Varför är man religiös/ateist?

[förstår mig själv]

-Världen är det vi föreställer oss för att må så bra som möjligt. Axiom.

Axiomet ska vara förenligt med ALLT som man sett hört och kännt.

Min pappa var präst och mycket han sa var ologiskt. Jag ville förstå allt på ett visst sätt(det jag kallade logiskt). Och religion var inte förenligt med hur jag upplevde världen. Detta ledde dels till att jag inte förstod bra sidor hos min pappa och att jag inte kunde förstå det som var bra med religioner. Bara det dåliga. dvs jag valde delar och bildade min uppfattning på detta. Detta hindrade mig i min utveckling. Jag ville inte försöka. Jag mådde inte bra av detta. Kändes fel. Detta berodde främst på min pappa i och med att han inte var lika logisk som jag, då kunde jag bevisa saker med logik som han inte förstod och alltså måste han ha fel så fort jag inte förstod hans slutsattser(enligt mitt sätt att förstå)

Axiomet är en TEORI dvs ska prövas och leda till förståelse. När man prövar ett axiom så stärker man axiomet som ju är en teori. Till slut blir axiomer så SANNT att det vore troligare att solen exploderade i morgon eller att man hittar en lottokupong på marken och att man vann 10000000 kr.

Dvs axiom bör vara teorier om naturen som ska prövas(då stärks teorin) och användas för att uppnå ett resultat. Att förneka en bra teori om naturen är en vanföreställning och det gör att hjärnan fungerar sämre. Man blir förvirrad, mår tillslut sämre. Glömmer bort att bli glad och kan inte bli lycklig.

[Pilatus]

Dvs axiom bör vara teorier om naturen [...]

Ett axiom är en grundsats som är självklart sann och inte själv behöver bevisas.
En teori = en uppsättning av axiom/postulat.
I naturen grundas lagarna på observationer. I princip kan ett nytt experiment falsifiera en sådan lag.
Energi kan inte skapas eller förintas, endast omvandlas i olika former är en av de flesta accepterad lag, ett postulat, som torde stå högt upp i hierarkin bland generella uttryck.

[Marko]

Vilket inte innebär att vi inte ska pröva ett axiom, (finns det självklara sanningar ?)
som tex att en triangel alltid har vinkelsumman av 180 grader.



Det beror väl på hur unviversum ser ut som avgör vinkelsumman av en triangel ?

[Pilatus]

Vilket inte innebär att vi inte ska pröva ett axiom, (finns det självklara sanningar ?)

Kom igen nu, Marko! Hur prövar du axiomen i Euklides geometri?

som tex att en triangel alltid har vinkelsumman av 180 grader.

Varsågod att pröva om inte en linje som dras genom ett av triangelns hörn och är parallell med motstående sida, visar att triangelns vinkelsumma är 180 grader.

Det beror väl på hur unviversum ser ut som avgör vinkelsumman av en triangel ?

Om vi inte vet något om universum så uttalar vi heller inte några axiom som vi föreställer oss vara giltiga för naturen.

[Marko]

i vilket rum ska jag pröva euklides geometri ?
i det icke-euklidiska rummet eller i det tänkta tvådimensionella rummet ?

[Pilatus]

i vilket rum ska jag pröva euklides geometri ?
i det icke-euklidiska rummet eller i det tänkta tvådimensionella rummet ?

Något mer än papper och penna och några enkla redskap för att kunna rita geometriska figurer lär du inte behöva. Enda kravet på Euklides system är att det är motsägelsefritt. Kan du finna något verifierbart fel i systemet så får du med all säkerhet utrymme att publicera dina fynd i en vetenskaplig tidskrift.

[Kristofer]

-Världen är det vi föreställer oss för att må så bra som möjligt. Axiom.

Axiomet ska vara förenligt med ALLT som man sett hört och kännt.

Min pappa var präst och mycket han sa var ologiskt. Jag ville förstå allt på ett visst sätt(det jag kallade logiskt). Och religion var inte förenligt med hur jag upplevde världen. Detta ledde dels till att jag inte förstod bra sidor hos min pappa och att jag inte kunde förstå det som var bra med religioner. Bara det dåliga. dvs jag valde delar och bildade min uppfattning på detta. Detta hindrade mig i min utveckling. Jag ville inte försöka. Jag mådde inte bra av detta. Kändes fel. Detta berodde främst på min pappa i och med att han inte var lika logisk som jag, då kunde jag bevisa saker med logik som han inte förstod och alltså måste han ha fel så fort jag inte förstod hans slutsattser(enligt mitt sätt att förstå)

Axiomet är en TEORI dvs ska prövas och leda till förståelse. När man prövar ett axiom så stärker man axiomet som ju är en teori. Till slut blir axiomer så SANNT att det vore troligare att solen exploderade i morgon eller att man hittar en lottokupong på marken och att man vann 10000000 kr.

Dvs axiom bör vara teorier om naturen som ska prövas(då stärks teorin) och användas för att uppnå ett resultat. Att förneka en bra teori om naturen är en vanföreställning och det gör att hjärnan fungerar sämre. Man blir förvirrad, mår tillslut sämre. Glömmer bort att bli glad och kan inte bli lycklig.

tycker det låter som om du beskriver hur det är att leva i en annan människas värld/verklighet...var och en måste skapa sin egen bild av verkligheten och hitta sina egna sätt att förstå och kunna förutsäga vad som händer inom en överskådlig tid.

om din pappa presenterade en värld för dig som inte du kunde relatera till, blev världen förstås oerhört konstig för dig...som liten kände du dig säkert mest konstig och missförstådd...ju äldre du blev desto mer började du ifrågasätta denna världsbild...kanske var det inte du som var konstig...kanske var det denna världsbild som var konstig...

...och visst på så sätt hanterar och bedömmer nog de flesta människor religionen...men frågan är om det är rätt...om jag säger att gult är rött och rött är världens vackraste färg...kommer du då att ifrågasaätta grunderna för mitt påstående "är det verkligen färgen röd du pratar om?" eller bara slutsatsen "rött är världens vackraste färg"...tycker att det låter som du hanterat religionsfrågan på ett liknande sätt som alt.2 i min liknelse.