Vad det handlar om

[Djens]

Tycker ni att det finns någon skillnad mellan de som har förstått och de som inte har förstått? I så fall, vad anser ni att det handlar om?

Jag tror mig tycka att det handlar om att förfina, att försköna men främst att precisera.

så jag ställer mig ödmjukt frågande, vad anser ni att det handlar om?

[J R Auk]

Att inte göra sig illusioner. Dom flesta egon är byggda på föreställningar med mer eller mindre förankring i verkligheten. Ganska många skapar sig föreställningar som går i polemik mot mycket av det som är nödvändigt för förståelsen av den situation vi befinnner oss i. Dom kan inte fatta då, förräns dom släpper det ego dom skapat sig.

[oorleck]

Bra fråga.

[oorleck]

Att inte göra sig illusioner. Dom flesta egon är byggda på föreställningar med mer eller mindre förankring i verkligheten. Ganska många skapar sig föreställningar som går i polemik mot mycket av det som är nödvändigt för förståelsen av den situation vi befinnner oss i. Dom kan inte fatta då, förräns dom släpper det ego dom skapat sig.

Bju på ett exempel.

Själv är jag inne på det här att bara en själv är ens egna auktoritet, det är aldrig "fel" på Dina åsikter, om inte Du Själv väljer att de är fel etc... ideal.. etc. En god dos av subjektivism tror jag man mår väldigt bra av.

Och då menar jag inte heller en enögd subjektivism som dömer alla andra avvikande människor och deras synsätt. Istället, om man dom accepterar alla, så blir det genast enklare att acceptera sig själv. Och vips - en hel del lidande borta.

[Avantgardet]

Uppriktig ödmjukhet kan bara komma från någon som saknar all anledning att vara just ödmjuk. Annars hävdar jag att det handlar om övertygelse, alltså Djens eget svar utan "Jag tror mig tycka att". Huruvida det "överensstämmer" är en annan femma, men vad skall det överensstämma med om inte den egna uppfattningen?

[hovnarr]

Tycker ni att det finns någon skillnad mellan de som har förstått och de som inte har förstått? I så fall, vad anser ni att det handlar om?

Jag fick mig ett gott och medlidsamt skratt när jag läste följande en gång: "Consider how stupid the average person is. Now consider that 50% of all people are even more stupid."

Om jag bara fick välja en "Grej" med stort G skulle det vara att det är skillnad på folk som tror att det finns En Sanning, och folk som kan anamma olika perspektiv (som leder till olika sanningar). Det är en sån där fundamental grej tror jag. Annars kan jag se 5 grova kategorier av mognad.

1: Konformistiskt/robotiskt/slentrian/instinktivt (typiskt barn)
2: Rebelliskt/individualistiskt/egoistiskt (typisk "tonåring")
3: Socialt/medmänskligt (de flesta når denna mognadsgrad)
4: Autonomt/kreativt/fritänkande (färre når denna)
5: Holistisk/intuitiv (få når denna fas, och då oftast när döden närmar sig)

[skuggan]

Vi är väl alla egoister (?). Jag tror knappast att någon har nått något holistiskt perspektiv…

Att bry sig om sig själv visar på att man är mänsklig, att endast bry sig om sig själv vittnar om sann självinsikt och är det inte detta vi alla söker? En narcissist har oftast mer självförståelse än andra, om än glorifierande.

hej btw  :idea:

[Fication]

Tycker ni att det finns någon skillnad mellan de som har förstått och de som inte har förstått? I så fall, vad anser ni att det handlar om?

Ja, det syns i deras ögon. På kroppsspråk, minspel osv.

Jag tror mig tycka att det handlar om att förfina, att försköna men främst att precisera.

så jag ställer mig ödmjukt frågande, vad anser ni att det handlar om?

Att lägga ett pussel där det hela tiden ramlar nya bitar över en. En del tror att det handlar om att samla på sig så många bitar som möjligt. En del är rädda för 'fel' bitar och skärmar av sig. Jag tror att det handlar om att se bilden, den stora, och om du ser den tänds något i ögat, som lampan i kylskåpet när man öppnar...

[Angelina]

Tycker ni att det finns någon skillnad mellan de som har förstått och de som inte har förstått? I så fall, vad anser ni att det handlar om?

Ja, det syns i deras ögon. På kroppsspråk, minspel osv.

Mycket intressant. Så du menar att man kan utläsa om en människa förstått meningen med livet bara genom att betrakta denne?

[archaxe]

hovnarr,

du har snackat tidigare om de där faserna; vad har du fått dem ifrån? Har du eventuellt nån länk där man kan kolla dem utförligare? Och finns det något sätt på vilket man kan skynda på "mognadsprocessen"?
Är det "fake it 'til you make it" som gäller här också - man ska inte vänta på att bli mognare för att sedan börja ta sig för en massa saker som mogna människor gör (t ex ta sig i kragen) utan mognaden består helt enkelt i att göra dessa saker - det är det som är att vara mogen?

[hovnarr]

Ja nu får jag allt förklara mig!

du har snackat tidigare om de där faserna; vad har du fått dem ifrån?

Jag vet inte riktigt. De tycks finnas där helt enkelt. Titta på individens utveckling, t.ex. Skulle du säga att de där fem faserna går att återfinna, i ungefär den ordningen?

Titta på andra utvecklingar. Samhällen t.ex. Från mitt perspektiv är det ingen skillnad på en skolklass där alla måste ha Nike-skor för att passa in och ett land där alla måste ha burka för att passa in. Fas 2-beteende.

Eller titta exempelvis på hur du själv uppfattar intelligens hos andra människor. När man är besviken på mänsklighetens intelligens som grupp säger man ofta "folk är får". Dvs, som kollektiv beter de sig som djur, fas 1. Även om du med milt, roat överseende betraktar alla dessa "alternativa" (gothare t.ex.) så tillmäter du väl dem ändå större intelligens än sådana får? Och än större intelligens uppfattar du hos deras förstående mödrar som sköljer ur konservburkar och ger pengar till Röda korset? Och mest intelligent av dem alla är säkert du, som kan känna igen många av impulserna i varje fas, men också se igenom dem. Typiskt för begynnande autonomi, fas 4.

Man kan känna igen faserna lite varstans - i musik, konst osv. Jag inbjuder dig att se efter själv, och utifrån detta bedöma om faserna är något användbart, något att ha. Jag tror dock att PopJimmy länkade till någon författare som tänkt liknande tankar på samma tema. Fråga honom!

Och finns det något sätt på vilket man kan skynda på "mognadsprocessen"?

Varför skulle man vilja göra det? Livsåskådningen att livet är ett fiaspel och att den som kommit längst vinner är symptomatiskt för fas 2. Eftersom vårt svenska samhälle står med en betongfot i tvåan och en annan i trean är det svårt att värja sig mot såna influenser. Så ja, ett sätt att påskynda mognadsprocessen är att jobba sig fram till insikten om varför det är olämpligt att försöka påskynda mognadsprocessen. Den där distansen du önskade till gotharna som du nämnde i en annan tråd kommer då på köpet! Fast du kommer nog inte att uppfatta det som distans sen, utan snarare som respekt (distans är en förutsättning för respekt).

Är det "fake it 'til you make it" som gäller här också - man ska inte vänta på att bli mognare för att sedan börja ta sig för en massa saker som mogna människor gör (t ex ta sig i kragen) utan mognaden består helt enkelt i att göra dessa saker - det är det som är att vara mogen?

Ja och nej. Det är du som måste göra jobbet, så långt är vi överens. Men det är också fråga om tajming.

Vad är mognad?

För att en frukt ska mogna krävs vatten, solljus och rätt tidpunkt. Är tidpunkten fel får vattnet och solljuset inte avsedd effekt. Aldrig så mycket sol och vatten får inte frukter att mogna på vintern. Förutom vissa frukter då, som mognar just på vintern. Om tidpunkten är rätt, men det saknas vatten blir frukten ynklig. Torr och skrumpen, knappast värd att skörda. Om det saknas solljus omvandlas inte kolföreningarna i frukten till socker - den blir sur och bitter istället för söt och uppfriskande.

Det påskyndande som är möjligt, och bra, är att göra så mycket som möjligt av den aktuella årstiden. Arbetet i de olika faserna avslutas inte för att man får vittring på nästa mognadssteg. Ibland får man tillfälle att jobba med instinkterna, ibland med egot, vid andra tillfällen samvete och social ansvarskänsla, kreativitet och reflexion. Och ibland hittar man en grej som utvecklar allt detta samtidigt.

Kolla av den inre barometern och termometern för att få en fingervisning om årstiden. Sen får du göra jobbet, vilken strategi du än må välja (fake it... t.ex.). Alla frön gror inte, trots att förutsättningarna är desamma! Man måste ha den där livsgnistan...

[Fication]

Ja, det syns i deras ögon. På kroppsspråk, minspel osv.

Mycket intressant. Så du menar att man kan utläsa om en människa förstått meningen med livet bara genom att betrakta denne?

"Meningen med livet"... nja, snarare "vad det handlar om".

Det brukar tydligen gå till så i zen-kloster, där folk stenhårt sitter och försöker nå upplysning genom att hårt, hårt kontemplera över en koan, tex mu (har en hund Buddhanatur). Emellanåt kallas de upp till Zen-mästaren och ska förklara svaret. Men det är inte svaret i sig som avgör om man har rätt eller fel utan handlar om man har förstått helt enkelt. Och om man verkligen har förstått mu (eller vilken koan man jobbar med) och uppnått den insikten så är man så otroligt lycklig, man springer runt och hoppar för att demonstrera insikten.

