Hej!
Numera finns det ju sedan en tid tillbaka även "humanistiska/sekulära ritualer" som ersättning till de "kyrkliga ritualerna". Det finns ju t ex humanistisk/sekulär/ateistisk namgivning (istället för det "vanliga dopet"), humanistisk konfirmation, humanistiskt bröllop och begravning. Det verkar ju faktiskt som att det inte bara är den "instinktreligiösa", "gammalreligösa" människan som har behov av ritualer,ceromonier och sakrament utan det kanske är så att vissa ateister också kan ha behov av dessa företeelser.
1) Hur ser ni på detta? Varför har människor ett behov av ritualer?
2) Kan det vara så att det bara är ett fåtal som inte har något behov alls av ritualer eller ceremonier?
3) Hur är ditt eget förhållande och behov av (att närvara vid) ritualer/ceremonier?
Människans behov/ickebehov av ritualer/ceremonier
Moderator: Moderatorgruppen
- Cosmic philosopher
- Inlägg: 597
- Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
- Ort: Jämshög
Människans behov/ickebehov av ritualer/ceremonier
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"
Hälsar
Cosmic philosopher
http://www.facebook.com/mikael.johnsson1
Hälsar
Cosmic philosopher
http://www.facebook.com/mikael.johnsson1
Tycker det är väldigt vettigt med humanistiska ritualer. Vi människor vill gärna samlas kring stora händelser, och att ha en särskild ritual vid dop, bröllop, begravning etc visar för mig på det högtidliga och speciella i dessa händelser.
Att fira övergångar är kanske inte nödvändigt för alla, men ett sätt att mötas helt enkelt, under festliga former.
Vad gäller humanistisk konfirmation så är jag övertygad om att många ungdomar har ett stort behov av att tala om livsfrågor, etik och moral, och det kan vara bra att göra det utanför skolan där det lätt går prestation i allt. Även om man kan/ska ha diskussioner om etik o moral i skolan, och man har det, så tror jag på värdet av att någon annan än en lärare håller i detta, en kurator, psykolog, livscoach el vad som ... vet inte vilken bakgrund man bör ha, vanligt sunt förnuft och erfarenhet från arbete med ungdomar som socialtjänst etc kanske också är bra. Jag välkomnar i högsta grad humanistiska konfirmationer eller rättare sagt de samtal och diskussioner som man kan ha fram till "konfirmationen" som i sig kanske inte behövs som ritual. Det viktiga är vägen dit!
Några få kanske känner sig så starka och säkra att de inte vill ta del i sådana diskussioner. Eller så vågar de inte öppna sina hjärtan och sinnen och fundera på livsfrågor.
Själva ritualen kan man väl göra som man vill med, vet att en del ogillar firande av alla slag och då får det väl vara så.
Att fira övergångar är kanske inte nödvändigt för alla, men ett sätt att mötas helt enkelt, under festliga former.
Vad gäller humanistisk konfirmation så är jag övertygad om att många ungdomar har ett stort behov av att tala om livsfrågor, etik och moral, och det kan vara bra att göra det utanför skolan där det lätt går prestation i allt. Även om man kan/ska ha diskussioner om etik o moral i skolan, och man har det, så tror jag på värdet av att någon annan än en lärare håller i detta, en kurator, psykolog, livscoach el vad som ... vet inte vilken bakgrund man bör ha, vanligt sunt förnuft och erfarenhet från arbete med ungdomar som socialtjänst etc kanske också är bra. Jag välkomnar i högsta grad humanistiska konfirmationer eller rättare sagt de samtal och diskussioner som man kan ha fram till "konfirmationen" som i sig kanske inte behövs som ritual. Det viktiga är vägen dit!
Några få kanske känner sig så starka och säkra att de inte vill ta del i sådana diskussioner. Eller så vågar de inte öppna sina hjärtan och sinnen och fundera på livsfrågor.
Själva ritualen kan man väl göra som man vill med, vet att en del ogillar firande av alla slag och då får det väl vara så.
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Hej Cosmic Philosopher
Ja du, det finns säkert många människor som värdesätter själva ritualen i kraft av att den just är en ritual i sitt repitetiva, intervall, system där personen har något att se fram emot, känna sig bekväm i och minnas tillbaka på. Det spelar nog i sak ingen roll om riten har en religiös dimension eller helt enkelt handlar om att träffa ett gäng för att hitta på något roligt med jämna mellanrum. Om vi ser till de större ritualerna så som firandet av födelsedagen eller begravning av den bortgångne så kan det nog ha ett värde i sig utan att det i sig beror på att det är en slags ritual. För egen del kan jag inte direkt påstå att jag har ett behov av ritualer men visst är man nog en mer vanemänniska än vad man tror! En sak är dock säker - det är alltid roligt att få ett paket
Hälsar Fredrik
Ja du, det finns säkert många människor som värdesätter själva ritualen i kraft av att den just är en ritual i sitt repitetiva, intervall, system där personen har något att se fram emot, känna sig bekväm i och minnas tillbaka på. Det spelar nog i sak ingen roll om riten har en religiös dimension eller helt enkelt handlar om att träffa ett gäng för att hitta på något roligt med jämna mellanrum. Om vi ser till de större ritualerna så som firandet av födelsedagen eller begravning av den bortgångne så kan det nog ha ett värde i sig utan att det i sig beror på att det är en slags ritual. För egen del kan jag inte direkt påstå att jag har ett behov av ritualer men visst är man nog en mer vanemänniska än vad man tror! En sak är dock säker - det är alltid roligt att få ett paket
Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
1) Hur ser ni på detta? Varför har människor ett behov av ritualer?
2) Kan det vara så att det bara är ett fåtal som inte har något behov alls av ritualer eller ceremonier?
3) Hur är ditt eget förhållande och behov av (att närvara vid) ritualer/ceremonier?
Intressanta frågor...
1) Jag tror människor har ett behov av ritualer särskilt i frågor/situationer då hon själv inte litar på sin egen förmåga att kunna hantera vad situationen erbjuder eller på logisk nivå kan förklara det ritualen syftar till. Den blir ett sätt att skapa en känsla av gemenskap, trygghet och kontroll. D v s ju mer ensamhet, osäkerhet och kaos en person upplever desto större är hennes behov av ritualer och rutiner.
2) Jag tror ALLA har ett behov av det...Däremot tror jag inte att alla gillar ritualer men det beror nog snarare på ngn form av rädsla/obehag inför annat som är kopplat till ritualen än ritualer/ceremonier i sig...dom flesta brukar börja med samma byxben när man tar på sig byxorna på morgon för att det känns välbekant och behagligt...alla människor har ett kontrollbehov, men ju större man upplever sin egen förmåga att kunna hantera oväntade händelser desto mindre kommer detta behov att synas utåt. Följaktligen tror jag att människor med en svagare tro/mindre kunskap generellt sett har ett större behov av ritualer än människor med starkare tro/större kunskap.
3) Inte så stort...men ritualer är ett bra sätt att fokusera tankar och känslor mot ngt speciellt/det ritualen syftar till...särskilt i situationer där man upplever mkt känslor som man kanske inte vet hur man ska hantera...som exempelvis vid en begravning av en närstående.
2) Kan det vara så att det bara är ett fåtal som inte har något behov alls av ritualer eller ceremonier?
3) Hur är ditt eget förhållande och behov av (att närvara vid) ritualer/ceremonier?
Intressanta frågor...
1) Jag tror människor har ett behov av ritualer särskilt i frågor/situationer då hon själv inte litar på sin egen förmåga att kunna hantera vad situationen erbjuder eller på logisk nivå kan förklara det ritualen syftar till. Den blir ett sätt att skapa en känsla av gemenskap, trygghet och kontroll. D v s ju mer ensamhet, osäkerhet och kaos en person upplever desto större är hennes behov av ritualer och rutiner.
2) Jag tror ALLA har ett behov av det...Däremot tror jag inte att alla gillar ritualer men det beror nog snarare på ngn form av rädsla/obehag inför annat som är kopplat till ritualen än ritualer/ceremonier i sig...dom flesta brukar börja med samma byxben när man tar på sig byxorna på morgon för att det känns välbekant och behagligt...alla människor har ett kontrollbehov, men ju större man upplever sin egen förmåga att kunna hantera oväntade händelser desto mindre kommer detta behov att synas utåt. Följaktligen tror jag att människor med en svagare tro/mindre kunskap generellt sett har ett större behov av ritualer än människor med starkare tro/större kunskap.
3) Inte så stort...men ritualer är ett bra sätt att fokusera tankar och känslor mot ngt speciellt/det ritualen syftar till...särskilt i situationer där man upplever mkt känslor som man kanske inte vet hur man ska hantera...som exempelvis vid en begravning av en närstående.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Re: Människans behov/ickebehov av ritualer/ceremonier
Cosmic philosopher skrev:Hej!
Numera finns det ju sedan en tid tillbaka även "humanistiska/sekulära ritualer" som ersättning till de "kyrkliga ritualerna". Det finns ju t ex humanistisk/sekulär/ateistisk namgivning (istället för det "vanliga dopet"), humanistisk konfirmation, humanistiskt bröllop och begravning. Det verkar ju faktiskt som att det inte bara är den "instinktreligiösa", "gammalreligösa" människan som har behov av ritualer,ceromonier och sakrament utan det kanske är så att vissa ateister också kan ha behov av dessa företeelser.
1) Hur ser ni på detta? Varför har människor ett behov av ritualer?
2) Kan det vara så att det bara är ett fåtal som inte har något behov alls av ritualer eller ceremonier?
3) Hur är ditt eget förhållande och behov av (att närvara vid) ritualer/ceremonier?
Ju mindre ritualer man gör destå verkligare blir man.... MYCKET verkligare går det ju att bli...Man bör rensa bort så mycket ritualer som möjligt för sin egen lyckas skull.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster