Konstnärligt/Andligt Kollektiv/Träffpunkter

[PopJimmy]

Vad är en workshop förresten? Jag har aldrig varit på någon. Hur skulle en workshop i dessa syften kunna se ut?

Ja, man skulle väll kunna säga att det är en form av "mini-projekt"/"mini-konferans" som kanske pågår under, säg 1-2 dagar eller en kanske bara under en eftermiddag. Workshops handlar oftast om att producera en produkt men det skulle även kunna vara en upplevelse, eller lära sig grunderna för en färdighet/kunskapsområde. Det skulle även kunna ses som en form av problemlösnings-session.

Ett sätt att definiera en process för en problemlösningsworkshop skulle kunna vara såhär ungefär: 1. Gemensam "Introduktion" då ett ett sammanhang/mål med workshopen definieras, även riktlinjer för medel, under introduktionen kan gruppen delas in i undergrupper. 2. Undergrupper producerar genom att gå ett antal varv(iterationer) genom de tre faserna: Idéarbete, Strukturering, Utvärdering. Efter prodkutionen är klar, så har man 3. En gemensam presentation av vad de olika undergrupperna kommmit fram till. Och efter det kanske 4. Gemensam diskussion.
Har man inga undergrupper i workshopen är steg 3 (presentation kanske onödig).

Exempel på Workshops: Jag var på konstfack i stockholm där vi tillsammans med folk som läste industridesign skulle ta fram en idé om en ny input "pryl" för att interagerar med tv-spel. Typ en ny joystick/dansmatta/fiskespö/glasögon/mobiltelefon e.t.c.

Men jag här även varit på t.ex. Yoga/meditions workshop, och då var det helt annorlunda, vi hade en instruktör som gav oss riklinjer genom ett pass.

Men exepel på saker man kan ha är skrivar-worskop, poesi-workshop, bygga-något-spontant-workshop, diskutera-fram-en-lösning-på-ett-problem-jag-har-workshop. Det handlar kanske mest om att sätta upp ett sammanhang för att skapa någon form av riktning/mening med en kreativprocess. Problemet med workshop är att alla parter måste ha en gemensam nämnare (ett gemensamt intresse), eller så måste man ha en instrukör som sammanför alla deltagare.

Men en workshop skulle t.ex. vara: Identifiera ett problem, Uttryck/Gestalta det med valfri konstform. Det är helt enkelt ett sätt att sätta upp ett problem som kräver ena kreativprocess för att lösas. Det är ett sätt att skapa mening helt enkelt.

Eftersom alla kreativa/problemlösnings situationer kräver att det redan finns ett problem så handlar en workshop om att sätta upp en ram för ett problem.

[Camilla]

Det låter jättekul tycker jag.

Vänligen
Camilla

[Druiden]

Jag är intresserad av det här. Jag delar din frustration. Den drar mig nedåt mot fullständig förtvivlan.

Jag har diskuterat liknande ideer med några vänner i Orsa. Tanken på en sorts gemenskap i ett kreativt sällskap. De ägnar sig mycket åt musik, spelar i band osv. Ett par stycken utvecklar spel till Gameboy Advance. Jag har hjälpt dem med fotograferande osv. Ibland drömmer vi oss bort i romantiska fantasier om att bygga stugor i skogen och bryta oss loss från hela samhället osv. Inte för att det verkar sannolikt att det skulle bli en realitet men det ger iaf uttryck för att den här frustrationen finns hos många och att det finns ett behov för mötesplatser för de som delar den.

Vet inte hur något sådant här kan eller bör organiseras. Är inte heller särdeles driftig som person så vet inte vad jag kan bidra med. Men räkna med mitt stöd om det finns något jag kan göra iaf.

[Johan Ågren]

Innan jag fick familj så startade jag upp ett kollektiv i Gävle hamn i en gammal magasinbyggnad, det var en intressant tid... Kommer nog att återgå till någon liknande form av leverne när jag fullföljt mina faderliga plikter, men gärna något mer naturnära då.

Johan

[Angelina]

Varför bor ni så långt borta allihopa?
Jag kan dock rekommendera det här nätverket för ytterligare nätverkande:
http://www.openheart.se
Och vill man göra något, så kastar man bara ut idén och ser vem som nappar, alltid är det någon.

[Fication]

Varför måste man skärma av sig från samhället? Jag kan förstå och tycker själv att det är skönt att komma iväg på någon veckas semester i en stuga på landet, en fjällvandring, eller t o m att göra en retreat en period för att finna sig själv eller nåt.

Men att avsäga sig alla fördelar vår utveckling fört med oss?! För mig låter det ganska mycket som bitterhet över att man inte förstår världen (och sig själv). Vårt samhälle är ju en enorm smältdegel av olika kulturer, filosofier och livsöden. Det är svårt att växa utan att möta människor. Och framför allt människor man själv inte hade valt att möta.

Glöm inte att det är tack vare vår höga levnadsstandard som vi över huvud taget har tid att ställa oss existensiella frågor.

Kom igen nu! Vi behöver inte leva i samhället, vi kan spela samhället. Det är ett jättekul spel, eller intressant i alla fall. Vi kan hjälpas åt med att klura ut reglerna.

[hovnarr]

Varför måste man skärma av sig från samhället?

Jag håller med Fication. Munken är ett fegt ideal. Är det inte en större utmaning att leva I samhället som en andligt vaken varelse? Vem gagnar det om jag lever ack så harmoniskt i någon skogsglänta - det blir världen inte bättre av (inte sämre heller).

Det är svårt att växa utan att möta människor. Och framför allt människor man själv inte hade valt att möta.

Och alla som inte får chansen att möta dig! Du snuvar dom på dig själv. Du är värd så mycket. Dom också.

Glöm inte att det är tack vare vår höga levnadsstandard som vi över huvud taget har tid att ställa oss existensiella frågor.

Både ja och nej. Behovstrappan bygger på subjektets upplevelse av trygghet - inte objektiva värden. Först när vi tycker att vi har tillräckligt med fysisk trygghet kan vi (kanske) gripa oss an självförverkligande osv. Men "tillräckligt" är ju upp till var och en! Visst, vardagen är inte en kamp för överlevnad och föda (för de flesta svenskar), men det finns mycket annat i vår "höga levnadsstandard" som stänger ute existentiella frågor: dokusåpor, babysim, telefoner som ringer och en massa annat som exempelvis aboriginer aldrig behöver ta hänsyn till.

Kom igen nu! Vi behöver inte leva i samhället, vi kan spela samhället. Det är ett jättekul spel, eller intressant i alla fall. Vi kan hjälpas åt med att klura ut reglerna.

Skitbra Fication, så ska det låta! Låt oss bli friska, och sedan göra samhället friskare genom vår egen friskhet.

Johan: Kan man inte fullfölja faderliga plikter i ett kollektiv?

Vet inte hur något sådant här kan eller bör organiseras. Är inte heller särdeles driftig som person så vet inte vad jag kan bidra med. Men räkna med mitt stöd om det finns något jag kan göra iaf.

Nej, nu gäller det att vi kommer igång med det här också. Talk is cheap heter det ju! Vi kan ju i alla fall börja med att träffas, vi som vill - det har varit en bra början förr. PopJimmy, Druiden, Fication, Camilla, jag och Angelina (om hon kan) verkar vara på. Eller?

Hur ser oktober ut för er? Jag skulle föredra sista veckan i oktober eller längre fram.

[Luipa]

är också intresserad av shysst nätverkande, ge mig bara ett datum.
Jag ser förövrigt denna form av umgänge mer som ett försök att skapa en öppen och tillåtande atmosfär, vare sig mer eller mindre.
Föreslår dock ett skapande av ett manifest.
stillsamma hälsningar från en som kanske dyker upp.
p.s. Dekadens kommer väl inte förbjudas...?
p.p.s. håller med camilla om att stockholm inte är det enda alternativet.

[Fication]

Tack för respons Hovnarr!

Men jag kan tillägga att min optimistiska livssyn inte var riktigt lika ljus för ett halvår sen. Då hade jag också ifrågasatt att leva i samhället över huvud taget.

Jag möts gärna, men kommer inte till stan förrän till julen. Ses ni snart så kan jag nog försöka bidra på ett eller annat sätt.

[Johan Ågren]

Hovnarr,

Johan: Kan man inte fullfölja faderliga plikter i ett kollektiv?

Det kan man säkert under andra omständigheter än mina. I mitt fall så har mitt barn liksom fastnat i andra rutiner och jag ser ingen möjlighet att ändra dessa utan att begå någon form av våld på situationen. En likasinnad fru hade underlättat. Förhoppningsvis så är jag inte totalt nedbruten om tio år.

Jag håller med Fication. Munken är ett fegt ideal. Är det inte en större utmaning att leva I samhället som en andligt vaken varelse? Vem gagnar det om jag lever ack så harmoniskt i någon skogsglänta - det blir världen inte bättre av (inte sämre heller).

Att avskkärma sig från samhället i någon form ser jag nog som en nödvändighet för att komma igång med en alternativ verksamhet, åtminstonde till en början. Samhällets rutiner verkar nedbrytande på de flesta. Men om ni klarar det på annat sätt så kör. Sitt bara inte resten av era liv och säg att "vi" är fega medans ni själva spelar med.

Glöm inte att det är tack vare vår höga levnadsstandard som vi över huvud taget har tid att ställa oss existensiella frågor.

Det köper jag inte. Vår "höga levnadsstandard" snarare isolerar oss från existentiella frågor genom att vi bäddas in bomull och medvetslöst flyter omkring. "Existentiella frågor" behöver heller inte vara finurliga tankebanor man får tid över till, utan kan vara något som uppstår när olika livssituationer blir distinkta genom sin närvaro. Då får tankarna verklig substans. Den mångfald av "erfarenheter" den moderna livsstilen medfört blir uppenbart substanslöst när vi sitter och bläddrar mellan kanalerna på TVn. Mycket är så.

Vi kan träffas på en ålandskryssning, och utifrån de förutsättningar där finns skapa något. Jag ser ingen anledning att isolera mig från en ålandsfärja .

Johan

[Johan Ågren]

Varför bor ni så långt borta allihopa?
Jag kan dock rekommendera det här nätverket för ytterligare nätverkande:
http://www.openheart.se
Och vill man göra något, så kastar man bara ut idén och ser vem som nappar, alltid är det någon.

Vi hade en förening som hette "universal love", senare bytte den namn till "arc.acedia". Den antog också en mörkare karaktär i takt med att tron och tilliten tynade bort hos medlemmarna i föreningens kärna. Men jag har förstått av dina inlägg här på forumet att du har väldigt lika ambitioner som jag själv hade för runt tio år sedan. Jag anordnade då föreläsningar och kurser, bl.a en föreläsning med partiet Enhet: http://www.enhet.se . Vi öppnade en bokhandel i Gävle city liknande vattumannen i Stockholm, Eremiten hette den.

Johan

[Fication]

Hovnarr,
Att avskkärma sig från samhället i någon form ser jag nog som en nödvändighet för att komma igång med en alternativ verksamhet, åtminstonde till en början. Samhällets rutiner verkar nedbrytande på de flesta. Men om ni klarar det på annat sätt så kör. Sitt bara inte resten av era liv och säg att "vi" är fega medans ni själva spelar med.

Samhällets rutiner är bara nedbrytande om vi inte förstår dem. Först när vi förstår kan vi förändra. Fast att isolera sig och distansera sig kan ju vara en väg till förståelse. Att se på avstånd. Jag är fullständigt fanatisk när det gäller att försöka förstå!

Det köper jag inte. Vår "höga levnadsstandard" snarare isolerar oss från existentiella frågor genom att vi bäddas in bomull och medvetslöst flyter omkring. "Existentiella frågor" behöver heller inte vara finurliga tankebanor man får tid över till, utan kan vara något som uppstår när olika livssituationer blir distinkta genom sin närvaro. Då får tankarna verklig substans. Den mångfald av "erfarenheter" den moderna livsstilen medfört blir uppenbart substanslöst när vi sitter och bläddrar mellan kanalerna på TVn. Mycket är så.

Jag menar att vi bara behöver lägga x antal timmar per dag på att överleva. Resten av tiden lägger en del på nöjen, förströelser och saker vi inte behöver, som blir allt mer avancerade i takt med att vi blir mer utvecklade och kräsna. En del andra noterar en viss tomhet och meningslöshet och lägger tiden till att ställa djupa frågor. Hade vi arbetat hela dygnet med kniven på strupen hade vi inte haft tid att reflektera.

Jag blir glad att höra att du verkligen engagerat dig och startat upp saker. Jag beundrar folk som får saker gjorda. Hoppas att du ser det som nyttiga erfarenheter och inte är desillusionerad om det inte givit väntade resultat.

Min uppfattning är att om man ska ändra på samhället måste man göra det inifrån, inte genom att distansera sig. Ska man påverka Sveriges politik ska man försöka ta sig in i riksdagen och inte stå utanför Rosenbad och kasta sten på fasaden. Ska man förändra folk måste man förstå dem och hjälpa dem där de är.

[Joahn]

Om det blir nåt sånt där möte nån gång så hänger jag gärna med. Jag kanske inte direkt kan tillföra nåt eller så, men idén är grymt bra och jag vill gärna se vad det är för nåt. Och inte minst träffa alla!

[Luipa]

Alla skribenter plus läsare, när skall vi träffas egentligen?
Ålandsfärjan lät som ett järvt förslag, dekadens så det förslår , vi kanske som princip enbart skall umgås under gemensam rörelse? Roadmovien har mitt hjärta alltid klappat extra för.
I väntan på det stora datumet föreslår jag annars en anspråkslös öl-efter-jobbet/plugget-träff. Tyvärr är förslaget stockholmsfärgat så därför behövs nog det där monsterskeppet.
Iallafall, jag sitter är och skriver några veckor, pratar inte, rör mig knappt. Vore skönt med ett avbrott...
När ni träffats tidigare, har ni då använt era fina forumnamn'? Vore kul att kalla någon för 'hovnarr' eller annat udda och vara helt seriös.
/luipa
p.s. Trådskaparen har inte kommenterat på länge...

[Johan Ågren]

Fication,

Min uppfattning är att om man ska ändra på samhället måste man göra det inifrån, inte genom att distansera sig. Ska man påverka Sveriges politik ska man försöka ta sig in i riksdagen och inte stå utanför Rosenbad och kasta sten på fasaden. Ska man förändra folk måste man förstå dem och hjälpa dem där de är.

Tog faktiskt och gjorde en ålandskryssning med några kompisar förra helgen. Det började med att de tog av oss all dricka på anslutningsbussen. Sedan tvingade de mig låsa in bergsprängaren i en box på terminalen då de trodde att jag skulle "störa mina medresenärer". Sedan vägrades min bästa kompis att gå ombord då han glömt legitimationen hemma. Väl ombord somnade min fru gråtandes kl 23.00. Mina övriga kompisar satt vid samma bord hela kvällen drickandes whisky. Jag själv stod på dansgolvet med ett gäng 20åringar hela kvällen och natten och rörde mig till musiken. Det var verkligen en utmanande miljö att finna livsmening och kreativitet i... ungefär som fallet är med det så kallade "samhället". Jag besöker visserligen regelbundet det här "samhället", men det är mer eller mindre som den där ålandskryssningen.

Alternativ kan kanske blomstra även på ålandskryssningar, men de har gjort det svårt för en, för svårt för mig i alla fall.

- Har ni vegetariskt? "Jaa (på finsk brytning), kåååldolmar!"

Johan