Jeg har funnet meningen med livet!

[Makterna]

I (S)verige, den sista kommuniststaten, finns en farlig tendens att inte tolerera avvikande åsikter, eller att ens försvara den juridiska rätten att hysa dem. Man har gjort upp en "Rätt Åsikt" som man kallar för "demokratiska värderingar" och "skolans värdegrund" - avsiktlig värderingspartiskhet alltså, svart på vitt! Justitiekanslern kritiserade i dagarna en skola som förvägrat Nationaldemokraterna att dela ut reklam i skolan, något alla andra partier hade fått rätt till. Hänvisningen var just denna "skolans värdegrund". I andra skolor går det ännu värre till, där underkänns elever i ämnet historia om de säger sig sympatisera med nazisterna. Men var finns den skola som underkänner elever i ekonomi med enda hänvisning till att de sympatiserar med kommunisterna? Eller som underkänner elever i fysik för att de tror på någon gud?

Den svenska socialismen bygger på urspårade marxistiska idéer: jämlikhet har degenererat till likhet - i stället för att alla skall ha lika möjligheter utifrån sina förutsättningar skall alla likriktas genom att alla skall genomgå samma grundläggande utbildning; alla skall kunna kalla sig "högskoleutbildade"; frihet är friheten att tänka och vara som alla andra - även kungen strävar ju åt det hållet; också likriktning genom nästan identisk nyhetsförmedling  alla tydper av media, likriktad tv-underhållning, likriktade "samhällsprogram" i tv, t.o.m. likriktade "fria" reklamfinansierade radio- och tv-kanaler. Enfrågeinriktning när det gäller "aktuella nyheter". Det sker säkert en utveckling i den riktningen på många håll i världen men det är väldigt tydligt i Sverige. Bra eller dåligt? Det är som det är. Jag lever som jag vill ändå... Ett ohållbart system kommer förr eller senare att rasa ihop pga inneboende diskrepanser. Gäller bara att ha tålamod.

MVH

Algotezza

Även om minoritetsförtryck officiellt sett associeras som negativt, så är saker som förtrycker den som vågar sticka ut från normen, högsta mode i (S)verige. Och det är ju det som skiljer oss från västvärlden. I USA t.ex. associerar man utstickande som något positivt, fram tills dess att motsatsen är bevisad. Här i Sverige är det tvärtom. Inte ens gayrörelsen vill vara udda i detta individualitetshatiska land, de protesterade för nåt halvår sen mot att någon psykolog hade gjort nån formulering om att homosexualitet inte tillhör normen, vilket såklart är helt sant.

[Justin Case]

Vad är det som har fått så många människor, men inte mig, att få för sig att det överhuvudtaget skulle finnas något sådant som en "mening med livet"?

Om man med "meningen med livet" menar vad man själv vinner på och/eller vad som är moraliskt rätt, är jag med - det är frågor värda mycket uppmärksamhet och diskussion - men då kallar jag det inte för mening, eftersom jag upplever att ordet mening leder associationerna till delvis något annat än dessa saker, nämligen till att det skulle finnas någon (eller något; universum, en högre makt eller liknande) som har någon avsikt med våra liv, en avsikt som vi då underförstått gör klokt i att inrätta oss efter. Om man med "meningen med livet" menar, inte (bara) vad man själv vinner på och/eller vad som är moraliskt rätt, utan innefattar nämnda association till "avsikt uppifrån/utifrån", förstår jag inte varför man utgår från att något sådant skulle finnas.

Jag kan visserligen mycket väl tänka mig att vi lever i en datorsimulation, men om det är en sådan föreställning som är upphovet till att folk frågar efter en "mening med livet", skulle jag föredra att vi formulerade frågan typ "vad är det bästa vi kan göra av situationen om vi lever i en datorsimulation"? För att undvika missförstånd.

[Morningstar]

----

[magicadehex]

Livet är meningslöst och det är meningen med meningslösheten.

Vad är det egentligen för en slags "mening" som ni frågar efter, som ni hävdar att livet är löst (fritt) från? Och hur bevisar man att något är absolut fritt från varje form av sådan "mening"?

Vilken slags mening VILL du att vi ska syfta till?

Är inte det rimligaste, att den som börjar prata om en "mening med livet", själv preciserar vad det är för nån sorts mening? Själv bedömer jag att man borde kunna leva ett givande liv utan att nödvändigtvis ha en "mening". Är det mål/resultat, man menar? Eller är det snarare "snälla, kan ingen tala om för mig vilka regler jag ska följa nu i mitt liv".

Makterna.. jag håller fullständigt med dig i detta.

[Mr Steed]

Även om minoritetsförtryck officiellt sett associeras som negativt, så är saker som förtrycker den som vågar sticka ut från normen, högsta mode i (S)verige. Och det är ju det som skiljer oss från västvärlden. I USA t.ex. associerar man utstickande som något positivt, fram tills dess att motsatsen är bevisad. Här i Sverige är det tvärtom. Inte ens gayrörelsen vill vara udda i detta individualitetshatiska land, de protesterade för nåt halvår sen mot att någon psykolog hade gjort nån formulering om att homosexualitet inte tillhör normen, vilket såklart är helt sant.

Jag kan tyvärr bara instämma.

Det tragiska är att samtidigt som vi i Sverige har en tendens till att vara, som du säger, individualitetshatiska, så blir vi allt mer individcentrerade (singellivet framhävs ofta som ett bättre alternativ än familjelivet, enmanshushållen ökar i Sverige, kroppskulturen o.s.v.).
Man tycker ju att i takt med att man lär känna sig själv borde man förstå hur det är att vara, så att säga, i en annan människas kläder. Men ifall allas individuallitet likriktas blir ju effekten den motsatta. I och med individualitetshetsen så kryper folk in i sin individcentrerade guldfiskskål och vågar inte gå ur den.