bör man förlåta otrohet? och konsten att se när någon ljuger

[Mohini]

själv har jag varit otrogen ett antal gånger, med två möjliga utfall:

1. det är en passionerad underbar händelse som sätter djupa spår i mitt liv för alltid och jag fortsätter vara bästa vän med mannen ifråga, men ljuger för min partner och säger att jag ångrar mig SÅ mycket

2. det är faktiskt bara ett värdelöst knull, en stundens impuls, och jag har grav ångest efteråt och skulle göra allt för att göra det ogjort. denna gång ljuger jag ju inte för min partner utan är uppriktig

Personligen skulle jag gärna förlåta en kille som varit med om alternativ nr 2. Jag vet att det är lätt att trilla dit och att det inte betyder nåt, så då skulle jag gärna förlåta och gå vidare.

MEN jag skulle ha så svårt att urskilja om killen verkligen är uppriktig ledsen, eller ljuger som i alternativ 1.

så frågan är egentligen, utifrån dessa premisser eller andra, bör man förlåta otrohet? och hur vet man när någon ljuger eller är uppriktig?

[Avantgardet]

Varför vilja se ånger hos partnern om inte för ett slags tyst löfte om att avhålla sig från liknande i framtiden? Så är det akten som du föraktar eller är det "personlighetsdraget"?

Och så lätt är det väl inte att vara otrogen? Det kräver ju trots allt en ansträngning, enklare att låta bli - eller kanske är det bara jag som är för lat.

[Angelina]

Om du kan så "bör" du förlåta, eftersom det annars tär på dig att gå omkring och hysa agg. Även om du känner att personen ljuger.

Det har väl kommit ut lögndetektorer för hemmabruk nu? Bra för tonårsföräldrar och andra misstänksamma. En olustig känsla i maggropen? Flackande eller för stirrig blick? Handsvett? Defensivt kroppsspråk? Ovilja att beröra ämnet?

[suchanother]

Flackande blick, svettas, ångest, ågren, hur fan visste du redan att jag imorron lider alla dessa kval?
Du måste vara synsk.

[Zokrates]

Om du kan så "bör" du förlåta, eftersom det annars tär på dig att gå omkring och hysa agg. Även om du känner att personen ljuger.

Det har väl kommit ut lögndetektorer för hemmabruk nu? Bra för tonårsföräldrar och andra misstänksamma. En olustig känsla i maggropen? Flackande eller för stirrig blick? Handsvett? Defensivt kroppsspråk? Ovilja att beröra ämnet?

Att förlåta någon dennes otrohet är inte detsamma som att acceptera det svek man utsattes för, däri ligger dilemmat. Oavsett hur mycket man än förlåter så finns sveket kvar och i värsta fall blir det en kil i förhållandet för all framtid.

[Angelina]

I min mening har man då inte kunnat förlåta och bör kanske gå vidare, såvida det inte är själva kilupplevelsen man är ute efter.

Så vi kan vänta oss extra obegripliga inlägg framåt småtimmarna då, such?

[suchanother]

Hej Angelina!
Mina inlägg är sällan obegripliga och kan alltid sättas i kontext
Vet vad du menar. Är du fortfarande sne?
Ok, nu kan jag inte rättfärdiga allting. Var väl taskig mot Kyreus.
Hela grejen var……visade sej vara rätt, men rätt symbolisk.

[J R Auk]

Vad finns att förlåta?

[Mohini]

Avantgardet skrev:

Varför vilja se ånger hos partnern om inte för ett slags tyst löfte om att avhålla sig från liknande i framtiden? Så är det akten som du föraktar eller är det "personlighetsdraget"?

Hmm nej inte ånger som ett löfte om framtida avhållsamhet. Jag menar snarast att ibland betyder ett knull inte ett smack, ibland beror det på en livsavgörande passion... Och just däri ligger skillnaden för min del. Huruvida det var en betydelselös eller betydelsefull händelse.

Mmm du är nog bara lat  :lol:

[Mohini]

Angelina:

joo men jag menar inte förlåta för sin egen skull, som i "förlåta och gå vidare", utan snarast förlåta i en såndan bemärkelse att man fortsätter att ha ett förhållande med personen i fråga...

[Djens]

En man som du inte kan lita på ljuger eller inte är väl inget att ha från första början?

Sedan tror jag att man vet innerst inne när någon ljuger även om det kan vara svårt att ta till sig konsekvenserna av det.

Enligt dina permisser.

Om händelsen var betydelsefull nog så skulle han ju inte behöva ljuga. Han hade ju dumpat dig istället. Allt annat visar ju bara att händelsen var mer eller mindre betydelselös eftersom det ändå är dig han vill fortsätta leva med.

[JDM]

Enligt sociobiologisk teori så är kvinnan mer känslig än mannen för om sin partner hyser kärleksfulla känslor för en annan kvinna. Det påstås också att mannen är mer känslig än kvinnan för om sin partner hyser sexuella känslor för en annan man. (Jag vet ej vad som påstås om homosexuella kvinnor och män, så jag begränsar det ovan till heterosexuella.)

Detta sägs bero på att det ur överlevnads- och reproduktionshänseende är viktigare för kvinnan att mannen har en kärleksfull relation till henne eftersom hon då i större grad kan förlita sig på en att mannen stannar kvar och stödjer henne när hon är gravid och när barnet skall försörjas. Mannen och andra sidan vill försäkra sig om att det är just hans spermier som befruktar hans partner, men han är och andra sidan inte så värst intresserad om vem som försörjer hans barn. Därför upplevs tanken på att mannens partner vill ha sex med någon annan man mer smärtsam än tanken på att hon hyser kärleksfulla känslor för någon annan man.

Vad tror ni om allt det här?

Min poäng med ovanstående var att göra er uppmärksamma på att olika saker vid en situation av otrohet kanske är olika svåra att hantera och bearbeta beroende på om man är man eller kvinna. Det finns empiriska forskningsresultat som stödjer påståendena ovan.

Personligen anser jag inte att det finns några allmängiltiga regler för vad man bör eller inte bör i en partnerrelation. Dessa regler bestämmer man själva sinsemellan. Och bryter någon en sådan regel så tror jag att det allra viktigaste är att bygga upp tilliten igen. Då krävs det att personen som blivit sviken blir övertygad om att hans eller hennes partner ångrar sin otrohet, och det mest moraliskt rättfärdiga är enligt mig att vara ärlig ifråga om man ångrar sig eller inte. Och om tilliten byggs upp på falska grunder är det nog risk att man förlorar en del av den närhet och naturliga öppenhet som en kärleksrelation enligt mig bör innefatta. Dessutom om man inte ångrar sig efter att ha varit otrogen, och man hade i en relation där man satt upp en regel om att man inte får ha sex med andra, så finns det nog risk att det finns en del problem i kärleksrelationen som behöver ses över (,vilka skulle funnits där oavsett om någon varit otrogen eller ej). Om inte annat så anser man i så fall att ens egen lycka är väger tyngre än sin partners lidande i det fallet, och jag tycker det är ett tydligt tecken på att det finns problem i kärleksrelationen eftersom den enligt mig bör bygga på omtanke och inte egoism.

Om man ska förlåta någon som varit otrogen anser jag vara ett helt individuellt ställningstagande. Oavsett vad man väljer så är det förståeligt, och oavsett vad man väljer så finns det en chans att det var det bästa valet. Strikt talat så kan man aldrig veta vilket val som är det bästa, för vi kan inte förutsäga allt vad som kommer ske i framtiden. Man kan väl säga så att man bör välja det som man tror är det bästa valet, fast det är en ganska självklar vägvisare kanske.

Jag tror på att ärlighet varar längst! Och är man otrogen, även fast man kommit överens om att man inte får ha sex med andra, så kan det indikera på många olika problem i en relation. Är man tillsammans med någon så får man helt enkelt välja att tro att sin partner gör allt han eller hon kan för att undvika att vara otrogen. Har han eller hon gjort det, men är ändå otrogen så får man se till dem problemen som orsakade sveket och göra en subjektiv bedömning om man tillsammans har resurserna att lösa det och i så fall om det är värt det. Jag står fast vid att det inte finns några allmängiltiga regler när det kommer till något som för dem flesta handlar så mycket om känslor. Hur värderar man en känsla? Det kan man bara göra själv. Jag kan bara värdera mina egna känslor, ingen annans! Och personligen har jag, vad jag vet, aldrig blivit sviken på det sättet av någon tjej jag varit tillsammans med. Och jag hoppas jag slipper det i framtiden också! Skulle jag hamna i den situationen någon gång så tror jag att oärligheten skulle vara minst lika smärtsam för mig som otroheten, alltså gör min partner då nog bäst i att berätta som det är istället för att riskera att jag kommer på henne med att ha varit oärlig. Jag är relativt säker på att jag skulle förlåta henne oavsett situation, men att jag skulle vilja fortsätta vara tillsammans med henne är jag inte säker på!

, Jonatan

[Tony The Pony]

-*offtopic*-
Är det sjukligt att inte vilja knulla? Nä!

Samtal med en kurator:

Tony: Jag tror jag är asexuell.
Kurator: Ok - Du ska få prata med en läkare, följ med så ska jag fixa en tid åt Dig.
(går iväg och kollar upp en tid vid läkarens dörr)

OBS: True story!

suck. eller borde jag inte sucka?

EDIT: Jag tycker om den där kuratorn, men i det här fallet gjorde hon mig synnerligen förvirrad.