Köper ni de hemlösas tidning?

[Skogsälvan]

Jaha, där ser man. Logiska slutsatser. Ja, jag är ju så blåst. Störst lycka åt så många som möjligt är väl utilitaresternas tänk? Fixar vi inte att ta hand om alla? Det tror jag. Men jag är förstås naiv.

[Avantgardet]

Åh vad det gläder mig att du åtminstone vågar haspla ur dig dessa - ja, det kan faktiskt inte hjälpa eftersom det faktiskt är definitionen - idiotier!

Jag känner en person som försöker komma ur ett narkotikamissbruk, och därför har jag ganska stor insikt i att det i praktiken inte finns något som heter frivillig vård.

Finner jag besynnerligt då var och varannan i min egen bekantskapskrets tar en avgiftning eller behandling lite då och då. Det är bara gå till närmsta socialbyrå och be om broschyrer. Annars kan du göra en enkel sökning på internet och finna hur många sådana inrättningar som helst.

Att gå till en billig kurator och prata en timme i veckan, och lämna positiva urinprov, på vilket sätt hjälper det en missbrukare? Det existerar i praktiken ingen rehab i (S)verige, så om all statlig vård skrotades så skulle folk (anhöriga etc) inse att de måste ta itu med problemet själva, istället för att hoppas på en statlig vård som i själva verket inte existerar.

Nu är det ju faktiskt så att staten (eller rättare sagt kommunerna) erbjuder behandling för den som söker. Det du talar om (billig kurator, och pissprov) är ju minimikravet för att erhålla försörjningsstöd och räknas, de facto, inte som behandling. Det vore förstås gynnsamt för din sak om du åtminstone var påläst i de saker du vill diskutera.

Nämnda missbrukare behöver inte delta i någon aktivitet utan får gratis pengar och lägenhet av soc ändå, så att hon kan gå till socialtjänstens anläggning på Jägaregatan 14 och köpa knark när hon är sugen.

Inte utan att bli av med försörjningsstöd, varför många väljer att leva på kriminell verksamhet istället. Det är klart att en sådan situation (att gå och lämna urinprover med jämna mellanrum, och verka ångerfull inför en kurator) utan möjlighet till någon sysselsättning är en ganska dyster tillvaro, som är svår att uthärda i längden, varför återfall är att räkna med. Visst behövs det göras något åt denna situation, det håller jag med om, men att strypa alla medel för dessa utsatta människor är kontraproduktivt (då graden av utsatthet också har sin motsvarighet i konsumtionsmönstrena hos individen - alltså, ju sämre social situation desto större missbruk).

Slutligen förstår jag inte vad "knark i papprena" skulle ha med anställning att göra. Kollar alla arbetsgivare om man någon gång, någonsin lämnat positiva urinprov, menar du??

Arbetsgivare gör i de allra flesta fall en koll med "belastningsregistret", har man blivit dömd för narkotikabrott så vill de i regel inte anställa en (och detta delvis för att de ingalunda vill ta ansvar och betala för någon rehabilitering skulle den arbetssökande återuppta sitt missbruk). Finns man i belastningsregistret så sjunker ens chanser att få anställning drastiskt. Vidare finns speciella koder som används redan hos arbetsförmedlingen för att sålla ut sådant här. Givetvis förstår jag att du inte kan vara medveten om allt detta, och lastar dig inte heller för denna försummelse.

Med "halvhjärtad uppfostran" menade jag att barnbidragspolitiken gör att personer som annars inte skulle skaffat barn, skaffar barn. Inte alla, men många, ur denna grupp, är halvhjärtade föräldrar, ställt i relation till de föräldrar som skaffar barn även om de själva skulle behöva bekosta den fulla kostnaden. (Givetvis finns individuella undantag från denna generella statistik). Alltså: barnbidrag ger förslumning.

Hur var dina egna föräldrar? De tycks ha gjort ett fruktansvärt jobb, menar du att de var endera "halvhjärtade" eller "olämpliga", eller kanske både ock? Är detta ytterligare ett av dina antaganden? Finns det nån substans i något av dina påståenden - om så är fallet har jag helt gått miste om denna. Min far var ensamstående och gravt alkoholiserad, inte mycket till förälder alls. Mat hade vi alltid dåligt med, och aldrig annat än tvål och reklamblad som hygienartiklar. Spriten brände han själv för att ha råd med. Inte fan var det barnbidraget som låg till skuld där inte, tvärtom, med ett större bidrag hade han kanske kunnat jobba mindre, haft mer ork över, och kanske rent av inte behövt dränka sitt vemod i sprit, men vad vet jag?

Men det är irrelevant här. Vad som dock är av intresse är den skenlogik du använder. Det följer inte på något sätt att om vissa individer, vilka du kallar olämpliga (och då lämnar vi därhän vad detta skall innefatta), skaffar barn för att erhålla barnbidrag (vi lämnar också allt statistiskt underlag därhän som jag emellertid gärna skulle vilja se) så är barnbidrag, per automatik, förslummande. Såna här logiska krumsprång hör inte hemma i en seriös diskussion.

[Avantgardet]

Makterna,

om du oroar dig för förslumning så borde det väl ligga i ditt intresse att skaffa dessa människor bättre bostäder? Eller?

[Makterna]

Makterna,

om du oroar dig för förslumning så borde det väl ligga i ditt intresse att skaffa dessa människor bättre bostäder? Eller?

Har jag inte gjort mig förstådd? Repris då:
Förslumningen blir bara värre om man visar folk att om man inte tar hand om sig själv så är det ingen fara, då gör bara nån annan det. En sådan situation får konsekvensen att folk jobbar mindre för att ordna upp sitt liv. Och detta i sin tur får konsekvensen att minst lika många, inte färre, blir "hemlösa". På lång sikt alltså. Och det är väl långsiktigt man ska tänka?

Det allra värsta är ju förstås om staten säger att den ska ordna upp allting om man bara börjar knarka och börjar gå på bidrag, fast att den i själva verket inte gör det när det kommer till kritan. Dvs som i (S)verige idag.

Och återigen: fenomenet "hemlös", den vanlige killen som plötsligt står utan bostad och tvingas börja sälja Faktum, är en socialistisk myt. De "hemlösa" är i själva verket psykiskt sjuka, de flesta som följd av substansmissbruk (oftast narkotika).

[Marksa]

Makterna,

om du oroar dig för förslumning så borde det väl ligga i ditt intresse att skaffa dessa människor bättre bostäder? Eller?

Har jag inte gjort mig förstådd? Repris då:
Förslumningen blir bara värre om man visar folk att om man inte tar hand om sig själv så är det ingen fara, då gör bara nån annan det. En sådan situation får konsekvensen att folk jobbar mindre för att ordna upp sitt liv. Och detta i sin tur får konsekvensen att minst lika många, inte färre, blir "hemlösa". På lång sikt alltså. Och det är väl långsiktigt man ska tänka?

