Det gäller en språkfråga? Hör den hemma här? Finns ju ingen särskild språkavdelning på detta forum... så jag lägger in lite känslor förutom mina tankar så går det väl bra!
Ibland kan man se när skribenter på olika nätfora vill "skoja till det" och skriva "lite gammaldags" att man då börjar nyttja s.k. plurala verbformer på satsverben. Kul och en verbal krydda - om man gör det på grammatiskt korrekt sätt. Annars - enbart löjeväckande!
Plurala verbformer använde man alllså i äldre tider när subjektet stod i plural, t.ex. "Vi äro icke glada för detta spektakulära tilltag" eller "Wittgenstein och Kant äro de filosofer som mest tilltalat undertecknad, dock utan att därvid nyttja sina respektive talapparater men väl handens verabalisationer."
Men man använde icke dessa former när subjektet stod i singular och utgjordes av jag, du, han, hon, den, det. Således hette det även i forna dagar, liksom nu: "Jag är med på noterna", "du har fattat galoppen", "katten är hungrig men kvinnan är mätt och hennes längd uppgick till fem alnar och en tvärhand". Här nyttjades som sig bör icke plurala verbformer.
Vill man skriva i en ännu mer arkaiserande stil nyttjar man I för andra person plural och dess särskilda verbform: "I ären huggormars avföda", "I kunnen icke rätt fatta vad jag åsyftar!" Men då bör man också för konsekvensens skull hålla sig till gammaldags stavning (före 1906/07 års stavningsreform): hvad, stafning, vidt och bredt.
Grönköpings veckoblad är den enda tidskrift jag känner till idag som konskevent nyttjar plurala verbformer. Läs den samt lär hur det skall å korrekt sätt utse!
Med vanliga halsningar tecknar jag
Algotezza, självutnämnd språkpolis som dock själv stundom gör sig skyldig till omedvetna korrekturfel
Plurala verbformer
Moderator: Moderatorgruppen
Plurala verbformer
Algotezza aka Algotezza
Isse skrev:Vet inte riktigt vad som diskuteras. Pluralism har en speciell betydelse för mig iom begreppet PLUR. Men ideolekt för samhällets utveckling ser jag som något bra. Nya ord efterlyses.
En språkfråga är på tapeten. Plurala verbformer tas upp som ämne, mer specifikt att man bör använda dem rätt om man skall använda dem alls. Inget tyngre ämne alltså.
Exempel:
vi äro/voro/gingo
ni äro/voro/gingo
de äro/voro/gingo
Intet är sagt om andra uttryck som innehåller morfemet plur-. Dessa
hör väl hemma i andra trådar.
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Men jag förstår inte, jag tycker man klarar sig så bra utan språkliga regler. Själv vet jag knappt vad ett verb är.
Jag menar vissa kan skriva men har ingen mening som kan göras förstådd, andra kan inte skriva men har en mening som kan göras förstådd.
Vore det inte, för rättvisan om inte annat, bättre att det slutades klagas som att ni bör, och istället framfördes klagomål som att någon bör. Det skulle kunna avlasta arbetsmarknadstrollkarlarna.
Och dessutom med alla dessa exponerande tarmsköljningar som nätet rymmer så är möjligheterna till sammarbete näst intill oändliga.
Så låt språkfelen lösa arbetsfrågan.
Fast du kanske menade att enbart du kan detta med plurala verbfenomen?
Jag menar vissa kan skriva men har ingen mening som kan göras förstådd, andra kan inte skriva men har en mening som kan göras förstådd.
Vore det inte, för rättvisan om inte annat, bättre att det slutades klagas som att ni bör, och istället framfördes klagomål som att någon bör. Det skulle kunna avlasta arbetsmarknadstrollkarlarna.
Och dessutom med alla dessa exponerande tarmsköljningar som nätet rymmer så är möjligheterna till sammarbete näst intill oändliga.
Så låt språkfelen lösa arbetsfrågan.
Fast du kanske menade att enbart du kan detta med plurala verbfenomen?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vad det handlar om
J R Auk skrev:Men jag förstår inte, jag tycker man klarar sig så bra utan språkliga regler. Själv vet jag knappt vad ett verb är.
Jag menar vissa kan skriva men har ingen mening som kan göras förstådd, andra kan inte skriva men har en mening som kan göras förstådd.
Vore det inte, för rättvisan om inte annat, bättre att det slutades klagas som att ni bör, och istället framfördes klagomål som att någon bör. Det skulle kunna avlasta arbetsmarknadstrollkarlarna.
Och dessutom med alla dessa exponerande tarmsköljningar som nätet rymmer så är möjligheterna till sammarbete näst intill oändliga.
Så låt språkfelen lösa arbetsfrågan.
Fast du kanske menade att enbart du kan detta med plurala verbfenomen?
Ja, mitt inlägg handlade specifikt om denna fråga, att använda plurala verbformer. I övrigt är jag ingen språkpolis. Inte i någon större utsträckning. Det gäller bara att skriva så man blir förstådd av läsaren. Tala så lyssnaren förstår. Tänka så man själv begriper. Det sista är alltså mycket svårt!
Om man sedan vill bygga begripligheten på regler eller annat är upp till en själv; eller: om man menar att språknyttjandet/ språkspelandet bygger på gemensamma regler och vokabulär eller något annat så är detta upp till en själv att avgöra och finna ett passande förhållningssätt...
Det här var m.a.o. mer är en fråga om cred/ trovärdighet än om språkriktighet, eftersom det inte är praxis med plurala verbformer längre. Vill man ge intryck av att skriva på gammaldags svenska bör man väl göra det så det blir så trovärdigt som möjligt, eller...?
Vill jag skriva på klingon måste jag behärska det etc.
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Bara om det finns någon kvalificerad bedömare av trovärdigheten. Och jag tror att du tronar relativt ensam där 
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster