Skogsälvan skrev
Kärlek och sällskap tror jag.
Jag tror Skogsälvan har slagit huvet på spiken.
När jag började läsa Martinus så lärde jag mig att Gud är den som skapat allt och allt finns INOM Honom.
Som jag förstod det så var universum = Gud och Han har skapat oss för att skapa en livsupplevelse för sig själv.
Vi har alla en gnista av Gud inom oss.
Karma och reinkarnation är de faktorer ("ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden") som gör att vi återförenas efter oändliga tider när vi gått igenom de olika stadier som finns - t ex växt, djur och människa (osv)
Vi befinner oss nu i brytpunkten mellan djur och människa. En "uppgörelse" mellan egoismen och kärleken är i gång. Och kommer allt närmare "kraschen".
Vi människor är jordvarelsens hjärnceller. Jorden är långt utvecklad och för att hon skall kunna överleva decimeras de som inte håller måttet för en kärleksfull tillvaro.
Tufft men inte "livsfarligt". Livet är evigt fast det är smärtsamt att lära sig att älska sin Gud över allt förstånd och sin nästa som sig själv.
Vi har dessutom mer talanger inom oss än vi är medvetna om. De ligger överskuggade av konvenansens och rädslans svårgenomträngliga töcken. Det kan vi göra något åt. Trollformeln heter självkännedom.
Det jag visar för mina medmänniskor är ofta det förskrämda barnets undvikande beteende. Inte mitt gudomliga jag.
från jag är jag
