. Man tror att ordning inte kan uppkomma på något annat sätt, man tror att liv inte kan uppstå på något annat sätt, man tror att medvetande inte kan existera på något annat sätt, att det inte kan finnas någon moral utan Gud, etc. Det är många saker man tror om hur världen fungerar innan man börjar tro på Gud. För en del så kanske tro på Gud är likt att tro på Tomten, men det var aldrig så för mig.

[Marko]

Amerika har en stark kultur i kristen tradition, man ska tillhöra en kyrka, gå dit på söndagar och bekänna sin tro för att uprätthålla en social nivå. Går man inte till kyrkan så blir man rädd för konsekvenserna, vad familj, vänner och omgivning ska prata om en.

Jag tror inte de flesta som säger att dom tror på en gud, tror på en gud, utan håller sig till ett socialt mönster.
Man vill bli accepterad och tar sig besväret att välja en tro. (i amerika, och säkert i religiösa kulturer i sverige med)

en tro i sig, ser inte jag som en religion som man ska hålla sig vän med.
en tro är enligt mig en upplevelse av något mäktigare och större än en själv. (med allt annat därinkring som man upplever)

denna känsla kan inte vara en tro, det är en upplevelse.
denna känsla kan heller inte vara en religion, då jag inte bekänner mig till en bestämd tro eller uppfattning med den kultur som lever runt detta.

tro är 'tro' eller erfarenhet med upplevelser, och religion är religion.


1) Nej och ja, olika för olika grupper och personer

2) Vill dom uppnå annat med religionen som sociala förhållanden så behövs inte en gudstro.

3) Det går inte att svara på, jag vet inte vad du upplever eller vad fredrik upplever

4) japp, som jag skrev, ett socialt behov.

[Harald Davidsson]

jag upplever att det är ett oerhört tjatande om tro eller inte tro på detta forum, detta bottnar väl i det paranoida syndromet, att vara sjukligt misstänksam emot andra och omvärlden, att tro att där ute i världen är alla onda och hemska, och detta innebär att man sluter sig inom sig själv bildar en massa sjuka försvar emot sina föreställningar och kanske till och med blir ateist,

varje litet barn vet faktiskt inte så mycket om världen,
det får sin information i början från modern
och allt bygger på tillit och tro på vad modern säger är sant,

så är vi alla uppfostrade,

de som har en moder som kanske inte mår bra men ljuger och manipulerar det lilla barnet
som då blir besviket och misstänksamt genom alla lögner som modern sprider
och då börjar utveckla en paranoia som senare slår ut i blom,

men det verkar som att alla som har så svårt att tro på andra,
tro på goda föreställningar som gud

då har lyckats balansera sin paranoida socialt
och blir negativa, livsförnekande och hatiska människor,

jag är en riktig fool, jag brukar alltid tro på de jag pratar med,
jag vet att världen bär en enorm godhet i sin barm,
fast folk är en aning förvirrade,

en liten grupp av onda skruvar allmänheten i fel riktning,
men varje människa är beredd att göra en god handling ifall man frågar henne,

jag hade inte ett öre och fick bilen bogserad till verkstad,
ägaren fixa bilen och det tog 5 dar, jag hade inte ens pengar till bensin,
men han gav mig det också, nu har jag betalt tillbaka hela skulden,


då det gäller Gud,
vi sänder inte ett litet barn till universitetet, vi börjar från början,
för då vi lär oss läsa har vi bilder bredvid texten, så är det med förståelsen av Gud, vi börjar med bilder bredvid,
bilder av gudar, symboler,