Hej "Makterna" jag har lite frågor till dig angående genariliseringar och förenklingar.
Ovan pratar du om "man" (som visar) till skillnad mot "folk" skulle du kunna utveckla vad du menar med respektive begrepp eller grupp.
Sedan en fråga kring uppsåt och konsekvens. Om "folk" enligt din definition, hamnar i ett bidragsberoende av egen förskyllan beror detta på ett lägre intellekt hos "folk" eller har det att göra med ett väldig stark känsla av egenkärlek eller rent av ren  och skär lathet. Skulle du kunna ge mig din teori bakom drivkraften hos "folk" om din tes stämmer.

Det allra värsta är ju förstås om staten säger att den ska ordna upp allting om man bara börjar knarka och börjar gå på bidrag, fast att den i själva verket inte gör det när det kommer till kritan. Dvs som i (S)verige idag.

Vården apparaten i Sverige är under all kritik i många stycken, detta så länge man inte är riktigt allvarligt sjuk, För specilisst vård det är vi bra på.

En fråga här oxå. Här har du visst bytt ut "folk" mot "man" men jag förstår att det kan vara svårt att vara konskvent, jag tror inte du menar att du helt plötsligt börjat knarka. Men frågan är bara vem är det som "bara börjar knarka" vilka är dennes motiv för detta, eller är det helt enkelt så att han vill ha bidrag? Det är inkonskvent tyx det mig.

Och återigen: fenomenet "hemlös", den vanlige killen som plötsligt står utan bostad och tvingas börja sälja Faktum, är en socialistisk myt. De "hemlösa" är i själva verket psykiskt sjuka, de flesta som följd av substansmissbruk (oftast narkotika).

Den vanlige killen har ofta ett sociallt skyddnät av något slag, kanske en mamma i umeå där han kan slicka såren.
Sen undrar jag om du inte tappar ett väldigt viktigt led här, om det nu är så som du säger ovan att Hemlösheten beror på psykiska sjukdom som i sin tur beror på substansmissbruk. Där kan det vara intressant att undersöka varför detta substansmissbruk överhuvudtaget inträffade. Jag misstänker starkt att det inte hanlar om en stark längtan att stå och sälja Faktum.
Jag har alltid antagit at flesta av detta "folk" som säljer faktum faktiskt försöker återfå en del av sin värdighet när de står där. Men som du säger det kanske är en myt?

Hur är dín syn på det svenska bidragssamhället kontra det livsbejakande amrikanernas privata allmose utedelande system som ju tyks det mig täcka samma typ av problematik och ett minst lika stort sådant.

[Makterna]

Hej "Makterna" jag har lite frågor till dig angående genariliseringar och förenklingar.
Ovan pratar du om "man" (som visar) till skillnad mot "folk" skulle du kunna utveckla vad du menar med respektive begrepp eller grupp.

Tack för din följdfråga. Jag menade primärt staten, men också de som köper de hemlösas tidning. (Jag utgår då från att det stämmer att de hemlösas tidning gagnar de hemlösa, samt från att det är ett välgörenhetsprojekt, dvs folk köper tidningen mest för att stödja en god sak, inte för att de egentligen efterfrågar dess innehåll). Vill folk stödja välgörenhet så inte mig emot, jag menar bara att dessa slantar inte gör så god nytta som man kanske tror. Det är "konstgjord andning". Visst är det bra att de s.k. "hemlösa" får nåt att göra, det håller dem säkert borta från sånt de annars skulle syssla med. Å andra sidan skapas samtidigt en situation där det blir mindre oattraktivt att vara hemlös. Folk tänker "det är inte superduperförfärligt om jag skulle knarka ner mig och en dag sluta som 'hemlös', för man kan alltid sälja Faktum, det verkar lite småmysigt att stå på torget och träffa nya människor". Dessa tankar leder i sin tur till att folk inte är lika rädda för att bli "hemlösa", vilket ökar folks benägenhet att inte ta hand om sina liv. (Därmed inte sagt att det alltid är fullständigt medvetet som folk knarkar ner sig. Självklart inte. Men det är samtidigt inte motsatsen, att viljan är helt oviktig)

Sedan en fråga kring uppsåt och konsekvens. Om "folk" enligt din definition, hamnar i ett bidragsberoende av egen förskyllan

"Förskyllan" och skuld har inget med saken att göra. Jag tänker inte i termer om skuld. Att skuldbelägga nån löser inga problem. Men om jag ändå måste välja så är det väl (s)taten isåfall, med sina barnbidrag som pumpas in i miljonprojektområden så att luffarna kan yngla av sig och några decennier senare är det fullt av kriminella ungdomsgäng i stan. Staten borde ju, genom sin maktroll, ha ett större ansvar än någon annan, och kan därför ges "skulden", om man nu måste tänka i termer om "skuld".

beror detta på ett lägre intellekt hos "folk"

Det spelar såklart också in. Men även den smartaste kan begå dumma handlingar om han är förblindad av ångest. Ångest som i sin tur kommer av en kärlekslös uppväxt. Som i sin tur följer av en problematisk familjesituation, där svaga människor skaffat barn pga barnbidragspolitiken, barn som de sedan tröttnat på eller inte har tid och ork att ta hand om.

eller har det att göra med ett väldig stark känsla av egenkärlek eller rent av ren  och skär lathet. Skulle du kunna ge mig din teori bakom drivkraften hos "folk" om din tes stämmer.

Lathet spelar väl också in, fast inte speciellt mycket. Fast man kan ju inte hjälpa om man är lat, till skillnad mot vad vissa konservativa ofta tycker. Det är inget fel att vara bekväm av sig. Att ha dålig karaktär kan dock vara ödesdigert. Fast det är heller inte något man kan "hjälpa".

Vården apparaten i Sverige är under all kritik i många stycken, detta så länge man inte är riktigt allvarligt sjuk, För specilisst vård det är vi bra på.

Jaha. Finns det i (S)verige något Betty Ford-center eller liknande för unga narkomaner som vill sluta? Vilken politiker måste jag isåfall muta för att få in min anhöriga på vård där? (Skicka svar som privatmail)

En fråga här oxå. Här har du visst bytt ut "folk" mot "man" men jag förstår att det kan vara svårt att vara konskvent, jag tror inte du menar att du helt plötsligt börjat knarka. Men frågan är bara vem är det som "bara börjar knarka" vilka är dennes motiv för detta, eller är det helt enkelt så att han vill ha bidrag? Det är inkonskvent tyx det mig.

Nej jag har inte börjat knarka.
Motivet att börja knarka? Oftast är det väl att personen är förblindad av ångest, vilket gör att man inte tänker över konsekvensen av sina handlingar till fullo, i kombination med att personen inte får någon vård av Landstinget mot sin ångestproblematik, i kombination med att den rör sig i kretsar där knark förekommer och glorifieras. Och nej, det är såklart inte så enkelt att man börjar knarka för att man vill ha bidrag, MEN det är en bidragande faktor! Exakt hur stor eller liten den är kan disktueras, men ingen kan förneka att den bidrar! Jag är medveten om att jag sa att knarkare inte tänker över konsekvenserna till fullo, men lite grann tänker även en knarkare. Annars skulle alla ta överdos på heroin direkt.

