Att arbeta med sin inre alkemi

[Minded]

Nu ville jag mest fråga om det är så att man "inser teorin" överhuvudtaget, eller inte. Om INNEHÅLLET och inte formen.

Jag tror att alla som läser det du skriver ser delar och glimtar av 'teorin' lite då och då. Precis som du själv utvecklas genom tillfälligheter. Om de fortsätter läsa dig, så är det talande nog, tycker jag - faktiskt oavsett om de ser till innehållet eller formen, eftersom att de därmed utsätts för minst det tidigare.

Du ser hur du själv (också) är tvungen att förhålla dig till språket, varför det var möjligt för oss att citera dig och ungefärligt svara dig. Om du är ute efter kommunikation, dvs kontakt med andra, så behöver det vara sådan. Sen om det krävs för din lära eller inte, tja, det är förvisso en annan femma.

Förvisso svårt att lära ut någonting, ge någonting, till andra utan att ha 'normell' kontakt med dem. Även om detta i sig kan vara nog så eftersträvansvärt.

[Vilja]

Jag upplever att du gör ett genuint försökt till att förstå "hur jag känner". Jag har inre direkt haft någon psykos, men i övrigt kan jag relatera till inkännandet.

Jag var bara ute efter "kännandet", ja, och inte din teoribildning. Fast iofs så ser jag dom delar med kopplingar till barndomstrauman som en form av "teori", som jag själv utgår mkt ifrån. Men det verkar vara andra saker som drar din uppmärksamhet så jag går inte in mer där.

Ber om ursäkt att jag drog en förhastad slutsats där, när du skrev om medicineringen. (Jag tolkade det som an anti-psykotisk substans.)

Själva inkänningen var mest åt mig själv egentligen (har svårt att dra fram dom här sakerna till ytan och behöver ofta spegla det i någon annan först) samt en allmän känsla inför "alla dom" som haft det så mkt värre än jag själv och ofta blivit dubbelt misshandlade via psykvården/samhället. Känner mkt ilska runt det här, men vet att det handlar om mig själv i grunden. Det gav mig nåt att avreagera mig, känner mig lite lugnare inför det hela idag. Ser tendensen att förlägga den här delen av smärtan på "dom som har det värre". Ibland har jag lättare att känna t ex sorg inför det någon annan beskriver om sitt liv än inför mig själv, som det hela ju gäller. Nog om det, nu kan jag gå vidare med det här.

[suchanother]

Alkemi sysslar med att förvandla billiga metaller till guld. I grunden finns Aristoteles ”fyra element” som i rätt proportion kan producera vilket ämne som helst.
August Strindberg var starkt påverkad av Swedenborgs tankar i ämnet och offrade ett antal år till att tillverka guld, han fick dock bara till kattguld.
Den gode August borde läst lite mer Marx så hade han förstått varuvärdesprincipen; en varas värde är direkt proportionell mot arbetsinsatsen. Det finns inga genvägar, varken i kapitalismen eller någon annan ekonomi.

[Loke]

Alchemy is the ancient art and science of elemental transformation, which in modern times was re-interpreted by C.G. Jung and his followers as psychospiritual transformation using symbolic or imaginal processes.

http://metzneralchemicaldivination.org/
Och läs en av hans böcker eller delta på en av hans kurser innan du häver ur dig någon förutfattad mening om detta such. Still going strong, Learys gamla doktorand.

[suchanother]

Förutfattad mening? Använder den gängse definitionen på alkemi.
Sen att Jung använder alkemin som symbolspråk är ju en annan sak som inte handlar om eg. alkemin längre.
Jaja, möjligen har jag missuppfattat tråden helt.

[Loke]

Ja, det spelar inte så stor roll. Tråden verkar för mig handla om skribenternas strategier för välmående och jag ser goda tecken. Mycket intressant utbyte och det går åt rätt håll, och det hängs även ut små spindeltrådar för dig att hänga på i välmåendetåget Such. Tack för ditt befruktande inträde Vilja!

[Avantgardet]

Such,

Måste rätta dig också här Such. Strindberg började läsa Swedenborg först efter att han avslutat sin bana som kemist/alkemiker, och som endast varade en kort period men som för honom hade grava konsekvenser. Som bekant blev fanskapet psykotisk utav alla ångor som uppstod när han stod och kokade sina soppor. Fick för sig att man hade nåt slags röntgenmaskin som man bestrålade honom med, och att den fanns i nån grannlägenhet. Han flyttade runt mellan några olika ställen, men förföljdes alltid av samma röntgenmaskin. Hans kom småningom ur sin psykos, och som han gjorde det läste han också Swedenborg. Nu är det förvisso så, om jag inte missminner mig, att Swedenborg var geolog, men något om alkemi tror jag aldrig han har skrivit. Inte heller geologin intresserade honom sen han genomgått sin "kris" där han blev religiös. Har för mig att han då också sa upp sig som gruv...nånting, högt uppsatt, kommer inte ihåg exakt. Levde på ett päron och ett bröd om dan resten av sitt liv, nådde hög ålder, och pratade med typer från andra planeter i sin sängkammare. Han tolkade också minutiöst moseböckerna i det som kom att kallas "Arcana Caelestia" - en diger samling skapligt tjocka volymer, nånstans mellan tjugo och trettio stycken till antalet. Hans produktion är omfattande. Nåväl. Strindberg började som sagt likväl läsa Swedenborg först efter sina exkursioner i alkemin. Han hävdar i själva verket att det var Swedenborg som stod bakom hans tillfrisknande. Själv vill jag nog hävda att det gapiga svinet aldrig någonsin var fullt frisk, varken före eller efter "inferno". Hela tiden denna borgerliga vidskepelse, han kunde aldrig riktigt göra sig kvitt föreställningen om "Makterna", om något "högre väsen". Lustigt är att detta är något som delas av fler utav naturalisterna. Många är de som flirtar med ockultism och andlighet vid denna tid. Ryssarna har ju alltid varit samtidigt både bittra realister och vidskepliga utav bara helvete, men det är gemensamt för hela Europa vid sekelslutet.

[Vilja]

Det var vänligt sagt, Loke! Kanske kommer in på ämnet mer allmänt senare, om det känns relevant. Just nu är det som bortblåst och jag känner mig rätt "normal" igen...är lite knäpp, jag vet. Det kommer och går den här inre driften att dra fram saker ur gömmorna. Hoppas att jag inte skrämde bort någon med mitt spontana infall bara, fast viss tystnad kan iofs vara ett gott tecken på att saker rör på sig.