Det går ett rykte på stan och det är att det blir ff-träff ikväll. Jag kan varken bekräfta eller dementera det, men det kan ni.
Jag är available ikväll. Om zilv3r, archaxe, laotzu eller någon annan är det också så ses vi som vi brukar dessa onsdagar i filosofiens töcken:
vid Kulturhuset kl. 19:30 för ännu ett VVS. Jag återkommer här på forumet om jag hör något under dagen SMS-ledes.
Väl mött!
Stockholmare, se hit!
Moderator: Moderatorgruppen
i´ll be there
jag kommer att dyka upp utanför kulturhuset kl. 19.30, hoppas man hittar er också.
PRISA GUD NU KOMMER SKATTEÅTERBÄRINGEN!
Käraste bröder, systrar och vänner!
Vi tycks bli många ikväll.
Zilv3r kommer, Laotzu kommer, archaxe kommer och jag kommer. Det blir fyra, vilket får klassas som "ett litet gäng", varför jag förmodar att även Stefan kommer!
Vi ses alltså 19.30 vid Kulturhuset, varefter vi brukar röra oss mot Gamla stan till lämplig pub eller café. Ifall någon kommer sent eller annars behöver få tag i mig kommer här mitt mobilnummer (men ni får lägga manquen till om ni vill få fram det...
MMMDCXVI MMMMMMMMCCCXXXII
/Fader Berg
Vi tycks bli många ikväll.
Zilv3r kommer, Laotzu kommer, archaxe kommer och jag kommer. Det blir fyra, vilket får klassas som "ett litet gäng", varför jag förmodar att även Stefan kommer!
Vi ses alltså 19.30 vid Kulturhuset, varefter vi brukar röra oss mot Gamla stan till lämplig pub eller café. Ifall någon kommer sent eller annars behöver få tag i mig kommer här mitt mobilnummer (men ni får lägga manquen till om ni vill få fram det...
MMMDCXVI MMMMMMMMCCCXXXII
/Fader Berg
Da ff-träff.
Likt cystan i kobrans hjärna växer vi... Igår var vi fem. Vi gick till la Rose på Drottninggatan (http://www.fikaguiden.se/index.asp?acti ... eviewid=45) och snackade fladdermöss och bivvar. Därefter avvek zilv3r (inte p.g.a. sällskapet, försäkrade hon, utan den långa vägen hem), medan vi andra fuktade våra strupar på Galway's. Vid 00.40 var en tapper trio allt som återstod, och vi styrde kosan åter mot Sergels torg.
Jag hade föreställt mig att själva samtalet (att kalla det för "debatten" känns fånigt) skulle ändras mycket av att vi var så många fler, men icke. Det stora deltagarantalet var en alltigenom positiv upplevelse.
Jag hoppas vi blir ännu fler nästa gång. Nästa torsdag diskuterades lite löst som tid för nästa träff.
Är mycket spänd på att höra vad ni andra tyckte om mötet igår, i synnerhet "förstagångsbesökarna"
I rosens namn
/Adso
Likt cystan i kobrans hjärna växer vi... Igår var vi fem. Vi gick till la Rose på Drottninggatan (http://www.fikaguiden.se/index.asp?acti ... eviewid=45) och snackade fladdermöss och bivvar. Därefter avvek zilv3r (inte p.g.a. sällskapet, försäkrade hon, utan den långa vägen hem), medan vi andra fuktade våra strupar på Galway's. Vid 00.40 var en tapper trio allt som återstod, och vi styrde kosan åter mot Sergels torg.
Jag hade föreställt mig att själva samtalet (att kalla det för "debatten" känns fånigt) skulle ändras mycket av att vi var så många fler, men icke. Det stora deltagarantalet var en alltigenom positiv upplevelse.
Jag hoppas vi blir ännu fler nästa gång. Nästa torsdag diskuterades lite löst som tid för nästa träff.
Är mycket spänd på att höra vad ni andra tyckte om mötet igår, i synnerhet "förstagångsbesökarna"
I rosens namn
/Adso
Jag tyckte att det var trevligt och lärorikt. Kul att få träffa forumiterna på riktigt också.
En idé är dock att man bestämmer en text som man ska läsa till träffen. På det sättet skulle man ha något att prata om som alla är insatta i. (Man pratar förstås om annat också, men man utgår från texten.) En kortare filosofisk artikel, ett utdrag ur någon deltagares uppsats eller dyl. Vad tycks?
