Filosofi å affärer?

[kunskaparen]

"Det fina i att inte veta är kanske meningen med livet. Föreställ dig att du visste exakt hur ditt liv skulle gestaltas. Ett sådant liv skulle troligen sakna innebörd och mening. Intressant tanke, eller hur?"

http://blogg.credos.se
http://www.credos.se

[Algotezza]

"Det fina i att inte veta är kanske meningen med livet. Föreställ dig att du visste exakt hur ditt liv skulle gestaltas. Ett sådant liv skulle troligen sakna innebörd och mening. Intressant tanke, eller hur?"

http://blogg.credos.se
http://www.credos.se

Det är skillnad på att veta meningen med livet och att veta exakt hur framtiden skall bli. Mitt liv kan ha mening utan att jag vet exakt hur det konkret kommer att gestalta sig i framtiden.

Det är väl inte avsaknad av mening som ger livet mening, eller?

Låter snurrigt och förvirrat...

tänker Algotezza

[Justin Case]

"Det fina i att inte veta är kanske meningen med livet. Föreställ dig att du visste exakt hur ditt liv skulle gestaltas. Ett sådant liv skulle troligen sakna innebörd och mening."

Om jag visste att varenda cell i min hjärnas lyckocentra från och med nu skulle komma att extremstimuleras så att jag blev så lycklig som jag överhuvudtaget kan vara, och att denna extremstimulering av mina lyckocentra skulle fortsätta oavbrutet i evighet, och om jag visste exakt hur den lyckan skulle kännas (t.ex. för att extremstimuleringen av mina lyckocentra redan börjat, och för att den skapar en lyckoloop i mig som innebär att en och samma minut av superlyckliga upplevelser upprepas oförändrad i det oändliga), skulle jag inte bry mig ett skvatt om det faktum att jag vet vad som kommer att hända i framtiden. Jag skulle se väldigt, väldigt mycket fram emot en evig konstant superlycklig framtid. Jag skulle bara njuta för fulla muggar.

Oförutsägbarhet är bara en av många (potentiella) källor till lycka - och inte på långa vägar den mest lyckoalstrande. Tvärtom är det just oförutsägbarheten i livet som gör att vi inte har råd att luta oss tillbaka och njuta för fulla muggar hela tiden. Oförutsägbarheten i livet innebär att vi, för att inte råka illa ut, måste vara på vår vakt då och då, och mer eller mindre konstant tänka på saker och ting som inte är optimalt lyckoalstrande att tänka på, och komma ihåg en hel del saker som upptar hjärnkapacitet så att vi får mindre hjärnkapacitet kvar till att vara lyckliga med (jämfört med ovan beskrivna utopiska scenario).

Att livet nödvändigtvis skulle vara meningslöst bara för att man visste exakt vad som skulle komma att hända bestrider jag alltså å det bestämdaste.