Att domineras av kärleken

[nuddle]

Det är en perfektion där hela ens väsen, inkluderat ens känsloliv fullständigt är underkastat kärleken.

Muslimer säger att Jesus Kristus var den som var den som dominerades mest utav kärleken, den mest perfekta människan. Profeterna såsom Noa och Moses eller Muhammed var inte lika dominerade av kärleken, vi andra människor som inte är profeter och aldrig kommer vara det kan bara hoppas att nå en liknande grad av underkastelse under kärlekensvilja, men detta räcker inte för även korrekt tro är nödvändigt. Att man har rätt perspektiv för att få detta är en bra början att man ber Gud, alltings skapare, allting vidmakthållare: "O Gud ge mig rätt tro, ge mig rätt perspektiv, den som skapar mest nytta för din skapelse, den som gör dig mest nöjd, och förlåt mig mina synder, du är den som förlåter, den barmhärtige."

[Zokrates]

Bland troende idag är tragiskt nog egenkärleken det mest dominerande inslaget och hade jag varit
Gud,    hade jag använt er som simpla vedträn i helveteselden utan att tveka det minsta, hycklare!

[Morningstar]

---

[Marko]

fullständigt är underkastat kärleken

Att medvetet lägga sitt eget värde under andras är en vördnad för en annans liv och egenskaper.
Att lägga sig under ska inte innebära att man ger sig själv ett lägre värde.
Fröet (underkastelsen)  ska formas i sin samverkan med andra individer till något.
Det finns inget egensyfte med underkastelse, utan det måste leda till någonting och vara del av någonting.

En underkastelse är befriande, den är mjuk och den är vacker, som ett embryo som ska formas till den vackraste blomma som existerar. Därav kommer även underkastelsen att växa bort över tid och bli det vi skapar.

två personer som underkastar sig varandra (momentalt), vart leder det
och hur många frön kan vi få att ta form ? (momentantalen och underkastelse existerar hela livet i det vi skapar)

Man kan byta ord ordet underkastelse till att ge något en möjlighet att bli till.
Frihet är få ha möjligheter att bli till och forma sin egen existens. Detta ska vi inte förhindra genom att vara någon annans lag (gud). vördnad för skapelsen och skapelse måste finnas för att något gott ska bli till.

vad vi vördar är olika, i dagens samhälle kanske vi vördar oss själva, och utvecklar oss själva i vår egen samverkan med oss själva. (och växer i vår egoism)