Fromm skrev:Javisst, du reagerar på ett sätt och jag på ett annat, dina föräldrar behandlade dig annorlunda än mina, osv.
Hjärnans hierarki har vi gemensamt.
Rädsla har vi båda, objektet och styrkan kan dock skilja sig åt.
OBS! Vi är inte alltid medvetna om vår rädsla och ännu mindre vad som skapade den.
Vårt medvetande (känsla och tanke) kommer dock att bli stimulerad av vår omedvetna rädsla.
Vill först passa på att tacka för ett alldeles utmärkt svarsinlägg!
Och du förstod precis mina invändningar!
Dock är jag fortfarande lika skeptisk. Exempelvis rädsla, förvisso ett mycket bra tilltaget exempel, kan jag emellertid inte med säkerhet gå med på vara något som av av nödvändighet måste ha. Det är att behandla evolutionsteorin synkront - fryst i tiden, när det egentligen handlar om något som skall beskriva just utveckling (alltså en rörelse) - så jag har svårt att förstå biologiskt-deterministiska förklaringar i detta hänseende. Andra alternativ kan vara att peka på just miljöaspekter också när det gäller just rädslan (sanktionssystem, inlärda beteenden, betingning), eller (vilket du lite maskerat tycks göra) koppla ihop den med något slags fundamental Kierkegaardsk existentiell ångest. Sen kan man fråga sig varför det måste vara ett slags hierarki på detta sättet som du målar upp, varför kan det inte vara så att det är helt fragmentariskt (att de inte alls har denna påverkan på varandra utan bara har ett visst släktskap och kanske sammanfaller lite mer är vad som kan tyckas slumpartat)? Eller en upp-och-nervänd hierarki (en orsakskedja från medvetandet och ner till instinkterna - säg "överjag" om du föredrar det). Det är lite vagt att sätta likhetstecken mellan en rädsloparameter och de känslor/emotioner vi erfar (och i förlängningen vilka tankar vi har). Så enkelt är det nog inte.
Jag anser neurovetenskapen göra den fatala missen att vifta bort den "fria viljan" - lägga den sist i medvetandeprocessen, och därmed förvandla den till en post-deskription av upplevelsen. Jag upplever inte min "vilja" på det sättet, gör du?
Fromm skrev:Trädet är en metafor för att visa på hur naturen utvecklat känslornas hierarki.
Från den "enkla" automatiserade process till mycket sofistikerad styrning av livet.
Känslor och emotions är beroende av underliggande saker.
Förlorar man förmågan att uttrycka en viss emotion, förlorar man också förmågan
att uppleva den känsla som motsvarar emotionen.
Enligt neurovetenskapen är det mänskliga förnuftet knutet till känslorna,
och dessa är i sin tur kopplade till det grundläggande samspelet mellan hjärnan och kroppen.
Som sagt, så tycker jag det här är lite förenklat (och man tvingas fråga sig huruvida djur har "medvetanden" om man skriver under på såna här förklaringsmodeller - de saknar ju allt som oftast "de senast tillkomna" delarna av hjärnan som vi erhållit genom "evolutionen").
Jag är inte säker på att jag förstår distinktionen känslor-emotioner, kan du utveckla?
Jag håller med om att förnuft och känslor står i ett intimt förbund (kanske rent av två sidor av samma mynt, det skulle jag hävda åtminstone), men vad som styr vad vill jag inte rista i sten direkt, gissningsvis är det en ömsesidig påverkan (så upplever jag det).
Kort sagt: jag är oerhört skeptisk till den här känslohierarkin.