Liknande (faktiskt) erfarenheter stöter jag på som lärare i klassisk mekanik. Det består av ett antal ekvationer och kursmoment, jämvikt, friktion, dynamik, osv som ganska ofta går emot de intuitioner som man har med sig om hur krafter fungerar. När en student sitter och kämpar med en uppgift och finner motsättningar och omöjligheter i sitt egna sätt att resonera så blir det som att den egna världsbilden kollapsar. När studenten förstår hur mekaniken fungerar, för den är uppbyggd av några oerhört enkla lagar (kanske därför den är så svår) så ser man på ansikte, kroppshållning, röst osv hur polletten trillat dit och bitarna hamnar på plats. Man kan se hur de spricker upp i ett leende.

Jag iakttar folk ganska mycket. Framför allt vissa människor, som jag fastnar för. De verkar ha begripit något. De hanterar livet på något sätt som jag avvundas eller hellre beundrar. Jag tycker att man ser det på dem, någon slags attityd till livet som gör att de går runt och helt enkelt fungerar väldigt bra. Skit händer, och de hanterar det. För att anknyta till min pusselliknelse ovan så kallar jag dessa 'välsorterade'. De sorterar information på ett mycket bra sätt.

Ett bra exempel tycker jag finns i filmen "Den tunna röda linjen", där Witt går omkring och upplever krigets fasor men samtidigt ser det gudomliga i allting:

WELSH: You still believing in the beautiful light, are you? How do you do that? You're a magician to me.
WITT: I still see a spark in you.

Det är för mig vad allt handlar om. Men inte helt, bara en viktig aspekt. Det finns fler...

[Fication]

Hovnarr:

Det är ohyggligt intressant med stadier i utvecklingen. Som sagt, PopJimmy är påläst om detaljerna. En liknande modell är spiral dynamics och Ken Wilber har ju sin AQAL. Skit samma tycker jag. Olika kartor, något händer - vi klättrar på stegen, vi ser vad som händer! Spiral Dynamics är ändå något att ha som utgångspunkt att resonera kring. Och det intressanta tycker jag är det viktiga steget mellan grönt och gult.

En erfaren föredragshållande hundtränare beskrev en utbildningstrappa för hundar och betonade hur viktigt det var att bygga en stadig grund innan man går vidare och lär hunden mer avancerade moment, då kunde hela trappan rasa och man får börja om från början. Som du påpekar så får det helt enkelt ta sin tid och det är vanskligt att stressa på utvecklingen. Men ändå är jag otålig och nyfiken. Vad väntar runt hörnet? En bit tårta och en fanfar? Det är lätt att glömma att titta på allt som finns här och nu.

MEN att vilja klättra på stegen ser jag inte som ett fiaspel - enbart, även om jag tror att vi till viss del konkurrerar med detta. Jag ser det också som ett uttryck för kreativitet.

[hovnarr]

MEN att vilja klättra på stegen ser jag inte som ett fiaspel - enbart, även om jag tror att vi till viss del konkurrerar med detta. Jag ser det också som ett uttryck för kreativitet.

Det är en viktig poäng, som jag tror vi varit inne på tidigare (kul att ha dig med i gemet igen!). Människan har behov av utmaningar, absolut. Hur skulle vi annars kunna växa?

Skillnaden med att klättra på en stege och att spela fiaspel, är att fiaspelet bygger på relativa positioner - hur långt man kommit i förhållande till någon annan. Stegen, däremot, är intressant för dig som individ - för ditt klättrande. Sen att andra klättrar på andra stegar, som kanske är lutade mot fasader som inte angår dig, det är en annan sak.

Detta är en avgörande skillnad mellan strävan i fas 2 och fas 4. Folk i fas 2 ser makt och kontroll som yttre företeelser, vilket innebär att utmaningar blir fiaspelsbetonade. I fas 4 ser man makt och kontroll som inre angelägenheter, vilket så att säga stegrar utmaningen.

[Fication]

Kika på spiral dynamics, det var en länk i mitt förra inlägg. Den tycker jag verkar stämma överens med dina nivåer, faktiskt. Det är intressant om du har kommit fram till i stort sett samma resultat oberoende. Där motsvarar orange din nivå 2, grönt din nivå 3, gult din nivå 4 och turkost din nivå 5.

Gult betyder 2nd tier (som PopJimmy tjatar om), en tröskel man stiger över när man, som jag har förstått det, blir medveten om sin egen utveckling och bejakar alla stegen man gått igenom för att komma dit man är. Där tror jag att det är viktigt att man inte stressat igenom utvecklingen.

Jag läste nyligen en bok, "Krama din skugga" av Debbie Ford, som kort handlade om att se alla sina mörka sidor och bejaka dessa istället för att förtränga och förneka. Skuggan kommer från Jungs arketyp och man blir i regel varse den genom att man projicerar den på andra. Mycket intressant och jag tror att det är en nyckel att ta sig vidare i utvecklingen, att man just bejakar alla stadier man gått igenom, tex de egoistiska bitarna, och erkänner att de finns där och att de ibland är användbara.