Kolla gärna på Dane Rudhyar's sajt.
internet skrev:Så, vad är då den viktiga ontologiska skillnaden mellan planeter och tecken? Att gå in i detalj vad gäller dessa frågor är uteslutet på ett forum som det här och den tid som det skulle innebära. Men de viktigaste och mest lättförståeliga skillnaderna, och relationen mellan de båda, som är viktiga att belysa för att undvika att fastna i det ”astrologiska plattlandet” är att förstå att tecknen symboliserar en organisk, levande substans som AKTIVERAS av planeterna. Föreställningen om styrare och deras funktion bygger på förståelsen och upplevelsen av denna relation
Det är viktigt att inse att vi inte kan negligera den ena på bekostnad av den andre. Tecknen har ingen aktivitet och dynamik utan planeterna, och planeterna kan inte upplevas och greppas i sig självt (förutom i de mer avancerade evolutionsstadierna) utan med hjälp av tecknen som fungerar som ”nedtrappare” och förankrare av planeternas högfrekventa energier.
Varje tecken informeras och individualiseras av dess styrare. Det finns med andra ord inte ett ”rent” eller ”intakt” tecken (som t.ex. Vågen) och SEDAN en influens från t.ex. Venus i Skorpionen. Venus besitter allt som du vet om Vågen, och informerar alltså det kraftfält som vi kallar Vågen med sina karakteristika. Venus i egenskap av styrare varken dominerar eller influerar Vågen; den snarare ÄR Vågen. Att göra en uppdelning i tid och funktion mellan de båda är inkorrekt. Planeter placerade i Vågen uttrycker sig INOM det uttryck och den aktivitet som genereras av Venus.
Tecknen är evolutionära till sin natur; de reflekterar det som utvecklas, raffineras, renas, och som gradvis släpper på sitt motstånd till att låta husens arketyper få skina genom, och också öppna upp inför planeternas förfinade och själsliga andliga kvaliteter. Tecknen är kollektiva och tröga till sin natur. Husen är det som möjliggör individualisering, och planeterna i sig är de styrande och strukturerande arketyper som ständigt söker utveckla tecknen så att de bättre kan återspegla planeternas högre värden, kvaliteter, och egenskaper.
Att betrakta elementen och Zodiaken som grunden till all astrologi och till vilket alla andra faktorer i astrologin måste refereras (hus, planeter, aspekter) som många astrologiska författare gör, är endast logiskt IFALL man utgår från evolutionen och människans upplevelse av evolutionen. Utgår man däremot från involutionen är det snarare planeterna som utgör grunden och början. Jungs kollektiva omedvetna med dess arketyper blandar ihop det ”lägre” kollektivet (tecknen) med det ”högre” kollektivet (planeterna), och behandlar ofta de båda som ontologiskt tillhörande samma domän. Men Jungs arketyper som är grundläggande, kollektivt nedärvda former eller bilder, är prepersonella strukturer i mänsklighetens magiska och mytiska dimensioner (tecknen/Zodiaken), medan planeternas domän är transpersonell och själslig. Och eftersom planeternas kvaliteter och egenskaper REFLEKTERAS, på en lägre och grövre nivå av tecknen som de styr, är det lätt att blanda ihop de båda och kalla upplevelsen av det prepersonella och prerationella som tillhörande de transpersonella och de mer andliga och själsliga dimensionerna symboliserat av planeterna.
Inledningsvis i evolutionen, på de lägre medvetandenivåerna, dominerar tecknen över både husen och planeterna. Det är därför vi ser att t.ex. Vädurens självständighet, oberoende, och stridslystna temperament förvränger och försvagar Venus sökande efter balans, kompromissande, och villighet att inta andras perspektiv, då Venus är i Väduren, snarare än att det är Venus som mildrar och mjukar upp Vädurens hetta och otålighet. Det samma gäller för husen där tecknen som oftast kör över och ignorerar husens prövningar. Husen är det som individualiserar, och är därför viktig att betona i det astrologiska tolknings- och konsultationsarbetet. Många astrologiintresserades fascination av tecknen på bekostnad av förståelse och upplevelse av husen avslöjar dessa personers medvetandenivå som till större delen tillhörandes de prepersonella, magiska, och mytiska dimensionerna, medan deras individualiseringsprocess ännu är svagt utvecklad. De är med andra ord mer en produkt av kollektivet (tecknen) än sant individualiserade (husen). Att uppleva planeterna i sig är något man gör först på själsliga nivåer. Och med själ menar jag inte den vitala eller emotionella aspekten inom oss som de flesta ovetandes menar är deras själ men som endast är ett fragment INOM den sanna själen.
Som sagt, ett tecken aktiveras och ges form och funktion genom den planet som styr det tecknet (är besläktad med det tecknet). Tecknen är som sagt evolutionära och befinner sig i en ständig utvecklingsprocess för att mer och mer reflektera de kvaliteter, egenskaper, och uttryck som deras styrare ”i renhet” symboliserar och utgör, det är att ”bringa ned himlariket till jorden”. Himlen är planeterna och tecknen är jorden-i-utveckling. Zodiaken som helhet är Jordens och Mänsklighetens faktiska medvetande och också dess framtida potentiella utveckling. Den är byggandet och förverkligandet av Jordens noosfär och teosfär. Och detta kan endast ske genom individualiseringsprocesssen som finns beskrivet genom husen.
Dessa relationer och den evolutionsprocess som finns beskrivet av planeter-tecken-hus, är grundläggande och utan förståelse av dem blir det svårt att förmedla syftet, intentionen, eller avsikten i de astrologiska placeringarna som finns i våra natala horoskop. Avsaknad av denna förståelse reflekteras tydligt i hur vi FORMULERAR de processer och utmaningar vi ser (eller inte ser) i horoskopet. Oftast blir det, fastän att vi kallar oss för humanistiska, psykologiska, eller evolutionära astrologer, relativt platta och statiska BESKRIVNINGAR av ”hur personen är” inlindat i grundläggande och generell psykodynamik. Dessutom är den mesta av astrologin förskräckligt narcissistiskt då den ständigt frågar hur och till vilken grad omgivningen eller kollektivet stödjer eller hindrar det individuella utan att dessutom fråga vad individen kan göra för kollektivet.
När vi ser en planet-tecken-hus kombination ser vi naturligtvis en sammanslagning eller fusion mellan samtliga av dessa tre faktorer. Låt oss ta ett exempel: Merkurius i Kräftan i nionde huset. När jag skrev att tecknen dominerar över både planeten och husen, menade jag just detta! Tecknen ligger oss nära och är KOLLEKTIVA till sin natur. Samtliga som föddes kring de dagarna då Merkurius var i Kräftan fick denna placering i sitt födelsehoroskop. Men endast ett fåtal hade den i nionde huset. Husen reflekterar alltså potentialen att individualisera kollektiva energier eller influenser. Det som både Kräftan och nionde huset, genom evolutionär tid, försöker utveckla en förståelse av och ställa sina resurser till förfogande till är ARKETYPEN Merkurius. Men hur kan vi förvänta oss att detta ska ske när de flesta av oss inte ens har börjat justera sin teckennatur tillräckligt mycket enligt husens prövningar? Vi har alltså en trestegsprocess enligt följande:
1. Tecknen dominerar över huset och planeten (även om föreningen mellan de tre finns där).
2. Tecknen lär sig gradvis att lyssna in sig på husets natur (genom planeten) och anpassa sitt uttryck därefter (oftast av nödvändighet efter att uttrycket i huset har blivit förvrängt).
3. Planetens arketyp skiner igenom både tecknet och huset, och höjer dem bortom karmiska faktorer.
Men i inget av stegen går det att utesluta någon faktor från de andra. Den tredje fasen ska ses som en avlägsen potential och som i-sig-självt är ett uttryck för stellära väsen som verkar genom planeterna. En mer praktisk schematisk framställning av den process som är viktiga för flertalet människor att förstå just nu och framåt är:
1. Tecknet dominerar över både planet och hus
2. Genom svårigheter och förvrängda uttryck orsakad av tecknets dominans registrerat i både planetens funktion eller princip och i huset, tvingas tecknet till justering. Hur detta sker, och som också beskriver ÖVERGÅNGEN till steg 3, är genom att tecknet lär sig att omfamna polaritetstecknets (tecknet mittemot) natur och kvaliteter in i sig själv. I denna process träder mer och mer av planetens arketyp fram, och huset får en ny chans till uttryck inte längre dominerat av tecknets natur.
3. Försöket att aktualisera eller arbeta med husarketypen fortsätter och söker förankring. I vissa fall, då tecknets natur tydligt skiljer sig från de husarketyper det försöker anpassa sitt uttryck till, så kan känslan av att tecknets ”renhet” offras bli påtaglig.
4. Här har husarketypen aktualiserats och blivit det dominanta temat. Livserfarenhet har byggts in i huset och uppnått stabilitet. För att utveckling ska kunna fortsätta behövs nu polaritetshuset (huset mittemot) omfamnas för att undvika ensidighet och att öppna upp nya perspektiv i hur huset kan uttryckas. Detta är en andra övergångsfas.
5. I denna sista fas eller steg ser vi en ständig dynamisk process med att aktualisera tecken-hus-planet kombinationen med hjälp av att både omfamna polaritetstecknet och polaritetshuset. Vi kan här prata om fullbordan relativt till individualiseringsprocessen. Men som sagt, ytterligare avancerade steg bortom denna fas finns då vi experimenterar med att upprätta en DIREKT relation med planetens arketypiska kvaliteter och de stellära väsen som verkar genom dessa kvaliteter. Detta sker bortom tecknets och husets inverkan men kan uttryckas igenom detta tecken och hus.
Värt att notera och komma ihåg är att samtliga uttryck i alla steg äger rum genom planeten, som växer sig starkare och starkare in i personens medvetande. Ifall dessa steg och processer kan användas på ett flexibelt och rörligt sätt (medveten om att dessa steg inte är linjära utan kan gå in i varandra och pendla fram och tillbaks) då har vi en ”karta” eller ett redskap att veta VAR någonstans personen befinner sig i processen att söka uttrycka hela potentialen. Om vi sedan anpassar detta till den NIVÅ av medvetande som personen befinner sig på, får vi en tydlig bild över vad nästa steg i utvecklingen är OCH hur vi ska kommunicera detta till vederbörande.
Låt mig ge ett kort exempel hur man kan tillämpa denna femstegsprocess. Jag använder samma exempel som tidigare: Merkurius i Kräftan i nionde huset:
1. Kräftans subjektivism, emotionalitet, och ”ebb och flod” inte bara hindrar Merkurius logik och klarhet att uttrycka sig utan projicerar dessutom en mängd subjektivt upplevda emotionella komplex förvärvade tidigt i uppväxtmiljön (Kräftan) på nionde huset i form av religion, filosofi eller världsuppfattning (nionde huset). Eftersom det alltid är planeten som uttrycker tecknen och husen, blir det genom kommunikation (Merkurius) som allt detta utspelar sig. Kanske personen i fråga bygger sina egna förklaringar av vad livet handlar om utan att studera (nionde) sin omvärld objektivt och dessutom blir lynnig, svårmodig, defensiv, då omgivningen inte stödjer denna subjektivism.
2. I denna fas tvingas Kräftan ur sitt skal och in i Stenbockens lärdomar: sökandet efter emotionell mognad och att kunna ta ansvar för sina emotionella tillstånd, samt att reflektera över hur den tidiga hemmiljön har påverkat själva kärnan i tillhörighet och rötter, samt vad för typ av självbild denna uppväxt har skapat. Nödvändigheten av att lära sig dessa läxor inses genom de svårigheter som fas ett skapade. Nu börjar också husarketypen (nionde) på allvar ha en inverkan på medvetandet. Planeten Merkurius och den principen den symboliserar dras nu med in i denna mognadsprocess.
3. Individualiseringen sätter nu igång, och det är nionde husets arketyper som Kräftan behöver anpassa och justera sitt uttryck till. I den naturliga Zodiaken har Kräftan och nionde huset ett inneboende kvinkuns förhållande, vilket ökar på behovet av justering – genom kris. Behovet av att studera de underliggande principer som ligger till grund för ens upplevelse i den tidiga hemmiljön (nionde huset+Kräftan) kanske nu leder till studier inom psykologi (barnpsykologi) eller kanske historisk genealogi, arkeologi, eller något av de ämnen som berör de processer i det omedvetna som strukturerar, informerar och utgör olika befolkningars myter och bilder. Vi kan känna hur Kräftan tvingas ut ur sitt skal och öppna upp till mer kollektiva, objektiva realiteter (nionde huset+Stenbocken). Allt detta sker genom Merkurius, som nu kan börja applicera logik, analys, och kommunikation inom utbildning och specialiserad kunskap (nionde huset) istället för att defensivt och naivt (Kräftan) rationalisera (Merkurius) sin omogenhet genom nionde husets ”jag-vet-alla-svaren”.
4. Nionde huset är nu dominant i medvetandet, och för att undvika stagnation och ensidighet behövs nu polaritetshusets lärdomar omfamnas. I nionde huset finns det en risk att tro att sin egen specialiserade kunskap och ”sanning” är den enda rätta varför tendensen till att vilja konvertera andra människor till att tycka samma sak som en själv kan finnas. Ett annat problem är en svårighet att kommunicera det man intuitivt vet eller det som man har studerat. Det kan bli för ”avancerat” eller specialiserat, och kan leda till alienation. Alltså behövs tredje huset för att kunna lära sig att relativisera sin sanning och övertygelser samt att kommunicera det man vet till andra och att öppna upp inför andras tankesystem.
5. I denna sista fas ser vi nu ett dynamiskt och kreativt samspel mellan det tecken och hus som planeten är placerad i och det motsatta tecknet och huset. Mer och mer av den potential som finns beskrivet aktualiseras och kan närma sig fullbordan relativt till den NIVÅ man befinner sig från ett evolutionärt perspektiv. Merkurius natur hålls nu inte tillbaks av vare sig Kräftan eller nionde huset och närmar sig ett fullständigt neutraliserande av karma (det förflutnas inverkan), och kan börja att gradvis öppna upp inför stellära influenser.
När det gäller styrare rekommenderar jag att FÖRST titta på den planet som styr den andre för att förstå hur den senare uttrycker sig. Om personen med Merkurius i Kräftan i nionde huset i exemplet ovan skulle ha någon planet i antingen Tvillingarna eller Jungfrun och du vill förstå dem, så börja med styraren (i detta fall Merkurius) för komplett förståelse. Och kom ihåg att det INTE FINNS något tecken med en planet i som INTE uttrycker sig INOM det som styraren symboliserar. Har personen i exemplet ovan Mars i Jungfrun så kommer den att uttrycka sig INOM de processer som jag precis skisserat på för Merkurius i Kräftan i nionde huset. Det handlar inte om att Merkurius skulle dominera Mars. Kanske vi kan använda ordet influera, men det rör sig snarare om att Jungfrun i exemplet ÄR Merkurius i Kräftan i nionde huset, och att Mars uttrycker sig inom detta.
ASCENDENTEN:
internet skrev:Här kommer artikeln om Ascendenten igen, som verkar svår för vissa att hitta:
(den är skriven på ett sätt som aktiverar er högra hjärnhalva, och ska därför inledningsvis inte analyseras.)
ASCENDENTEN Skrivet av 'excellent-lizard', 27.jan.2006, kl.19:28
För er som inte gillar långa metafysiska utläggningar utan snarare vill ha enkla definitioner: se slutet av detta inlägg!
Ascendenten är som en energetisk bubbla inom vilken vi upplever och navigerar genom livet. Den ger oss en nödvändig ”push” eller stöt framåt och utåt. Den inleder en ny cykel; en cykel som i sin totalitet är beskrivet genom de Tolv Husen.
Den har inget att göra med det som ”SharpMissy” nämner som självmedvetenhet och självupptagenhet; speciellt inte det senare. ”Medvetenhet om ens själv”? Kanske, efter mycket reflektion och studier i bland annat astrologi, men troligtvis inte. Om så är fallet är det snarare så att Ascendenten blir till EN del eller ETT fragment av många i hur vi definierar och blir medvetna om oss själva. Men självmedvetenhet i sig själv? Tveksamt; snarare tvärtom!
Den har heller inget att göra med det som ”meme” kallar för ”vår image”; eller ”vem vi utger oss för att vara”!
”Image” kan tolkas på många olika sätt och jag känner att termen snarare fördunklar än definierar; alltså med avsikt att klargöra. ”Image” är en hyfsat korrekt definition men som tyvärr lämnar många frågor obesvarade. ”Vem vi utger oss för att vara” är helt fel. Detta tillhör snarare Descendenten.
All denna förvirring har sin källa i att så många astrologistuderanden inte verkar förstå att livet är i en ständig, cyklisk rörelse eller process. Nyckelordet här är CYKLICITET!
Ascendenten inleder ju Hus nummer Ett! Okej, vad innebär det? Det måste ju innebära att de Elva efterkommande Husen bygger på det som inleds i Ascendenten, eller hur? Och Tolfte Huset, det är det sista eftersom det bara finns Tolv Hus. Tar livets processer slut i samma stund som vi engagerar oss i Tolfte Husets aktiviteter?
Nej, just det! Det fortsätter enligt samma strukturella principer, men denna gång, förhoppningsvis, med förnyat innehåll, ny substans och med de tidigare erfarenheterna i bagaget att bygga på. En ny cykel inleds. Och om vi lyckas aktivera den ”push” eller stöt utåt som potentiellt finns genom Ascendenten, då blir den nya cykeln början på en spiral; alltså ett progressivt ut-vecklande av de potentialer som ligger och väntar i efterkommande Hus.
Ascendenten symboliserar alltså något nytt. Och precis som allting annat som är nytt och oprövat symboliserar Ascendenten något bräckligt och sårbart. Den gamla, föregående cykeln har en naturlig tröghet i sig. En tröghet som hotar att hålla tillbaka livsrörelsen från att sjuda nytt liv i detta gamla. Men eftersom livsimpulsen är den relativt starkare av de två är Universum konstruerad på ett sådant sätt att den förser varje inkörsport till en ny cykel – Ascendenten – med en naturlig ”push” framåt.
Ascendenten kan ses som en av de mest självklara funktionerna som vår personlighet består av. Den ligger oss så nära att vi inte ser den! Men Ascendenten har också en stor mystik runt sig. Vad är det för något som inte har någon existens, och som söker existens? Det är det vi pratar om här, inte sant?
Om Ascendenten bygger på det som avslutades i Tolfte huset, då måste vi ju fråga oss vad det är som finns kvar av livsrörelsen i de sista och avslutande graderna i Tolfte Huset.
Tolfte Huset symboliserar bl a de livsfragment som har genererats men som inte integrerats; processerats; assimilerats. Tankar tänkta utan uppföljning. Drömmar och visioner utan form. Emotioner uttryckta utan personligt ansvarstagande. Det visar på allt det vi avvisat hos oss själva och andra, och som nu tvingar oss och förföljer oss genom våra drömmar och våra rädslor. Bara för att vi inte integrerar dem, innebär det inte att de ”försvinner”.
Det som vi har avvisat, är tankeformer och energier vi kände oss besvärade av tidigare, beskrivet av de första Elva Husen. Det var tankar/emotioner/energier vi själva var med att skapa men som vi just då inte kände att vi kunde ta ansvar för. Det är vårt ”karma”; slaggprodukterna vi inte ville kännas vid men som var nödvändig i byggandet av den identitet/personlighet/ego vi kände var så viktig vid den tiden då vi befann oss på en tidigare fas av cirkeln, och även de föregående spiralerna. Dessa gamla, ointegrerade livsfragment ”hänger nu löst” i de mer subtila dimensionerna, men nära nog för att kunna påvisa sin existens, och därmed besvära oss…men även inspirera oss.
Spöket och Ängeln står här sida vid sida, och bjuder förföriskt in oss med hopp om befrielse från dualismens utmaningar och vardagens slit; vi skönjar här något stort, omslutande och förlåtande. Vi iklär dessa intryck i ultimata ideal, som ses som lösningen till allt. Men Spökets närvaro påminner oss med likvärdig styrka om vårt oupplösta förflutna. I vårt inre tar sig dessa negativa emotioner och tankar groteska former, som vi alltför oftast tillskriver oberoende och självständig status; de förefaller existera utanför oss. De är oss själva utan personlig tid/substans, och kan därför ta sig den form de behöver för att väcka gensvar hos personen. Rädslan och fruktan som dessa groteska, förvrängda livsformer består av är inget annat än vårt eget förflutna och dess tankar/emotioner, nu fria att forma sig efter smak och tycke; de är inte lika begränsade av materians tröghet som vi är.
Vi möter här också våra gamla avlidna mor/farföräldrar, och andra avlidna själar, som oroligt påminner oss om vikten av att vi förvaltar arvet rätt; att vi fortsätter bära hennes gamla ring; och ömt vårda gamla fotografier på dem när de var i livet. På detta sätt försäkrar de sig om sin egen illusoriska odödlighet och besvärar samtidigt deras ”frälsare”[efterkommande, nu levande släktingar/vänner] från riktig odödlighet; vilket skulle innebära temporär död för de ”döda levande”!
Tolfte Huset är naturligtvis meditation; tystnad; eftertanke; och drömmar. Genom att skruva ner volymen på våra sinnen, ivrigt och frenetiskt sökande efter mer och mer stimuli, så sänder vi ut en ton/vibration, som gör det möjligt för oss att se och kontakta de ”döda levande” och andra personliga och kollektiva karmafragment som ”hänger löst”. Genom att bjuda in dem i vår tid/medvetande ger vi dem förankring och substans. Genom ”andlig teknologi” kan vi sedan modulera energin och kontaktpunkten till önskvärd frekvens, och hjälpa dessa förvirrade lösa fragment till deras rätta plats. Det är detta vi kallar för att lösa upp; att befria; att frigöra.
De ”döda levande”inser att de endast finns som en potential, och måste invänta DERAS signal till ny inkarnation [och ny Ascendent] istället för att interferera med de ”levande dödas” tid och vältra sig i andlig illusorisk glamour, och den maktutövning detta innebär. Tolfte Huset har kallats ”dolda fiender”, och nu förstår vi vad dessa fiender är.
För våra syften här med att försöka komma underfund med vad Ascendenten är, och att vi gör detta genom ett betraktande av livets cykliska natur, så behöver vi inte gå in på att Tolfte Huset också är förknippat med ”potentiell framtid”. Jag vill bara nämna att det i-mellan-tid är så.
Så frågan är alltså nu vad det är som finns kvar på de sista graderna i Tolfte Huset? Där det gamla möter det nya?
När vi löser upp de löst hängande fragmenten från den gamla cykeln, öppnar vi samtidigt upp en kommunikationslinje eller port till ”andra sidan”, genom vilken inspiration och nyvunnet löfte om något nytt kan göra sig bemärkt i all stillhet. Det är en tid av förväntan och spänning, inte helt olikt den känsla vi har inför en kommande födelse. Födelsen är Ascendenten.
De fragment vi behöver återintegrera blir vårt medium till det okända. Genom att ge dessa fragment substans/kropp/tid genom att välkomna dem in i vårt medvetande står dörren eller porten öppen till det okända. Men Tolfte Huset är också produkterna och frukterna av alla våra ansträngningar. Vi kan nu dela med oss av dessa frukter till andra, och i denna process ”belönar” oss det okända med visioner om en ny kommande existenscykel. Vi förnimmer ett löfte; en inspiration; och en törst efter nytt liv. Vi har kommit ansikte mot ansikte mot det okända och reslutatet av detta är att den ger oss en ny chans till existens. Inte som straff; utan snarare som möjlighet till större; bättre; mer intressanta; och avancerade livsuttryck.. Experimentet fortgår!
Den sista graden i Tolfte Huset – den 359:e graden – är den grad då det okändas influens är som starkast. I teorin åtminstone, är det där som vi kan återvända fullt ut till Källan. Men den energi/intelligens/medvetandefragment som möter det okända här är alltför oftast, för att inte säga alltid, inte redo att fullt ut återvända. Energin är inte tillräckligt raffinerad och i samklang med detta ultimata okända. Följaktligen ger det okända detta fragment en push framåt nu med en vision om både det totala (genom dess kontakt med det okända), OCH med en vision om det som behövs göras; vad det är för typ av livserfarenheter som måste göras för att möjliggöra en bättre och starkare kontakt med Källan vid slutet av denna nya cykel.
Ascendenten är den punkt som är minst av allt ”själv”. Den har inget själv till att börja med! Hur kan man då säga att Asendenten är ”självmedvetenhet” och ”självupptagenhet”?
Hur kan Ascendenten symbolisera ”hur vi utger oss att vara”? Jag har läst många astrologer som menar att Ascendenten är den mask vi tar på oss i vårt möte med vår omgivning. Hur kan vi konstruera en mask när det inte finns ”någon där” till att börja med?
Att sätta på sig en mask är ett medvetet val, oftast av inspiration eller tryck genom sociala situationer. Denna mask underlättar möte och interaktion med allmänheten och även interpersonella kontakter. Och vilket Hus är förknippat med detta? Just det, Sjunde Huset!
Sjunde Huset/Descendenten visar vilken mask vi konstruerar för att på bästa sätt kunna navigera sociala situationer och möte med offentligheten.Inte Ascendenten! Descendenten är i opposition med Ascendenten. Och vad är en oppositions natur? Svar: medvetenhet. Det är genom fullmånen vi ser det löfte som Solen befruktade Månen med vid nymånen. Samma sak är det med Ascendenten: VI BLIR MEDVETNA OM ASCENDENTEN GENOM ATT ANDRA (DESCENDENTEN) BERÄTTAR OM DEN FÖR OSS. En person med Kräftascendent är inte medveten om dessa kvaliteter förrän andra pekar ut de för oss. Och inte ens då känner vi att vi kan identifiera oss med det; det är en mental efterkonstruktion vi astrologer går vilse i när vi säger att det är vår ”identitet”.
Om det är något ”själv” som Ascendenten kan förknippas med så är det i så fall ”Självet” med stort S. Detta ”Ursprungliga Själv” är inget vi normalt har någon större kontakt med, även om jag personligen tror att det är möjligt. Vår relation till Ascendenten är snarare en STARK KÄNSLA ELLER IMPULS AV ATT VI MÅSTE AGERA OCH ”STÖTA FRAMÅT OCH UTÅT”! Ascendenten är INSTINKTIVT och SPONTANT lösgörande av energi för att genom detta lösgörande förvissa oss om att en ”energetisk bubbla” skapas genom vilken vi kan stå emot det förflutnas negativa dragning på oss; dvs Tolfte Huset. Alltså är Ascendenten – och Första Huset – behovet att värna om och kämpa för de kvaliteter som vår Ascendent symboliserar. Men detta görs INSTINKTIVT, dvs utan förtanke och plan, och även DEFENSIVT eftersom denna energetiska bubbla är det som MÖJLIGGÖR utagerandet och förverkligandet av den nya cykeln beskrivet genom alla Husen.
Alla de andra planeterna och Husen uttrycks genom Ascendenten och Första Huset. Denna energetiska bubbla som vi kämpar med för att göra starkare och starkare, är den inom och genom allt annat uttrycks. Vi bär den med oss hela tiden. Men vi identifierar oss inte med den!
Ascendenten är därför, enkelt uttryckt: hur vi PROJICERAR vår personlighet! Så enkelt är det. Varken mer eller mindre! Den är också vår fysiska kropp och därför fokuspunkt för vår hälsa.
När vi involverar oss i relationer [Sjunde Huset]; med vänner[Elfte Huset]; med våra barn [Femte Huset] osv måste vi alltid förr eller senare se till att vi har möjlighet att distansera oss för att inte ”sväljas” av omgivningens krav och förväntningar. Att gå tillbaka till möjligheten att stå på egna ben; att kunna generera handlingar som stärker vår totala personlighet; att förvissa oss om vår styrka och förmåga till oberoende osv; det är Ascendenten!
Jag vill också avsluta med att säga att Ascendenten växer sig starkare och starkare ju äldre vi blir. ”Bubblan” blir mer och mer DISTINKT; som är just den främsta evolutionära avsikten och funktionen som Ascendenten har! Varken mer eller mindre!
Descendenten/Masken, uppfattar vår omgivning när vi aktivt relaterar till dem. Men ”bakom”, eller snarare, INOM denna mask – medvetet konstruerad relationsprofilering – finns vår NÄRVARO. Denna närvaro är vår Ascendent. Omgivningen uppfattar den främst då vi inte aktivt relaterar till dem, även om influensen finns där hela tiden. Den är ju vår kropp och utgör också till stor del vårt utseende.
När vi aktivt relaterar till andra, antingen i en –mot-en situationer, eller mer generellt i vår relation till allmänheten [Sjunde Huset] då är det Descendenten vi aktiverar eller uttrycker. Och det som ”trycks-utåt” är samma sak som det som vi ger och PRESENTERAR av oss själva till andra. Det är med andra ord dessa energier/kvaliteter som de andra måste upprätta en relation med. Vi bjuder in de andra genom vår Descendent och detta är detsamma som att säga att de andra måste kontakta oss genom vår Descendent. Visst, de kan slå oss på vår axel och säga ”du!!” och beröra vår Ascendent/kropp och väcka vår uppmärksamhet (som är vår Ascendent) men i samma ögonblick relaterandet inleds då är vi inne på Descendenten.
Ascendenten som identitet verkar alla astrologer skriva under på. Inte jag. Frågan är: vems identitet? Vi kan identifiera mannen ”där borta” med den röda kepsen som han som snodde väskan. Vi kan identifiera hon som sitter där inne näst längst till höger, som hon som vi såg tidigare när vi var nere vid stranden. Vi identifierar alltså en annan genom DERAS Ascendent; men vi identifierar INTE oss själva genom vår Ascendent!
Jag misstänker att allt detta prat om olika identiteter – Asc vår ”personliga” identitet; MC vår ”offentliga” identitet osv - bygger på det faktum att vi vet att Desc är ”de andra”, och då sluter vi oss till att det som ligger i opposition med Desc är ”vi själva”dvs Ascendenten. Det är sant att Ascendenten symboliserar förmågan att värna om vår oberoendehet; självständighet; och även förmågan och nödvändigheten att försvara våra gränser. Det är genom den som vi bryter ny mark. Vi måste hävda oss; mejsla fram en stark och distinkt ”energetisk bubbla”/aura genom vilken alla våra andra behov kan uttryckas och förverkligas.
Men allt detta gör instinktivt; dvs utan förtanke och plan.
Frågan är då vad vi menar med att värna om ”vår” oberoendehet; ”vår” rätt att ta plats; vara en del av det existerande rummet; finnas till osv? Vår=oss=vi=jag; vem är jag? Vem är min medvetna ”identitet”? Detta är alla planeterna tillsammans och de faktorer de uttrycker sig igenom (hus, tecken, aspekter..). Men det är framförallt Solen och Månen. Och speciellt Solen. Vad detta innebär är att Ascendenten=rätten att ta plats; rätten till influens och existens; TJÄNAR Solen!!! Ascendenten ska UNDERORDNA sig Solens rätt till genererandet; skapandet; uttryckandet; förverkligandet; realiserandet av vår INNERSTA KÄRNNATUR=SOLEN!!!
Solen i sin tur behöver ett medium, en form, för att inse och förverkliga denna ”gnista av ljus/medvetande”, och det gör den genom Månen, som distribuerar och gradvis fördelar Solens råa överväldigande energi. Månen är Modern, och genom henne portionerar vi ut och realiserar Solens medvetande. Solen uttrycks GENOM Månen. Precis som vi inte kan se på Solen en längre stund utan någon form av lins/skydd, så kan vi inte heller upprätta en relation med vår Sol utan med hjälp av Månen, som fungerar som en lins eller ett skydd som modulerar och trappar ner Solens energi till en frekvens som går att assimilera, processa, och integrera. Månen är närande och att tillgodogöra sig närandet. Och för det krävs bearbetning och smältande av den råa födan som Solen symboliserar.
Så Solen behöver Månen för att kunna se sin natur genom de former hon genererar. Men Ascendenten är extremt viktig då den ger oss existensberättigandet och förmågan att realisera Sol-Måne medvetandet på våra egna (Ascendenten) villkor. Alltså: Ascendenten öppnar upp ett rum inom och genom vilket vårt potentiella medvetande kan realiseras. Den ska ses som en ”push” eller stöt utåt!
Vad händer om vi har en svag Ascendent, dvs om vi inte har mejslat fram denna distinkta personligt karakteristiska influens/bubbla?
Då kan vi endast realisera och förverkliga vårt potentiella mevetande [Sol-Måne, primärt] på ANDRAS villkor. Yttre situationer och andra människor spelar nu på vår svaghet och tvingar oss att hitta mening, syfte, och medvetande [Solen] på deras premisser. I längden leder detta till utnyttjande, utmattning, och brist på perspektiv. Kom ihåg: Ascendenten är styrka och genererandet av personliga gränser och prioriteter. Att den är i opposition med Descendenten informerar oss om vikten att balansera personlig styrka och oberoende med öppenhet till andra [Descendenten].
Som jag skrev i mitt första inlägg så symboliserar Ascendenten de kvaliteter som nyligen genomgått upplösning och raffinering i mötet med det okända i Tolfte Huset. Detta okända gjorde bedömningen att dessa kvaliteter inte var tillräckligt kvalificerade till att helt ut få kontakt med det okända. Alltså gav det okända dessa medvetandefragment/kvaliteter en vision om vad som behövs göras för att den nästa gång när den kommer i kontakt med det okända, ska kunna upprätta en stark och medveten kontakt med den. Vi blir alltså ett med Källan återigen; cirkeln sluts – även om spiralen fortsätter.
Alltså är Ascendenten extremt svag och bräcklig då dessa kvaliteter för första gången på mycket länge återigen måste involvera sig med det fysiska och det materiella. Dessa kvaliteter har nu som uppgift eller som mission att inleda en helt ny cykel. Minnet av den vision Källan gav den på den sista graden i Tolfte Huset finns där, men omedvetet för de flesta av oss. Vad denna vision och mission är kan vi se genom de kvaliteter som är sammankopplad med det tecken som är på Ascendenten, och den Sabianska symbolen. Den planet som styr Ascendenten – exoteriskt eller esoteriskt - arbetar nu ut denna vision INSTINKTIVT/OMEDVETET [exoteriskt] eller med INSPIRATION/MISSION [esoteriskt].
Inledningsvis måste Ascendenten hörsamma Solens ”röst” och anpassa sig därefter. Ascendenten blir ett redskap för Solen, precis som Månen blir ett medium för Solen. Om vi integrerar dessa faktorer – dvs om vi lyckas uppnå förverkligandet av vår Sol genom ledarskap och dynamisk kreativitet, då kommer Källans röst och den vision den upprätthåller genom Ascendenten, att mer och mer ge sig till känna genom vårt medvetande.
Vad som sker nu är att Solen måste underordna sig Ascendenten och den vision som uttrycks genom den, och mobilisera sin förmåga att aktualisera och realisera denna vision. Ascendenten bli nu en rot-impuls som genomsyrar varje medvetandefragment/planetfunktion.
Den Sabianska symbolen på Ascendenten ändras var fjärde minut, vilket gör den till den mest specifika variabeln vi har i astrologin. Solens grad, och dess Sabiska symbol, ändras endast en gång per dygn. Alltså är Ascendenten ett stort mysterium sett utifrån den metafysik jag skisserar på här; dvs att den följer som ett naturligt evolutionärt steg på det okända i Tolfte Huset.
Frågan om identitet får nu en ny innebörd: Ascendenten är hur andra identifierar oss, men den är också vårt Ursprungliga Självs identitet, som vi gradvis kan börja identifiera oss med, om och när, vi börjar känna visionen inom oss!
En ganska intressant sak händer då vi mediterar på den punkt som vi kallar Ascendenten. Det är som om de primära negativa och positiva energierna tar ut varandra och lockar fram en neutral energi. Denna neutrala energi är den som också är aktivt närvarande vid Solstånden och Dagjämningspunkterna då Yin och Yang når sin största balans, eller extremer. Och Ascendenten delar naturligtvis symbolik med Vårdagjämningspunkten, inte sant?
Denna neutrala energi är den pol runt vilket vårt polariserade medvetande har sitt varande. Och det är allas vår evolutionära uppgift att integrera varande med icke-varande!
