My dear, fellow philosophers!
Jag fyller snart tjugo och är av manligt kön. Ju mer jag ser mig omkring i livet desto mer blir jag intresserad av, så jag väljer att blunda rätt ofta numera. Särdeles intresserad är jag dock av evolutionsbiologi, psykologi, litteratur och bildkonst, ämnen som alltid stramar upp muskulaturen i mina ögonlock.
Filosoferandet är min psykologiska bearbetning av informationsmängdens omfattning; det är en högst stimulerande sysselsättning och ett sant nöje. Jag är i nuläget tämligen obildad och synnerligen dåligt beläst i största allmänhet, detta gäller inte minst filosofi, men jag har grandiosa planer för framtiden.
Beträffande min personlighet så är den välvd kring en godartad narcissism, något jag har förhoppningar att kunna kringgå genom att filosofiskt omvärdera min egen person. Förhoppningarna i sig torde dock vara resultatet av en övertro på min egen förmåga (alltså narcissism
), vilket innebär att den metoden är dömd att misslyckas. Men det spelar mindre roll.
Pga att jag besitter hög integritet kombinerad med paranoia försöker jag inte avslöja för mycket om mitt liv när jag är uppkopplad, så att varken säpo eller PR-byråer skall kunna rota för mycket i mig. Men att sätta spår på filosofiforum blir ett nöje, för då kan jag krångla med deras hjärnor lite (förutsatt att de kollar mig, alltså)! Nåväl, det är inte så hemskt som det låter och jag brukar uppfattas som ganska lättsam ändå. Ser fram emot många spännande timmar på detta ställe. På återseende!
PS. Missförstå mig rätt: Jag blev inte medlem här enbart för att jävlas med myndigheterna...