Och återigen: fenomenet "hemlös", den vanlige killen som plötsligt står utan bostad och tvingas börja sälja Faktum, är en socialistisk myt. De "hemlösa" är i själva verket psykiskt sjuka, de flesta som följd av substansmissbruk (oftast narkotika).

Jag har alltid antagit at flesta av detta "folk" som säljer faktum faktiskt försöker återfå en del av sin värdighet när de står där. Men som du säger det kanske är en myt?

Som jag ser det kan det också vara tvärtom. De vill bejaka sin "luffiga" identitet genom att visa sig på torget - "titta på mig svenssons, vi luffare finns också, det är synd om oss, fatta det!" - nåt ditåt. Jag har aldrig sett en försäljare av dessa tidningar som försökt klä upp sig i snygga kläder, exempelvis. Om din teori stämde borde man ha sett sånt.

Hur är dín syn på det svenska bidragssamhället kontra det livsbejakande amrikanernas privata allmose utedelande system som ju tyks det mig täcka samma typ av problematik och ett minst lika stort sådant.

Av politiska frihetsskäl är jag hursomhelst emot att staten ska stjäla pengar från folk och pumpa in dem i samhällsskadliga saker såsom bidragsfällor. Skulle pengarna gå till egentlig vård vore det dock inte lika illa.
Frivilliga bidrag är inte politiskt problematiska, där är det ju var och ens egna huvudvärk (?) om han vill skänka bort sina pengar. Men visst stämmer det att även i USA så kan allmosor skapa bidragsfällor. Jag säger inte att all verksamhet som hjälper "hemlösa" är bidragsfällor, utan självklart är det tvåeggat. På kort sikt hjälps de "hemlösa" såklart, vilket är bra, men på lång sikt så skapas en situation där det är mindre oattraktivt att bli "hemlös", vilket som sagt förvärrar problemet.

[Avantgardet]

Givet att dina spekulativa antaganden bär något litet frö av sanning (att problematiken bottnar i att man gjort det attraktivt att vara hemlös) så måste vi ju också ta i beaktande den naturliga följdfrågan (i en värld full av alternativ, som vår). Varför är inte - ja, nu vet jag ju inte, men jag gissar - en sådan position som du själv innehar mer attraktiv än hemlösheten för dessa människor? Det är alltså, enligt ditt eget resonemang, ingalunda uteslutande statens problem, utan i lika stor utsträckning ditt eget. Varför väljer människor hemlöshet istället för att bli framgångsrika affärsmän och liknande? Vad är det som gör överklassen så oattraktiv? Det är baksidan av det mynt du själv släpar fram här.

Sen, om du behöver hjälp med din ångest, så kan jag tipsa om primärvården (närmsta vårdcentral), och där får du mest troligt nåt SSRI-preparat som gör dig lite muntrare. Givet att du saknar en missbrukhistorik kan du rent av få ut nåt bensopreparat, och då blir du med all säkerhet nöjd - men var försiktig i sådana fall.

(Förresten, en liten stilla undran, var hade du tänkt dig att den hemlöse skulle förvara sin finkostym?)

Jaha. Finns det i (S)verige något Betty Ford-center eller liknande för unga narkomaner som vill sluta? Vilken politiker måste jag isåfall muta för att få in min anhöriga på vård där? (Skicka svar som privatmail)

Efter en snabb sökning på internet så fann jag sju stycken bara här i Västernorrland...

[Algotezza]

Men har du förslag på någon lösning? Vad har brogarna för snygga privata, ev. ultimata lösningar på detta? Hur får de "igång sin egen ekonomi"? Vilken identitet passar dem bättre? Finansvalp?

undrara Algotezza

Det finns inte en enda lösning, utan flera. Självklart kan man aldrig helt utrota problemet med att vissa människor kommer att leva sorgliga liv där de bland annat saknar tak över huvudet.

Varfør talar du om att "utrota" ett problem stællet før att løsa det? Det sæger nog en del om din mænniskosyn. Vi skall inte verka før att løsa våra medmænniskors problem, vi skall utrota problemen. Menar du nu  utrota problemn eller de mænniskor som "ær problem"? Det ena kanske inte uteslkuter deta andr? Jag kommer osøkt att tænka på en viss tysk politiker under 30- och 40-talen som hade ordet utrota i sin vokabulær.

Och det vore kanske dumt att sträva efter att minimera de hemlösa in absurdum, på bekostnad av andra faktorer i samhället som också är viktigt.

Varfør skall man hela tiden spela ut olika grupepr mot varandra før att motivera att man kan strunta i viss a grupper?

Ta alla barn som sätts till världen i förorterna, får en halvhjärtad uppfostran i barnbidragets namn, och växer upp med en ensam förälder som inte klarar av att ta det stora ansvar som barnuppfostran är. Lös det problemet så räddar du säkert 50 gånger så många liv.

Vilket ær problemet hær, menar du,  och hur skall det "løsas"? Skall vi jnføra tvångskastrering igen så att inte "slappa gener" førs vidare?

Och dessutom kanske du dessutom räddar 75% av de som sedan annars kommer bli hemlösa. De flesta av de hemlösas liv har säkert börjat gå utför för att de i unga år hamnade i fel sällskap, detta beroende på att de satts till världen i problemfamiljer i det bidragsfinansierade miljonprogrammet. Allt för att vänstern ska få fler framtida väljare...

Ja, tænk om vænstern sett till att det kommit en massa onødiga mænniskor till værlden fær attde skulle få valboskap. Det går kanske att løsa med retroaktiv abort?

Hur man räddar nån som redan hamnat snett, ja det är ju otroligt svårt. Idag ger ju socialtjänsten upp att försöka bota en knarkare redan när den fyllt 22-24, och det finns antagligen vetenskapligt stöd för denna inställning.

Vad menas med att "bota en knarkare"? Vem/vad ær sjuk/t nær någon børjar knarka? Jag kommer att tænka på nær man under 50-talet førsøkte "bota homofiler" med elchocker... Kanske skall man førsøka bota alla "vænstersjuka" också? Alla med fel politisk åsikt? Frisk ær var och en som liknar mig...

MVH

Algotezza

[Makterna]

Givet att dina spekulativa antaganden bär något litet frö av sanning (att problematiken bottnar i att man gjort det attraktivt att vara hemlös) så måste vi ju också ta i beaktande den naturliga följdfrågan (i en värld full av alternativ, som vår). Varför är inte - ja, nu vet jag ju inte, men jag gissar - en sådan position som du själv innehar mer attraktiv än hemlösheten för dessa människor? Det är alltså, enligt ditt eget resonemang, ingalunda uteslutande statens problem, utan i lika stor utsträckning ditt eget. Varför väljer människor hemlöshet istället för att bli framgångsrika affärsmän och liknande? Vad är det som gör överklassen så oattraktiv? Det är baksidan av det mynt du själv släpar fram här.

* Jag påstår inte att människor "väljer" hemlöshet. Jag påstår dock heller inte att viljan är helt oviktig för att påverka sin situation. Sanningen ligger nånstans mittemellan.
* Jag påstår inte att "hemlöshet" blivit ett mer attraktivt val än att ha vanliga jobb etc. Vad jag påstår är att ju mindre oattraktivt det blir att vara "hemlös", desto mindre skyr folk detta öde, och desto mer gör de för att undvika det. Då minskar antalet "hemlösa", vilket är bra, inte bara för skattebetalarna utan även för de potentiellt hemlösa själva.

Det mest humana, på lång sikt, skulle alltså kanske vara att göra "hemlöshet" mer oattraktivt, så att fler drar sig för detta öde, vilket maximerar lyckan. Om man nu med "humanitet" menar att folk ska må bra, snarare än att man själv ska framstå som empatisk, sympatisk och omhändertagande (vilket politik tyvärr alltför ofta bygger på).

Sen, om du behöver hjälp med din ångest, så kan jag tipsa om primärvården (närmsta vårdcentral), och där får du mest troligt nåt SSRI-preparat som gör dig lite muntrare. Givet att du saknar en missbrukhistorik kan du rent av få ut nåt bensopreparat, och då blir du med all säkerhet nöjd - men var försiktig i sådana fall.

Jag har inga ångestproblem själv som tur är, men de jag känner som har det har inte fått denna hjälp. Dessutom känner vissa statliga läkare inte till att det finns olika huvudgrupper (8 st) av ångestdämpande mediciner, och om en inte funkar så bör man försöka en ur en annan grupp. Och det är ofta svårt att få tag i gamla patientjournaler eftersom staten inte tror på effektiva datorsystem utan varje vårdcentral köper in sitt egna inkompatibla system, plus att kommunerna/landstingen ligger i fejd med varann så att patientuppgifter från en kommun inte får lämnas ut till en rivalkommun.

(Förresten, en liten stilla undran, var hade du tänkt dig att den hemlöse skulle förvara sin finkostym?)

Nu verkar du som att du försökte missförstå avsiktligt. Förstod du verkligen inte min poäng?

Jaha. Finns det i (S)verige något Betty Ford-center eller liknande för unga narkomaner som vill sluta? Vilken politiker måste jag isåfall muta för att få in min anhöriga på vård där? (Skicka svar som privatmail)

Efter en snabb sökning på internet så fann jag sju stycken bara här i Västernorrland...

Jaha, och hur går den tillväga som vill bli inskriven där? Konkret information, tack. Vilken politiker ska man muta, eller vilket telefonnummer ska man ringa, och vad ska man säga?
Min bekant satt på ett ställe i Lund. Den så kallade "behandlingen" bestod av 8 veckors förvaring. Man fick mat, det fanns säng, toaletter och TV, och sen fick man åka och rida två gånger. På vilket sätt skulle detta få nån att sluta knarka? Behandlingsfri behandling, typiskt (s)venskt...

[Skogsälvan]

Som jag har förstått det måste man vara "ren" (dvs. inte alkohol- eller drogpåverkad) när man säljer dessa tidningar. Det är ett sätt att försöka få de hemlösa på fötter och hamna rätt i systemet igen. Här kostar Aluma 30 spänn. Jag brukar glatt ge en femtiolapp. Dels tycker jag att det är en intressant tidning, dels förstår jag att  jag hade kunnat bli hemlös själv utan mitt sociala nätverk, dels betyder det mer för den hemlöse att få lite dricks än bartendern. Javisst förstår jag att jag själv mår bra av att göra som jag gör. En gång gav jag bort hela min lön till en uteliggare. Jag struntar fullkomligt i om han knarkade bort pengarna. Han fick ha det bra en stund. Det är en av de saker som jag är mest stolt över att ha gjort.

[Avantgardet]

* Jag påstår inte att människor "väljer" hemlöshet. Jag påstår dock heller inte att viljan är helt oviktig för att påverka sin situation. Sanningen ligger nånstans mittemellan.
* Jag påstår inte att "hemlöshet" blivit ett mer attraktivt val än att ha vanliga jobb etc. Vad jag påstår är att ju mindre oattraktivt det blir att vara "hemlös", desto mindre skyr folk detta öde, och desto mer gör de för att undvika det. Då minskar antalet "hemlösa", vilket är bra, inte bara för skattebetalarna utan även för de potentiellt hemlösa själva.

Vad skulle vara mer oattraktivt än hemlöshet?

Det mest humana, på lång sikt, skulle alltså kanske vara att göra "hemlöshet" mer oattraktivt, så att fler drar sig för detta öde, vilket maximerar lyckan. Om man nu med "humanitet" menar att folk ska må bra, snarare än att man själv ska framstå som empatisk, sympatisk och omhändertagande (vilket politik tyvärr alltför ofta bygger på).

Vad jag vet så talar man inte längre inom psykologin om sådana här medeltida föreställningar, istället talar man om "positiv förstärkning" när man avser åstadkomma en beteendemodifikation - och detta just eftersom att det tänkande som du här presenterar visat sig helt och hållet verkningslöst.

Jag har inga ångestproblem själv som tur är, men de jag känner som har det har inte fått denna hjälp. Dessutom känner vissa statliga läkare inte till att det finns olika huvudgrupper (8 st) av ångestdämpande mediciner, och om en inte funkar så bör man försöka en ur en annan grupp. Och det är ofta svårt att få tag i gamla patientjournaler eftersom staten inte tror på effektiva datorsystem utan varje vårdcentral köper in sitt egna inkompatibla system, plus att kommunerna/landstingen ligger i fejd med varann så att patientuppgifter från en kommun inte får lämnas ut till en rivalkommun.

Därför har de jourhavande distriktssjuksköterska (om jag minns rätt), som har befogenhet, och som man måste kontakta, att flytta över uppgifterna mellan vårdcentraler och områden. De (statliga) läkare jag haft att göra med har haft mycket god kännedom om medikamenterna, och låtit mig äta mig genom halva FASS. Problemet är inte att de saknar kännedom, utan att det tar ganska lång tid att pröva ut en massa mediciner. Jag kan förstås ha fel, men jag ser tydliga indikatorer på en grav ångest i vad du skriver, hoppas det blir bättre! Varför vill man, förresten, bestraffa dem som har det sämst ställt i samhället?

(Förresten, en liten stilla undran, var hade du tänkt dig att den hemlöse skulle förvara sin finkostym?)

Nu verkar du som att du försökte missförstå avsiktligt. Förstod du verkligen inte min poäng?

Nej, hjälp mig, vad var din poäng?

Jaha, och hur går den tillväga som vill bli inskriven där? Konkret information, tack. Vilken politiker ska man muta, eller vilket telefonnummer ska man ringa, och vad ska man säga?
Min bekant satt på ett ställe i Lund. Den så kallade "behandlingen" bestod av 8 veckors förvaring. Man fick mat, det fanns säng, toaletter och TV, och sen fick man åka och rida två gånger. På vilket sätt skulle detta få nån att sluta knarka? Behandlingsfri behandling, typiskt (s)venskt...

Då kanske det kommer som en glädjande nyhet för dig att det handlar om privata aktörer, vilka kommunerna köper dessa tjänster av. Hade det varit statligt drivet hade man kanske kunnat säkra en enhetlig kvalitativ standard, men nu är det ju olyckligtvis inte fallet. Hur skall en behandling gå till, menar du?

Konkret information: http://svenskabehandlingshem.se/

[Makterna]

* Jag påstår inte att människor "väljer" hemlöshet. Jag påstår dock heller inte att viljan är helt oviktig för att påverka sin situation. Sanningen ligger nånstans mittemellan.
* Jag påstår inte att "hemlöshet" blivit ett mer attraktivt val än att ha vanliga jobb etc. Vad jag påstår är att ju mindre oattraktivt det blir att vara "hemlös", desto mindre skyr folk detta öde, och desto mer gör de för att undvika det. Då minskar antalet "hemlösa", vilket är bra, inte bara för skattebetalarna utan även för de potentiellt hemlösa själva.

Vad skulle vara mer oattraktivt än hemlöshet?

Har inte mitt svar på detta redan framgått? Svar: Hemlöshet utan att det fanns några soppkök/socialbidrag/försäljning av tidningar för hemlösa. Vart vill du komma?

Det mest humana, på lång sikt, skulle alltså kanske vara att göra "hemlöshet" mer oattraktivt, så att fler drar sig för detta öde, vilket maximerar lyckan. Om man nu med "humanitet" menar att folk ska må bra, snarare än att man själv ska framstå som empatisk, sympatisk och omhändertagande (vilket politik tyvärr alltför ofta bygger på).

Vad jag vet så talar man inte längre inom psykologin om sådana här medeltida föreställningar, istället talar man om "positiv förstärkning" när man avser åstadkomma en beteendemodifikation - och detta just eftersom att det tänkande som du här presenterar visat sig helt och hållet verkningslöst.

Visat sig verkningslöst enligt vilka undersökningar? Vad kommer det sig t.ex. isåfall att människor som kommer från länder där man får handen avhuggen för snatteri, och som flyttar till länder där straffet på snatteri är betydligt lägre, begår fler snatterier än vad de gjorde i hemlandet? Självklart har piskor och morötter en inverkan på hur folk handlar, och detta gäller såklart även i viss mån "hemlösa", även om de nu har lägre viljestyrka, överlag sett. Folk är inte dummare än att de skyr det som är obehagligt, och lockas av det som är attraktivt. Och därmed skyr de mer något som är super-duper-oattraktivt än något som bara är super-oattraktivt.

De (statliga) läkare jag haft att göra med har haft mycket god kännedom om medikamenterna, och låtit mig äta mig genom halva FASS. Problemet är inte att de saknar kännedom, utan att det tar ganska lång tid att pröva ut en massa mediciner.

OK, det är din erfarenhet. Men kan det inte bero på att de skriver ut för små doser också, samt att många patienter (därmed inte sagt att det gäller dig) slarvar med att ta medicinen på rätt sätt, eftersom det i Sverige inte finns någon möjlighet att på läkarreceptet specificera att medicinen bara får intas under överinseende av vårdpersonal (vilket för övrigt är orsaken att de flesta bensodiazepamer används som valuta och ofta slutar hos missbrukare som tar medicinen på fel sätt i syfte att uppnå kickar). Allt ska ju vara så humanistiskt och vackert och PK i (S)verige, så det är tabu att misstro nån för att missbruka sin medicin, även om man egentligen känner till hur sanningen ser ut. Det vettiga hade såklart varit att om en läkare skriver ut benso mot sömnbesvär till en f.d. missbrukare, så skriver han på receptet att missbrukaren måste komma in till sköterskemottagningen och svälja sin medicin under bevakning varje kväll, så att han inte kan samla den på hög och byta jämnt mot en helgsil istället.

Jag kan förstås ha fel, men jag ser tydliga indikatorer på en grav ångest i vad du skriver, hoppas det blir bättre!

Sådär tror jag du skriver bara för att provocera och därmed förstöra debatten, men jag ger dig en chans att förklara dig - på vilket sätt kan man diagnosticera en okänd persons ångest utifrån debattargument? Gärna källor, tack.

Varför vill man, förresten, bestraffa dem som har det sämst ställt i samhället?

Vem vill "bestraffa"? Detta handlar inte om straff, synd, skuld eller annat moraltänk. Det var din dramatisering av vad jag sa, och den känner jag inte igen varken från vad jag skrev eller vad jag menade.

(Förresten, en liten stilla undran, var hade du tänkt dig att den hemlöse skulle förvara sin finkostym?)

Nu verkar du som att du försökte missförstå avsiktligt. Förstod du verkligen inte min poäng?

Nej, hjälp mig, vad var din poäng?

Min poäng var att om påståendet "hemlösa säljer Faktum för att känna värdighet" skulle stämt, så skulle man åtminstone ibland se ett försök att framstå som värdiga, i t.ex. sättet på vilket Faktum-säljarna klär sig. Inget säger att detta måste vara just en nystruken kostym eller liknande, men kanske nån gång vanliga och snygga kläder (även hemlösa har snygga kläder). De måste inte vara snygga i vanligt folks ögon, men i deras egna. Min teori är som sagt istället att de hemlösa har en självbild som utslagna luffare, och om de kommer ut och kontrasterar sig mot vanliga människor, så förstärks snarare deras självbild som luffare. Dvs de känner sig tyvärr inte alls "värdiga", vilket tesen sa.

Jaha, och hur går den tillväga som vill bli inskriven där? Konkret information, tack. Vilken politiker ska man muta, eller vilket telefonnummer ska man ringa, och vad ska man säga?
Min bekant satt på ett ställe i Lund. Den så kallade "behandlingen" bestod av 8 veckors förvaring. Man fick mat, det fanns säng, toaletter och TV, och sen fick man åka och rida två gånger. På vilket sätt skulle detta få nån att sluta knarka? Behandlingsfri behandling, typiskt (s)venskt...

Då kanske det kommer som en glädjande nyhet för dig att det handlar om privata aktörer, vilka kommunerna köper dessa tjänster av. Hade det varit statligt drivet hade man kanske kunnat säkra en enhetlig kvalitativ standard, men nu är det ju olyckligtvis inte fallet.

Fel igen, hemmet var ett SIS-hem (Statens Institutionsstyrelse).

Hur skall en behandling gå till, menar du?

Det är jag inte rätt person att uttala mig om i detalj, men har ändå hört tillräckligt för att tro att t.ex. Betty Ford-centret har bättre behandling än ovanstående obefintliga "förvarings"-behandling. En god början vore väl t.ex. att ha ständiga KBT-samtal, minst ett par timmar om dagen iallafall.

[Makterna]

Varfør talar du om att "utrota" ett problem stællet før att løsa det?

Är inte det samma sak? Möjligtvis att det vid en strikt poetiskt tolkning klingar olika att "utrota" ett problem och att "lösa" det, men det var hursomhelst så jag menade.

Det sæger nog en del om din mænniskosyn. Vi skall inte verka før att løsa våra medmænniskors problem, vi skall utrota problemen. Menar du nu  utrota problemn eller de mænniskor som "ær problem"? Det ena kanske inte uteslkuter deta andr? Jag kommer osøkt att tænka på en viss tysk politiker under 30- och 40-talen som hade ordet utrota i sin vokabulær.

Nu tycker jag du är tramsig. Det är lika barnsligt som att jag skulle tycka att dina åäö har en klang av Christiania-haschrök och anarkistkravaller och säger något om din människosyn. Jag kan gå med på att jag är dålig på att uttrycka mig eller skriver slarvigt, men om du försöker måla upp mig som nån sorts mini-Hitler bara för att jag har dålig vokabulär, så får du allt styrka det först.

Och det vore kanske dumt att sträva efter att minimera de hemlösa in absurdum, på bekostnad av andra faktorer i samhället som också är viktigt.

Varfør skall man hela tiden spela ut olika grupepr mot varandra før att motivera att man kan strunta i viss a grupper?

Du anklagar mig här för att vara ute i primärt syfte att strunta i vissa grupper, och att jag som en av flera tänkbara metoder använder "spela ut mot varandra" som metod, är det rätt uppfattat? Vad betyder förresten "spela ut"? Är det inte helt naturligt att statens budget (om vi t.ex. talar politik) handlar om prioriteringar, och jakten på vilken lösning som bäst uppnår statens yttersta mål - att maximera det sammanlagda välbefinnandet. Vad skulle alternativet vara, att man säger sig värna om alla, och sen när pengarna tar slut, ja då blir det som i Sovjetunionen, att inte ens arbetarklassen får bröd på bordet - fast det gör väl ingenting, för då har politiken åtminstone varit snäll och syndfri.

Det är helt fel att jag skulle ha någon aversion mot "hemlösa", tvärtom, jag förespråkar uttryckligen att alla människors välbefinnande politiskt bör värderas lika högt. Politiskt är jag utilitarisk och är emot alla former av särintressen (t.ex. arbetarrörelsen, feminismen, nationalister etc).

Ta alla barn som sätts till världen i förorterna, får en halvhjärtad uppfostran i barnbidragets namn, och växer upp med en ensam förälder som inte klarar av att ta det stora ansvar som barnuppfostran är. Lös det problemet så räddar du säkert 50 gånger så många liv.

Vilket ær problemet hær, menar du,  och hur skall det "løsas"? Skall vi jnføra tvångskastrering igen så att inte "slappa gener" førs vidare?

Tror du verkligen att generna spelar så stor roll för vem som blir missbrukare? Själv tror jag som sagt att det är den sociala uppväxten som är den största boven. (Fast din fråga kanske inte var ställd till mig, utan till den där halmgubbe-hitlern som du hade fantiserat ihop)

Hur man räddar nån som redan hamnat snett, ja det är ju otroligt svårt. Idag ger ju socialtjänsten upp att försöka bota en knarkare redan när den fyllt 22-24, och det finns antagligen vetenskapligt stöd för denna inställning.

Vad menas med att "bota en knarkare"? Vem/vad ær sjuk/t nær någon børjar knarka? Jag kommer att tænka på nær man under 50-talet førsøkte "bota homofiler" med elchocker... Kanske skall man førsøka bota alla "vænstersjuka" också? Alla med fel politisk åsikt? Frisk ær var och en som liknar mig...

Förtydligande:
För att lämna rum för de som brukar narkotika utan att få några problem av det, stryk "knarkare" ur det jag skrev ovan, och ersätt med "narkoman". För definition av narkomani, se DSM. Jag håller med om att själva brukandet av narkotika teoretiskt sett inte behöver vara ett problem.

Förresten så handlar det inte om vem/vad som är sjukt och som därmed liksom ska få "skulden". Sånt tänk är destruktivt. Ingen ska få nån skuld. Det enda som räknas är att lösa problemet, så att så många som möjligt mår bra. Knarkaren är inte syndig och stygg, och samhället är heller inte syndigt och styggt. Synd existerar inte.

[Avantgardet]

Har inte mitt svar på detta redan framgått? Svar: Hemlöshet utan att det fanns några soppkök/socialbidrag/försäljning av tidningar för hemlösa. Vart vill du komma?

Så ser det ut i de flesta mindre städer, likväl finns lika mycket hemlöshet där. Min ambition är förstås att dessa människor skall ha tak över huvudet, varken mer eller mindre.

Visat sig verkningslöst enligt vilka undersökningar? Vad kommer det sig t.ex. isåfall att människor som kommer från länder där man får handen avhuggen för snatteri, och som flyttar till länder där straffet på snatteri är betydligt lägre, begår fler snatterier än vad de gjorde i hemlandet? Självklart har piskor och morötter en inverkan på hur folk handlar, och detta gäller såklart även i viss mån "hemlösa", även om de nu har lägre viljestyrka, överlag sett. Folk är inte dummare än att de skyr det som är obehagligt, och lockas av det som är attraktivt. Och därmed skyr de mer något som är super-duper-oattraktivt än något som bara är super-oattraktivt.

Hur många som är hemlöswannabies (den grupp du talar om) och hur många som är hemlösa av andra skäl kan vi nog inte utröna. Att göra något oerhört oattraktivt hjälper ju på inga sätt dem som hamnar där av andra skäl än något slags inre drivkraft att söka det sämsta som "identitet".

OK, det är din erfarenhet. Men kan det inte bero på att de skriver ut för små doser också, samt att många patienter (därmed inte sagt att det gäller dig) slarvar med att ta medicinen på rätt sätt, eftersom det i Sverige inte finns någon möjlighet att på läkarreceptet specificera att medicinen bara får intas under överinseende av vårdpersonal (vilket för övrigt är orsaken att de flesta bensodiazepamer används som valuta och ofta slutar hos missbrukare som tar medicinen på fel sätt i syfte att uppnå kickar). Allt ska ju vara så humanistiskt och vackert och PK i (S)verige, så det är tabu att misstro nån för att missbruka sin medicin, även om man egentligen känner till hur sanningen ser ut. Det vettiga hade såklart varit att om en läkare skriver ut benso mot sömnbesvär till en f.d. missbrukare, så skriver han på receptet att missbrukaren måste komma in till sköterskemottagningen och svälja sin medicin under bevakning varje kväll, så att han inte kan samla den på hög och byta jämnt mot en helgsil istället.

