Rupert Sheldrake - The Morphogenetic Universe

[LJUSUPPLEVELSE]

http://www.youtube.com/watch?v=mBYvhiobtCM

Engelska...Rupert sheldrake presenterar sina teorier om universum som jag tycker är mkt intressanta o förklarar en hel del för mig...
Det finns flera klipp...

mvh

[Johan Ågren]

Den största bristen är hans dualistiska uppfattning. I själva verket existerar där ingen "blueprint" utan ett innehåll som ger oss det gestaltade. Det han har rätt i är hans holistiska utgångsläge. Den gestaltade substansen är inte sammansatt av delar, utan dess delar uppstår ur fältet. Fältet i sin tur är det mest fundamentala, och består inte av något i sin tur. Gravitationen, rörelsen och rummets krökningar förekommer alltså partiklarnas framträdande; och gestaltar i sina toppar det vi definierar som solid materia. Hur som helst får vi alltid in ad infinitum förklara vad själva stoffet i existensen har för innehåll. I stället för att tänka innehåll så får vi tänka oss en substans som har egenskapen att kröka sig själv och vika fram det vi definierar som substans. Själva innehållet i existensen är denna egenskap och den är primär och ligger till grund för fortsättningen. På så sätt kan vi se himlakroppar som ett resultat av gravitationen snarare än gravitationen som något som utgår från himlakropparna. Genom att göra det absurda (som gravitation) primärt så innfinner sig en logik: Fält/rum - dynamik/rörelse - krökningar/substans. Fältet har alltså en kausal organiserande dynamik som följer vissa mönster. Detta mönster gestaltar sig sedan som "toppar", men dessa toppar följer inte någon "blueprint" utan är själva fältet i dess tillspetsade form. Man kan således förklara partiklarna/den gestaltade substansen som gravitativa vikningar i ett fält.

Man kan också säga att fältet kollapsar vid en kritisk gräns och enligt supersträngteorin ger oss de partiklar vi kan observera. Fältet i sig saknar totalt egenskaper när det inte är i rörelse; det är då synonymt med något som inte existerar; det ger oss totalt innhållslöst vaccum. Men minsta fluktation gestaltar sig som en gravitativ kraft, som slutligen när den blir kritisk kollapsar i den substans som vi erfar. I realiteten så existerar enbart mer eller mindre starka fluktationer. Den totala avsaknaden av fluktationer skulle ge oss en singularitet.

Essensen av "viljan" i oss människor är ett uttryck för gravitation.  Vi består av samma fält som skapelsen, och detta ger oss en intressant vinkling på vår fria vilja. Vår vilja är alltså intimt sammanbunden med det som gestaltar sig.

/Johan