Algot, etiskt krav?
Zokrates, kan du sova på nätterna? Det låter helt vansinningt, men jag tror dig.
Själv har jag försökt "rena" lägenheten, genom att tända ljus varje kväll och gå in i mitt "högre jag/du/alla" och rensa bort rädslan, som har en tendens att dra till sig orosmoment av det här slaget.
Anden i glaset/Ouija?
Moderator: Moderatorgruppen
Nej, jag kan inte sova på nätterna, inte efter att en ? figur? försökte strypa mig när jag sov. Har haft sömnproblem sedan dess. Detta hände 1991, så det är ganska länge sedan. Har försökt rena mina hem, för jag har flyttat omkring rejält efter det, flera gånger. Senast för ett år sedan.
Varje gång jag flyttat in i en ny bostad utför jag vissa ritualer, bland annat strör jag salt i alla vrår. Det hjälper bara en kort tid. Frågan jag själv ställer mig är om jag är förföljd av en ande stalker?
Oerhörda saker har även inträffat när jag har haft gäster hemma hos mig.
Obegripliga fenomen som inte platsar bland logiska förklaringsmodeller.
Om jag är galen så vet jag att jag i vart fall inte är ensam om att ha inbillat mig. Det hjälper.
En annan intressant fråga är om händelserna är knutna till mig eller om jag får det att hända? Ytterligare en konstighet som skulle tala för att jag verkligen är galen, är att jag har flera minnen från tidigare liv, som går ända tillbaka till Egyptiens glansdagar under Faraonerna.
En märklig sak är också att jag förstår fler språk än jag borde och det utan undervisning. Kan lite av varje men inga asiatiska eller afrikanska språk.
Varje gång jag flyttat in i en ny bostad utför jag vissa ritualer, bland annat strör jag salt i alla vrår. Det hjälper bara en kort tid. Frågan jag själv ställer mig är om jag är förföljd av en ande stalker?
Oerhörda saker har även inträffat när jag har haft gäster hemma hos mig.
Obegripliga fenomen som inte platsar bland logiska förklaringsmodeller.
Om jag är galen så vet jag att jag i vart fall inte är ensam om att ha inbillat mig. Det hjälper.
En annan intressant fråga är om händelserna är knutna till mig eller om jag får det att hända? Ytterligare en konstighet som skulle tala för att jag verkligen är galen, är att jag har flera minnen från tidigare liv, som går ända tillbaka till Egyptiens glansdagar under Faraonerna.
En märklig sak är också att jag förstår fler språk än jag borde och det utan undervisning. Kan lite av varje men inga asiatiska eller afrikanska språk.
Coolt, alltså med språken.
Det låter som att det är antingen du själv som skapar det, eller att du har någon efter dig. Eftersom det inte försvinner trots att du bytt lägenhet.
Vet inte riktigt vad man kan göra åt det, förutom att ta makten över ditt liv och vägra att bli störd. Möt upp, eller ignorera, men bli inte rädd.
Det låter som att det är antingen du själv som skapar det, eller att du har någon efter dig. Eftersom det inte försvinner trots att du bytt lägenhet.
Vet inte riktigt vad man kan göra åt det, förutom att ta makten över ditt liv och vägra att bli störd. Möt upp, eller ignorera, men bli inte rädd.
Zokrates skrev:Varje gång jag flyttat in i en ny bostad utför jag vissa ritualer, bland annat strör jag salt i alla vrår. Det hjälper bara en kort tid.
Men man slipper å andra sidan sniglar i vråna i flera månader.
---
När det gäller anden i glaset så har jag bara försökt en gång. Det gick ju för det första inte att få in hela anden i glaset, och när jag började tända under den så flög den ut genom dörrn.
---
Hö hö, snart är jag tillräckligt rolig för att spökskriva åt Stefan och Krister.
-
Advocate
Rädsla är ett så svårhanterligt begrepp att jag inte vet hur jag skall förhålla mig till det.
Har lärt mig att rädsla skall förtryckas men särskilt rädd av mig är jag inte.
Det som kan skrämma mig i så fall sker fysiskt i verkligheten. Jag är ensam på en promenad och möter ett bullrigt gäng.
Man vill inte visa att man är rädd och försöker att vara så opåverkad som det bara är möjligt, gänget närmar sig, man är på spänn, gänget passerar man slappnar av.
Eftersom jag två gånger tidigare har blivit nedslagen, hoppad och sparkad på av totalt okända 15-18 åringar i större gäng på 10 personer, vet jag att det inte behöver finnas egen förskyllan eller annan orsak genom att man tidigare har sagt något dumt eller att de har något otalt med en sedan tidigare.
Ett gäng är oförutsägbart, det räcker att en i gänget vill imponera på de andra för att det ska vara kört. Här hjälper inga saltkar i hellvetet, utan man får försöka komma undan och fly bäst man kan.
Man är helt enkelt bara på fel plats vid fel tillfälle. Värre än spöken!
Har lärt mig att rädsla skall förtryckas men särskilt rädd av mig är jag inte.
Det som kan skrämma mig i så fall sker fysiskt i verkligheten. Jag är ensam på en promenad och möter ett bullrigt gäng.
Man vill inte visa att man är rädd och försöker att vara så opåverkad som det bara är möjligt, gänget närmar sig, man är på spänn, gänget passerar man slappnar av.
Eftersom jag två gånger tidigare har blivit nedslagen, hoppad och sparkad på av totalt okända 15-18 åringar i större gäng på 10 personer, vet jag att det inte behöver finnas egen förskyllan eller annan orsak genom att man tidigare har sagt något dumt eller att de har något otalt med en sedan tidigare.
Ett gäng är oförutsägbart, det räcker att en i gänget vill imponera på de andra för att det ska vara kört. Här hjälper inga saltkar i hellvetet, utan man får försöka komma undan och fly bäst man kan.
Man är helt enkelt bara på fel plats vid fel tillfälle. Värre än spöken!
-
Advocate
Zokrates skrev:Har lärt mig att rädsla skall förtryckas men särskilt rädd av mig är jag inte.
Rädsla kan vara mer eller mindre berättigad tror jag. Den kan vara rationell ibland, men oftast är det nog så att den når irrationella proportioner och styr oss i onödan. Det gäller att undersöka om rädslan är adekvat.
Sedan tror jag också att vi har abstraktare rädslor, mer omedvetna alltså och dessa kan nog också styra och ställa.
Ett gäng är oförutsägbart, det räcker att en i gänget vill imponera på de andra för att det ska vara kört. Här hjälper inga saltkar i hellvetet, utan man får försöka komma undan och fly bäst man kan.
Man är helt enkelt bara på fel plats vid fel tillfälle. Värre än spöken!
Jag förstår vad du menar med gängen och jag känner igen mig. Men du menar alltså att du ändå inte är helskrajj för just spökena? Ifall det är så och du kan möta det hela med åtminstone lite sans kvar så är det nog bra. Jag tror att största makten de har över oss är vår skräck. Men för att formulera om en aning, för att inte snöa in oss för mycket på rädsla, vad tror du att faran är med dessa spöken och fenomen? Vad uppfattar du att är själva våndan?
Advocate, du undrar vad som är faran med fenomen som spöken mm,
det finns flera faror. En är det växande hotet från olika satanister och andra djävulsdyrkare som i en sjuk iver tror sig få vara delaktiga i ett större mäktigare sammanhang än den kanske annars så grå vardagen.
De kan bränna kyrkor, välta gravstenar eller ägna sig åt direkt farliga lekar som kan innebära fara för liv och lem både för dem själva eller oskyldiga offer som kommer i deras väg.
Sekter som tror sig dyrka olika demoner har förmodligen aldrig varit ens i närheten av ett övernaturligt fenomen.
En annars tråkig utveckling är glamouriseringen av spöken som vi ser riktas mot barn. Barn som sedan inte kan sova på nätterna och inbillar sig än det ena en det andra.
Som förälder blir det svårt att veta om barnet verkligen drabbas av något verkligt fenomen eller om det bara är påverkat av en film eller en bok.
Det känns udda att skriva om detta för samtidigt känner jag att detta är i många människors sinnen ett oseriöst ämne.
Men det finns teologer som får lära sig allt detta i sin utbildning, händelserna om olika sorters fenomen som de tar upp är alla bevittnade av flera vittnen.
De kan inte bortse från fakta.
Självklart kan inte ens prästerna prata öppet om detta, någon kan ju få för sig att de är tokiga.
det finns flera faror. En är det växande hotet från olika satanister och andra djävulsdyrkare som i en sjuk iver tror sig få vara delaktiga i ett större mäktigare sammanhang än den kanske annars så grå vardagen.
De kan bränna kyrkor, välta gravstenar eller ägna sig åt direkt farliga lekar som kan innebära fara för liv och lem både för dem själva eller oskyldiga offer som kommer i deras väg.
Sekter som tror sig dyrka olika demoner har förmodligen aldrig varit ens i närheten av ett övernaturligt fenomen.
En annars tråkig utveckling är glamouriseringen av spöken som vi ser riktas mot barn. Barn som sedan inte kan sova på nätterna och inbillar sig än det ena en det andra.
Som förälder blir det svårt att veta om barnet verkligen drabbas av något verkligt fenomen eller om det bara är påverkat av en film eller en bok.
Det känns udda att skriva om detta för samtidigt känner jag att detta är i många människors sinnen ett oseriöst ämne.
Men det finns teologer som får lära sig allt detta i sin utbildning, händelserna om olika sorters fenomen som de tar upp är alla bevittnade av flera vittnen.
De kan inte bortse från fakta.
Självklart kan inte ens prästerna prata öppet om detta, någon kan ju få för sig att de är tokiga.
-
Advocate
)Skippa rädslan och motivera dig via intellektet istället!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster