godafton i stugan...

[Jonas Nystrom]

Efter en del tjat från en god vän masar jag mig hit och vad poppar upp i ansiktet på mig om inte självaste Skolan i Aten... ahh... min fetischbild numero uno. De säger att jag liknar en av gubbarna som står och pratar över huvudet på Pytagoras där till höger... Det måste vara ett OMEN tänker jag och registrerar mig. Eftersom jag inte direkt är någon rutinerad internetdebattör trots mina snart 42 år klantar jag mig såklart och gör en alldeles på tok för lång presentation som man bara ser de översta raderna av... men eftersom jag är såpass exibitionistisk så kommer den här i stället. Alltså, här är ett litet självporträtt:

Jonas Nystrom... min kvinna kallar mig gränsfetischist och sant är att gränser intresserar mig mest. Där är liv. I övergångarna från Det Ena till Det Andra. Filosof betyder för mig att jag älskar Sofia, vishetens jungfruliga väsen. Inte att jag har anspråk på att vara särskilt klok. Medvetandets strukturförvandlingar, logikens metamorfoser, relationen mellan ontologiska och epistemologiska teoribildningar, existentialism kontra essentialism... sådant upptar mig en del. Men i första hand är det annat som får mig att leva. Det är inte lätt att vara mig. Kul men inte lätt. Jag tycker fel hela tiden och de som inte orkar utmanas eller ignorera mig kan känna sig provocerade och bli upprörda. Ibland håller jag kurser i meditation eller konst eller pedagogik (fast det var ett tag sen senast) och då brukar det bli varmt och ljust. Annars är jag inte speciellt mörkrädd av mig. Kärleken är mörk - varm och mörk - och viljans rötter i framtiden är höljda i dunkel tack och lov. Människan är en komplicerad och fascinerande varelse och ju mer jag fattar om henne desto mer undrar jag. När jag var 17 åkte jag till USA och stannade tills jag var 21. Vandrade i öknarna och klättrade i bergen, var pilgrim kan man säga. Fick tre barn med en ensamstående mor som jag träffade i ett litet hus på prärien i norra New Mexicos höglandsöken, mellan Rio Grandes djupa flodfåra och Klippiga bergens snöhöljda toppar. Vi delade fjorton starka coh varma men ibland rätt stormiga år. Vi är äldre och klokare nu men bor på varsin kontinent, det blir bäst så. Reste runt i Ryssland mycket under 90-talet och höll kurser och seminarier. Slutade när hipfaktorn blev besvärande och jag fick gurustatus (många beundrare och många fiender, jobbigt) - sedan dess har jag levt en mer tillbakadragen tillvaro som Last Years Man... men jag är nog snabbast i landet på longboard om jag vill. Livsöde: ja. Åker man longboard så får man sig en och annan kyss av Syster Asfalt. Smärta är intressant. Som regissör och performer lär man sig dessutom endel om underkastelse, dominans och genombrott. Det finns alltså något i sadomasochismen som tycks mig mycket centralt men vi behöver inte diskutera sådant här om det faller utanför det passande. Det är fullt möjligt att jag råkar i onåd ändå men den tiden den sorgen. Jag har i alla fall full respekt för reglerna såvitt jag förstår dem...

Egentligen har jag inte tid med ett internetforum... men jag måste tillstå att jag älskar filosoferande och överhuvudtaget samtalet, när det bränner till och närmar sig det där gränslandet som jag finner så fruktbart. Jag är nog en smula beroende är jag rädd. Jag heter något annat i vrklghtn men jn är av esoteriska skäl ett passande nick. Vi kör på det så länge.

Den vetenskapliga disciplin som intresserar mig allra mest fanns inte så jag fick uppfinna den. Eftersom den måste omfatta alla fenomen som kommer i min väg så ser den både det fysiska och det levande och det själsliga och det rent essentiella som forskningsfält. Moralfrågor är inget den kan backa för... överhuvudtaget finns det inga frågor den har råd att backa för, vare sig det rör det mest ockulta eller det uppenbara. Goethe är något av en idol för mig. Samvetenskap får jag väl kalla det jag är intresserad av i brist på bättre ord.

----------------------

Som synes är jag behäftad med allsköns tillkortakommanden men vi får väl hoppas och bedja att edra dygder uppväger mina brister så att vi kan umgås ändå! Sen får vi se vad livet har att bjuda på...

[Johan Ågren]

Låter som en person man vill ha mer av. Hoppas du stannar och slår runt med dina tankar.

Du är välkommen att öppna en tråd om sadomasochism, inga problem.

Johan

[Jonas Nystrom]

Tack för det varma välkomnandet Johan! Jag tvekar lite inför att öppna en tråd om sm sådär helt apropå ingenting. Jag var med på ett annat filosofiskt forum och efter en tid kom samtalet in på just sm och jag hade förstås en hel del att säga. Det blev en storm utan like, hundratals inlägg. Många kände sig positivt utmanade av de kontroversiella tankarna och de i mångas ögon magstarka exemplen medan kanske de flesta kände sig provocerade och blev upprörda, däribland människor med moderatorfunktioner. Detta ledde till att ett av mina inlägg utan förvarning togs bort fastän det inte stred mot vare sig reglerna eller intentionerna i forat. Budskapet var tydligt och jag resignerade på eget initiativ. Med mig försvann ytterligare ett par av de mer elokventa skribenterna. När jag nåot drygt halvår senare ville registrera mig igen var jag inte välkommen... det är därför jag är här faktiskt.

För att kunna "slå runt med mina tankar" som du säger måste jag känna mig fri att formulera mig. Jag är inte PK av naturen. Jag är lika främmande för att kräva garantier som för att utfärda dem men vill nog ändå veta lite mer om vad du tänker dig går an på en tråd om ett såpass laddat ämne som sm och på vilket forum du tänker dig att man tar det.

Vad mig anbelangar är allt jag befattar mig med "filosofi" och jag ser ämnesindelningen som artificiell och akademisk. I en perfekt värld hade jag alltså inte haft nån orsak att dra mig från att starta en tråd om sm på själva filosofiforat men vis av skadan... jag är nämligen inte ute efter att väcka ont blod. Men erfarenheten visar att när man har så kontroversiella perspektiv som jag tydligen har så går det inte alltid att undvika. Alltså bollar jag över frågan till dig, Johan, i egenskap av reko diktator här på listan. Diktera, bitte, I'm all ears!

jn

[Johan Ågren]

Jag vet inte exakt vilken riktning du tar när du sätter igång , men i min föreställningsvärld så tar sig en SM diskussion psykologiska vägar. Psykologi och filosofi går hand i hand så några gränser existerar inte utan synliggörs endast i ytterligheterna. Att leva och livets aspekter har oundvikligen rötter och kan kallas filosofiskt, men på ett filosofiforum bör man begränsa sig och inte diskutera kakrecept el.dyl. även om det ingår i livet att människan äter.

Jag är själv intresserad av de positiva effekterna av smärta. Min övertygelse är att SM är en terapiform. Målet är inte att vi ska tillfoga varandra obefogad smärta utan att vi ska nå en djupare aspekt av oss själva genom den varseblivning smärtan medför. Jag är intresserad av att vidga mina kunskaper inom detta område, fast inte nödvändigtvis genom praktiserande. Sedan kan vi diskutera psykedelisk terapi som nog är ännu mer kontroversiellt, men inte desto mindre intressant. Det är kanske dömt att moralisterna hopar sig, men man kan inte göra omelett utan att knäcka några ägg. Jag tror att våra största blinda fläckar är dessa tabun, och att frigörelsen gör oss mer hela.

Johan

[Jonas Nystrom]

...tärningen är kastad. Och det där med psykedelisk terapi får DU gärna starta en tråd om. Jag hänger på i mån av tid.

jn

[Frippe]

En stilla undran. Har någon av herrarna läst Houellebecq?

[Jonas Nystrom]

Inte jag. Borde jag det?

jn