I verkliheten fungerar det på följande sätt: bensodiazepiner skrivs inte ut till dem som haft eller har en missbruksproblematik - annat än under mycket speciella omständigheter, och då gäller allt som oftast precis det du säger (att vederbörande kommer till mottagning och får en daglig dos där). Jag själv får t.ex. aldrig något sådant utskrivet av just detta skäl.

Sådär tror jag du skriver bara för att provocera och därmed förstöra debatten, men jag ger dig en chans att förklara dig - på vilket sätt kan man diagnosticera en okänd persons ångest utifrån debattargument? Gärna källor, tack.

Egen erfarenhet. Hade någon av mina vänner låtit på det här sättet hade jag sagt samma sak till dem, helt enkelt mänsklig omtänksamhet, inget annat.

Vem vill "bestraffa"? Detta handlar inte om straff, synd, skuld eller annat moraltänk. Det var din dramatisering av vad jag sa, och den känner jag inte igen varken från vad jag skrev eller vad jag menade.

Jag talade inte om moraltänk, utan om (social-)psykologisk bestraffning - i bemärkelsen sanktionssystem, vilket är exakt vad du förespråkar, är det inte så?

Min poäng var att om påståendet "hemlösa säljer Faktum för att känna värdighet" skulle stämt, så skulle man åtminstone ibland se ett försök att framstå som värdiga, i t.ex. sättet på vilket Faktum-säljarna klär sig. Inget säger att detta måste vara just en nystruken kostym eller liknande, men kanske nån gång vanliga och snygga kläder (även hemlösa har snygga kläder). De måste inte vara snygga i vanligt folks ögon, men i deras egna. Min teori är som sagt istället att de hemlösa har en självbild som utslagna luffare, och om de kommer ut och kontrasterar sig mot vanliga människor, så förstärks snarare deras självbild som luffare. Dvs de känner sig tyvärr inte alls "värdiga", vilket tesen sa.

Då kvarstår min fråga. Du som nu uppenbarligen har mycket mer erfarenhet av hemlösa än vad jag har kan således upplysa mig om var dessa förvarar sina "finkläder" (eller "anständiga" kläder, vilket som)?

Fel igen, hemmet var ett SIS-hem (Statens Institutionsstyrelse).

Vi talade väl om den frivilliga missbruksvården, inte LVM-hemmen?

Det är jag inte rätt person att uttala mig om i detalj, men har ändå hört tillräckligt för att tro att t.ex. Betty Ford-centret har bättre behandling än ovanstående obefintliga "förvarings"-behandling. En god början vore väl t.ex. att ha ständiga KBT-samtal, minst ett par timmar om dagen iallafall.

Såna finns det gott om. Kolla in länken ovan.

Hörsägen ger jag inte mycket för, vilket tycks vara vad din argumentation är uppbyggd på helt och hållet (olyckligtvis), med ett rejält tillskott av dina s.k. "egna teorier", vilket inget annat är än långsökta spekulationer som baseras på den där människosynen som bl.a. Adam Smith ("piska och morot") förfäktade och som ingen seriös psykolog ens tar i beaktande sen långt tillbaka. I egenskap av medmänniska ordinerar jag dig en stor dos verklighet, ut och lev bland hemlösa, testa på primärvården, knarka! Sen kan vi snacka! Det du sysslar med nu är bara förtäckt moraliserande. Begreppet "förslumning" döljer inte särskilt väl detta faktum.

[Makterna]

Har inte mitt svar på detta redan framgått? Svar: Hemlöshet utan att det fanns några soppkök/socialbidrag/försäljning av tidningar för hemlösa. Vart vill du komma?

Så ser det ut i de flesta mindre städer, likväl finns lika mycket hemlöshet där.

Vadå, menar du att det är mer attraktivt att vara hemlös på vissa orter (t.ex. storstäder), men att det trots detta finns lika många hemlösa i t.ex. Säffle?

Min ambition är förstås att dessa människor skall ha tak över huvudet, varken mer eller mindre.

Ja, för att en "hemlös" syns ju mer än hundra människor som mår lika dåligt men där pengarna gör mer nytta. De så kallat "hemlösa" har blivit en sorts fjäder-i-hatten-fråga för politiker, ungefär som Cuba brukade använda spädbarnsdödlighetsfrågan för att hävda att man var världsbäst på statlig sjukvård. Så oerhört naivt och oansvarigt, och inte minst hänsynslöst mot alla andra som också hade behövt hjälp, där pengar kanske hade gjort större nytta, men som inte syns lika tydligt. Hela "hemlöshets"-frågan, som egentligen inte alls handlar om brist på hem, är en pseudofråga som i själva verket bara är intressant ur opinionspsykologisk synvinkel. Hem finns det massor av, hela Järnbrotts-motet (Västra Frölunda) är t.ex. fullt av soc-lägenheter där man helt öppet kan beställa och köpa knark, sprutor, tabletter, stöldgods, vapen, sprängämnen eller vad man nu behöver för dagen.

Visat sig verkningslöst enligt vilka undersökningar? Vad kommer det sig t.ex. isåfall att människor som kommer från länder där man får handen avhuggen för snatteri, och som flyttar till länder där straffet på snatteri är betydligt lägre, begår fler snatterier än vad de gjorde i hemlandet? Självklart har piskor och morötter en inverkan på hur folk handlar, och detta gäller såklart även i viss mån "hemlösa", även om de nu har lägre viljestyrka, överlag sett. Folk är inte dummare än att de skyr det som är obehagligt, och lockas av det som är attraktivt. Och därmed skyr de mer något som är super-duper-oattraktivt än något som bara är super-oattraktivt.

Hur många som är hemlöswannabies (den grupp du talar om) och hur många som är hemlösa av andra skäl kan vi nog inte utröna. Att göra något oerhört oattraktivt hjälper ju på inga sätt dem som hamnar där av andra skäl än något slags inre drivkraft att söka det sämsta som "identitet".

Nu har du missförstått igen. Jag sa inte att folk söker det sämsta som identitet. Fast nu när du säger det så visst kan det ofta vara så också. Många människor med negativ självbild styrs "automatiskt" (Freud kallade det "detet") till att bli det som är lägst och sämst i sina egna ögon. Problemet löses genom att förslumningen avskaffas, och det bästa steget är att avskaffa alla former av barnbidrag. Att sätta barn till världen är ett stort ansvar och ingen "mänsklig rättighet" som vemsomhelst ska anses ha bara sådär. Detta garanterar såklart inte att inget barn får en dålig uppväxt, men det hade iallafall tagit bort en stor del av de ungdomsgäng som idag styr i alla miljonprogramsområden, och som står inför ett livsstilskriminellt liv där de kommer kosta sig själva och sin omvärld stort lidande och, om man mäter i kronor, många miljoner varje år, oavsett om de är ute och begår brott eller om de sitter på anstalt eller inlåsta på statens förvarings-"behandlings"-hem. Tror du nånsin att ett område som t.ex. Hjällbo skulle kunna rustas upp och bli bra? Socialist-frankrike har likadana miljonprogramsområden fast ännu värre, och där ser vi dagligen vad Sverige har att vänta om några år.

I verkliheten fungerar det på följande sätt: bensodiazepiner skrivs inte ut till dem som haft eller har en missbruksproblematik - annat än under mycket speciella omständigheter, och då gäller allt som oftast precis det du säger (att vederbörande kommer till mottagning och får en daglig dos där). Jag själv får t.ex. aldrig något sådant utskrivet av just detta skäl.

Gå till Vuxenpsykiatriska mottagningen i Sävedalen då, där skrev de ut Stesolid/Valium i 1.5 år till en amfetaminmissbrukare. Läkaren omöjlig att nå på telefontiden. Hon blev såklart beroende av Stesolid. Läkemedelsbolaget indikerar att man inte ska skriva ut Stesolid i mer än ett par veckor, och knappast till någon med missbruksproblematik. Hade läkaren varit privat hade han sannolikt haft ett fungerande beslutsstödssystem, som hade krävt att han skulle fylla i om tidigare missbruksproblem fanns etc, och som hade sagt ifrån om läkaren försökte ordinera en 1.5 år lång Stesolid-behandling. Men det finns såklart inga fungerade IT-system i den statliga vården, för det skulle väl kallas "teknokratiskt" och strida mot socialisternas haschrökande hippie-fantasier där patienten och läkaren ska sitta tillsammans runt en lägereld och spela gitarr och alla ska vara glada och snälla, typ.

Sådär tror jag du skriver bara för att provocera och därmed förstöra debatten, men jag ger dig en chans att förklara dig - på vilket sätt kan man diagnosticera en okänd persons ångest utifrån debattargument? Gärna källor, tack.

Egen erfarenhet. Hade någon av mina vänner låtit på det här sättet hade jag sagt samma sak till dem, helt enkelt mänsklig omtänksamhet, inget annat.

Menar du att hur personen X upplever hur Y låter, är något som är objektivt till sin natur? Själv tycker jag det låter som subjektivitet i ett nötskal. Typ Mark Lewengood kommer in till Doktor Hippie och frågar om han är psykiskt frisk. "Ja du ser så glad ut så det är du säkert!. Sen kommer skinhead-Berra. "Du är verkligen sjuk!" Jaha, vilken sjukdom har jag då?, liksom.

Vem vill "bestraffa"? Detta handlar inte om straff, synd, skuld eller annat moraltänk. Det var din dramatisering av vad jag sa, och den känner jag inte igen varken från vad jag skrev eller vad jag menade.

Jag talade inte om moraltänk, utan om (social-)psykologisk bestraffning - i bemärkelsen sanktionssystem, vilket är exakt vad du förespråkar, är det inte så?

Nej. Jag är uttrycklig motståndare till "socialpsykologisk bestraffning", till och med när det gäller yxmord. Att man underlättar för önskvärda fenomen har inget med strafftänk att göra, utan det har med konsekvenser att göra. En yxmördare ska inte straffas för att han är så elak, utan för att skapa en situation där det blir så oattraktivt som möjligt att begå yxmord. Då det blir oattraktivt att begå yxmord, minskar yxmorden jämfört med annars, vilket är den bästa praktiskt tänkbara situationen, både humant för de potentiella yxmördarna, samt för deras potentiella offer. (Därmed inte sagt att yxmorden helt upphör - dit kommer vi i praktiken aldrig komma).
Detsamma med "hemlöshets"-problematiken. Som som sagt inte finns, utan som är en sammanbuntning av problematik med psyksjuka, problem med droger, problem med barnuppfostran etc. Att en person som inte reflekterar över att det hade varit mysigt med ett riktigt hem, eftersom han inte tänker alls som vi andra, är kanske inte ett så stort problem i sig. Det stora problemet är att han är psyksjuk. Så det är det som bör lösas istället! Alltså: Lös narkotikaproblematiken. Eller ännu hellre - lös ångestproblematiken, som gör att folk börjar knarka. Och för att lösa den - lös slumproblemet i förorterna. Dvs avskaffa barnbidragen.

Alltså:

Barnalstrarsubventioner -> kärlekslös uppväxt -> hamnar i dåligt sällskap -> får ångest -> börjar knarka -> blir psykiskt sjuk -> struntar i att bo i lägenhet som alla andra, s.k. "hemlös"

Då kvarstår min fråga. Du som nu uppenbarligen har mycket mer erfarenhet av hemlösa än vad jag har kan således upplysa mig om var dessa förvarar sina "finkläder" (eller "anständiga" kläder, vilket som)?

På samma sätt som de förvarar sina andra tillhörigheter såklart, dvs hos nån kompis, på härbärget, i nån stulen bil, etc.

Fel igen, hemmet var ett SIS-hem (Statens Institutionsstyrelse).

Vi talade väl om den frivilliga missbruksvården, inte LVM-hemmen?

Hon skaffade sig frivillig LVM för att få vård den gången, eftersom det enligt socialtjänsten i hennes kommun inte existerar någon frivillig vård i Sverige, iallafall inte såvitt de känner till.

Det är jag inte rätt person att uttala mig om i detalj, men har ändå hört tillräckligt för att tro att t.ex. Betty Ford-centret har bättre behandling än ovanstående obefintliga "förvarings"-behandling. En god början vore väl t.ex. att ha ständiga KBT-samtal, minst ett par timmar om dagen iallafall.

Såna finns det gott om. Kolla in länken ovan.

Okej, om du säger det så tror jag dig, men frågan är hur man kommer in där? Är det på samma sätt som med annat statligt, t.ex. bygglov, att man måste känna nån politiker, och/eller att man måste betala ett MC-gäng pengar? There is no such thing as a free lunch.

I egenskap av medmänniska ordinerar jag dig en stor dos verklighet, ut och lev bland hemlösa, testa på primärvården, knarka! Sen kan vi snacka!

Oavsett hur erfaren en person blir, tror jag inte att en enda persons erfarenheter kan bli tillräckligt representativa för att bilda sig en slutsats om världen. Därför måste man även kunna se till annat än det man upplevt själv med egna öron. Men jag känner en person (obs, detta hade absolut inget med knark att göra) som dödades av en statlig läkares inkompetens, räknas det? Länk: http://www.expressen.se/nyheter/1.841931/teemu-hade-kunnat-raddas

Hur många offer ska snällhets-vården ("åh, här på Landstinget är vi minsann inte vinstdrivande!") få skövla, innan det är dags att ersätta den med något som fungerar?