En idé är dock att man bestämmer en text som man ska läsa till träffen. På det sättet skulle man ha något att prata om som alla är insatta i. (Man pratar förstås om annat också, men man utgår från texten.) En kortare filosofisk artikel, ett utdrag ur någon deltagares uppsats eller dyl. Vad tycks?
Kul!
Det där med text tycker jag låter bra, eftersom det ändå inte utesluter det andra (dvs. att inte prata om texten HELA träffen). Givetvis är man lika hjärtligt välkommen utan att ha läst texten, men det blir kanske svårare att delta i just den diskussionen då (lyssna går ju bra iaf...).
Då återstår en sak, nämligen att i god tid gemensamt välja ut en (filosofisk) text som alla skulle tycka var intressant att diskutera. Gärna något allmänt och lättfattligt, som den där fladdermusen t.ex.
Vi talade lite om komplexitet också - det verkade intressera många. Här är en artikel som handlar om själva det komplexa tankesättet (bara några sidor) som kanske kan vara en diskussionsgrund:
http://www.zulenet.com/VladimirDimitrov ... %20Inquiry
Den slänger sig med viss komplexitetsterminologi utan att förklara den, och fokuserar på skillnaden mellan system- och komplexitetstänkande.
Här är en till artikel, nästan lika kort, som förklarar komplexitet och komplexa adaptiva system (CAS) mer grundläggande och exemplifierar med aktiemarknaden:
http://www.directedcreativity.com/pages ... ityWP.html
Om intresse finns fortsätter jag gärna diskutera komplexitet nästa gång. Tänker man sig något mer klassiskt filosofiskt skulle jag gärna se att det lutade åt den praktiska filosofin - gärna moralfrågor. Här kommer ett citat för att kittla ert intresse:
"I think the next century will be the century of complexity." Stephen
Hawking.
Ta gärna med "way beyond seeking" nästa gång, Gustav
Det där med text tycker jag låter bra, eftersom det ändå inte utesluter det andra (dvs. att inte prata om texten HELA träffen). Givetvis är man lika hjärtligt välkommen utan att ha läst texten, men det blir kanske svårare att delta i just den diskussionen då (lyssna går ju bra iaf...).
Då återstår en sak, nämligen att i god tid gemensamt välja ut en (filosofisk) text som alla skulle tycka var intressant att diskutera. Gärna något allmänt och lättfattligt, som den där fladdermusen t.ex.
Vi talade lite om komplexitet också - det verkade intressera många. Här är en artikel som handlar om själva det komplexa tankesättet (bara några sidor) som kanske kan vara en diskussionsgrund:
http://www.zulenet.com/VladimirDimitrov ... %20Inquiry
Den slänger sig med viss komplexitetsterminologi utan att förklara den, och fokuserar på skillnaden mellan system- och komplexitetstänkande.
Här är en till artikel, nästan lika kort, som förklarar komplexitet och komplexa adaptiva system (CAS) mer grundläggande och exemplifierar med aktiemarknaden:
http://www.directedcreativity.com/pages ... ityWP.html
Om intresse finns fortsätter jag gärna diskutera komplexitet nästa gång. Tänker man sig något mer klassiskt filosofiskt skulle jag gärna se att det lutade åt den praktiska filosofin - gärna moralfrågor. Här kommer ett citat för att kittla ert intresse:
"I think the next century will be the century of complexity." Stephen
Hawking.
Ta gärna med "way beyond seeking" nästa gång, Gustav
Tack för läsningen Hovnarr! jag tror att jag begrep det mesta och håller med dig att det är fascinerande med kaosteori. Jag har ett tips på en lättfattlig bok som relaterar kaosteori till det sociala området.
Boken heter "Kaos och social kompetens" och är skriven av Ingalill Eriksson som är professor i sociologi. Studentlitteratur, 2001. Kan inte låta bli att citera hennes inledning:
"Kaos och kompetenshöjning
Den socialt kompetente slår inte ihjäl sin medsyster eller medbroder, utan har förmågan att lösa konflikter på ett mer sansat sätt, bortom barbariet. Den socialt kompetente kan glädja sig åt livet och känna tillit.
Att öka sin sociala kompetens är att öka sin förståelse för världen , för livet i sg själv, för sig själv och det egna sättet att vara, för andra människor som har andra mockasiner på fötterna och för samhället i stort. Det handlar mycket om att kunna fatta beslut om hur man vill leva. Den som är socialt kompetent kan förmedla sig med andra och låta besluten växa fram i grupp. I dagens samhälle gäller det också att kunna se sig själv i ett allt större socialt sammanhang, till och med relatera till varelser från andra arter än vår egen. Socialiteten vidgas.
När vi visar inkompetens på det sociala området, och det gör vi alla då och då i livet, får det konsekvenser för omgivningen. Den inkompetente slåss, krigar, bygger murar, är tyst och omedelsam eller rädd för att veta. R ä d s l a n är en av huvudfaktorerna bakom inkompetensen. Inlindat i andra processer är rädsloprocessen förödande och stark, ibland obefogat stark. Men rädslorna är också naturliga varningssignaler till oss själva och den sociala omgivningen. Exempelvis kan det på en arbetsplats växa fram en situation där signalen blir: Här är det farligt att vistas! Något måste göras! Det här går inte längre! Vi blir sjuka!
Att tala om social kompetens är inte ett sätt att moralisera eller "präktisera". Men det ligger ett ansvar på alla att välja riktning i livet och fatta en rad små vardagliga beslut som får konsekvenser för andra och oss själva. Ingen går fri från ansvaret. I detta sammanhang blir frågan om hur vi hanterar vår egen rädsla en av de viktigaste, om vi vill öka vår sociala kompetens...."
Längre fram inledningen säger Eriksson " Tesen i den här boken är att kaoskunskaper, kunskaper om k a o s o c h d y n a m i s k a s y s t e m, är kompetenshöjande. Inte minst handlar det då om höjningar av den sociala kompetensen"...
Eriksson nämner också att dåvarande skolministern 1999 föreslog att "social kompetens" borde bli ett ämne i skolan... (Så blev det som bekant aldrig, men det är ju lite intressant ändå..)
Eriksson relaterar alltså kaosteori till "social kompetens" på ett som jag tycker spännande sätt. Man blir nästan religiös när man läser boken.
Boken heter "Kaos och social kompetens" och är skriven av Ingalill Eriksson som är professor i sociologi. Studentlitteratur, 2001. Kan inte låta bli att citera hennes inledning:
"Kaos och kompetenshöjning
Den socialt kompetente slår inte ihjäl sin medsyster eller medbroder, utan har förmågan att lösa konflikter på ett mer sansat sätt, bortom barbariet. Den socialt kompetente kan glädja sig åt livet och känna tillit.
Att öka sin sociala kompetens är att öka sin förståelse för världen , för livet i sg själv, för sig själv och det egna sättet att vara, för andra människor som har andra mockasiner på fötterna och för samhället i stort. Det handlar mycket om att kunna fatta beslut om hur man vill leva. Den som är socialt kompetent kan förmedla sig med andra och låta besluten växa fram i grupp. I dagens samhälle gäller det också att kunna se sig själv i ett allt större socialt sammanhang, till och med relatera till varelser från andra arter än vår egen. Socialiteten vidgas.
När vi visar inkompetens på det sociala området, och det gör vi alla då och då i livet, får det konsekvenser för omgivningen. Den inkompetente slåss, krigar, bygger murar, är tyst och omedelsam eller rädd för att veta. R ä d s l a n är en av huvudfaktorerna bakom inkompetensen. Inlindat i andra processer är rädsloprocessen förödande och stark, ibland obefogat stark. Men rädslorna är också naturliga varningssignaler till oss själva och den sociala omgivningen. Exempelvis kan det på en arbetsplats växa fram en situation där signalen blir: Här är det farligt att vistas! Något måste göras! Det här går inte längre! Vi blir sjuka!
Att tala om social kompetens är inte ett sätt att moralisera eller "präktisera". Men det ligger ett ansvar på alla att välja riktning i livet och fatta en rad små vardagliga beslut som får konsekvenser för andra och oss själva. Ingen går fri från ansvaret. I detta sammanhang blir frågan om hur vi hanterar vår egen rädsla en av de viktigaste, om vi vill öka vår sociala kompetens...."
Längre fram inledningen säger Eriksson " Tesen i den här boken är att kaoskunskaper, kunskaper om k a o s o c h d y n a m i s k a s y s t e m, är kompetenshöjande. Inte minst handlar det då om höjningar av den sociala kompetensen"...
Eriksson nämner också att dåvarande skolministern 1999 föreslog att "social kompetens" borde bli ett ämne i skolan... (Så blev det som bekant aldrig, men det är ju lite intressant ändå..)
Eriksson relaterar alltså kaosteori till "social kompetens" på ett som jag tycker spännande sätt. Man blir nästan religiös när man läser boken.
Visst, man kan ta upp något moralfilosofiskt. Jag tror att det kan vara bäst om man tar upp en artikel eller en del av en bok som begränsar ett väl avgränsat ämne, annars riskerar det att bli för mycket.
Vad gäller moralfilosofi finns det lite olika delar. Det finns det något som kallas för "metaetik", som handlar om vad moralen och moraliska utsagor är för något. Striden står här emellan emotivister/nihilister som förnekar att det finns en objektiv moral/moraliska fakta/sanning i moralen, och objektivister/realister, som menar att det gör det.
En annan del av metaetiken är hur moraliska rättfärdiganden rättfärdigas. Här går skiljelinjen mellan koherentister - som påstår att alla påståenden rättfärdigar varandra (en sorts "god cirkel", i motsats till ett cirkelbevis; brukar kallas för att man söker nå en "reflektiv jämvikt (ekvilibrium)", och fundamentister, som påstår att alla moraliska påståenden ska härledas från självklara axiom.
En annan gren av moralfilosofin är den om övergripande moralprinciper. Bör man när man handlar endast ta hänsyn till konsekvenserna (teleologi - måletik), eller är vissa handlingar fel i sig, oberoende av konsekvenserna (deontologi - pliktetik)? Har vissa saker, som konst, skönhet, naturen etc., ett egenvärde, oavsett om människor faktiskt gillar dem eller inte - eller är allt värde beroende av att människor faktiskt uppskattar dessa saker? Hur stora plikter har man gentemot andra människor; är det någon skillnad på "aktiva" och "passiva" brott (underlåtenhetssynder) etc.?
En annan gren som verkar räknas som separat är tillämpad etik - applied ethics. Här tillämpar vad jag förstår moralprinciper på enskilda områden - djuretik, abortetik mm. Emellertid är det inte enbart en fråga om att tillämpa den övergripande moralprincip (kantianism - en deontologisk doktrin, utilitarism - en teleologisk doktrin etc.) man på förhand bestämt sig för. Det finns en hel del kniviga avgöranden att göra, och dessutom kan valet av övergripande principer styras av vilka intuitioner man har här.
Ytterligare en gren är politisk filosofi - hur bör samhället inrättas. Den är förstås också intimt sammankopplad med de övergripande moralprinciperna, men står på egna ben. Det är naturligvis ett mycket stort fält.
Själv kan jag mest om politisk filosofi, men är egentligen intresserad av det mesta av detta.
Vad gäller moralfilosofi finns det lite olika delar. Det finns det något som kallas för "metaetik", som handlar om vad moralen och moraliska utsagor är för något. Striden står här emellan emotivister/nihilister som förnekar att det finns en objektiv moral/moraliska fakta/sanning i moralen, och objektivister/realister, som menar att det gör det.
En annan del av metaetiken är hur moraliska rättfärdiganden rättfärdigas. Här går skiljelinjen mellan koherentister - som påstår att alla påståenden rättfärdigar varandra (en sorts "god cirkel", i motsats till ett cirkelbevis; brukar kallas för att man söker nå en "reflektiv jämvikt (ekvilibrium)", och fundamentister, som påstår att alla moraliska påståenden ska härledas från självklara axiom.
En annan gren av moralfilosofin är den om övergripande moralprinciper. Bör man när man handlar endast ta hänsyn till konsekvenserna (teleologi - måletik), eller är vissa handlingar fel i sig, oberoende av konsekvenserna (deontologi - pliktetik)? Har vissa saker, som konst, skönhet, naturen etc., ett egenvärde, oavsett om människor faktiskt gillar dem eller inte - eller är allt värde beroende av att människor faktiskt uppskattar dessa saker? Hur stora plikter har man gentemot andra människor; är det någon skillnad på "aktiva" och "passiva" brott (underlåtenhetssynder) etc.?
En annan gren som verkar räknas som separat är tillämpad etik - applied ethics. Här tillämpar vad jag förstår moralprinciper på enskilda områden - djuretik, abortetik mm. Emellertid är det inte enbart en fråga om att tillämpa den övergripande moralprincip (kantianism - en deontologisk doktrin, utilitarism - en teleologisk doktrin etc.) man på förhand bestämt sig för. Det finns en hel del kniviga avgöranden att göra, och dessutom kan valet av övergripande principer styras av vilka intuitioner man har här.
Ytterligare en gren är politisk filosofi - hur bör samhället inrättas. Den är förstås också intimt sammankopplad med de övergripande moralprinciperna, men står på egna ben. Det är naturligvis ett mycket stort fält.
Själv kan jag mest om politisk filosofi, men är egentligen intresserad av det mesta av detta.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster