Hur skulle Du möta ett dödstraff`?

[Tractatus]

Detta må vara en morbid tanke. Men ändock;

Låt säga att du fick dödstraff idag. Hur hade du tagit det tror du? Ditt sinnestillstånd på väg till galgen? Vilka tankar? Förskräckelse? Lugn?

(medveten om att det inte går att ge ett riktigt svar på det, men anyway. Rent hypotetiskt)

[Avantgardet]

Hur lång tid har man på sig att förlika sig med tanken?

Här och nu skulle jag säga att det vore direkt dumt av mig att inte ta tillvara på det chockartade i självadödsdomsbudet på ett konstruktivt konstnärligt sätt genom att ta fasta på själva upplevelsen av detta.

Förskräckelse och lugn skulle antagligen komma om vart annat, beroende på vilket perspektiv jag anlade. Pulsen skulle dock, ofrånkomligen (oavsett vilka rationalistiska försvarsmekanismer jag än ställde till mitt eget förfogande), ligga på sisådär 200bpm timmarna innan själva avrättningen - förutsatt att jag inte lyckats "knäcka", eller förlikat mig med, situationen innan dess (men jag brukar vara uppfinningsrik). Man får finna sig i det ofrånkomliga.

Fanns det emellertid möjlighet att göra motstånd på något sätt så skulle jag ju självfallet slåss med näbbar och klor.

Risken finns jag att denna stressor (vilket är en försiktigt tilltagen psykologisk terminologi för att beskriva denna situation) skulle utlösa ett psykotiskt tillstånd hos mig, och då skulle det vara betydligt svårare att kontrollera tankarna/emotionerna, men förutsatt att allt annat var i ordning (god fysisk hälsa, "lugn och ro" m.m.) så skulle mitt tidigare svar antagligen gälla. De psykoser jag erfarit har alltid avklingat efter ett par dagars vila, och har endast inträffat under extremt utsatta förhållanden (där flera stressorer samverkat och gett en additativ effekt).

Jag brukar förövrigt fundera på att söka jobb på begravningsbyrå för att få jobba med såna här tankar och rusta mig inför det ofrånkomliga, borde göra slag i saken. Bra frågeställning förresten!

[Jörgen]

Dödsdom vid en obestämd tidpunkt har vi alla redan fått,
reaktioner till det kan vara lite olika för olika människor, ner de upptäcker detta.

Bland annat att förneka det hela, det finns även manualer för det, hur man gör, där det står att man inte alls dör, bara man gör så och så.

Den dagen den sorgen, tänker jag, det är nog långt dit, tröstar jag mig med.

I samband med ens egen avrättning skulle jag nog vara rätt uppspänd och upprörd över denna kränkning, men kanske bli trött och likgiltig efter en tid, och kanske börja fantisera om vad som väntar på andra sidan.

[Algotezza]

Detta må vara en morbid tanke. Men ändock;

Låt säga att du fick dödstraff idag. Hur hade du tagit det tror du? Ditt sinnestillstånd på väg till galgen? Vilka tankar? Förskräckelse? Lugn?

(medveten om att det inte går att ge ett riktigt svar på det, men anyway. Rent hypotetiskt)

Med förakt mot bödlarna samtidigt som jag i sann Jesusanda hade förlåtit dem. Jag hade hoppats att någon med mobilkamera skulle filma det och läggga ut det på nätet. Men strax före i dödsögonblicket hade jag skitit på mig.

A

[Varney]

fullständigt ovärdigt och utan stolthet: i ren och skär panik och hysteri ... en chansning.

[sethny]

hade blivit livrädd i ordets rätta bemärkelse.

[suchanother]

Saddam tog döden som en man. Må hans banemän brinna i helvetet!

[Jörgen]

ser fram emot bush hängingen, oj va han ha kommer att försöka slingra  sig - nej! nej! snälla! döda inte mig! låt mig få leva lite till! låt mig få döda lite fiender till.

[eken]

Om jag hade gjort orätt, och dödsstraffet var en legitim handling utförd av legitima och redbara statstjänstemän som sanningsenligt och sakligt nagelfarit mitt ärende, hade jag försökt att ta det hela med ro.

Mina bödlar skulle ju bara göra vad som förväntades av dem, och jag skulle tacka dem för deras hängivenhet till den rättspositivistiska traditionen och beundra dem för att de så tydligt tagit ställning för demokratin och förstått sin roll som verkställare av folkviljan.

Sedan skulle jag kissa ner mig.

Mvh
Anders

[lkl]

Om jag hade gjort orätt, och dödsstraffet var en legitim handling utförd av legitima och redbara statstjänstemän som sanningsenligt och sakligt nagelfarit mitt ärende, hade jag försökt att ta det hela med ro.

Mina bödlar skulle ju bara göra vad som förväntades av dem, och jag skulle tacka dem för deras hängivenhet till den rättspositivistiska traditionen och beundra dem för att de så tydligt tagit ställning för demokratin och förstått sin roll som verkställare av folkviljan.

Sedan skulle jag kissa ner mig.

Mvh
Anders

Skämtar du? Kan det någonsin vara legitimt att döda en annan människa med berått mod så som sker om man anför s k förnuftsskäl? Det är en helt annan sak om det sker i stridens hetta så att säga; ett mord som sker i misstag t ex är ju det mest oskyldiga man kan tänka sig; medan det avsiktliga kliniska mördandet som pågår inom olika rättsväsenden är det mest fruktansvärda - men så är dom också alkoholister dom flesta jurister.

[amy]

jag skulle nog,,,,, skratta..... ihjäl mig....... innan.... de skulle hinna........... korsfästa mig........ .,.....

men om du kan.....
om du hinner....
ta mig ut... från den här datorn....
och korsfäst mig.... för at..

[lkl]

jag skulle nog,,,,, skratta..... ihjäl mig....... innan.... de skulle hinna........... korsfästa mig........ .,.....

men om du kan.....
om du hinner....
ta mig ut... från den här datorn....
och korsfäst mig.... för at..

coolt!

[eken]

Skämtar du? Kan det någonsin vara legitimt att döda en annan människa med berått mod så som sker om man anför s k förnuftsskäl? Det är en helt annan sak om det sker i stridens hetta så att säga; ett mord som sker i misstag t ex är ju det mest oskyldiga man kan tänka sig; medan det avsiktliga kliniska mördandet som pågår inom olika rättsväsenden är det mest fruktansvärda - men så är dom också alkoholister dom flesta jurister.

Ett överlagt mord som sker av misstag borde väl kunna innehålla ett ganska högt mått av klander även fast det sker av misstag? Kanske kan misstaget i sig grunda ett moraliskt klander, att dö av misstag låter inte roligt.

För egen del skulle jag hellre dödas av bödlar som åtminstone försöker handla rättvist än av bödlar som medvetet handlar orättvist.

Mvh
Anders

[Rafael]

"en gata till, det är långt kvar. En halv gata till, det är långt kvar. 20 fotsteg till, det är långt kvar."