Autentiserad. (Mycket dålig internetuppkoppling).
http://www.youtube.com/watch?v=rgxfthPHTwc
http://www.youtube.com/watch?v=Eyanh5NH_6c
http://www.youtube.com/watch?v=G5kNmEcxiLo
Vi ses.
Varför?
Moderator: Moderatorgruppen
Sluta att fråga mera. Du vet redan att du vet.
Känner sorg över "mänskligheten", som inte uttrycker friheten helhjärtat. Detta är jag, allt är vi.
Sitter och gråter. Behöver en djup bikt. Min pappa kom och hälsade på för en halvtimma sen, han hade varit hos farmor, men det är inte "därför" jag gråter. Jag vill bara vara befriad, jag är osynlig i två delar. Kände direkt att min renhet söndersmulas. Bad honom att förstå hur mamma intresserar sig för min sorg på ett perverst sätt och att jag aldrig haft ett eget jag utan söker en projektion på en förlorad tudelad auktoritet, och att jag säkert kommer spåra ut konventionellt sätt och skära sönder armarna.
Hallå?
Vad fan håller du på med?
Jag har för stora krav på kärleken, jag har alltid velat avsexualisera mig (och det har jag utan att göra något lyckats med) -utan att stå för min "egentliga" sorg. Herregud. Jag är "andligt omogen".
Vad är meningen med det här? Hur skapas en ny persona när man är så här förankrad i ett smutsigt inte? Vad är renhet? Jag överväldigas av personlig skuld när det gäller hur man mentaliserat ett användande av min förflutna för att rentvätta min yta helt jävla maniskt. Ser igenom varenda ord jag uttrycker och ber om nåd ifrån GUD. Varför annars är jag på psyket? Jag har tappat greppet riktigt alltså, blev galen när jag "förstod" astrologi -jag försöker "säga" till mig att "detta är bara jag själv" men "bilder" rycks ut ur mitt huvud och betonar irrelevansen i detta kontaktsökande, min närvaro behöver en kollaps, men hur när jag är denna dolda konvention -det måste ju finnas en mening med det här...? Vi måste ju bara bli beslutsamma och sluta göra oss inför varandra.
/Psykopat, en kopia av massorna, vill möjliggöras. Sluta vara misstänkt.
Annars är jag lugn och söker omedvetet fysisk sorg, ett äckel över det kopierat familjära, handikappade människor.. vill bara få kontakt med mig själv men det funkar inte att vara kär i sitt flöde.
Behöver något akut inom oss som kollektiv, något genuint, att rikta fokus på. Vill göra något med mina resurser..
Känner sorg över "mänskligheten", som inte uttrycker friheten helhjärtat. Detta är jag, allt är vi.
Sitter och gråter. Behöver en djup bikt. Min pappa kom och hälsade på för en halvtimma sen, han hade varit hos farmor, men det är inte "därför" jag gråter. Jag vill bara vara befriad, jag är osynlig i två delar. Kände direkt att min renhet söndersmulas. Bad honom att förstå hur mamma intresserar sig för min sorg på ett perverst sätt och att jag aldrig haft ett eget jag utan söker en projektion på en förlorad tudelad auktoritet, och att jag säkert kommer spåra ut konventionellt sätt och skära sönder armarna.
Hallå?
Vad fan håller du på med?
Jag har för stora krav på kärleken, jag har alltid velat avsexualisera mig (och det har jag utan att göra något lyckats med) -utan att stå för min "egentliga" sorg. Herregud. Jag är "andligt omogen".
Vad är meningen med det här? Hur skapas en ny persona när man är så här förankrad i ett smutsigt inte? Vad är renhet? Jag överväldigas av personlig skuld när det gäller hur man mentaliserat ett användande av min förflutna för att rentvätta min yta helt jävla maniskt. Ser igenom varenda ord jag uttrycker och ber om nåd ifrån GUD. Varför annars är jag på psyket? Jag har tappat greppet riktigt alltså, blev galen när jag "förstod" astrologi -jag försöker "säga" till mig att "detta är bara jag själv" men "bilder" rycks ut ur mitt huvud och betonar irrelevansen i detta kontaktsökande, min närvaro behöver en kollaps, men hur när jag är denna dolda konvention -det måste ju finnas en mening med det här...? Vi måste ju bara bli beslutsamma och sluta göra oss inför varandra.
/Psykopat, en kopia av massorna, vill möjliggöras. Sluta vara misstänkt.
Annars är jag lugn och söker omedvetet fysisk sorg, ett äckel över det kopierat familjära, handikappade människor.. vill bara få kontakt med mig själv men det funkar inte att vara kär i sitt flöde.
Behöver något akut inom oss som kollektiv, något genuint, att rikta fokus på. Vill göra något med mina resurser..
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster